Sömnlösa nätter

Trött är bara förnamnet på mig ikväll. Jag måste orka morgondagen också, men sen hoppas jag på en lugn lördag även om vi inte är barnlediga.
Idag bestod dagen bl a av ett möte med två rektorer. Jag och mannen hade önskat ett möte och idag hade vi fått en tid inbokad. Jag kan väl säga att jag är lugnad på vissa fronter men väldigt orolig på andra. Usch....

Kommer att göra en utförligare redogörelse i morgon om inget oförutsett inträffar - är alldeles för slut i huvudet ikväll för att få ihop något vettigt här. Men vissa inblandade har haft och har en del sömnlösa nätter.....
Nu hoppas jag på en god natts sömn för alla. Kram på er <3

Skickat via Blogsy

Lång resa

Här fortsätter jag i trötthetens tecken. Har sjunkit ner i soffan en stund men ska nog sjunka ner i sängen snart tror jag. Bara mannen får i säng Turbo så....

Jag lämnade honom på fritids/korttids i morse där Tom tog emot. Jag och mannen åkte direkt ner till Skåne och besökte en av våra största kunder.

 

Tyvärr var vi tvungna att åka dit på förhandlingar som vi hade tänkt kunna sköta på hemmaplan. Men sånt är livet ibland. Nu är vi väl hemkomna igen. Trist väder att åka i - regn och rusk, men skönt att vara hemma igen.

Turbo har blivit väl ompysslad hela långa dagen av Tom. Efter korttids/fritids så fortsatte Tom att assistera här hemma eftersom det dröjde några timmar till innan vi kom hem. Vi hade ju en ganska lång resa att göra. Det hade nog inte gått någon nöd på dem, vad det verkar. Inga sura miner någonstans ;)

Nu ska vi nog försöka göra kväller ganska snabbt här, det är ju en dag i morgon också. Då väntar bl a ett spännande möte som gäller skolan.....

Kram, kram <3

 

Skickat via Blogsy

Kaosmorgon och besök hos optiker!

Usch, nu är jag så sjukt trött så jag skulle kunna stå och sova. Men bita ihop ett tag till, är ett måste just nu. Det finns inte en lugn stund denna veckan men ska försöka få in en andningspaus nästa vecka.

Jag ska börja detta inlägg med att rätta en sak som jag skrev om fredagens små utbrott på skolan. Både jag och assistenten trodde att det berodde på att läraren avbrutit rasten lite fel, men så var inte fallet. Har tagit upp det med Turbo nu och det var visst något som läraren sa som landade fel. Så kan det bli....

Helgen som gick avlöpte fint här hemma. Söndagen var jag och mannen barnlediga eftersom assistent Nisse var här med Turbo från tidiga morgonen fram till tidiga kvällen. Jag och mannen var iväg bort hela dan och umgicks med vänner. Så härligt att få göra det även om vi inte hade korttids den helgen! På väg hem hoppade vi in på en pizzeria och åt i lugn och ro. Vi fick också tillfälle att prata allvar och prata igenom dagen som vi upplevt. Det är inte så ofta vi kan ha djupa samtal med varann eftersom det inte går när vi har Turbo i närheten. Det är tur att våra kemier passar ihop till 110%.

Ett långt pass blev det för Nisse och Turbo tillsammans, men det var bara glada miner när vi kom hem på kvällen sen och mannen och jag var också nöjda och glada!

Sen kom måndagen - första lovdagen på höstlovet. Dags att åka till korttids/fritids så jag kunde komma iväg till jobbet. Tom jobbade med Turbo, så inga problem där. Direkt när vi kom hem tog assistent Kent över här hemma. Det blir mycket killar runt Turbo nu, men han gillar det även om han är trött när kvällen kommer.

Dagen idag - tisdag - började jobbigt och oroligt. Turbo vaknade till och jag fick in honom i duschen medan humöret var bra. Men ju mer tiden runt frukost gick, så blev han mer och mer orolig. Det slutade med lite utbrott här hemma och naturligtvis var det det kommande besöket hos optikern som oroade. Det dåliga samvetet drabbar mig, för självklart skulle jag ha förberett honom bättre än jag gjort! Fram med mera bilder och vi ritade upp lite till innan jag körde honom till korttids/fritids. Jag förvarnade personalen Valle om att det kunde vara lite stirrigt och oroligt idag pga det som väntade.

Morgonen där var lite orolig, som väntat, men det hade gått bra iaf. Vid 11-tiden hämtade jag Turbo och vi begav oss till optikern. Jag hade önskat en speciell optiker för han var så otroligt duktig med Turbo sist vi var där för några år sen. Och han var lika bra idag! Han tar Turbo på ett jättebra sätt. Härligt! Besöket gick kanonbra till slut och jag var glad och Turbo fick en välförtjänt belöning efteråt!

Turbo lämnade jag tillbaka till Valle på korttids/fritids efter det så jag fick jobba färdigt. Jag hämtade sen vid 14-tiden. En lugn eftermiddag har vi haft hemma sen. Jag tror Turbo var nöjd med att ha lugnt omkring sig resten av dagen. I morgon väntar en lång dag igen för honom..... Ja, det är mycket nu!!

Kram på er alla ♥

Trötthet

Här var det ju egentligen dags att skriva en del, tycker jag. Men luften gick helt ur mig.... Det känns som livet går i 180 just nu och jag har bara att försöka ta mig igenom det. Men trött blir jag. Hoppas att det går att sova trots ett väntat besök av stormen Simone i natt. På återseende!

 

Kram på er <3

 

Skickat via Blogsy

Öppen blogg....

Jag skulle väl avge rapport om gårdagen hade jag tänkt, men vad skriver man.... Hm.... Har tänkt att vara lite mer öppen med vad som händer, även om jag ändå inte kan skriva ut allt. Men jag vill poängtera att jag inte har någon anklagelse till någon. Jag har en extremt svår son att jobba med och alla gör så gott de kan. Det är inte alltid så lätt att veta vad som är rätt och fel i olika situationer. Om jag inte skriver ut vissa saker, hur ska då andra få reda på hur det är att leva med dessa diagnoser som min son har?

Visst blir det mer och mer solklart att det behövs killar i skolan vid Turbos sida som förstår sig på honom ordentligt på djupet. Igår (fredag) hade allt gått bra och lugnt tillväga även om det var en trött Turbo som åkte iväg med taxin. Ingen oro eller konstigheter märktes på honom och det var assistent Kent som jobbade med honom. Allt gick bra fram tills sista lektionen för dagen, då hände något. Och det var bara en liten, liten detalj som blev fel och som man måste vara vältränad för att uppfatta. Men denna lilla detalj gör att Turbo får utbrott mot den lärare som inte hanterat en situation exakt rätt. Det behövs så lite. Nu var det inga stora utbrott, men det var ändå flera grejer som blev riktade mot läraren. Och läraren förstod ingenting, för honom kom det som en blixt från klar himmel. Här får Kent jobba lite extra förstås och avstyra, avleda och lotsa Turbo vidare.

När jag får berättat för mig hur Turbo hade agerat så förstår jag vid första grejen som hänt, att bemötandet inte varit exakt rätt. Överlämning mellan rast och lektion är supersvåra. Och där blev det fel. Jag och Kent har kommit fram till att en liten detaljändring vid såna situationer kan göra saken bättre. I det här fallet kom läraren in och bröt rasten, men det är nog bättre att assistenterna bryter när det är dags och framförallt när det är lämpligt för Turbos del. Det går inte att bryta mitt i en tankebana utan Turbo behöver fullfölja denna innan han kan växla över till ett helt annat spår. De psykologer jag träffat är helt inne på det också att det inte går att bryta när det inte känns rätt för den som har de diagnoser som Turbo har. Tyvärr har man inget annat val än att hela tiden ta hänsyn till personens tankebana. Och där tror jag assistenterna kan läsa av lite bättre och det är ju lite därför de är där.

Turbo var lugn när han kom hem sen efter skolan och han har trivts bra i skolan dessa fyra dagar då Tom och Kent funnits där för honom. Hur man om några veckor ska klara sig utan dessa killar har jag svårt att förstå..... (Nina, du är helt inne på rätt spår i din kommentar nyligen....)

Idag har vi haft det superlugnt även om vi hela tiden får anpassa oss efter Turbos behov, men det är vi så vana vid nu. Och när vi gör det fullt ut så kan vi faktiskt få det hyfsat bra även om en standardfamilj kanske inte skulle ha samma åsikt om vår helgvardag. Mannen tog hand om Turbo.....

.... medan jag förvandlade en byxkjol till en kjol utan byxa ;)

Gjorde om byxdelarna till ett extra lager kjol ;) 

Skönt att kunna beta av såna där "måsten" när vi ändå var hemma alla tre.

Nu får vi se hur kvällen blir. I morgon väntar en lång dag för Turbo tillsammans med vår assistent Nisse medan jag och mannen åker iväg bort hela dagen.
Ha det gott allesammans och kram på er ♥

Fredagsmys

Jag kikar bara in en snabbis här och önskar er en mysig fredagskväll! Det ska vi iaf försöka ha och jag hoppas vi lyckas! Jag återkommer senare om rapport från dagen.

Kramen till alla som vill ha <3

 

Skickat via Blogsy

Tillfällig lösning.....

Nu tänker jag lägga bort den där oron jag haft i kroppen under en månads tid! Bort med den bara.... tänker inte gå runt varje dag och ha ont i magen längre. Nu har killarna Tom och Kent kommit igång och det har gått tre skoldagar med dem bredvid Turbo. Det är heeeeelt fantastiskt vilka underbara killar som stöttar upp i skolan nu!

Sen "den stora smällen" för drygt fyra veckor sen har man t ex inte kunnat genomföra en enda lektion med Turbo. Min oro har funnits varje dag hos mig, eftersom skoldagarna har kantats av en Turbo som inte mått bra i skolmiljön och därmed blev han ohanterlig för skolpersonalen. Jag var hela tiden orolig för att det skulle bli en ny "smäll". Det höll på att gå överstyr igen så jag och mannen beslutade till sist att hålla honom hemma från skolan några dagar tills Tom och Kent kom igång där. Tom började och gjorde sin första dag i tisdags. Fr o m då har man kunnat ha lektioner som det är tänkt!! Det ni!! Tre dagar med lektioner enligt schema!

Det behövdes alltså att killar som känner Turbo väl och vet hur han fungerar, kom och styrde upp saker och ting i skolan. I o m "den stora smällen" för fyra veckor sen, så fick lärarna svårt att styra upp det hela. De tappade helt enkelt greppet och visste nog inte riktigt hur de skulle agera. Och det är svårt om man inte känner Turbo på djupet - ordentligt på djupet. Att man inte känner honom så väl kan bero på många saker, t ex att man jobbat för kort tid (en av lärarna har endast jobbat denna terminen med Turbo), att man inte har fallenhet för detta, att man inte har erfarenhet, utbildning m m - ja, det kan finnas många orsaker.

Oswald i regnet

Jag behöver nog inte berätta hur glada vi är över denna hjälp som gått in i skolan nu för att få alla parter på rätt köl igen! Som det ser ut nu så har det verkligen gett effekt. Samtidigt så ser vi förstås att det i miljön som är störande för Turbo finns kvar fortfarande och det är naturligtvis inte bra. Men jag ska försöka koppla bort oron över det så länge Tom och Kent finns där så får vi se vad som händer. Lärarna hade iaf uttryckt sig idag om att det var sån otrolig skillnad på Turbo nu när han har sina trygghetskillar omkring sig! Härligt!

Här ska jag nog förtydliga mig lite angående den här anordningen med killarna. Detta är en tillfällig lösning och inget permanent. Rektorn har tagit till det i ren panik, tror jag. Tom är utlånad från korttids och jobbar egentligen heltid där. Men eftersom de är villiga att samarbeta för att få Turbo i rätt riktning igen så har hans chef gått med på att låna ut Tom. Detta är beslutat till att gälla sammanlagt tre skolveckor (det kommer ett lov emellan också). Hur rektorn resonerar om fortsättningen på skolan för Turbos del har vi ingen aning om i nuläget. Och där finns en stor oro för oss naturligtvis..... Men som sagt, bort med den oron nu för stunden iaf...

Kent har jobbat i skolan idag och det har varit lugnt. Sen fortsatte han att assistera här hemma några timmar också. Glada miner hela långa dagen igenom och vi njuter tillfälligt av stunden.

Kram på er finaste läsare ♥

Oroskant på det braiga....

Jag tänkte ju inte skriva något inlägg här ikväll pga att jag är för trött för det, men jag kan inte låta bli ändå. Två dagar har gått med skola för Turbo där han haft korttidspersonalen Tom vid sin sida som extra förstärkning. Det har gått bra även om det är ett hårt jobb för Tom. Sakta men säkert slappnar väl min kropp av mer och mer hoppas jag. I morgon tar vår assistent Kent över stafettpinnen på skolan för resten av veckan. Det ska bli intressant att höra sen hur det gått, men det går säkert bra det med!

I eftermiddags hade korttidspersonalen Axel hand om Turbo efter skoltid. Det hade tydligen också gått bra för jag möttes av en glad kille när jag hämtade Turbo. Jag var lite spänd över hur det varit eftersom det var ett tag sen de träffades. Dessutom hade jag ingen aning om hur skoldagen fungerat. Härligt att allt flutit på med hjälp av dessa två killar idag! Lugnt har det varit här hemma också i kväll.

Själv jobbar jag som jag vet inte vad. Känns inte som jag hinner ikapp allt jag missade när jag var hemma med Turbo då vi bojkottade skolan. Jag försöker jobba snabbt och effektivt, men idag var jag tvungen att närvara på två för mig oplanerade möten på jobbet. Jag vill bara skrika "Men låt mig jobba ifred!", men det kan jag naturligtvis inte... Bara att vara med på mötena och hålla god min.

Nähä, så här fick det bli idag. Nu ska jag försöka koppla bort min gnagande skoloro och försöka krypa till kojs i tid ikväll. Men, den stora frågan återstår: Hur tänker rektorn?..... Skulle gärna vilja veta det omgående....

Kram på er fina och härliga läsare! ♥ Blir så glad över era kommentarer både här och där! ♥

Har fått en annan syn på saker....

Idag har jag svårt för att skriva ett inlägg här så jag tror jag ska hoppa över det där med skolan - tycker det är lite tjatigt.... samtidigt som jag känner mig lite osäker på vad jag kan/vill häva ur mig just nu.... Måste lägga band på mig, men rätt vad det är så kommer det nog att rinna över om det fortsätter som det gör nu....

Kan väl berätta så pass mycket iaf som att Turbo kom iväg till skolan idag, om än något försenad. Tom har fått jobba hårt idag, han var riktigt trött efter arbetsdagen på skolan. Det är ingen lätt uppgift dessa killar har fått och Tom har varit mer än duktig idag. En stor eloge till honom!

Tack vare att jag visste att Tom fanns på plats idag så har jag känt mig lite lugnare, även om oron finns där ändå. Igår var jag ordentligt trött men har sovit gott inatt och sen var oron lite mer dämpad under dagen, så jag är inte fullt så trött idag. Däremot har jag jobbat extra länge på jobbet. Mannen åkte hem efter lunch i stället för mig och mötte upp Turbo när han kom hem (förberett med Turbo). De fick ha en eftermiddag för sig själva, far och son. Jag har ju en del att ta ikapp efter de dagar jag varit hemma med Turbo, till slut känns det nästan övermäktigt att ta ikapp. Nu känns det lite som att jag är på väg åt rätt håll och kanske kan få grepp om det jag har att göra.

Nu till något helt annat. Jag lyssnade på ett välkänt radioprogram i morse när jag åkte till jobbet. Det de tog upp påminde mig om hur mycket det här livet med diagnoser har lärt mig, hur mycket det har förändrat mig som människa och hur mycket det har förändrat mitt tänkesätt. Jag skulle faktiskt inte vilja byta bort vår erfarenhet som vi fått, även om livet inte är lätt alla gånger.

Ska förklara vad jag hörde. Programledarna hade väldigt roligt åt någon som hade klagat på sin granne. Klagomålet rörde grannens vedeldade bastu. Man tyckte den där röken från bastun var väldigt störande. Programledarna gick loss och drev om den som klagat.... "Jag skulle ha bastat ännu mer bara för att retas!" "Bolma på bara!" m m. Ja, så gick jargongen!

Vad har då detta med vår erfarenhet med diagnoser att göra? Nu råkar det vara så att vi bor granne med en som har en vedeldad bastu och bastar var och varannan dag. (Det är inte vi som klagat!) Turbo är väldigt känslig för dofter. I början kunde han t o m få utbrott av att den där röklukten trängde in. Nuförtiden är vi snabba med att stänga fönster och dörrar när vi märker att det är på gång.

Ja, man får en helt annan syn på saker och ting och det mesta har en orsak bakom sig. Det är så lätt att döma om man inte vet bakgrunden till t ex ett klagomål eller vad det nu kan vara.

Kvällsbestyr med Turbo väntar! Kram på er <3

 

Skickat via Blogsy

Nu är det dags....

Tidigt i morse hämtade jag Turbo på korttids. En glad kille fick jag med mig hem. Tyvärr kom ett litet utbrott när vi kom hem eftersom han upptäckte rätt snart att en för honom viktig grej var kvarglömd på korttids. Men det lugnade sig snabbt och det var ju bara att åka och hämta det sen.

En hemmadag har vi haft här idag igen - alltså ingen skola för Turbo. Men vi har ändå haft en bra dag och på eftermiddagen kom assistent Nisse hit. Det blev mycket Nisse nu ett tag, men det har varit till belåtenhet! Jag tog mig iväg till jobbet en stund när Nisse var här så jag fick jobba lite iaf.

I morgon är det dags för skola igen. Nu är det tid för Tom och Kent att börja göra sin insats där under ett par veckor framöver. De har förberett sig väl och lagt upp en plan med övrig personal på skolan. Killarna kommer att göra ett bra jobb och sitt bästa, men..... Usch, jag har en enorm oro som gnager i mig och jag får inte väck den känslan. Det blev inte bättre av att jag såg miljön under några minuter idag då jag var in med en grej på skolan. För mig är det så tydligt att det inte är en väl anpassad miljö för Turbo. Synd att det inte är åtgärdat nu när killarna kommer in och jobbar. Jag önskar dem ett stort Lycka till och det är värdefullt det de kommer att göra nu! Sen får vi hoppas på det bästa.

Nu ska jag försöka göra kväller ganska snart här. Jag blir så otroligt trött av den där gnagande oron som finns i mig varje sekund.

Sov gott allesammans och go'nattkramen till er läsare <3

Skickat via Blogsy

Fortsatt ingen skola...

Den här helgen gick alldeles för fort. En härligt festlig dag och kväll hade vi igår som vi kommer att minnas. Vilken tur att det var en korttidshelg så vi kunde vara med på lite trevligheter. Annars hade vi vackert fått stanna hemma, men vi är så vana vid att det är så. Glada och belåtna är vi iaf för det som blir.

Turbo är fortfarande på korttids och visst undrar man hur det går. Jag har iaf fått rapporter om att det första dygnet gått bra. Valle jobbade med honom då och han är en av de nyare från i somras, men det har funkat. Sen hade Tom det andra dygnet och det har jag inga betänkligheter över, men vad som helst kan förstås inträffa. Detta dygnet som pågår nu har vår egen assistent Nisse blivit inkallad till. Eftersom det är instabilt för Turbo på skolfronten så tyckte chefen för korttids att det var bäst att sätta in Nisse i stället för en kille på korttids som inte är fullt så van vid Turbo. Hon tog nog det säkra före det osäkra i det här läget och det kan vara klokt att vara extra försiktig just nu.

Jag ska hämta hem Turbo i morgon bitti. Det blir tyvärr ingen skola för honom i morgon heller, vi fortsätter att hålla honom hemma tills hans "trygghetskillar" sätter igång med sitt jobb i hans närvaro i skolan. Det dröjer lite, men bättre att de förbereder sig ordentligt så det blir så bra som möjligt. Och jag litar fullständigt på dem!

Anonym hade en liten fundering om inte Turbo kunde få vara på fritids i stället för i skolan? Jag vet inte exakt hur du menar, men jag kan väl känna att det inte är något alternativ som det ser ut nu. Skulle det bli en situation som blir långvarig då han inte kan gå i skolan av någon orsak så måste det naturligtvis lösas så jag kan sköta mitt jobb bättre än jag kan göra nu när han hålls hemma. Men meningen är att det ska komma igång med skola alldeles strax. Målet måste ändå vara att han ska gå i skolan. Om du inte tycker att du fick tillräckligt bra svar så får du gärna fråga igen så kan jag utveckla mer isf.

Mamma Z undrar om Turbo vet om orsaken till att han är hemma från skolan och om vi kan vara öppna på det viset?
Ja, han vet om varför han är hemma. Samtidigt får vi vara försiktiga med hur vi förklarar det. Vi vill absolut inte att han ska få skuldkänslor och känna sig misslyckad pga allt som hänt. Jag anser att detta inte är hans fel, det är fortfarande omgivningen och anpassningarna som det brister i och detta måste förändras. Vi har ju sett genom åren att Turbo kan fungera på ett bra sätt om allt är väl anpassat och personer runt honom hela tiden har fingertoppskänslan med sig. Därför kan man inte belasta Turbo för detta som händer nu.

Det får bli allt för idag. Mer kommer i morgon om inget oförutsett inträffar.
Kram på er ♥

Festligheter

Det blir inget riktigt ordentligt inlägg här idag. Jag bjuder bara på ett par bilder från dagen och kvällen. Först var vi på en vigsel och som alltid är det så vackert!

Sen hamnade vi på lite andra festligheter med ett par vänner. Supertrevligt och mysigt!

Ja, så har vi laddat våra batterier idag. I morgon är en ny dag.... Go'kväll på er och kram <3

 

Skickat via Blogsy

Psykiskt bortkopplad

Två hemmadagar har det blivit för Turbo nu. Vi håller honom hemma från skolan pga allt som inte är anpassat för honom. I två dygn har jag varit gräsänka och varit ensam med Turbo. Inga problem alls, Turbo har varit lugn och go' och vi har haft det mysigt. Hur planerna ser ut med skolan ska jag återkomma om, kanske i morgon. En stor delvis lösning är på G....

Vid lunchtid körde jag Turbo till korttids. Det är dags för en sån helg nu och jag känner väl att det ska bli skönt att koppla bort hjärnan lite. Inte för att Turbo varit utbrottig här hemma men det har varit psykiskt påfrestande ett tag med skolan. Och det är tröttande i sig.

Så här såg det ut när jag packade korttidsväska - inte alltid så lätt ;)

Ni får alla ha en fortsatt trevlig fredagskväll <3 Kram <3

 

 

Skickat via Blogsy

Glädje... och FRUSTRATION!!

Det bubblar och kokar inom mig så jag skulle kunna vräka ur mig en hel del här på bloggen idag, men jag ska försöka lägga band på mig. Det finns trots allt ljusglimtar i tillvaron trots att det är som det är just nu.

Idag är första dagen av - ja, hur många får vi se - som vi har hållit Turbo hemma från skolan pga att det inte är väl anpassat för honom där. Som jag skrev igår är gränsen nådd för länge sen så så här fick det tyvärr bli.

Det är ett flerdelat problem som gäller skolsituationen och alla delar måste åtgärdas för att det ska bli bra. Jag vill inte i detalj gå in på vad som hände för tre veckor sen ("den stora smällen") och vad som hänt efter det, men pga allt så har nog lärarna tappat greppet och känner sig rädda. Det har jag stor förståelse för, men jag är inte glad för att det fått gå så här långt. Jag anser att man kunnat stoppa i tid innan "den stora smällen" och då har situationen varit en helt annan och läget hade säkert varit lugnt.

Men nu är det som det är och vi måste utgå ifrån nuläget. Något måste göras för att få lärare och Turbo att få tillbaka förtroendet för varann och att få rädslan hos lärarna att försvinna. Man kan inte jobba med Turbo och känna sig rädd, då fungerar ju ingenting....

Rektor och skolchef har lyssnat till oss föräldrar nu och tagit till sig av vad vi anser är bästa tryggheten för Turbo. Flera chefer har tillsammans lagt manken till för att lösa den biten. Så det är tänkt att de två personer som Turbo känner sig tryggast med förutom familjen, ska få hjälpa till i skolan för att reda ut det hela. Fina Tom på korttids och vår härliga assistent här hemma, Kent, ska dela på dagarna så någon av dem alltid är i skolan! Bättre kan det inte bli på den fronten iaf och vi är oerhört glada och tacksamma för att de tackat ja till ett uppdrag som kan bli tufft! Men det finns inga andra som skulle fixa den uppgiften bättre.

Vi är glada och tacksamma för att de berörda cheferna har gjort vad de kan när det gäller detta med Tom och Kent, men..... jag tror ändå inte att det räcker i slutänden. Dessa killar måste helt klart in för att lugna ner situationen, men grundproblemet finns fortfarande kvar. Det som orsakar att Turbo triggas dagligen är inte åtgärdat! Jag hoppas innerligt att detta blir löst ganska omgående för annars kvarstår problematiken. Tom och Kent kan säkert läsa av Turbo i ett tidigare skede och avleda och avstyra på ett annat sätt eller rent av gå därifrån med Turbo om det skulle behövas, men det är ju meningen att skola och lektioner ska kunna komma igång igen. Jag hoppas skolledningen förstår och jobbar mot den lösningen snabbt och effektivt nu....

När detta med Tom och Kent ska komma igång är inte riktigt klart och spikat än. De måste träffas tillsammans med lärarna och prata ihop sig om arbetssättet först. Tom och Kent måste också jobba på exakt likadana sätt, de måste göra lika varandra eftersom de är i en så specifik miljö annars blir det fel. De måste ha en klar strategi med sitt jobb.

Nu har vi iaf kommit en bit framåt och jag hoppas det fortsätter så. Men tills vidare blir Turbo hemma från skolan. Tyvärr ställer det till det lite för mig som dessutom är ensam hemma med Turbo ett par dygn då mannen är bortrest genom jobbet. Men det får gå, det måste ju gå. På eftermiddagen och kvällen idag har jag fått lite avlösning hemma genom vår assistent Nisse och det funkar ju jättebra. De hade skoj redan när jag lämnade hemmet och det var muntra miner när jag kom hem igen efter några timmar! Visst har vi fina killar omkring Turbo?!!

Ha en skön torsdagskväll! Kramar ♥

Ofrivillig skolpaus!!

Ja hörrni, nu har vi nått gränsen här! När jag läste i kontaktboken idag om hur det fungerat i skolan under dagen så kände jag att måttet var rågat. Jag och mannen konfererade lite och tog sen beslutet att det går inte längre. Fr o m i morgon håller vi Turbo hemma tills en av planerna för att lösa vissa delar av problemen sätts i verket. Vi vågar inte riskera att något allvarligt händer.

Redan igår var jag ju frustrerad över vad Turbo utsätts för och därmed blir han inte lätt att ha att göra med. Det är alltså inte riktigt anpassat efter han behov just nu. Men jag tänkte att jag avvaktar lite och idag kom droppen som gjorde att det inte går längre. Mannen reste bort i dag och är borta ett par dygn genom jobbet så eftersom jag är ensam hemma med Turbo så kan jag inte prata i telefonen. Det har varit ett evigt sms:ande och mailande hit och dit för att berätta för berörda parter om att det inte blir nån skola i morgon osv - lärarna, rektor, avboka taxi m m. Det gäller att inte missa något.

Själv får jag ställa in jobb helt och hållet ett par dagar och infinna mig på hemmaplan för Turbos skull. Men vad gör man inte..... vi har inget annat val i det här läget. Turbo måste få lugn och ro omkring sig nu.

Nu ska jag försöka ta kvällsbestyren med Turbo. Mer kommer härifrån i morgon.
Kram, kram ♥

Frustrerande!!

Idag när jag läser i kontaktboken så framstår det så klart och tydligt att Turbo reagerar och triggas av en viss situation i skolan. Det verkar vara som vi misstänkt och det känns som vi är på rätt spår. Det som känns frustrerande är att vi fortfarande är i samma sits som vi var för tre veckor sen då "den stora smällen" exploderade på skolan för Turbos del. Han vistas fortfarande i samma miljö som han triggas av och det känns långt ifrån bra.

Vi väntar ju in en av delarna till en lösning som vi tror är på G ganska snart. Hade vi inte vetat det så.... nej, det här håller inte. Jag har i princip ont i magen varje dag pga oro för vad som händer på skolan. Turbo tvingas att vistas i en miljö han inte tål, inga lektioner klarar man att ha med honom efter "den stora smällen" och det känns som det bara försvinner en massa viktig tid. Det är så tråkigt att Turbo triggas till att sjunka djupt i sitt beteende och att hans studier blir lidande av att man ännu inte har löst miljöfrågan runt honom. Risken är överhängande att han inte hinner eller orkar ta ikapp detta. Känns väldigt onödigt....

Sen är det ju så också att man kan inte bara angripa ett icke önskvärt beteende hos Turbo, man måste först och främst åtgärda orsaken till det för då försvinner det ofta av sig själv. Det känns som vi fastnat i ett negativt fack, jag hade hoppats på att kunna skriva något positivt idag men tyvärr. Det låter vänta på sig... och ja, jag är aningen frustrerad idag! Samtidigt är jag mycket väl medveten om att det kan vara svårt att hitta lämpliga lösningar, men idag minskar inte min frustration pga det....

Men en kram lämnar jag efter mig här iaf ♥

Ett steg framåt..... Internat??

Måndagen har gått och jag kan väl inte säga att jag är speciellt lugn och avslappnad på förmiddagarna när Turbo är i skolan. Det är en riktig nervpärs fortfarande eftersom situationen är oförändrad. Rektorn ringde mig strax före lunch för han behövde en uppgift av mig, men vi pratade givetvis också om hur det där med ev lösningar fortskrider. Jodå, han hade tagit ett steg framåt på förmiddagen. Så nu väntar vi på nästa steg, för det är några steg till som måste tas innan vi är i mål. Så det jobbas vidare! Och det är bråttom för alla parters skull.....

Jag är otålig. Jag vill förstås att det ska sättas i verket NUU, helst igår, innan det händer något mera negativt på skolan. Och personalen orkar inte länge till.... Men samtidigt förstår jag att det inte är så enkelt att lösa på en kafferast precis. Om planerna ska fungera så är det många som får göra rejäla uppoffringar.... Jag hoppas jag vet mer i morgon om hur allt blir.

Här hemma har allt fungerar bra idag, iaf hittills. Assistent Kent har varit här på eftermiddagen och en bit in på kvällen. Alltid glada miner och alla är uppåt och då är vi mer än nöjda!

Lite svar på era frågor är väl på sin plats här och nu, tycker jag.
Mamma Z undrade lite grand om vad Turbo själv säger om skolan och om han med egna ord kan säga att det inte är bra?
Nej, tyvärr säger han inte så mycket om det. Det kommer inget spontant utan det lilla man möjligtvis får ur honom är när jag ritpratar med honom. Men när jag gjorde det i helgen så var det även då väldigt fåordigt. Det är extra synd eftersom vi i det här läget nästan får gissa oss till hur vi ska lösa problematiken som vi i grund och botten inte exakt vet vad det beror på.

Anonym undrade om det finns något internat Turbo kan gå på? T ex Dammsdal där personalen kan autism och där personalen är stark nog både fysiskt och psykiskt.
Visst, Dammsdal har jag hört mycket positivt om så det är säkert ett bra ställe. Men jag skulle kunna göra ett helt inlägg om frågan att skicka Turbo på internat, men jag ska försöka fatta mig lite kortare just nu.
Jag tror absolut inte Turbo är mogen att flytta hemifrån redan nu. Mognadsmässigt är han inte som andra 15-åringar vanligtvis är. Dessutom skulle det vara en väldigt stor apparat att vänja in honom vid ett internatboende långt hemifrån. Allt nätverk han har här hemma - assistenter, personalen på korttids, skolpersonalen - skulle plötsligt försvinna ur hans liv. Både assistenterna och personalen på korttids betyder oerhört mycket för honom, de är hans kompisar. Att bryta kontakten med dessa tror jag inte Turbo skulle må bra av.
För att skolas in på ett internat så behöver han ha någon omkring sig som känner honom väl, det räcker inte att bara kunna autismen i Turbos fall - man måste ha ordentlig individkännedom om han ska känna sig trygg. Tryggheten är A och O i vardagen runt honom. Det var i korta drag, men det går att utveckla hur mycket som helst.

Nej, jag tror och hoppas på att vi ska kunna hitta lösningar så det fungerar igen för Turbo i skolan på hemmaplan. Nina var inne på ett bra förslag: Ett rum med ett sånt där fönster som man har till förhörsrum... :) Där skulle vi föräldrar kunna sitta och iaktta miljön runt Turbo. Ja, det hade vart nåt ;) Kanske skulle vi direkt se vad som är fel, kanske inte. Tyvärr kan vi ju inte vara i skolan och iaktta som det är nu. Turbo skulle tycka att vi är på fel plats och vi skulle störa i de vanliga rutinerna. Det skulle antagligen bara leda till utbrott. Och även om vi kunde vara där och iaktta så skulle det säkert inte gå till på det sätt som det brukar.

Nu är det bara kvällen och natten kvar, sen väntar en ny dag.... Kram, kram ♥