Ja, ja, det blir som det blir och ibland får man bjuda lite extra på sig själv även om det är lite emot min natur - men vad gör det om hundra år ;)
Idag har vi kört igång att jobba ordentligt igen efter semestern och våra stackars medarbetare fick en smärre chock med rivstart och övertid första veckan. Allt för att jag jobbat under semestern och lagt in en massa brådisjobb. I o m att jobbet startat så började Turbo också på fritids/korttids idag. Han har varit där på förmiddagen och till strax efter lunch. Otto tog det passet idag och nu är det ordning på torpet igen med den ordinarie personalen Otto och Tom som har varannan dag för det mesta.
Turbo var glad och nöjd när jag hämtade honom. Han sken som en sol och var på mycket gott humör. Jag tror det gör honom gott att träffa sina killar regelbundet igen. Det blir nog tradigt med "bara" mamma och pappa omkring sig.
I morse uttryckte han sin önskan om att få ha assistent Kent här varje vecka också, precis som assistent Nisse kommer en gång i veckan. Tyvärr fungerar det inte med Kents nuvarande övriga arbetstider utan vi får pussla in honom när det passar. Men tiderna kan ju förändras så vi får väl se.... Vi är iaf glada över att Turbo även har dessa fina killar här på hemmaplan precis som han har toppenpersonal på korttids/fritids.
Helgen som gick skulle jag också skriva några rader om. Den var lugn, men hade kunnat vara lite utbrottig om inte Turbo varit i bra balans. Vi hade flera incidenter som inte hade fungerat bra om det varit en orolig period. Nu finns det inget som stör Turbo för tillfället och då gick det bra. Jag ska förklara incidenterna så ni förstår, men det är såna grejer som en standardfamilj knappt hade lagt märke till - eller jo, det hade man gjort.
På fredagskvällen - eller snarare natten - klockan var nog precis midnatt och vi hade precis fått Turbo i säng och jag och mannen skulle också gå och lägga oss. Vi hade precis krupit ner mellan lakanen så hör vi oväsen utifrån. Vi har alltid fönstret öppet i sovrummet så det hörs rätt väl. Någon ropar högt och ljudligt AAAAJJJ! flera gånger. Då blir man ju en aning fundersam! Håller grannarna på att slåss, eller vad är det??
Jag och mannen kollar ifall det är någon som behöver hjälp. Men vi kommer fram till att det är någon som är full och har cyklat omkull, hon hade inte klarat svängen speciellt bra. Och visst, personen hade säkert slagit sig rejält, men det var inte värre än att hon kunde fortsätta. Men vad hon gjorde på våran gata begriper vi inte, för eftersom hon inte bor där och inte heller kom från någon som bor där, så blir det en omväg att cykla på vår gata som tar slut efter ett tag.
Här var jag förutseende och stängde fönstret omedelbart när vi hörde skriken. För att inte Turbo skulle höra. Hade han hört detta så hade han blivit väldigt orolig och trött som han var mitt i natten så hade det garanterat blivit ett utbrott.
Sen var det dags på lördagen också med en incident. Där fick vi ta till den skämtsamma sidan och försöka skämta bort det obehagliga. En granne ett hus längre bort har fått för sig att bygga en bred och rejäl stenmur runt tomten. Oj, oj, det är många ton sten som ligger där! Nu trodde vi att de byggt färdigt för ett tag sen, men i lördags kom två stora lass med stenbumlingar.
Ni kan nog bara ana hur det låter när två rejäla lass med stooora stenar åker av ett lastbilsflak. Det låter som jordbävning och det tar en bra stund innan allt är av flaket! Tur vi inte bor precis granne med dem. Detta oroade förstås Turbo och jag såg i hans ansikte hur han mörknade. Först visste vi inte exakt vad det var, men jag hade mina aningar. Jag gick upp på övervåningen för att kolla mot den grannen och sen kunde jag med säkerhet förklara för Turbo vad det var. Sen fick vi skoja till det och undra om de var på väg att bygga en ny kinesisk mur eftersom det kommer mera stenar! Då slappnade han av lite och utbrottet uteblev.
Vi hade en incident idag också som även den gick bra. Turbo spillde dryck över tangentbordet så han mulnade till lite. Men då får man vara snabb och avstyra och prata lugnande i några få väl valda ord. Det blev inget utbrott där heller.
Tänk om det kunde få vara så här lugnt alltid! Men, men, snart börjar kraven på allvar igen och tillsammans med det ett lokalbyte och ny personal - allt gäller alltså skolan. Men vi kopplar bort det där ett par veckor till, tycker jag!!
Kram, kram ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar