onsdag 20 april 2011

Tröööött på alla möten!!

Är sååå trött just nu!! Det känns att man gått och laddat och haft urladdningar flera gånger den senaste 1, 5 veckan. Möten här och möten där.... det tar på krafterna att ladda inför varje grej. Men luften får inte gå ur mig än, inte förrän i morgon eftermiddag! Har en del kvar att göra innan jag kan slappna av.

Jag träffade högstadierektorn på fm idag. Jag gick dit och var inte speciellt laddad faktiskt, bara på min vakt mot flera ev. lögner. Tänkte hålla mig lite likgiltig, eftersom hon ändå inte kan göra mer i det här läget som vi står i nu. Skolchefen och socialtjänstchefen har ansvaret att starta upp det nya och anställa rätt personer och välja ut eleverna som ska gå där. Men jag markerade iaf att man inte lurar mig hur som helst, då rapporterar jag till hennes chef! Hon erkände att hon ljugit för oss, men ingen ursäkt!


När jag ställde frågor som hon inte visste svaret på, så sa hon ingenting - "så har jag inte ljugit iaf", sa hon flera gånger under mötet! Lite spak var hon nog.... Dessutom försökte hon tuta i mig en sak under mötet... men jag sa att jag inte trodde ett ögonblick på hennes uppgift i det fallet. Då tog hon tillbaka uppgiften och sa att hon inte riktigt visste.... Ja, jag säger då det....

Tur att det finns ljusglimtar lite här och var i vardagen trots allt. När jag kom hem från jobbet och hade hämtat hem sonen från "fritids" så fick jag mig ett gott skratt! Tack du goa, fina bloggvän! Jag skrattade gott, samtidigt som dina fina ord värmde så in i djupet av mig! Trots att du har haft och fortfarande har det tufft så tänker du på andra - ett stort hjärta har du! Det är så härligt att man kan stötta varandra här i diagnoslandet. Alla ni som lever här förstår vilken kamp det kan vara stundtals.


Sonen kändes aningen instabil idag. Sen har ett spel på datorn krånglat och vi har försökt att lösa det under flera dagar. Idag kändes utbrottet rätt nära om det inte blev löst. Vi ringde storebror som blev en räddare i nöden och fixade en nödlösning. Får rikta ett stort Tack till honom också som ägnade lite tid åt att försöka reda ut vad som var felet. Motgångar med krångel av dataspel är inget som gillas av diagnoserna....men nu har lugnet kommit tillbaka hos sonen!

Ha en trevlig kväll go´vänner, ses i morrn!

3 kommentarer:

Nina sa...

Ja jösses, det är inte konstigt att du är trött! Var rädd om dig bara, i allt kämpande. Du behövs ju efter att det här är över med, vettu...

Den där rektorn verkar ju inte riktigt vaccinerad! Hoppas hon får sparken!

Tänker på er!
Kram Nina!

Anonym sa...

Inte konstigt att du är trött Bellan, vem skulle inte vara det efter alla turer denna skolgång har tagit. Undrar om vissa människor tror att man som diagnosförälder är dum på nåt vis? Att det är därför man fått barn med diagnoser med tanke på hur lättlurade de tror att man är?
Hoppas att hon får en rejäl reprimand uppifrån.
Undrar om hon har för vana att ljuga för alla föräldrar på det viset och till och med fortsätta försöka slå blå dunster i ögonen på er trots att hon fått reda på att ni vet om att hon gjort det en gång redan?
Vilken människa, kanske hon skulle byta till ett jobb där det inte handlar om människor.
Hoppas att det blev en fortsatt lugn kväll hemma hos er när datan fungerade igen. Känner igen det där med de snabba humörsvängningarna när det inte går som de tänkt sig framför datorn eller tevespelen.
Kram på dig goaste du!!!
Lena

Unknown sa...

Jag säger åh det!
Skulle rektorn vara proffissionell? *fnys*

Är ju inte så konstigt att du är trött Bellan!
Säger som Nina, var rädd om dig!

Kramar om!!