Sista ansträngningen gjord.....för nu iaf.....

Natten blev lite uppstyckad här. Sonen vaknade och hostade och svettades så han kunde inte sova. Jag var upp och hjälpte honom och fixade till lite och då var han hur pigg som helst, men inte jag! Trodde aldrig han skulle komma iväg till skolan, men han åkte iväg efter att t o m ha duschat! Hostig var han men jag tyckte han var för pigg för att vara hemma. Skolan ringer säkert om han blir sämre så får jag hämta i så fall. 

Lamborghini fotad i Stockholm

Så idag så fick jag ringt nåt samtal till när det gäller skolfrågan. Det känns som jag satte in sista stöten nu, kan inte göra så mycket mera i nuläget, bara att avvakta. Det känns inte riktigt bra i magtrakten eftersom inte allt är klart, men nu måste jag försöka släppa det här för ett tag iaf. Det känns ändå som jag gjort vad jag kunnat, nu ligger beslut m m i andras händer och jag måste försöka lita på dem nu.
Socialtjänstchefen (som är en av de två som har hand om uppbyggnaden av skolan)  är helt inne på spåret att det måste fungera för sonen både hemma, i skolan och på korttids. Hon vill att vi ska ha nära kontakt och en öppen kommunikation. Hon har erfarenhet av att jobba i skolmiljö för NPF-elever. Så långt känns det ändå bra.
Det som saknas i det här läget är fortfarande tryggheten för sonen. Var den ska komma ifrån är inte klart och det är det som känns lite jobbigt. Nu får jag helt enkelt lita på att det löser sig på ett eller annat sätt innan skolstarten i augusti. Tankar och funderingar finns och jag har förankrat mina tankar hos bl a socialtjänstchefen. Mer än så kan jag inte göra nu. Men hoppet finns hos mig fortfarande..... jag vill så gärna att det ska bli bra!

Det snackas för fullt i klassen om nya klasskamrater och annat som kommer att bli framöver. Alla killar som ska börja årskurs 7 till hösten ska träffas en dag på skolan om ett par veckor. Detta ska ju inte sonen vara med på, men han är med i snacket och ser fram emot det..... vi måste absolut tala om för honom inom kort att det inte blir som han tror och ser fram emot.....ingen lätt match...... Men kan vi bara plocka fram positiva saker att säga om det nya stället så tror jag han smälter det ganska snart. Det är bara att försöka hitta det som kan tänkas vara guldkorn ur sonens synvinkel.....

PS. Lenaeff, jag ska försöka komma ihåg att svara på din fråga i morgon - glömde det nu! Förvånad??  ;)