Urladdning!!!

Många tankar snurrade i huvudet på mig inför mötet med rektorn idag. I vilket skede skulle man ta fram sin irritation... hur skulle vi agera i olika skeden under mötet??....... Det löste sig direkt, kan jag säga. Rektorn bad oss börja mötet med att framföra våra tankar... ;)  Därmed hade hon tryckt på min startknapp! Gissa om det vällde ur mig hur jag såg på det hela?! Ärligt och uppriktigt talade vi om hur illa detta ärende blivit skött, vilket hon håller med om - hon håller nämligen med om det mesta vi säger. Jag bad bl a om en vettig förklaring till varför ingenting skett på drygt 1, 5 år. Förklaringar kom - men inga vettiga - bara undanflykter.

Närvarande förutom rektorn, mannen och jag så var också specialpedagogen där. Jag bad rektorn lyssna till henne och ta råd av henne, för hon verkar ha erfarenhet, idéer och förståelse för vad som behövs. Jag bad henne också lyssna till sonens nuvarande assistent, som vet precis hur sonen fungerar i skolmiljö. Vi resonerade en hel del, alla fyra, en bra stund och rektorn fick lite att tänka på och som hon ska förankra hos skolchefen.

Två krav har vi, varav det ena är att vi vill ha korttidspersonalen T med runt sonen. Där viker jag inte en tum! Man har ju lyckats chabbla bort den fina inslussningen med en ny resurs som var tänkt under vårterminen eftersom tiden gått för långt och ingenting är klart. Därmed blir allt nytt för sonen i augusti. Då är väl det minsta man kan begära att han ska få ha en person med sig som han redan känner sig trygg med! Det andra kravet berättar jag mer om efter nästa möte med rektorn och ev. skolchefen.

Mot slutet berömmer hon oss föräldrar och säger att hon tycker vi är unika som kämpar så.....eh..... ja...... orkar man så kämpar man för sitt barns bästa....och vi vet så väl vad det skulle innebära om vi la oss platt och de fick göra det enklaste för deras del! Jag kommer att fortsätta kämpa så länge jag kan stå på benen och prata för min rätt!
Haha, den som läser detta och kände mig för 15 år sen kan nog inte tro att detta är jag! Skulle aldrig drömt om att öppna munnen mot högre personer som t ex en skolchef eller rektor.... nu är jag där och kämpar med näbbar och klor för mitt barns bästa!

Anna frågade tidigare om inte nuvarande assistenten kan fortsätta jobba med sonen. Tyvärr så fungerar det inte så enkelt. Det är två olika skolor med olika chefer (visserligen i samma kommun) och assistenten trivs så bra på sonens skola idag, så där vill hon jobba kvar. Sen känner hon sig nog rätt färdig med sonen. Hon har gjort ett megajobb så här långt, men hon anser nog att det är en fördel om det är nån kille runt sonen i stället. Jag förstår båda hennes argument. Annars är ju det optimala alltid att slippa personalbyten runt de här barnen.

Nästa vecka har vi alltså ett nytt möte inbokat. På det mötet har vi krävt att bestämda beslut ska ha tagits, inget velande, utan raka besked på vad som kommer att gälla. Får vi inte positiva besked så blir det skolinspektionen direkt och det vet rektorn om nu! Men jag lever på hoppet om att få positiva besked!