söndag 15 maj 2016

Händelserikt - 2

Jag fick ju lite frågor ang det som hände i början på veckan då jag fick hämta Turbo i stugan. En liten miss från assistentens sida och det var kört resten av dagen. Nina hade lite funderingar ang detta:

"Hoppas det inte leder till några framtida bekymmer bara. Kanske att Turbo är trött efter tre dygn med assistans och tre dygn på korttids, så det är svårare för honom att hålla ihop just nu? Även om det gick väldigt bra så kanhända att han ansträngde sig extra mycket under alla dygn?" 

Några framtida bekymmer är jag säker på att det inte blir, även om Turbo kommer att minnas det. Assistenten har jobbat länge med Turbo och eftersom de har en mycket bra grundrelation så fixar det sig. Det hade varit värre om det hänt med en som är relativt ny och inte hunnit bygga upp något förtroende med Turbo. Då skulle en sån här incident kunnat sätta ordentliga käppar i hjulen mellan dem. Nu blir det inte så som tur är. Assistenten och Turbo har smsat om det och det är utrett.

Och visst kan det vara så att Turbo ansträngt sig extra under veckan innan, då vi var borta så pass länge från honom, men missen var ändå av sådan art att han inte hade fixat det ändå.
Men, men, vi har alla gått vidare nu och jag tror absolut inte att samma sak kommer att hända igen. Det som hände blir en lärdom för oss alla som jobbar med Turbo - han är ju verkligen detaljernas kille och det är ingen lätt sak!



I fredags fick assistent Kent ta ett rejält långpass med Turbo och det blev längre än planerat. Förmiddagen hoppade han in för den assistent som behövde vara ledig. Vid lunchtid hade jag och mannen ett möte inplanerat med rektorer och andra på skolan. Egentligen skulle Kent varit med men eftersom han jobbade med Turbo så gick inte detta. Men Nisse kunde ställa upp och det är vi glada för. Han hade värdefull information att förmedla till berörda.

Ämnet som diskuterades var skollunchen till Turbo. Ska inte gå in på detaljer här, men det var en sån situation som till slut blivit ohållbar så vi var tvungna att göra något. Det har legat och grott i Turbo i flera månader och till slut rinner det över. Som tur var så förstod rektorn problemet omedelbart och tog det på stort allvar. Stort pådrag blev det med tre rektorer och en ansvarig för maten. Vi kom fram till en lösning och provar detta så får vi se om det hjälper. Vi tror på det iaf!



På eftermiddagen åkte jag och mannen till Ikea. Vi var lite pressade eftersom byggbolaget som gör bostadsanpassningen ville att skåp m m till pentryt ska finnas på plats i kommande vecka så de kan sätta upp det. Vi hade eg inte tid att ta den långa utflykten, men var ju tvungna att pressa in det. Det drog ut på tiden på Ikea - först vänta ett par timmar innan vi fick hjälp att rita upp det och se vad vi kunde få in på en sån liten yta som det rör sig om, sen vänta på plocklista, sen plocka och stå i kassakö, iväg till ett utlämningsställe och hämta resten.
Det blev en hel del, men jag skonar er från att se den värsta packbilden!! :)



Pust! Vi fick in allt i bilen med nöd och näppe!
Meddelade Kent att vi inte skulle hinna hem till kl 21 då han skulle gå av sitt pass. Men lite övertid efter ett 13-timmarspass sitter väl fint, eller vad tycker ni?!? Kent var iaf snäll och körde på (hade väl iofs inget annat val) och det är vi tacksamma för!

Lördagsmorgonen började med ett utbrott från Turbo, eftersom vi var tvungna att röra till det lite hemma. Vi behövde ju stuva om lite inför pentryts grejer m m..... Nu har han det liiiiite jobbigt med det som har med bygget att göra. Några veckor till innan det är klart.... Vad vi längtar nu!!

Idag har det varit lugnt här och Turbo känns hyfsat avslappnad även om vi märker att han är lättirriterad. Nu tar vi nya tag inför nästa vecka och jag lovar er att det kommer att hända grejer även då. Inplanerade grejer och sen vet vi ju inte vad som händer som inte är inplanerat.

Kram ♥

Inga kommentarer: