AAAARRRRRGGGGG i morse **** Autism/ADHD

Idag skulle det bli en bra dag, tyckte jag. Men morgonen slutade med att jag verkligen fick lägga band på mina känslor - jag var såååå AAARRRGGGG!!! Att lära sig behärska sig kan ju vara nyttigt det med.... Det var INTE min son jag var arg på ;) med honom gick allt som det skulle på morgonen. Men det var efter att han åkt som det hände!

Igår kväll plockade jag ju rent i hallen, spred ut alla grejer som låg i skänken till matrum och TV-rum, vi kånkade bort den tunga skänken och ställde den mitt i vägen i TV-rummet. Men det skulle ju bara stå där i ett dygn, mattläggaren skulle ju komma idag och lägga mattan i hallen, så ikväll kunde jag bära tillbaka allt igen. Men inte kom det nån mattläggare 8:30 som vi bestämt. Kl 9 ringer jag honom, jag menar, sen kan man ju bli eller hur. Han svarar inte! Jag ringer flera gånger, till slut åker jag till jobbet, kan ju inte sitta hemma och vänta hela dan. Efter ett tag ringer han och säger att han är SJUK! Ja, det kan man ju bli, det har jag full förståelse för - men varför meddelar man inte det direkt då? Han hade varit sjuk hela veckan, hade jag bara fått veta detta igår så hade jag inte behövt anstränga mig med detta när jag var trött och dessutom inte behövt ställa till det så här när städerskan ska komma i morgon. Nu kommer hon knappt fram! Oj, vad uppretad jag blev, fick verkligen anstränga mig för att inte skälla ut honom. Samtidigt så beskrev jag situationen för honom att det här var inte riktigt ok. I ett autist-hem kan man inte göra hur som helst. Sonen gillar ju inte att vi flyttar runt grejer som står mitt i vägen och stör.... Ja, ja, jag får väl försöka snygga till här ikväll och göra det framkomligt så gott det går tills i morgon. Sen är det tänkt att mattläggaren ska komma på fredag, vad tror ni om det??

Det tog en stund för mig på fm på jobbet att få ilskan att lämna kroppen! Nu har jag vräkt ur mig lite här så nu får jag försöka lämna ämnet och gå vidare. Det blir säkert bra så småningom.

Över till något helt annat!

Det finns många för- och  nackdelar med att blogga. Vet inte hur ni andra har det och hur ni tänker, men jag har upptäckt ett par saker som gäller för vår familj. Om jag tar fördelen först:

* De gånger jag hinner lägga ut inlägget på seneftermiddagen så hinner mannen läsa det på bussen på väg hem från jobbet. Då kan han redan innan han kliver in i huset veta hur läget är. Har det varit fullt av utbrott under eftermiddagen eller har det varit lugnt? Han kan efter den informationen han fått, anpassa sig till det rådande läget. Vi behöver inte säga så mycket om det till varann, vilket kan vara svårt när sonen är i närheten. Sen kan det naturligtvis ha inträffat nåt efter inlägget skrevs och då händer det att vi får gå bakom hörnet till ett annat rum och viska till varann eller så gör vi tecken till varann för att mannen inte ska lägga sig på fel nivå. Japp, så funkar det här!

* Men nackdel då, kan det finnas nåt sånt? Jodå, jag har tänkt på en sak. Om man nån gång har nån överraskning på G som man skulle vilja skriva om, så kan jag ju inte skriva ut det här eftersom mannen läser det. Tänkte på det nu, eftersom jag tänkt hitta på nåt till helgen men jag var alldeles för sent ute - allt var fullbokat. Får väl ta det en annan gång. Eftersom vi får lite retroaktiv assistansersättning så hade det varit kul att använda pengarna till nåt som vi inte brukar göra. I vilket fall som helst så ska vi till helgen åka och hälsa på äldsta sonen och hans flickvän. Vi får väl försöka komma på nåt kul att överraska dem med i stället, så får mannen vänta på det jag tänkt överraska honom med.

Sen har man fått erfara många andra fördelar med att blogga i ämnet också. Och jag tror att många förstår vad jag menar! Kram på er, alla goa läsare och vänner!