Igår, till slut, försvann en del tyngder från mina axlar. Under ett långt snack med "lillebror" på kvällen så låstes jag äntligen upp och jag kunde resa mig, sakta men säkert, från ångvältsöverkördhetskänslan (snyggt ord... ☺). Nu ruskar jag lite på mig och skakar av mig det sista och släpper det där..... Jag måste försöka få till lite mer "normala" inlägg här på bloggen nu. Jag gillar inte att skriva en massa kryptiska inlägg, men det har tyvärr varit nödvändigt i det här fallet då jag inte velat skriva ut allt i klartext. Men nu blir det nya tag!
Som om det inte varit nog med oroligheter, så damp det ner ett brev från assistansbolaget igår. Vi fick besked om en ganska betydande omorganisation där. Tack vare Kent har vi lite tur. Planen är att det inte ska påverka vår grupp, med Turbo i fokus, så speciellt mycket. Det tackar vi för så långt, och hoppas att det ska fungera som utlovat. Det enda Turbo kommer att märka av är att han troligtvis kommer att bli assisterad av Kent lite oftare än vanligt - iaf för tillfället. Jag har bara berättat det nödvändigaste för Turbo för att slippa oroa honom, men han sken som en sol när han hörde att han ev får träffa Kent lite oftare. ☺
Vi är ju inne i en period som är i ett känsligt läge med Turbo just nu. Det händer mycket runt honom och det märks att det tar på honom.
Dels har vi bygget som stör. Detta har resulterat i att han slutat äta frukost på vardagsmornarna. Inte bra förstås, men vi försöker göra det bästa av situationen. Om han får en frukosttallrik framför sig och snickarna inte är knäpptysta, så flyger tallriken i golvet i ett utbrott. Nu säger han att han inte vill ha frukost så slipper han få utbrott på den....
Vi har också en period då det är lite för många vuxna omkring honom. Under en period nu så skolar vi in en ny assistent (Ronny) och dessa dagar blir det två vuxna samtidigt vilket eg är en för mycket. Men en inskolning är svår att göra på annat sätt. Den nya måste få se hur en ordinarie jobbar, annars kommer det inte att funka framöver. Så det är bara att ta sig igenom en inskolningsperiod så lugnar det sig sen.
Mitt i allt detta oroar sig Turbo för vissa grejer som inte fungerar så bra på skoltid. Detta måste jag och mannen ta tag i ordentligt så vi får en lösning på det. Men inte lätt att få tag på folk.... Fortsättning följer....
Strax är det dags för mig och mannen att åka hem efter en lång dag då vi har assistent hemma till kl 21. Alltid lika spännande att se vad som hänt med bygget.
Kram på er ♥
1 kommentar:
Skönt att höra att vissa saker lättat! Tänker massor på er! ♡♡♡
Skicka en kommentar