torsdag 31 december 2015

Star wars

Jag och mannen kom välbehållna hem igår efter utflykten till Stockholm. Borta bra men hemma bäst, heter det ju. Och visst var det skönt att landa i soffan efter att vi stökat en stund här hemma. Skönt att sova i sin egen säng också!

På förmiddagen idag hämtade jag Turbo från korttids. Man vet aldrig hur humöret är vid hämtning. För det mesta är det bra, men det kan ju inträffa något när som helst som gör honom orolig. Idag var det bara glada miner på Turbo och personal. Så härligt!

Glad och lycklig var Turbo också över att han och personalen Tom varit på bio. Nya Star wars-filmen har ju haft premiär och detta biobesök har de nog planerat för i ett halvår. Härligt att det blev av och att det blev lyckat. Nu hade Turbo och mannen mycket att prata om eftersom mannen och Charlie såg filmen häromdagen i Stockholm. Turbo och mannen tog sig en rejäl åkrunda med bilen och tjötade lite.




Dagen har hittills varit lugn och jag hoppas den fortsätter så. Jag laddar inför morgondagens inlägg här på bloggen, då det är dags för en årskrönika. Så på återseende!

Ha en härlig kväll och var rädda om varann! Kram, kram ♥

onsdag 30 december 2015

Sammanfattning

Jag och mannen sitter på tåget på väg hem från Stockholm och jag passar väl på att skriva en liten kort sammanfattning av de senaste dygnen. Vi har haft några jättelyckade dygn på bortaplan.

Vi har varit hembjudna till goa vänner....

Kvällen där medförde bl a ett Face Time-samtal med deras dotter och svärson som just nu bor och jobbar i Afrika. Svärsonen har speciella band till Turbo från tiden då vi hade stödfamilj. Härligt att de råkade ringa när vi var hos våra vänner!

Sen smed vi också lite planer för en framtida utflykt. Kan bli hur bra som helst!

 

Huvudsyftet med resan var ändå förstås att få gosa med vårt underbara barnbarn!

 

Jag hann också med en lååååångfika på några timmar med fina R. Vi som var klasskamrater tills vi var 10 år och inte setts sen dess, tills för ett par år sen då vi hittade varann igen tack vare Turbos diagnoser. Det ni!!

Igår kväll gick vi ut och åt med goa vänner - samma goa vänner som vi var hem till och smed planer. Planerna fortsatte under den kvällen...

Vi har alltså njutit av vackra huvudstaden fullt ut, med både släkt, vänner och natur!

Men nu är det slut för den här gången...

Kramar till er alla!

 

måndag 28 december 2015

Passar på att....

.... mysa lite på tu man hand, mannen och jag. Vi är barnlediga några dygn. Igår gick vi på bio och det är inte varje dag vi gör det. "En man som heter Ove" hette filmen som tydligen är omåttligt populär. Helt fullsatt i salongen! Kanonbra film, helt i min smak. Rolig och samtidigt känslosam så inte ett öga var torrt i slutscenerna....

Allt från mig för nu.... Kram på er!

fredag 25 december 2015

Ta Mig Tillbaka

I förrgår var jag, som jag skrev, fullständigt däckad. Jag ville bara sova bort hela dan. Jag hade en hel del på att-göra-listan, men mannen sa till mig att lägga mig i soffan i stället. Och det var väl vad jag orkade, ungefär. Nån skit i kroppen eller "bara" utmattning - nåt av det var det. Nu är jag lite piggare igen och kommer tillbaka.

Både jag och mannen var spända på hur gårdagen skulle avlöpa. Turbo ville med på ett äventyr, precis som förra året på julafton. Förra året gick det jättebra, men då var han i bättre balans än han varit nu. Och visst märkte vi stundtals på honom att han varvade upp sig och var orolig. Men dagen började iaf bra med lite familjemys. Alla tre gjorde vi en grej på Spotify som vi tyckte var kul. De har nån typ av lista så man ser vad man lyssnat på under året. Vid ett tillfälle får man reda på den låt man lyssnat flest gånger på under en dag. Haha, så här såg det ut för mig:



Samma låt 64 gånger på en dag!! Antagligen var det den dagen mannen sa med glimten i ögat när han kom in en av gångerna på kontoret den dagen: "Du är sjuk!" Darins låt gick tydligen på repeat under en stor del av den dan. ☺ Musik har alltid haft en stor plats i mitt liv och det märktes på våra siffror, kan jag säga.... Ingen i familjen slog mig när det gäller antal lyssningar m m.

En lugn och fridfull stund hade vi med musikprat, men mitt på dagen torkade vi köttfärsgryta både på golv och väggar, eftersom tallriken åkte med full kraft i golvet. Vi hade missat en minut på ett TV-program som han ville se....



Vi bet ihop och torkade. Inget annat är så bra att göra. Men på seneftermiddagen var det dags att åka iväg. Vi var ca 60-70 personer som samlades i sim- och idrottshallen i en grannkommun. Full aktivitet med lite allt möjligt och vi hade poängterat för Turbo att det är bara att ge ett tecken så åker vi därifrån om han känner att det blir för mycket.

Aktiviteterna var förstås valfria och frivilliga. Var och en gjorde det den ville. Turbo tog sig först ett ganska bra simpass. Sen slappade han lite i vattnet.



Andra föredrog att spela fotboll eller vara med på vattenaerobics.





Det var alltså lite blandad konfekt under hela kvällen. När Turbo badat färdigt, satte han sig med datorn som han hade fått ta med sig. Samtidigt åt vi lite gott och han programmerade och senare spelade han Minecraft. Han fick också en beundrare där, som ställde en massa frågor som Turbo snällt svarade på. :)


Jag höll mig förstås i närheten för att kunna läsa av Turbo. Men jag kände att han var i så pass balans (med hjälp av extra medicin för dagen) att han skulle säga till mig om det blev för mycket. Och till slut tyckte han att det räckte så han avslutade spelet på ett snyggt sätt och sa att han ville åka hem. Men när vi tog på oss jackorna fastnade vi med en familj som blev imponerade över Turbos sätt att lösa Rubik´s kub på. Kuben kommer fram i såna lägen, där Turbo behöver ha kontroll över situationen. Men det blev en trevlig stund där också där familjen lattjade lite med kuben tillsammans med Turbo. Härligt när vänner är med på noterna! ♥

Det var den dagen som blev väldigt lyckad iaf. Idag har Turbo ont i örat pga vatten som inte lossnat. Det ställer till det förstås. Vi får se hur vi löser det hela, men det är inte lätt när autismen gör att han inte kan hantera ovana känslor. Någon som har något tips om hur man får bort det på ett smidigt sätt? Själv kan man ju trilskas lite, men det funkar inte på honom.

Ha nu en kanonfin dag även om vädret inte är det allra roligaste! Kram på er ♥

onsdag 23 december 2015

Däckad dag

Fy, vilken däckad dag det här blev! Jag har legat på sofflocket under en filt till och från hela dan. Orken tog helt slut. Turbo hade planerat en långrunda idag, med både nytta och nöje. Men han backade ur när det väl kom till kritan. Det kanske var tur det, eftersom ingen av oss verkar vara så alert idag.

Vi avvaktar och ser hur morgondagen blir. Turbo har bespetsat sig på en ordentlig utflykt med lite bravader då. Det tror jag inte han backar för, men vi får se.


Kram på er och ha en skön kväll!

tisdag 22 december 2015

Avslut - utbrott

Min hjärna är tyvärr överbelastad idag, men jag ska ändå försöka avlägga rapport här på bloggen.
Gårdagen var en annorlunda dag för Turbo. Eftersom vi har en assistent borta på obestämd tid, så får vi pussla lite. Igår fick Kent hoppa in som assistent på dagpasset och Turbo var förstås nöjd med det - en "gammal" favorit som får rycka in som assistent är ju inte fel. De hade haft en lugn dag och inga orostendenser fanns hos honom. Han har vissa grejer för sig när det finns lite oro i kroppen, men inga såna grejer visade sig på dan.

Eftermiddagen kom och det var dags för assistent Oves sista pass innan han slutar. Han avlöste Kent kl 15 och hade sen em/kvällspasset. Vi var lite spända över hur det skulle gå - avsked är aldrig roligt och det blir lite speciellt för Turbo. Mycket riktigt - när Ove lämnat oss så kom det också ett utbrott från Turbos sida. Inte mycket annat att vänta, men tråkigt iaf.
Vi tackar Ove för den tid som blev. Lite kort period, men ibland för livet en in på andra vägar än man tänkt från början. Vi önskar förstås Lycka till med det som väntar!



Under tiden som Ove var hos Turbo, så hann jag och mannen ta ett snabbt möte med Kent. Vi hade ett par grejer vi behövde ta upp till diskussion. Vi får spåna fram lite lösningar framöver, men nu har vi iaf lyft frågorna med Kent. Ett möte med assistenterna planeras också in så fort helgerna är över och vardagen är igång igen, så vi får spåna tillsammans med dem också.

Idag var det Nisses tur att hoppa in och assistera Turbo på dagtid. En lugn och harmonisk Turbo möttes jag av när jag kom hem och avlöste på eftermiddagen. Det kändes härligt att det skymtar lite harmoni igen.
Men harmonin stördes av ett utbrott nån timme senare. Det knackade på dörren helt plötsligt (och det funkar inte med Turbo) och utanför står grannens barn. De är så gulliga allihop och jag har svårt för att avbryta när de kommer, men får förstås göra det på ett snyggt sätt. Så fort de gått iväg så exploderar Turbo och får ett utbrott. Men som tur är varar det inte så länge, när han är lugn i grunden. Sen blev det till att låsa grinden! Är så glad över den här bostadsanpassningen som vi fick för ett antal år sen. Nu kommer den till nytta även på ett annat sätt än som vi sökte för.



Haha, nu har jag varit modig också! Jag har gett bort mitt första alster. Ett foto som jag gjort en tavla av, men mitt dåliga självförtroende gör att jag har svårt för det här.

Ibland får jag en bild i huvet av något, och jag håller på och fotar tills det blir som jag tänkt, eller iaf så nära som möjligt. Det fotot jag gav bort igår var en sån bild. Hade tänkt den till mig själv, men när jag höll på med den så växte det fram att motivet var som klippt och skuret för en viss person.

Jag och mannen ville visa att vi uppskattar den här personens närvaro, då han betyder mycket för oss alla i familjen. Kul att kunna ge en present som är lite personlig, när jag väl tog mod till mig och gav bort den. Kanske är det både första och sista fototavlan jag ger bort..... Visar delar av den här nedanför men den är en aning förvrängd:



Nu har jag iaf kommit igång lite och gjort förstoringar av något jag fotat och ramat in det. Jag har ett par foton liggande här som väntar på ram - kan säga att det är barnbarnet som är med där. ☺ Ska visa er dem här sen om jag vågar....

Nä, nu ska jag vila min överhettade och tokstressade hjärna. Känns inte riktigt bra det här.... Men en god natts sömn skulle sitta fint! Kram på er alla ♥

söndag 20 december 2015

Annorlunda

Helgen har avlöpt lugnt och städat. Visst märker vi att det ligger och lurar lite i Turbo under ytan, men vi har sänkt kraven rejält denna helgen. Därmed har vi klarat oss från utbrott och det har varit rätt lugnt.

Tyvärr blev det inget gym för Turbo idag, men ingen idé att pressa, utan det får komma när han känner att han vill och är på humör.
Nu väntar en lite annorlunda vecka och vi har pusslat ihop assistansen så gott vi kunnat i o m bortfallet. I morgon rycker Kent in som assistent och sen blir det även inhopp på tisdagen. Turbo är förberedd så vi hoppas på att det flyter på till belåtenhet förstås.



Trött är jag ikväll, så det får räcka med ord från mig. Jag har nog kört lite för hårt med kroppen ett par dagar, så jag behöver nog lägga mig i tid ikväll. Bara att hoppas det funkar....

Kram på er ♥

lördag 19 december 2015

Rörande

Här hos oss har vi en mysig lördag så här långt. Lite dallrigt är det, men det har funkat bra hittills. En mycket glädjande sak som hände idag, var att Turbo ville åka och känna på gymmet en stund. Numera har vi tillgång till ett gym via jobbet. Sent igår kväll när jag och Turbo var ute och åkte bil, så kilade vi snabbt in och tittade på det. Då bestämde han att vi skulle åka dit alla tre idag.

Härligt när han känner sig taggad! Vi åkte dit i förmiddags, han fick välja musiklista och sen rodde han en stund i roddmaskinen.

Heeeeelt slut blev han efteråt och då märker vi att humöret dalar, men det är inte konstigt. Det blev säkert en ovan känsla i kroppen och känslor har han svårt att hantera.

En dröm vi har är att det ska bli en vana att åka till gymmet. Spelar ingen roll om det bara blir en liten stund, bara han kommer igång och rör på sig lite. Det är värt mycket om det så bara blir tio minuter. Vi får se.... hoppas kan vi alltid.

Nu ska vi försöka oss på lite lördagsmys! Kram på er!

fredag 18 december 2015

Trött eller annat??

Oj, vad gott det känns idag, i både kropp och knopp efter gårdagens utrensning. Ett glatt humör har kommit och hälsat på mig igen - skönt!
Ett till problem verkar ha löst sig igår, för Turbos bästa. Det går framåt och vi gör allt för att minimera oro för honom. Men jag fick rapporter hemifrån nu på em om att han var lite lågmäld. Vi får se, när jag och mannen kommer hem, vad det är som oroar. Eller kan vi hoppas på att det "bara" är trötthet? Eller är det personalbortfallet som ställer till det? Vi får se....

Snart är det dags för mig och mannen att åka hem från jobbet och lösa av assistent Erik som har em och kvällspasset. Men jag fuskade lite idag och tog mig ett avbrott mitt på dan. Jag blev lite ompysslad och det är en grej som jag unnar mig en gång i månaden just nu. Idag var det extra mysigt med en spinnande katt som kom och höll mig sällskap på britsen. Här väntar den på växel. :)



Jag önskar er en trevlig och mysig fredagskväll därute! Kram, kram ♥

torsdag 17 december 2015

Rensningsdag

Här pusslar vi ihop schemat med assistans så det ska bli så bra som möjligt för Turbo när en assistent är borta på obestämd tid. Saknaden är förstås stor och det går inte helt obemärkt förbi. Dessutom slutar en av assistenterna nu. Allt på en gång....

Turbo har varit på korttids igår tills idag och det verkar ha avlöpt bra. Turbo är hyfsat lugn än så länge och jag hoppas förstås det ska hålla i sig tills natten och sömnen kommer.
Eftersom jag och mannen har lite fullspäckat schema när Turbo är på korttids, så planerade vi in ett litet firmamys med de anställda under gårdagskvällen. Vi var tvungna att ta det så där mitt i veckan, eftersom vi inte hade nån mer lucka på länge. Trevligt och mysigt var det iaf.



Håhåjaja.... idag har jag rensat min skalle på lite tankar - vissa arga och vissa snälla. Skönt att rensa lite, men synd om den/de som råkar ut för mina arga tankar.... Men så gott att få det ventilerat och nu ska jag lägga det bakom mig och se framåt, glad och tacksam över att det går att reda ut saker och ting.
Kom precis från gymmet nu, där jag rensade ut i kroppen också. Nu mår jag sååå gott i både kropp och knopp!



Härligt! Vilken rensningsdag det blev!

Ha nu en fortsatt trevlig kväll allesammans! Kram ♥

tisdag 15 december 2015

Avslöjat

Hm... klockan går men jag ska försöka slänga ihop ett inlägg iaf. Turbo är inte i säng än, men mannen försöker. Få se om jag kan koncentrera mig på att skriva.

Ja, hörrni - igår kväll avslöjade jag för Turbo att en av de viktiga assistenterna kommer att bli borta ett bra tag. Hur länge, är det ingen som vet och det blev förstås inte populärt hos Turbo. Ett smärre utbrott kom, och jag hoppas han inte får större utbrott än så. Orkar inte just nu... eller jo, det får jag naturligtvis göra om det behövs. Och visst märkte jag att han varit lite mer labil idag, så det återstår att se vad det blir av det hela.

Det är inte lätt för Turbo, det här. Nu återstår det att se hur vi ska pussla ihop schemat. De övriga assistenterna har ju andra brukare som behöver dem också, så det blir kanske inte alltför lätt. Och att kasta in en okänd person, bara så där, är ju otänkbart. Något enstaka pass blir nog Kent tvungen att hoppa in och ta, även om han inte jobbar som assistent längre. Jag hoppas att det slätar över iaf lite av det jobbiga för Turbo.... Vi får se hur det löser sig och löser sig gör det säkert på något sätt.



Jag måste också berätta om hur tacksamma vi är över det stöd vi får från vår LSS-handläggare. Hon ringde i ett ärende igår och vi klarade ganska snabbt av det till belåtenhet för oss båda. Hon poängterade också att om vi får kris eller om vi inte orkar eller om det inträffar något annat oförutsett så får vi vända oss till LSS. De är skyldiga att hjälpa oss, säger hon. Det känns väldigt tryggt att ha detta i ryggen, man vet ju aldrig vad som händer nästa dag ens. Sen har jag en av mina närmaste vänner här i Diagnoslandet, som blir helt och hållet motarbetad av dessa chefer i deras kommun. Tänk vad olika det kan vara och vilken skillnad det gör för oss som är i behov av LSS-insatser.

Det borde inte få vara sån skillnad. Att vi föräldrar får stöttning gör att vi orkar längre. Kraschar föräldrarna så blir det ännu dyrare för kommunen, så det är konstigt att vissa kommuner inte inser vad de ställer till med när de inte följer lagar och regler. Blir en aning sne på sånt här, men samtidigt tacksam över det vi har och skulle kunna få, vid behov.

Kram och gonatt ♥

måndag 14 december 2015

Återhämtning

Det blir ett kort inslag här ikväll. Jag återhämtar mig från helgens "bravader".... Alltså... jag kan inte låta bli att tänka på gårdagen då jag och mannen tog en ovanligare väg hem från orten där han hade sitt uppdrag. Vilka vackra vyer vi fick se, då vi kom i solnedgången. Sååå vackert lite var stans. Bara att insupa utsikten och njuta! Fram med kameran och fortsätta hjärnrensningen!


Kram på er!

söndag 13 december 2015

Ändrade planer..... :(

Nej, jag har inte berättat tråkigheter för Turbo, det kom liksom andra tråkigheter emellan.... Här svänger det snabbt och jag får ta på mig skulden till att det svängde från lugnt till ren katastrof igår kväll. Jag säger bara en sak - var lågaffektiv, prova inget annat!! Men ibland orkar man inte, även om man eg MÅSTE! Att halka över till ett standardtänk, riktat till standardbarn är ingen hit att testa på Turbo som bl a har autism.....

Jag skriver inte ut här vad resultatet blev, eftersom jag tänker på Turbo. Men det som jag och mannen planerade att göra under tiden vi hade assistent här idag, ställde vi delvis in och vi ändrade en del planer. Mannen hade ett uppdrag att genomföra på annan ort och vi skulle träffa vänner sen. Men jag orkade inte träffa folk idag, så jag höll mig därifrån. När mannen gjort det han åtagit sig, så åkte vi en runda och jag fick fota lite. Hjärnrensning, kallar jag det för. Mannen förstod mig helt och fullt och vi gjorde det bästa av situationen.

Även om det händer tråkiga saker så ser vi ändå stora bevis för vad som händer om inte Turbo får rätt bemötande. Det är en lärdom vi bör ha med oss varje dag med honom. Jag reser mig igen... som alltid, även om detta blev lite väl magstarkt så det kan ta ett par dar innan jag är mitt rätta jag igen.

Kramar!

lördag 12 december 2015

Jag bara undrar....

När Turbo i mitten på veckan fick reda på hur förra veckan skulle lösas, så kändes han lugnare. Den ordinarie assistenten blev hastigt frånvarande hela veckan och vi lyckades pussla med annan personal. Bara vetskapen om hur det skulle bli, gjorde nog att Turbo lugnade sig.

Dygnet på korttids - torsdag till fredag - verkar ha varit kanonbra. En ganska lugn och gemytlig Turbo hade Valle att jobba med. Härligt!



MEN, nu är det ju dags att berätta tråkigheter för Turbo igen. :( Idag har jag varit tillsammans med en go vän på bortaplan en del timmar på förmiddagen. Sen hem för lite lunch. Efter lite konfererande och planerande tillsammans med Turbo så åkte jag iväg till jobbet några timmar på eftermiddagen. Mannen och Turbo har haft en heldag tillsammans här hemma.

När jag kommer hem nu på kvällen så känner jag riktigt hur lugnet slår emot mig. Så underbart! Men nu undrar jag - vem vill förstöra den friden genom att bomba Turbo med tråkiga nyheter som innebär en stooooooor plump i det planerade schemat för honom framöver?? INTE JAG iaf!!! Så.... jag sparar det tills i morgon....

Ha nu en så skön lördagskväll som ni bara kan! Kramar ♥

fredag 11 december 2015

Inte som på räls

Efter alldeles för lite sömn i natt så är jag förvånad att jag är så pass pigg som jag är idag. Nu har jag dessutom jobbat långdag och snart är det dags att åka hem efter 12 timmar på jobbet. Vi har assistent hemma så det är bäst att hålla sig undan.

Nu laddar jag för att berätta tråkigheter för Turbo ikväll eller i morgon.... Det känns förstås inget vidare, men livet går inte alltid som på räls.



Kram på er ♥

torsdag 10 december 2015

Avbrott i vardagen

Ett litet avbrott i vardagen blev det ikväll med lite festligheter med assistansbolaget. Härligt att kunna koppla bort och koppla av. Nya bekantskaper knöts och vem vet vad det kan leda till i framtiden... vi smed iaf vissa planer! Tyvärr kom det fram dåliga nyheter också, men dem får vi ta tag i sen eller eg så fort som möjligt.

Tyvärr tog jag dåligt med bilder under kvällen - tog bara två stycken varav en blev suddig. Så för mitt eget minnes skull sätter jag in den som blev kvar. Suddar som vanligt de som inte är tillfrågade om de vill vara med....

Nu sover vi på detta! Kram, kram!

 

onsdag 9 december 2015

En dag i taget

Som jag skrev igår så tar vi nu en dag i taget här. Vi får vara extra lyhörda på hur Turbo mår från dag till dag och lägga oss på en lämplig nivå.

Det får bli allt för ikväll, men innan jag avslutar måste jag visa er en fantastisk blomma som slagit ut här hemma hos oss. Den lyser upp tillvaron just nu och det är nog precis det jag behöver.
Tänk på att det är ca 8 cm mellan spetsarna på blomman så kanske ni kan ana hur mäktig den är. Och på kvällarna är den så gott som svart i ytterkanterna.


Kram på er ♥

tisdag 8 december 2015

En tuff period väntar??

Nu får jag försöka samla ihop mina tankar så jag kan skriva ett ordentligt inlägg här. Det blir för mycket att ta ikapp och skriva om sen annars. Men det känns lite svårt idag, det är så mycket som känns sårbart just nu och mycket hänger på en skör tråd. Det finns flera saker som ev kan komma att inträffa och det gör mig en aning orolig. Om jag ändå kunde strunta i att tänka på detta "om", för det är ju inte alls säkert att alla eventualiteter inträffar. Och gör det inte det, så är det frid och fröjd förutom det som redan inträffat förstås.

Jag fick ju plötsligt ett hastigt telefonsamtal i söndags kväll som vänder upp och ner på Turbos tillvaro just nu. En av våra viktiga assistenter blir borta åtminstone hela denna veckan. Våra assistenter backar inte i första taget (de är otroligt ansvarskännande) så när han blir borta så förstår vi att det är på allvar! Även om jag kanske anat att detta skulle kunna bli en verklighet så vill man inte tro det. Jag hoppas förstås att allt ska bli som vanligt igen för alla parter, inte minst för assistenten.



Detta fick jag förstås berätta helt plötsligt för Turbo på söndagskvällen, utan att ha någon lösning att presentera eftersom ingen visste hur veckan skulle se ut. Inte ens måndagen var löst, så det var bara att sätta igång att jobba på en lösning. Men en assistent var bortrest och en annan hade precis gått på sitt nattpass (natten till måndagen) så ingen fanns till hands. Jag kontaktade Kent och vi konfererade lite. I sin roll som verksamhetschef, så såg han ingen annan utväg än att han fick ta på sig rollen som assistent för en dag helt akut. Tack och bock, även om det inte kändes 100 för mig när jag vet att han har annat att jobba med, men ändå den bästa lösningen för Turbo och det är han som vi får tänka på i första hand.

Även om Kent fortfarande är en av Turbos absoluta favoriter, så ställde den plötsliga omställningen till det för honom. Kent har inte ens varit i "stugan vid sjön" och jobbat nån gång, så inga rutiner hade han sett i verkligheten. Nu har Kent ett sätt som gör att han fixar det ändå, men för Turbo blir det en osäkerhetskänsla och nytt och plötsligt. Dagen gick bra och när Kent gick av sitt pass, tog Ove över. En lång dag och när jag och mannen kom hem kl 21 när Ove slutade, så märktes det på Turbos sätt att prata, att det varit en jobbig dag. Det var bara att invänta att det kom ut något. Stod vi för nära honom så kom det en spark eller två, så behörigt avstånd men ändå till hands var det som gällde för oss under kvällen.



Väldigt olyckligt så sammanföll detta med att jag, bara några timmar innan beskedet på söndagen, berättade för Turbo att Ove kommer att sluta som assistent. Det fick bära eller brista, det var tvunget att avslöjas innan Ove kom igår (måndag). Jag såg riktigt hur han stelnade till, men vi var ute på långtur med bilen efter att jag hämtat honom på korttids, och det gick hyfsat bra iaf. Vilken reaktion det blir av detta framöver är svårt att säga. Just nu cirkulerar nog den här osäkra veckan för honom och ställer till det tillräckligt. En olycklig kombination att vi avslöjar en uppsägning samtidigt som en annan ger besked om att den är borta en tid - men vad gör man? Det är inget någon råder över precis.



Inför berättandet om Oves uppsägning, så fick jag ett råd i en kommentar. Och nej, jag tar inte illa upp, ingen fara alls. :) Men kanske har jag varit otydlig, eller också missuppfattar jag dig - sorry isf. Det är alltså inte Kent som ska sluta - han slutade som assistent för länge, länge sen, så den processen är överstökad. Det är alltså Ove som ska sluta.
Tanken som du hade att Kent kunde berätta - den tanken hade vi inför förrförra helgen när han och Timmy var här ett dygn. Men tyvärr fanns inte tillfället. Det gäller nämligen att fånga Turbo i exakt rätt ögonblick när man ska framföra en sån här negativ sak. Infinner sig inte rätt tillfälle så är det bättre att vänta.

Din tanke var (om jag förstod dig rätt) att vi på det sättet skulle slippa utbrott eftersom vi föräldrar är frånvarande vid själva avslöjandet. Bra tanke, men det är inte riktigt så enkelt. Utbrott har han även när vi inte är med. I helgen hade Turbo t ex haft ett utbrott på korttids. För ett par veckor sen hade han ett stort megautbrott, även då på korttids, så vi har ganska färska bevis på att det inte bara kommer i hemmiljö.



Om vi nu bortser ifrån att en assistent blir borta denna veckan och koncentrerar oss "bara" på att Ove ska sluta, så kan det komma utbrott under en längre period pga det. Det kan sitta och gnaga i kroppen på Turbo och emellanåt rinner det över. Så det är inte bara i själva avslöjandetillfället det kan komma ut något. Allt beror på hur han oroas av förändringen. Jag hoppas förstås att det ska underlätta för honom i o m att vi kunde presentera en lösning för honom så han vet ungefär hur det kommer att bli efter att Ove jobbat sitt sista pass.

Det var lite förklaringar och tankar om det. Alla tips och råd är välkomna för ibland stirrar vi oss blinda i vardagen.

Nu ska jag bara tillägga en sak... Min första tanke efter att Turbo kommit hem från "stugan vid sjön" idag var.... "DET HÄR KAN BLI EN TUFF PERIOD!!!" Det första som hände när han kom innanför dörren var inte så trevligt, men jag ska försöka att bita ihop.... Och jag förstår honom förstås. Osäkerhet över hur länge den frånvarande assistenten blir borta och vi har inget svar att ge, gör naturligtvis att han blir väldigt orolig.  :(

Nu tar vi en dag i taget - Kram, kram ♥

måndag 7 december 2015

Nu är jag tråkig.....

.... och jag hoppas ni har överseende med mig. Ett långt inlägg hade jag bespetsat mig på här ikväll, men tyvärr får jag lägga krutet på Turbo nu, det sista som är kvar av dagen. Den akuta assistansproblematiken som uppstod igår kväll som jag nämnde då, har satt sina spår hos Turbo.

Tråkigt, och det känns inte alls bra - nu när vi äntligen såg lite harmoni i honom igen.... Men, men inte mycket att göra åt och jag riktar ett stort tack till Kent som hoppade in och räddade situationen så gott han kunde idag. Fortsättning följer.... Förklarar förhoppningsvis i nästa inlägg.


Kram på er så länge ♥

söndag 6 december 2015

Avbrutet

Troligen slog jag rekord i att mysa igår. Kände mig inte alls pigg och alert, samtidigt som efterverkningarna av stormen Helga rasade runt knutarna på huset. Det passade perfekt att vara inne hela dan och ägna sig åt soffmys. Jag hade ju dessutom varit ute och kört mitt i natten och somnade frampå småtimmarna, så det var väl förlåtligt att vara trött igår.


Så långt hann jag skriva, sen kom det annat akut emellan - lite assistansproblematik som skulle lösas och nu kan jag inte få hjärnan att landa. Återkommer i morgon, tror jag, och då hoppas jag att jag kan samla tankarna igen.
Bloggens kanske konstigaste inlägg, men så kan det bli ibland.....

Kram ♥

lördag 5 december 2015

Trött vecka och en trevlig kväll!

En liten sammanfattning av veckan som gått, kanske är på sin plats.
Förra helgen hade ju Turbo finbesök här med Kent och Timmy som assistenter under ett dygn. Som jag skrev tidigare, så var Turbo mycket trött efter helgen, så i måndags bedömde jag att han behövde sovmorgon i ett försök att rädda veckan. En timmes sovmorgon fick han och sen åkte han iväg med Nisse som vanligt. Sen var det långpass på em/kvällen här hemma med assistent Erik, vilket flöt på som det skulle. Men på tisdagen när han kom hem från dagspasset i "stugan vid sjön" så stupade Turbo i soffan och sov 2,5 timme på eftermiddagen. Det var nog precis vad han behövde, för efter det verkade han ikapp med sömnen igen och harmonin var tillbaka.

Tyvärr har det inte blivit läge för mig att berätta för Turbo att assistent Ove kommer att sluta. Ove har bara två planerade pass kvar och innan nästa pass, behöver Turbo veta om detta. Håll tummarna för att han är i harmoni när han kommer från korttids i morgon efter tre dygn där! Är han inte i harmoni så blir det svårt att berätta en sån grej. Men tiden går och det måste komma fram i morgon till honom.



Till något som är trevligare.
Eftersom vi hade korttidshelg så hade vi bokat in en helkväll med samtliga assistenter + verksamhetschefen hemma hos oss för lite festligheter. Vi tyckte vi ville uppmuntra dem för deras fina jobb som de lägger ner för Turbos bästa. Ni vet alla hur vi uppskattar detta och deras arbete är guld värt för oss. Vad vore livet om vi inte hade rätt personer runt honom?!? Ja, vi vet skillnaden och det är väl kanske det som gör att vi uppskattar dem extra mycket. Livet funkar inte utan rätt personal, så är det bara!

Men iaf - lite tävling och lite gott att äta och dricka och en hel del härligt tjöt blev det.
Tur att verksamhetschefen fick vinna över assistenterna - han hotade nämligen med att säga upp dem annars.... Vet inte hur mycket det påverkade resultatet, men mig och mannen skrämde han inte. Vi slog t o m chefen! Oss petar han inte så lätt för då får han stora problem om han säger upp kundens föräldrar. ☺☺☺


Personalen som hamnade på prispallen: Nisse, Kent och Timmy

En vinpava till segraren (jag och mannen räknades bort)! Grattis!


Sen har jag god lust att lägga ut en bild som visar hur kvällen slutade för segraren.... men eftersom jag inte frågat om lov så...... nä, jag behåller den för mig själv ;) ;) ;) Jag vill inte riskera att få sparken, trots allt! ☺

Ja, ja, härliga är de iaf - vårt gäng och vi trivs så fantastiskt bra med dem alla!
Idag är det en återhämtningsdag och det passar bra i regnet och rusket att sitta inne och mysa. Det blev sent innan jag kom hem inatt eftersom jag var chaufför och vägen är lång fram och tillbaka, men det var det värt.

Ha nu en fortsatt trevlig lördagskväll allesammans! ♥

tisdag 1 december 2015

Total avkoppling, och det tackar vi för! ♥

Ja... var börjar man skriva.... Förra veckan var det lite utbrott titt som tätt och de hade sina förklaringar. Men det tär hårt när man ska lotsa hela tiden och tränga undan sina egna känslor. På fredagen sjönk jag, men drogs upp igen av de fina jag har omkring mig. Och det var ju tur att jag kom upp ovanför ytan igen, för på kvällen efter att jag jobbat klart så får jag lotsa Turbo genom ytterligare ett utbrott.



Jag tyckte detta utbrott var märkligt att det kom - dagen efter skulle det inträffa något han längtat sååå efter! Här kände jag att jag behövde fiska lite djupare hos Turbo för att se vad det var som felades. Men oj, vilken kontakt jag fick med honom! Det kändes helt underbart!
Det kom iaf fram att det han planerat att göra med assistenterna under det kommande dygnet inte skulle funka pga att det fattades någon uppdatering. Detta gjorde tydligen att det blev kaos i hjärnan på honom, när det planerade inte kunde genomföras.

Ett dygn med Timmy och Kent var inplanerat, och när Turbo t o m vill ställa in detta - då är det allvarligt. Kent jobbar inte längre som assistent, så när han väl kommer till Turbo då är det efterlängtat av honom. Att ställa in en sån sak.... det finns egentligen inte på kartan. Då förstår ni hur jobbigt detta var för Turbo!
Men efter att jag lovat kontakta Timmy och Kent och berätta det hela så lugnade Turbo ner sig. Skönt det!



Jag och Kent hade spånat lite innan och tyckte att det vore skoj om vi kunde äta lunch tillsammans allihop på lördagen när de kom. Kent är inte sen på att haka på en utmaning, så vi kom överens om att vi kör på det. Så efter att Timmy och Kent landat med Turbo, så åt vi en gemensam lunch alla fem. Unikt för vår familj!! Vi hade förstås förberett Turbo noga på detta och ritat upp så han visste exakt hur det skulle se ut.

Suddade ansikten på icke tillfrågade personer

Gissa om jag njöt för fulla muggar över att det fungerade?!? Oinsatta kanske inte tycker detta är så märkvärdigt och det kan vara vardagsmat i familjer, men inte i vår familj. Här gäller det att Turbo är i balans, är väl förberedd på scenariot och att vi har rätt folk runt honom om det öht ska fungera. Lyckat blev det och den lunchen lever jag länge på!

Ett kul dygn har grabbarna haft. En stor eloge till Timmy och kanske speciellt Kent som offrade ett dygn av sin fritid för att glädja Turbo på det här sättet! Stort TACK till er båda!

Erik löste av dem mitt på dagen på söndagen. Jag och mannen skulle komma hem på kvällen eftersom mannen hade ett uppdrag på annan ort sent på eftermiddagen. Vi hann äta lunch hemma hos vänner först.....

Lunchen uppslukad av åtta hungriga....

........och sen genomförde mannen det han skulle. Sen var vi tvungna att avbryta och åka hem lite i förtid. Turbo var helt slut, vilket jag misstänkt att han skulle vara. Men det var det värt!

Jag och mannen hade det lugnt och skönt. Vi förpassade oss till ett ställe där det inte fanns så mycket att göra. Vi bara slappade för vi orkade inte göra så mycket annat heller. Mannen visste precis vad både jag och han behövde, så det blev ett perfekt dygn när vi ändå inte kunde vara hemma.
Och bara för att jag kunde.... så lyxade jag lite extra med spotifybad, med total avkoppling och viktlöshet. Njutning på hög nivå!



Under detta dygnet kände jag och mannen trygghet till 110% och i o m det så kunde vi också koppla bort hemmet totalt. Jag tror inte det finns något som skulle kunna inträffa som dessa två (Timmy och Kent) inte skulle fixa med Turbo. De är ett riktigt radarpar, men vi har ju fler duktiga assistenter runt oss som vi är tacksamma för.
Avkopplingen var så total så jag lyckades t o m få in en blåsning på personalkillarna - hämnden är ljuv.... eller hur det nu är....! :) :)

Turbo är väääldigt trött och slut efter dygnet med dem, men det är en annan historia!
Kram på er ♥