Det blev inget ordentligt inlägg angående helgen som gick, pga att jag var alldeles för trött igår kväll. Nu har jag sovit som en stock inatt, så nu är det nya tag som gäller. Skönt att sova ikapp lite.
Jag skrev bara helt kort om Turbos tandläkarbesök i fredags. Den tandläkaren är guld värd! Han har låtit Turbo komma på besök var tredje månad utan orsak, för att han ska känna att det inte är något farligt med att gå till tandläkare. Var tredje månad har han fått bananlack för att de ska göra någonting, men utan att det är något att vara orolig över. Detta har hjälpt Turbo mycket och det är värt att åka några mil till annan ort för att få en tandläkare som kan bemöta autismen på ett fantastiskt sätt.
Nu hade vi två tider inbokade för ett par ingrepp, varav det första var i fredags. Det gick kanonbra och ingreppet var mycket lindrigare än jag trodde det skulle vara. Tyvärr har det blivit för sent att göra samma sak nästa gång, så då blir det ett ingrepp som är betydligt svårare. Men jag tror vi fixar det också, tack vare att Turbo fått så bra grund.
Ingreppen beror inte på att han har hål att laga, utan att det fattas anlag till två tänder i underkäken och det ställer till lite problem. Men det ska säkert fixa sig med en så bra tandläkare. Men jag undrar lite smått vad det beror på att han har så stor förståelse för Turbos behov av rätt bemötande??
I helgen som gick var storebror Charlie hemma och hälsade på. Det var något som Turbo självklart sett mycket fram emot. Jag och mannen lämnade dem ensamma hemma i stort sett hela lördagen så de riktigt fick rå om varann. De har ju liksom samma intresse och Charlie jobbar också som spelprogrammerare så de hade inga problem att få tiden att gå. Trevligt hade de haft medan jag och mannen var på annan ort med en del vänner.
På kvällen hade vi hela familjen en riktig nostalgitripp. Vi satt och letade efter gamla bilder som Charlie ville ta med sig hem av en viss anledning. Men vilken tid det tar att titta på kort från "förr" - det tog ju halva natten och ändå hann vi inte med det vi skulle ta oss igenom - men trevligt är det och minnen kommer upp till ytan. Oj, oj!! Vi gjorde tydligen en riktig djupdykning för vi hittade många bilder som varken Charlie eller Turbo sett tidigare. Här har vi ett gammalt foto på mig där jag var ca 16-17 år. En tjej som på den tiden hade ett mycket dåligt självförtroende.... Med tiden har ju åren gjort att man ändrat sig både på insidan och utsidan....
Även bilder på barnen när de var små, hittade vi förstås. Här har vi Charlie när han var liten:
Och här har vi Turbo som liten:
Tänk att barnen varit så små ändå... nu är Charlie 28 och Turbo är 17 år! Vart tar tiden vägen??
Ja, ja, det var en nostalgitripp som hette duga. Att titta på foton är underskattat!
På söndagen var det dags för oss att vinka av Charlie för sin resa hem till Stockholm igen. Turbo har trivts mycket bra med att ha storebror hemma, men det blev tyvärr också jobbigt för honom när vi var hemma allihop, t ex på lördagkvällen. Det blir förståeligt nog en del prat och han tål inte riktigt det som vi vet. Han höll ihop, men det var inte långt ifrån att han hade brakat. På söndagen uttryckte han själv hur jobbigt han tyckte det var med alla hemma på en och samma gång. Det hade inte gått länge till innan utbrottet kommit.
Idag blev det till att gå upp tidigt igen inför första skoldagen efter påsklovet. Det gick bra på morgonen och Turbo kom iväg som han skulle med taxin. Turbo hade sagt till mig att förvarna assistenterna till eftermiddagen om att han var trött.... Så jag gav Kent och Erik stränga order om att tona ner sig lite under deras pass..... (undrar om de klarade det?? ;) ) Vi hade ju bokat in en bredvidgång igen och vi genomförde det även om Turbo kanske hade behövt vila sig idag. Men nu är det gjort iaf.
Jag skojade med Kent och sa att om vi får ett utbrott ikväll så skyller jag på assistenterna... ;) Men å andra sidan, om vi INTE får utbrott ikväll, så får jag väl tacka dem för att ha gjort ett grymt bra jobb. För efter den här helgen och Turbos trötthet så är det inte konstigt om det bryter ut något - det spelar nog ingen roll hur skicklig man är på bemötande i ett så här trött läge... vi får se.
Innan jag stack iväg hemifrån när assistenterna kommit idag, så växlade jag några ord tyst och försiktigt med Kent. Ett problem som uppstått angående ett visst pass, behövde han få veta. Det resulterade i att han stack iväg en timme för att helt akut få till ett snabbt möte med någon. Hur det gick har jag ingen aning om, men jag väntar med spänning på rapport från honom i morgon..... Är riktigt nyfiken på upplösningen!
Oj, nu blev det så där långt igen! Och lite nostalgi fick ni också del av ☺ Nu blir det kvällsbestyr här för att ha en chans att komma i säng i tid ikväll.
Kramen den stora till er alla ♥
Skickat via Blogsy
