Förmiddagen idag avlöpte bra.... bättre än väntat. Men det krävdes ansträngning, och det hade aldrig gått utan lugnande medel och även förberedelse med bilder som jag berättade om igår.
Sonen ville inte gå upp ur sängen på morgonen, han ville inte åka till korttids senare på dan, han ville ingenting. Inte en gnutta frukost landade i magen, men vi bråkade inte om det. Det viktigaste var att vi kom iväg och fick läkarbesöket gjort.
Vilken fantastisk personal vi möttes av på barnmottagningen! Wow! De hade verkligen lyssnat till mina telefonsamtal och tagit mig på allvar. De stod i givakt när vi kom, ingen som helst väntetid utan vi slussades in omedelbart till provtagningen. Jag och mannen kopplade på allt vad pedagogik och psykologi heter för att avleda. Det var nära att det brast för sonen innan sticket men vi lyckades få honom på andra tankar. Han märkte inte ens av när själva sticket kom, tack vare emlan vi hade satt på hemma.
I bilen på vägen dit hade han också fått en lugnande tablett. Besöket hade aldrig gått att genomföra utan den. Nu gick det att ta provet utan gråt, sparkar och slag - underbart!
Vi hade gjort upp i förväg att jag skulle stanna och prata med läkaren medan mannen gick med sonen till röntgen - allt för att slippa onödig väntetid för sonen. På röntgen stod de också i givakt och de fick komma in med en gång! Där gick det ju snabbt och sonen fick se sin röntgenbild sen.
Läkaren och jag pratade en bra stund. En mycket kompetent och påläst läkare. Problemet som uppstått med sonen är inte så vanligt, men hon hade forskat och fått fram lite grand iaf.
Sen kommer en annan specialistläkargrupp i Göteborg att bedöma hur eller om det behöver behandlas. Jag hade ingen aning om hur man behandlar sånt här så det kom faktiskt som ett slag i ansiktet när hon berättade - troligtvis en spruta varje kväll..... Eh.... jaha....jaa.... Både mannen och jag tittar bort när de visar spruttagning och liknande på TV:n ;)
Nu är vi inte där än, vi vet inte vad provsvaren ger för besked. Jag tänker försöka lägga bort de där tankarna på hur det ska gå.... det kan ju faktiskt vara så att det inte kommer att behövas - för att tänka positivt.....
Nu är jag trött över ansträngningen som varit, men oerhört glad och lycklig över att det inte gick snett idag. Det underlättar ju för framtida läkarbesök. Har nämligen varit med om att det gick snett för vår äldste son vid ett besök - det tog många år att reparera med lekterapeut och allt vad det var.
Sonen ville trots allt till korttids sen, där T väntade. Sonen var väldigt hängig, trött och dåsig av det lugnande medlet. T är utbildad inom sjukvården så han hade förståelse över läget idag. Det blev en framför-datorn-dag på korttids. Ensamma var de iaf och det var ju lägligt.
Jag fick åka och jobba och gnugga geniknölarna med att skriva löner trots att man var trött. Men personalen blir säkert inte glada om lönen uteblir ;) Det är otroligt vad man blir trött av att anstränga sig mentalt, att ligga steget före och försöka vara en 110-procentig psykolog. Ikväll tänker jag somna ovaggad och försöka lägga mig i tid!
Måste passa på att tacka för era tankar och kramar m m inför den här dagen! Tackar också för råd och tips från fb-gruppen! Det finns så otroligt mycket kunskap ute i landet om NPF som man inte hade en aning om, härligt att få del av andras erfarenhet och kunskap! TACK ALLA ♥
3 kommentarer:
Så glad jag blir att det gick så otroligt bra :)
Tänk så smidigt det kan gå om man får förbereda och att även läkarteamet är förberedda och tar till sig informationen. Jaa och visst blir man trött efter en sådan dag, man är helt stul faktiskt.
Hoppas att det inte ska behöva sprutor varje dag framöver, hua mig, är det nåt jag är rädd för så är det sprutor...
Tänk vilken fantastisk kunskapsbank det finns på nätet! Den är guld värd i så många olika lägen...vad vore vi i Diagnoslandet utan varandra?
Kram Bellan och sov riktigt sött i natt och tack till dig med som blivit en så god vän, även du är ju en av dessa underbara :)
Lena
Härligt att dagen gick bra.Det tar på en,det gör det mer än man kan tro.Vi har också haft jobbiga erfarenheter angående olika undersökningar,vår andra son blev livrädd för öronspolning då han var liten.Han måste sövas ner när det var som värst,han har gått på öronpkl 2 gånger/ år och det går bättre för varje år.Men i vår tyckde de att vi skulle sluta komma för han fixar det hemma.Jag tror inte vi fixar det hemma utan måste nog få en ny tid till hösten.Jag vill inte förstöra den trygghet han känner där.Han har alltid varit rädd för tandläkaren också.Han måste dra ut framtänderna med stesolid som bedövning då han var liten,fått ha sövning då tänderna fått lagas.Bara att kolla dem har varit tufft.Idag vet jag mer om allvaret med detta men då lita jag bara på andras kunskap.Kramar från Åland.
Men ååh, vad glad jag blir när jag läser hur bra det gick :) Tänk vad mycket det gör att få rätt bemötande! Ja, sen var ju ni duktig också, förstås, med all förberedelse och steget före (vet precis vad du menar och hur trött man blir av sånt)
För att inte tala om sonen! Hur duktig som helst! Vad sa han själv när det var över och han hade klarat det så bra? Blir han glad och stolt vid såna tillfällen?
Bra att ni inte oroar er redan nu hur det blir framöver med sprutor. Blir det så fixar ni det säkert. Även om det är svårt och verkar omöjligt så brukar det lösa sig med tiden.
Sov nu så gott!
Kram Nina!
Skicka en kommentar