Krisläge och krismöte

Oj, oj, vilken dag! Nu är jag slut i huvet och har lätt huvudvärk efter all anspänning. På förmiddagen hade vi krismöte med ett par rektorer och bildningschefen i kommunen, angående Turbos skolgång. Nu är det verkligen kris och ingen vet egentligen hur det ska lösas. Vi är i ett sånt läge att om inte situationen ändras snabbt så kan vi stå med en son som inte kan gå till skolan - och det kan ske i morgon av olika orsaker. Situationen är ohållbar som den är nu, det går inte att fortsätta i det här läget.

Att det har blivit så här är tragiskt och mycket tråkigt. För att göra en lång historia kort så beror det till stor del på att fingertoppskänsla saknas. Det räcker inte att ha egna barn med Asperger eller att ha pluggat om autism, i vårt fall krävs det ännu mer. Sen vet vi ju att Turbo är extremt svår och tyvärr har läget eskalerat alldeles för långt. Bildningschefen inser att rätt kompetens för att fixa Turbo - det finns inte i kommunen.... man får nog leta i hela Sverige.....

Skolledningen är beredda att göra allt de kan för att styra upp det som blivit fel och man kommer att använda sig av olika instanser i kommunen för att lösa det akuta. I det här fallet så får alla hjälpas åt, även vi föräldrar får göra vårt. Ikväll har jag ringt det första samtalet på väg mot en ev hjälp till lösning. Jag kommer att ringa mer i morgon och även maila.

Jag kommer att rapportera mer om det här på bloggen sen när vi vet vad som händer och vad som är genomförbart. Skolledningen är beredda att göra allt de kan, som sagt, men om det inte räcker så finns det inte mer att göra.... då faller vi som ett korthus.... Men i nuläget försöker vi fortfarande tänka positivt.... det måste bara ordna sig....

Kram på er därute <3

 

Skickat via Blogsy