Överlever....

Usch, vad dumt det blir när jag gör ett sånt här avbrott i bloggandet. Det händer en del på en vecka så när jag ska skriva igen så vet jag inte var jag ska börja. Men jag får försöka bena ut allt så gott jag kan....

Förra lördagen kom alltså mina grabbar (mannen och Turbo) hem igen från sin lilla tripp bort från hemmet. Byte av ett förnsters plats här hemma gjorde att de gav sig iväg. Med facit i handen så skulle det ha varit omöjligt att ha Turbo hemma i det stöket som blev, för det var verkligen stökigt under några dygn! En stor eloge till mannen som fixade Turbo ensam under två dygn - det är inget lätt jobb att ligga steget före hela tiden och vara ensam med den biten!

Väl hemma igen så märkte jag förstås hur trött mannen var. Tanken var att jag skulle ta över assisterandet ensam, rätt tidigt på kvällen så han fick välbehövlig vila. Men vi hann aldrig så långt innan det small. Eller.... vi blev nog fördröjda redan innan, för det small rätt sent på kvällen. Mannen tappade koncentrationen för ett ögonblick och då tände Turbo till och ett rejält utbrott var ett faktum. Det fick ju tyvärr ordentliga konsekvenser och jag fick rejäla skärskador i handen.

Nu är det så att Turbo inte gav sig på mig i sitt utbrott, utan det var jag som var i vägen när han kastade grejer. Två skålar som var tillverkade av rätt tjockt glas. kastade han med stor kraft i golvet. Antagligen studsade det upp bitar som träffade min hand och skar rätt djupt på iaf ett ställe. Ingen av oss förstod något förrän jag såg att det droppade en massa blod ner på golvet.

Ojdå! Hur gör man nu då?? Troligtvis skulle det behöva sys, men det är inte så lätt att ge sig iväg hemifrån i vår situation. Någon måste in och ta hand om Turbo isf och det kan inte vara vem som helst och inte så plötsligt. De flesta av våra assistenter bor väldigt långt bort från oss, men den jag tänkte först på var Kent, men han var ännu längre bort under kvällen och hade väl tagit nån öl kanske. Äsch, jag överlever! Vi tejpade ihop såren så gott vi kunde och så fick det bli högläge. Och stackars mannen fick städa en hel massa.....

Nu har det varit flera såna här rejäla utbrott de senaste veckorna som fått en del konsekvenser och det känns förstås mindre bra. Under veckan när Kent kikade in till oss så diskuterade vi detta tunga ämne lite grand. Han gav oss nåt spontant råd som vi ska fundera på. Så skönt att kunna diskutera sånt här med erfaren personal runt Turbo och få lite andra vinklingar och lösningar på det än vi själva tänkt på. Mer om det senare när vi diskuterat saken ännu mer.

Ja, det var en tung ingång på veckan, med handen i paket och förstås lite ont. Och på tisdag morgon kom ett telefonsamtal från "lillebror", och då kände jag att jag behövde lägga mitt krut på honom i stället för på mig själv. Vi hade ett tufft maratonsnack.... Men även om det var ett tufft, svårt och jobbigt snack med otroligt raka rör, så var det sååå värt att ta sig igenom det - och jag gör det igen om det behövs! Än en gång... jag överlever! Men senare under veckan var jag tvungen att ta tag i mig själv och fick ventilerat det med både mannen och "lillebror", så nu är jag på banan igen.

Tyvärr blev/blir det också lite streck i räkningen när det gäller avlastning på ett par olika håll. Ett pass var igår, där vi försökt få assistans här hemma, men som inte gick i lås. Jag och mannen hade behövt åka iväg tillsammans igår em, men jag fick åka ensam och det gick ju det med.
Ett pass på korttids som ligger strax framför oss, är det också strul med. Men vi ska inte klaga - korttids har fungerat otroligt bra under alla år. Jag tror det hänt en enda gång tidigare att vi fått plocka hem Turbo under nåt dygn pga personalbrist. Men visst behöver vi så väl de där dygnen, men vi ska väl överleva denna gången ändå hoppas jag.

Mer har hänt.... men återkommer i nästa inlägg så slipper det bli så långt här idag.

Kram på er ♥

I väntan.....

..... på att jag ska skriva ett mer ordentligt inlägg här så var jag tvungen att lufta kameran idag. Det kliade i fingrarna, och lite utrensning av hjärnan efter den här känslomässigt jobbiga veckan satt fint. Även om turen bara gick här hemma och på grannens tomt, så var det avkopplande de minuter som blev. :)

Bl a så stod en av grannarna till tjänst med en katt och en annan granne med en gammal charmig televerksbil - och av det blev det en bild! :)
Kram på er!

Skickat via Blogsy

Snart på banan igen!

Om man skulle ta och sparka igång bloggandet igen, kanske. Det kom en del saker i vägen under veckan så jag kom av mig lite.... Det har både varit min skärskada, nödvändigt djupsnack med "lillebror", motgångar både här och där som gäller välbehövlig avlastning, en klurig fråga från en assistent, m m, som gjort att lusten för att blogga inte funnits som den brukar. Annat än skrivandet har alltså upptagit min hjärnverksamhet. Men nu så är jag snart på banan igen!
Återkommer inom kort.

Kram ♥

Gläds åt....

..... den röda rosen jag fick av mannen igår!

Kram!

 

Skickat via Blogsy

Vissa dagar är tyngre....

..... än andra här i Diagnoslandet.

Turbo fick ett megautbrott igår kväll... Men jag bryter ihop, läker ihop och kommer igen!
Kram!

Skickat via Blogsy

Hur bra blir inte detta??

Oj, oj, vilka dygn det har varit här hemma hos oss! Och nu menar jag saker som gäller byggfronten!
Från i onsdags morse har det hänt stora grejer. Vi var förberedda på att det skulle dra igång då, så vi hade planerat så Turbo inte skulle vara hemma efter onsdagsmorgonen. Först ett korttidsdygn och sen fick mannen ta med sig Turbo bort ett par dygn. De har fortfarande inte kommit hem eftersom jag måste ställa i ordning igen.

Det allra största ingreppet på huset är nu gjort. Ett fönster skulle flyttas och lappas ihop och en dörr skulle tas upp.


Fönstret som skulle flyttas, det satt så till att vi såg rätt in i utbyggnaden. Bilden till vänster = före. Bilden till höger = efter. Man kan knappt tro det är samma vägg, men det är det!

Ett hål i en annan vägg gjordes, dit fönstret skulle flyttas:

Sån här skillnad i fasaden blev det, även om en del jobb återstår:

Nu återstår det för mig att ställa i ordning i matrummet igen efter att det varit helt tömt på grejer. Denna röran hade inte Turbo fixat, det är en sak som är säker! Så skönt att det gick att ordna så han och mannen kunde lämna huset när det drog ihop sig.

Jag har fått lite frågor om vad Turbo tycker om utbyggnaden/bostadsanpassningen. Förutom att ljudet från byggjobbarna stör honom, så är han glad åt bygget. Ingen av oss förstår nog helt och fullt hur det kommer att bli när det är klart, men hela familjen ser fram emot det färdiga resultatet. Turbo pratar ibland om bygget med sina assistenter på ett positivt sätt. Han har också visat nån assistent det pågående bygget på kvällstid då inga jobbare är där - det är ett stort bevis för att han gillar det. Sen hoppas vi förstås på att utbyggnaden ska fungera som tänkt, med ljudisolering och allt!

Det är inte förrän nu som jag själv börjar inse hur fantastiskt det här bygget är. Det är unikt i sitt slag - inte så vanligt med så här stora projekt som bostadsanpassning. När det här är klart så ska jag nypa mig hårt i armen, i ett försök att förstå att det här är sant!
Jag pratade med Kent idag också, och kanske kan detta bygget bli en inkörsport till att jobba på Turbos utveckling. Och förresten.... mer har hänt idag, som har med Turbos framtid att göra. Spännande!
Men nu tänker jag ta fredagskväll i min ensamhet!

Men, kram på er ♥

Poff.....

.... vad trött jag blev idag! Luften gick totalt ur mig. Det har varit ett par minst sagt köriga dagar så jag återkommer förhoppningsvis i morgon om en rapport angående bygget och lite annat här.

Kram ♥

Har en STEN lossnat?

Nu ska jag inte ta ut nåt i förskott eller ropa hej än, men jag undrar om det inte har lossnat en stor tyngd från Turbo?! I måndags startade de nya rutinerna med mathållningen på skolan (i stugan) och på måndagskvällen var han så glad. Likadant var det igår morse och på kvällen igår. Han satt och sjöng på ett sånt där harmoniskt sätt som han bara gör när allt är helt ok. Det var så underbart att höra!

Då kommer också det där ännu mer skojfriska humöret fram, men också det där humöret då det går att nå honom i ordentliga samtal (men naturligtvis på en för honom rätt nivå). Härligt och vi hoppas det håller i sig, men det är förstås mycket som stör framöver i o m bygget....

När jag nu är inne på ämnet "bygget" så ska jag berätta vad jag gjorde i måndags kväll, hastigt och lustigt. Vi har ju tänkt vänta tills bygget är klart innan vi gör några övriga förändringar här hemma. Bl a så är vår skinnsoffa i TV-rummet så sliten så det är flera hål i den. Vi hoppas verkligen den ska hålla ihop tills bygget är klart och Turbo har fått sitt eget krypin. Innan dess vill vi helst inte byta soffa och oroa honom med nytt möblemang.

När vi var på Ikea i fredags och köpte pentry till Turbo, så passade vi på att kika på soffor och fåtöljer för att få lite tips och idéer att tänka på. Vi provsatt någon och en tyckte jag var ful, men efter nåt dygn så var det den som fastnat i min hjärna och kunde inte släppa den modellen. Jag och mannen har diskuterat hit och dit och det känns som att det är den modellen som gäller. Ett helt nytt stuk för oss, men vi känner för att förändra och våga lite när vi ändå måste förnya.

När jag har bestämt mig för något så vill jag att det ska ske direkt! Vi har inte helt bestämt hur vi ska göra, men att det blir den modellen är vi på det klara med. Måste prova fåtöljen lite mer först, för att se hur vi ska ha det med resten (soffa/fåtöljer). Efter ett snabbt infall bestämde vi att jag skulle åka till Ikea på måndagskvällen medan mannen gjorde lite annat som han var inbokad på. Vi har ju lite ont om tid, så det gäller att pussla.

När jag kommer till Ikea så ligger inte den fåtöljen packad som Ikea-möbler brukar.... Den var liksom hel och endast benen återstod att montera.... vilket betyder att paketet är betydligt större än vad vi tänkt! Nä, tänkte jag - jag har inte åkt alla dessa mil för att komma hem tomhänt!! Så ut med måttband och mäta bagaget och jämföra med paketet. NEJ, det gick INTE! Skam den som ger sig - in på Ikea igen och mäter fåtöljen och kommer fram till att det BORDE GÅ att få in den utan emballage.

Så jag ställer mig på parkeringen (japp! jag bjuder på detta scenario med ett leende, haha... har ju liksom varit med om värre saker...) och bryter emballaget och FÅR faktiskt IN fåtöljen i bilen! Men fullt blev det!

Nu ska den provsittas för att se hur vi ska planera vårt möblemang sen. Kul, kul! ☺

Igår hade jag nåt ärende åt annat håll att uträtta och tog mig samtidigt en sväng förbi assistansbolaget när jag ändå var ute och åkte åt det hållet. Jag behövde ventilera lite framtid med ledningen där. Jag trivs verkligen med detta assistansbolag och vi hade ett trevligt och givande samtal igår. Nu kör vi vidare - framåt! Förhoppningsvis blir det bra.

Nu får det bli stopp för ikväll. Ett inlägg i morgon kommer att handla om utbyggnaden för här händer det grejer må ni tro!!

Kram på er ♥

Ny rutin

En lång måndag är till ända snart, ska bara försöka få Turbo i säng så jag också kan gå och knyta mig. Idag var första dagen med den nya rutinen som gäller skolmaten i stugan för Turbo. Det märktes i morse att det var något nytt på gång för honom. Lösningen vi fick till, är nog eg den bästa för Turbo men bara för att det är nytt så blev han orolig. Och visst - ett helt nytt moment ingick i rutinen och det var förstås oroväckande för honom. Tror det blir bra bara det satt sig och bara alla assistenter har kommit igenom proceduren för första gången så flyter det säkert på sen. Vi hoppas på det bästa.

 

Usch, tanken slog mig idag.... vad händer om Turbo skulle krascha ordentligt, och då menar jag rejäl krasch! Det är så mycket nu som vi måste ta oss igenom, men tänk om det blir alldeles för mycket så hans gräns överskrids med stort råge. Vill egentligen inte tänka i de banorna, men något i morse utlöste den tanken. Tänk om allt blir för mycket! Nä, de tankarna blåser vi bort för jag är på för bra humör idag för att eg tänka negativt. Gjorde en körd grej idag, men den bjöd jag på! Ska bjuda er på den i nästa inlägg, tror jag.... :)

F ö så känns Turbo väldigt glad ikväll, efter att Nisse och Erik haft var sitt pass med honom. Kanske har det lossnat för honom, det här med matfrågan. Det kanske slog väldigt väl ut idag, vem vet. Det lär visa sig.

Kram på er ♥

Händelserikt - 2

Jag fick ju lite frågor ang det som hände i början på veckan då jag fick hämta Turbo i stugan. En liten miss från assistentens sida och det var kört resten av dagen. Nina hade lite funderingar ang detta:

"Hoppas det inte leder till några framtida bekymmer bara. Kanske att Turbo är trött efter tre dygn med assistans och tre dygn på korttids, så det är svårare för honom att hålla ihop just nu? Även om det gick väldigt bra så kanhända att han ansträngde sig extra mycket under alla dygn?" 

Några framtida bekymmer är jag säker på att det inte blir, även om Turbo kommer att minnas det. Assistenten har jobbat länge med Turbo och eftersom de har en mycket bra grundrelation så fixar det sig. Det hade varit värre om det hänt med en som är relativt ny och inte hunnit bygga upp något förtroende med Turbo. Då skulle en sån här incident kunnat sätta ordentliga käppar i hjulen mellan dem. Nu blir det inte så som tur är. Assistenten och Turbo har smsat om det och det är utrett.

Och visst kan det vara så att Turbo ansträngt sig extra under veckan innan, då vi var borta så pass länge från honom, men missen var ändå av sådan art att han inte hade fixat det ändå.
Men, men, vi har alla gått vidare nu och jag tror absolut inte att samma sak kommer att hända igen. Det som hände blir en lärdom för oss alla som jobbar med Turbo - han är ju verkligen detaljernas kille och det är ingen lätt sak!

I fredags fick assistent Kent ta ett rejält långpass med Turbo och det blev längre än planerat. Förmiddagen hoppade han in för den assistent som behövde vara ledig. Vid lunchtid hade jag och mannen ett möte inplanerat med rektorer och andra på skolan. Egentligen skulle Kent varit med men eftersom han jobbade med Turbo så gick inte detta. Men Nisse kunde ställa upp och det är vi glada för. Han hade värdefull information att förmedla till berörda.

Ämnet som diskuterades var skollunchen till Turbo. Ska inte gå in på detaljer här, men det var en sån situation som till slut blivit ohållbar så vi var tvungna att göra något. Det har legat och grott i Turbo i flera månader och till slut rinner det över. Som tur var så förstod rektorn problemet omedelbart och tog det på stort allvar. Stort pådrag blev det med tre rektorer och en ansvarig för maten. Vi kom fram till en lösning och provar detta så får vi se om det hjälper. Vi tror på det iaf!

På eftermiddagen åkte jag och mannen till Ikea. Vi var lite pressade eftersom byggbolaget som gör bostadsanpassningen ville att skåp m m till pentryt ska finnas på plats i kommande vecka så de kan sätta upp det. Vi hade eg inte tid att ta den långa utflykten, men var ju tvungna att pressa in det. Det drog ut på tiden på Ikea - först vänta ett par timmar innan vi fick hjälp att rita upp det och se vad vi kunde få in på en sån liten yta som det rör sig om, sen vänta på plocklista, sen plocka och stå i kassakö, iväg till ett utlämningsställe och hämta resten.
Det blev en hel del, men jag skonar er från att se den värsta packbilden!! :)

Pust! Vi fick in allt i bilen med nöd och näppe!
Meddelade Kent att vi inte skulle hinna hem till kl 21 då han skulle gå av sitt pass. Men lite övertid efter ett 13-timmarspass sitter väl fint, eller vad tycker ni?!? Kent var iaf snäll och körde på (hade väl iofs inget annat val) och det är vi tacksamma för!

Lördagsmorgonen började med ett utbrott från Turbo, eftersom vi var tvungna att röra till det lite hemma. Vi behövde ju stuva om lite inför pentryts grejer m m..... Nu har han det liiiiite jobbigt med det som har med bygget att göra. Några veckor till innan det är klart.... Vad vi längtar nu!!

Idag har det varit lugnt här och Turbo känns hyfsat avslappnad även om vi märker att han är lättirriterad. Nu tar vi nya tag inför nästa vecka och jag lovar er att det kommer att hända grejer även då. Inplanerade grejer och sen vet vi ju inte vad som händer som inte är inplanerat.

Kram ♥

Händelserikt - 1

Som sagt, det har varit en händelserik vecka.
Under tisdagen blev det ett par utbrott, men det har vi lämnat bakom oss nu.

Nya tag på onsdagen, då den nye assistenten Ronny hade eget pass med Turbo. Ronny slussas in i en period då Turbo är labil och extra känslig. Ingen drömsituation precis. Och till på köpet krånglade det lite ute i stugan så jag fick rycka ut flera gånger under dagen. Det var inget som assistenten kunde påverka så vi fick alla ta oss igenom det på bästa sätt. ALLTID jour! Och när den dagen var slut så var jag också slut.

Dessutom hade jag pratat med en upprörd "lillebror" som kändes redo att ge upp vissa saker, så det var inget skojigt samtal. Energin dalade ännu mer, men försökte peppa så gott jag kunde. Det var ett samtal som påverkade mig en hel del, det var både en massa ilska men också ledsamma känslor från "lillebrors" sida (alltså inte mellan oss utan på annat i livet) och sånt rör ju om.

Torsdagen kom och jag hade lite att plocka med. Jag behövde också ladda upp inför kvällen. Jag och ett par tjejer till, var iväg på VårRuset och tog oss igenom det. Jag var jätteglad när jag kom i mål eftersom jag kapat min tid med hela sex minuter jämfört med förra året! Underbart, och ett litet kvitto på att jag ändå är på väg åt rätt håll i träningen! Ännu bättre hade det säkert blivit om jag inte mått så dåligt under några veckor i vår, då jag fick göra ett uppehåll med håll-i-gångandet.

Men nu så - bara att kämpa vidare!

Nu stoppar jag här med rapporteringen från veckan eftersom tiden rinner ifrån mig (som vanligt). Mer har hänt under veckan, speciellt igår då vi hade ett viktigt möte med bl a rektorer på skolan där Turbo är inskriven. Återkommer alltså förhoppningsvis i morgon om mera rapporter.

Kram och ha en fin mellokväll ♥

Jag undrar....

.... vart tiden tar vägen?? Jag har ju inte hunnit uppdatera här på bloggen under veckan som jag egentligen velat göra. Det har varit en händelserik vecka så jag får skriva ikapp här sen (förhoppningsvis i morgon). Nu stupar jag i säng snart, efter ytterligare en lååååång dag och jag känner mig ungefär som bilden visar. ;)

Måste bara passa på att tacka assistent Nisse och Kent för värdefull hjälp idag!

Kram, kram!

Skickat via Blogsy

Ros och ris...

Efter mötet igår hade jag en go och härlig känsla i kroppen av olika orsaker (ska återkoppla till det sen, tror jag). Jag kände mig härligt uppåt av framtidstro när det gäller Turbo! Den känslan finns kvar även om den dämpades av utbrott idag. Utbrott från Turbo redan på morgonen för att saker gick snett och utbrott även sen under dagen. Jag fick till slut göra en utryckning till "stugan vid sjön" och hämta honom. Surt förstås, men sånt som händer. Det blev många mil i bilen sen....

Lärdomen idag är att man kan ALDRIG någonsin slappna av när man är i Turbos närhet - inte ens om man känner honom otroligt väl och har jobbat med honom länge. Men även de mest rutinerade råkar ut för detta ibland.... och då går det illa.... Jag har sagt det förut och skriver det här inlägget för att poängtera för den oinsatte - det är inget lätt jobb att jobba som assistent till Turbo. Det kräver sin man, hela tiden!

Nu är jag trött och jag hoppas jag är piggare i morrn efter en natts sömn. Det är mycket som händer....

Kram på er alla ♥

Underbart... och spännande!

Det är som sagt en hel vetenskap innan man kommer iväg på en sån här resa (Skotlandsresan) när man lever i en familj som vår. Turbo måste alltid gå i första hand så vi hela tiden tillgodoser hans behov. Det är många detaljer att tänka på och mycket som är lätt att glömma. Men vi kom iväg och hade det hur gott som helst.

Det som känns oerhört skönt nu, är att Turbo har haft det kanonbra på hemmaplan med assistanskillarna. Vi hade Kent som bas och Erik körde sitt första dygnspass med Turbo. Turbo och Kent (och även Timmy) har ju camperat ihop nåt dygn tidigare så det var Turbo mer "van" vid. Men allt hade gått sååå bra och vi är överlyckliga att Turbo känt sig så trygg utan oss föräldrar. Erik jobbade ett dygn och Kent tog resten med avlösning på dagtid av de vanliga som jobbade dagspasset.

Kul hade de haft iaf - det märktes på Turbo när vi kom hem. Munnen gick på honom hela tiden och han berättade en del av det de gjort. Jag tror han kände sig stolt över att allt gått så bra. Kent hade bedyrat för Turbo att han kunde höra av sig när som helst så skulle det bara ta en timme så kunde han vara på plats om det skulle behövas.

Det är helt otroligt att det gått framåt som det har gjort med assistenter och Turbo. Nu har vi fem assistenter som kan jobba med honom, varav tre kan jobba nattpass om det behövs. Fantastiskt!!

Killarnas dygn avslutades med att Turbo skjutsades till korttids av Kent. Korttidsdygnen hade också gått väldigt bra. Förstår ni vad stort det här är?! Först tre dygn med assistenter hemma dygnet runt och sen direkt till korttids i tre dygn och allt flyter på fantastiskt bra. Vi känner oss lyckligt lottade att ha kommit så här långt!

Idag är jag lite spänd över hur Turbo är inombords. Kent har jobbat dagspasset idag och Erik är hemma nu tills kl 21. Jag och mannen håller oss alltså borta tills dess. Men vi har haft ett litet möte med Kent i em om lite andra frågeställningar som dykt upp. Han berättade då att han drillat Turbo "en aning" idag..... Spännande att se hur det landat i honom. Antingen har det gått bra eller också kommer det ut i.... utbrott. Vi får se! Jag hoppas förstås det gått bra, för vi diskuterade bl a om att vi snart ska pressa Turbo till lite utveckling som vi tror att han är mogen för. Spännande tider är det iaf!

Kram på er ♥

Skottlandsresan

Vilken fantastisk resa vi fått vara med om! Det var mycket att stå i innan vi kunde komma iväg och ibland undrade jag om det är värt det. Inga detaljer får missas för att Turbo ska må så bra som möjligt och för att assistenterna ska få drägliga arbetspass. Men visst var det värt allt slit!! Resan gav många minnen och många vackra naturupplevelser som vi bär med oss och kan plocka fram när som helst. 

En stor orsak till att vi åkte till Skottland, var mannens hobby - whisky. Många destillerier som gör hans favoriter (de där rökiga sakerna) ligger på ön Islay och därför var ön ett stort mål att komma till. Tre nätter och två hela dagar var vi på ön och hann besöka måååånga destillerier. Nu blev det bara på ett ställe vi gick en guidad tur, men vi fick se många fina ställen ändå. 

Mannen är mycket nöjd med resan, men ändå känner jag det som att jag fått ut minst lika mycket av resan trots att jag inte är så förtjust i whisky och intresset är därefter. Min kamera har gått varm - har ca 1000 bilder med mig hem! 

Jag har fotat en massa olika saker. Allt från naturscenerier av olika slag... 

... slott och koja...

... till gatuartist...

.... och djur av olika slag. Här en fasan.

 

Jag måste också visa er en bild jag tog lite snabbt med mobilen när det blev lite kris - därav suddigheten. Stundtals var vägarna så smala så det gick öht inte att mötas och tror ni inte att vi t o m möter en lastbil! Ja, ni ser själva hur smalt det är.

Bara att backa tills vi kan komma åt sidan lite och släppa förbi den som är störst. Dessa vägar kom vi ut på tack vare att destillerierna ibland låg vid, vad vi kan tycka, världens ände. Jag är jätteglad för att vi fick se och uppleva allt detta! 

Jag var ju lite orolig innan resan hur jag skulle klara mig med min allergi. Men det gick faktiskt över förväntan. Jag och mannen hade snickrat ihop ett allergikort som information till restaurangerna vi besökte. Jag visade upp det, de tog det på allvar och det funkade överallt! Toppen! 

Även om det var begränsat med maträtter för mig så var det helt klart värt att leva på fisk hela veckan, förutom vid ett tillfälle då det gick bra med kyckling. Gissa om det var gott att äta mannens köttgryta här hemma idag?!? 

Något annat som bekymrade när vi kom ut till ön, var den dåliga internetuppkopplingen. Just på denna resan hade jag lovat Turbo att skicka sms och bilder till honom under resans gång. Vi visste inte i förväg att nätet skulle vara i stort sett obefintligt. Där får jag lite lätt panik över att inte ens kunna meddela honom att nätet inte funkar. Nu blev det bara helt plötsligt heldött från oss och det kan förstås oroa Turbo. Ett löfte är alltid ett löfte! (Annars klarar jag mig utan nät ett tag.) 

Till slut lyckades jag iaf få iväg ett sms till Kent så han fick meddela Turbo. Skönt att det ordnade sig på det sättet.

Och hur har det gått här hemma då? Jaaa, det tar jag i nästa inlägg. Men Turbo har berättat lite.... 

Nu får det bli stor kram och stort tack för alla kommentarer jag fått ang bilderna från Skottland! ♥

Köpenhamn

Mellanlandat i Köpenhamn och har en lååååång väntan här innan vi får flyga vidare.

Avsked

Ett sista mellanmål innan vi nyss tog avsked av vårt trevliga resesällskap. Det har varit ett nöje att resa med er, gamla tonårskompisar! Vi flyger nu med olika flyg till våra respektive orter i Sverige.
"Bara" ett par flygresor kvar innan vi är hemma igen...

Trötta....

.... slitna, men mycket nöjda äter vi den sista frukosten här i Edinburgh. Den svåraste frukosten för min del med tanke på allergin, men det funkar. Nina - nuuu blev det banan som reservlösning!! Såg att du efterlyste dem. :)

Diskussionen....

.... går vidare om vad vi ska slå ihjäl ett par överblivna timmar med i morgon. Sista natten i Edinburgh upplever vi nu.

 

Skickat via Blogsy

VARNING för bilden!!

Oj! Vi fastnade visst i Edinburghs gamla stan. En gatuartist underhöll och var stundtals riktigt komisk (men också riktigt läskig). Han fängslade publiken läääänge och nu är vi så genomfrusna så jag tror inte jag nånsin blir varm igen....

Vätskepaus

En rejäl stigning var det upp till slottet. I gamla stan tar vi en välbehövlig vätskepaus.

Edinburgh castle

Bed & Breakfast

Nu har vi hittat B&B även för den sista natten. Det har varit intressant att se vilka skillnader det kan vara. Detta rummet går inte av för hackor!
Nu ska vi se på stan lite.

Slott och lunch

Efter ett besök uppe vid ett slott och sen lite lunch, har vi nu kommit tillbaka till Edinburgh igen.

Skottland - Kanada

Vi lämnade Oban och körde mot Stirling. Många gånger undrade vi om vi hamnat i Kanada i stället för Skottland! Vi har bl a sett snöklädda berg, djupa dalar och karg, platt mark. 

Det gör ont!

Innan vi lämnade Oban tidigt i morse så klättrade vi upp till McCaig's Tower. Oj, vilken utsikt det var där! Det var så vackert så det gjorde riktigt ont!