torsdag 8 september 2016

Skakande yoghurt :)

Egentligen borde denna bilden ligga överst i inlägget idag, för den blev en stor behållning från gårdagen.... (så jag lägger den här):



Men jag kommer till den senare i inlägget.

I natt har jag sovit helt och hållet urkasst. Och när jag låg vaken inatt så strömmade meningarna fram som jag skulle ha med i inlägget här på bloggen idag. Men när jag väl sätter mig och ska skriva så har jag glömt ordvändningarna jag kom på där i mörkret. Visst är det typiskt!

Men iaf.... I tisdags var det dags för Turbo att besöka tandläkaren. Vi vet ju aldrig om det blir av, eftersom den tandläkaren ofta ger återbud samma dag som Turbo ska dit. Men i förrgår lyckades det, så vi kom dit. Synd för er läsare att jag bestämt mig för att inte lägga upp bilder på Turbo här på bloggen där man ser hans ansikte. Jag plåtade honom nämligen när han satt där i tandläkarstolen och väntade på att röntgenbilden skulle bli klar. Han strålade som en sol och var på ett utmärkt humör! Oj, vad den tandläkaren har betytt mycket för Turbo när det gäller att ta såna besök med ett glatt humör!



Efter jobbet igår stack jag och mannen iväg till assistansbolagets kontor. Ett möte väntade med samtliga assistenter - Kent, Timmy, Nisse, Erik och Ronny (alias på alla förstås). Det är inte så ofta vi träffas allihop, men nu hade vi en del punkter som vi behövde snacka ihop oss om. Det har ju varit en del stora utbrott från Turbos sida, det senaste, och detta behövde vi ventilera lite.
Sen har Turbo nyligen börjat vara i skollägenheten på dagtid och där behöver vi få in rutiner så alla assistenter gör lika. Nu känns det snart som att han är inskolad i nya lokalen så vi ska försöka peppa honom till en del skolarbete också. Men det får förstås ske i hans takt.

Det var allvarliga ämnen vi hade att diskutera, men dessa killar är både duktiga och fulla av humor. Det resulterade iaf i att vi vek oss av skratt - detta pga en yoghurtburk som Turbo brukar äta till frukost! Att vi skrattade åt den berodde inte på Turbo utan något med själva burken.... en skakande yoghurt! ☺☺☺



Det är iaf helt underbara killar vi har runt Turbo, samtliga av de fem som jobbar med honom. Vi är förstås glada och otroligt tacksamma över att ha den förmånen att få ha dessa duktiga killar i vårt "stall"! Guldstjärnor till er alla!! ♥



När vi släppt av Nisse igår kväll, efter halva vägen hem till oss där han bor, så fick jag och mannen tillfälle att prata lite om min sjukdom. Mannen och jag hade jobbat i samma lokaler hela dan, men hade ändå inte haft tid att prata med varann utan att ha annat folk omkring oss. Jag vill fortfarande inte gå ut öppet med vad jag drabbats av, tror jag behöver smälta det lite till... Men behovet att både skriva av mig och prata av mig finns där. Men igår kväll fick vi lite tid ensamma i bilen och vi kunde prata lite om hur jag känner och tänker om det just nu. Mannen tycker att jag har ett bra tänk och vi hoppas att det kan fortsätta så. Sen blev det ett telefonsamtal med "lillebror" innan vi avslutade kvällen, så pratat av mig fick jag göra under gårdagskvällen och jag är på fötter och ler och är glad!

Ibland undrar jag om det är nåt fel på mig - alltså mer än vanligt! Har jag inte fattat vad jag råkat ut för? Förtränger jag det eller kan man leva på att "det kunde varit värre"? Eller har livet med Turbo och allt vad det inneburit, fått mig att ha positivare tankar än jag annars skulle haft? Jag tror på en kombination av att "det kunde varit värre" och att livet med Turbo har påverkat mig till en positivare sida. OCH att jag har rätt personer runt mig. Sen kan jag inte sticka under stol med att jag haft mina små svackor ändå, men de har aldrig hunnit bli djupa....  

Ja, ja... men vet ni vad som hände här idag?? Jo, jag och Turbo tog en premiärtur på cykel för säsongen! Även om säsongen snart är slut, så är det väl bättre sent än aldrig. Helt plötsligt var Turbo sugen, så det var bara att plocka fram cyklarna, pumpa däcken, ta på hjälm och ut och trampa en liten bit. Härligt!



I morgon tänker jag göra en sak som jag har lite dåligt samvete för, men mannen tycker ändå jag gör rätt. En sak som jag aldrig gjort tidigare. Återkommer om det.

Kram på er ♥

1 kommentar:

Anonym sa...

Så härligt att få följa er genom bloggen, tänker mycket på turbo fortfarande fast det var ett tag sen vi hängde, men saknar honom. Kom ej ihåg vilket alias du hade mig som, men man kan säga att jag gav färg i turbos närhet :)! Kramar till er