lördag 3 september 2016

Balansgång och kämpande assistenter

Min ork tog totalslut igår kväll så det blev inget vidare inlägg här. Det kostar att ligga på topp och vara alert och gå balansgång hela tiden. Till på köpet fick jag rycka ut mitt i natten till Turbo också och det var det minsta jag behövde i det läget. Men det var bara att kliva upp ur sängen och försöka se glad ut. Nä, så värst glad såg jag väl inte ut, men försökte ändå bemöta Turbo på det sätt han behövde bli bemött. Men jag hade känslan av att jag skulle vilja rymma nånstans utan att bli nådd av någon eller något för ett par dagar.....



Vi har haft en tuff vecka med en balansgång som har hetat duga. Utan dessa assistenter vet jag inte hur vi hade lyckats. Turbo håller på och ska vänja sig vid en ny lokal på skoltid fr o m i måndags. "Stugan vid sjön" är överstökad och nu är det "lägenheten i centrum" som gäller. En omställning för honom förstås och vi har fått en del mothugg under veckan. Timmy hade "förmånen" att få jobba första passen där. En hel del protester har det kommit under veckan och även ett utbrott och jag var nära att ge upp. Hade inte Timmy stått på sig i början av veckan så hade vi lagt ner det där och stått på ruta 0 igen när det gäller skollokal till Turbo.

Men med Timmys erfarenhet i bagaget så tyckte han ändå att vi försiktigt och med fingertoppskänsla skulle köra på en dag i taget och se om inte Turbo kunde vänja sig. Det var förstås ovant för Turbo att höra folk i lägenhet bredvid och även någon gång i trappuppgången, även om vi ändå tycker att det är ett lugnt hus. Samtidigt tycker vi att det är ett bra sätt att försöka få loss Turbo från isolering.



Flera kvällar under veckan har vi känt att utbrott legat på lur, men vi har lyckats klara oss ifrån dem på nåt märkligt sätt, utom en av kvällarna. Det gäller att vara lyhörd så det inte byggs på och stegrar sig till ett megautbrott senare. Som assistent Erik sa igår, nu gäller det att "curla" och hålla lugnet så allt blir så bra som möjligt så vi slipper utbrott. Vi är ju liksom tvungna att försöka få det bra med lägenheten. Härligt när assistenterna är inne på den linjen och är beredda att kämpa. Innerst inne så tror vi ju alla på den här lägenheten.
Spännande är det, men ingen avkoppling för mig som måste försöka tagga ner....



Då kommer jag osökt in på mig och mitt mående igen. Jag har bl a fått frågan om jag drabbats av utmattningsdepression. Svaret är NEJ (än så länge) och det är jag glad för. Sjukdomen jag fått är en helt annan grej, men den är ändå orsakad av extrem psykisk stress. För att få stopp på den måste jag varva ner rejält, men hur lätt är det när vi t ex får såna veckor som vi haft denna veckan??

Trots allt känner jag mig för tillfället urstark i psyket, även om jag är mentalt trött efter den här veckan. Jag hoppas förstås att jag får ha psyket med mig genom min resa, som vi inte vet hur lång och svår/lindrig den blir. Det återstår att se. Men å andra sidan så var det inte så många dagar sen jag fick välbehövlig pepp som gjorde att jag kom på fötter igen, så det kan nog svänga misstänker jag.... Ja, ja, vi får se.... kanske går jag ut med det snart, kanske inte....

Nu satsar vi på lite tacomys senare till kvällen och hoppas det blir så mysigt som vi vill ha det. Kram på er ♥

Inga kommentarer: