Olustig magkänsla

Idag känns det inte bra när det gäller min magkänsla och Turbo. En sån olustig känsla att bära på. Men jag ska försöka lägga den åt sidan även om det är svårt.
Känslan jag får är att Turbo är på väg att dippa ännu mer och det är långt ifrån roligt att ana att han kommer att må sämre, med allt vad det innebär.... All osäkerhet när det gäller assistenter sätter förstås sina spår. Efter att han skildes åt från Erik när han gick av sitt pass igår kväll, så är Turbo mycket väl medveten om att de inte heller kommer att ses på ett par veckor. Erik får en välförtjänt semester och den unnar vi honom förstås.

En assistent har slutat, en är borta på obestämd framtid och en går på semester - allt samtidigt, men inget som någon råder över. Mitt i allt gnager det i mig att vi har massor vi behöver ta tag i tillsammans med Turbo inför hans 18-årsdag som kryper närmare och närmare. Jag känner riktigt paniken som tar tag i mig. Det är vissa grejer som Turbo bara MÅSTE genomföra innan dess och vi vet att det är sånt som utlöser utbrott hos honom i vanliga fall. Än värre blir det nu när han inte mår bra.... Hua.... Jag ska förklara senare vad det är för måsten som väntar. Och dessa måsten är inget som går att skjuta på, de måste vara gjorda innan han blir 18!

Det ska bli gott att komma iväg på möte med assistansbolaget i eftermiddag. Vi behöver prata igenom en del lägen just nu och säkert blir vi lite peppade på köpet.

Det får bli allt för idag - dags att åka iväg och resten av dagen/kvällen är uppbokad på annat.
Kram, kram ♥