Personalen betyder allt!

Lugnet kvarstår här men i skolan hade det varit aningen oroligt idag. Läraren Joakim hade märkt direkt på morgonen att det fanns en hel del oro i Turbos kropp. Jättebra att läsa av så på direkten! Men det hade nog lugnat sig lite sen iaf och lektionerna hade flutit på som de skulle. Även gymnasieläraren hade varit hos Turbo idag och undervisat i matte. Han har fått något att bita i nu när han fått matteböcker från gymnasiet. Härligt för honom för han älskar matte!
Oron som finns i Turbo nu, är säkert inför morgondagens bravader. Lärarna är beredda på att han kan backa i sista minuten och då får han lov att göra det. Vi får se hur det går.....

Nu byter jag ämne!
Av en händelse läste jag ett tre år gammalt inlägg som jag skrivit här på bloggen. Igår var det exakt tre år sen Turbo träffade korttidspersonalen Tom för första gången. Han introducerades så smått den dagen genom att följa med E och Turbo till stan och fikade och spelade biljard. Säkert var det nervöst och på stapplande ben de lärde känna varann. Nu har det alltså gått tre år sen den dagen och Tom har blivit lite av en klippa för Turbo. Ingen annan personal har jobbat så länge med Turbo! Ett par assistenter på skolan tidigare har varit och nosat på det men inte kommit upp riktigt i tre år.
Bra jobbat är det iaf!

Turbo och Tom på väg in på korttids

Detta med personal är så viktigt i livet med autism. Mer än man kanske tror. Hade vi inte haft rätt personal runt Turbo så hade livet inte varit hållbart och detta gäller överallt - skola, korttids, assistenter m m. Allt måste fungera om vardagen ska fungera.
Vi har ju sett exempel på då det inte fungerat. Det fanns t ex en tid på korttids då han inte ville dit. Det var sparkar och slag vid varje lämning och hämtning. Jättejobbigt! Det tog på krafterna att lämna och hämta Turbo varje gång. Men den som var chef för några år sen kom på att hon måste fixa så personalen blev bättre lämpad för just Turbo. Det var absolut inga fel på den personalen som fanns då, de var jättegulliga och ville göra allt så bra de bara kunde. Men för Turbos del passade det bättre med unga killar som jobbade med honom.

Det anställdes såna och sen dess har det fungerat ypperligt. Tyvärr är det ju så med unga killar att de kanske inte är färdiga med sitt val av yrke eller också jobbar de där tillfälligt medan de pluggar för att sen gå vidare när deras utbildning är klar. Därför har det tyvärr blivit en del byten. Det finns vissa korttidskillar som vi i vår familj aldrig glömmer....

Vi har också sett i skolan hur viktigt det är med rätt personal. Bl a så hamnade Turbo under isen en period då han blev felbemött i skolan. Turbo har alltid varit en glad kille och aldrig tidigare varit i närheten av en depression. Så här såg vi hur jätteviktigt det är att personalen kan läsa av och sen forska fram vad som inte är bra. Utefter det får man ändra och förbättra.
Vi har också upplevt en period då en assistent i skolan inte uppfattade vad Turbo klarade och inte klarade. Det resulterade i att varje dag han kom hem från skolan så fick han väldiga utbrott. Det var på den tiden han fortfarande höll ihop i skolan och sparade sig tills han kom hem.....

Vi har lärt oss genom åren att Turbo skulle ha utbrott dagarna i ända om inte personalen (och även vi föräldrar) inte bemöter honom på rätt sätt.... Därför är det oerhört viktigt att det fungerar överallt, inte bara hemma. Men så tacksamma vi är över all fin personal som förstår Turbo och förstår vad han har för behov och kan anpassa, förstår att läsa av honom i tid så han inte behöver utsättas för sånt han inte klarar.

All denna fina personal, speciellt den på korttids och de två assistenter vi har här hemma, har också berikat Turbos liv på annat sätt. De har blivit som kompisar för honom, faktiskt de enda han har. För några år sen så var Turbo ledsen över att inte ha några kompisar och det var inte lätt att tackla. Vad säger man liksom....?? Svårt att förklara att ingen vill vara med en som har det svårt med det sociala....
Men tack vare personalkillarna så har denna ledsamhet försvunnit och han visar aldrig att han saknar något i den vägen. Det känns underbart!

Dilemmat är ju att dessa killar har det som jobb, medan Turbo ser dem som kompisar. De kan när som helst byta jobb och en kompis försvinner för gott ur Turbos liv. Förståeligt för oss andra men för Turbo kan det bli hårt. Vi har bara att hoppas att allt flyter på så smärtfritt som möjligt framöver.
Jag vill iaf ge en stor eloge till alla fina som jobbar med Turbo - ingen nämnd och ingen glömd - ni betyder allt!

Nähä, nu ska jag dra ut på mitt lilla projekt jag har under augusti månad. Fem dagar kvar..... Assistent Kent är här just nu så jag är ju fri att göra vad jag vill :) På återseende och kram på er ♥