Ibland känner man sig som en cirkusfamilj när man lever mitt uppe bland diagnoserna. Idag är en sån dag och det har nog lite olika orsaker.
Skoldagen har varit lite annorlunda med hemkunskap ett par lektioner. Det brukar alltid märkas på sonen på eftermiddagen de dagar de haft det ämnet. Det är ju inget skolbänksämne precis. Så i eftermiddag har vi haft våra duster, men vid ett lugnare tillfälle tog jag papper och penna och benade ut vad som var jobbigast.
I morse skickade jag med lite nya lappar till sonens fickschema.
Jag brukar hjälpa dem att skriva ut bilder från Boardmakerprogrammet som är ett mycket bra hjälpmedel. Vi använder röda lappar till lektioner som han har med klassen och gröna till lektioner som sonen har i eget rum. Jag har också gjort olika bilder för vem som kör hem honom från skolan så vet han om det är taxin eller jag som hämtar vid skolan.
Nu väntar en kopp te - det är nog det enda som kan värma upp mig i det här höstrusk... förlåt, vårrusket.
Sen ska jag förbereda inför morgondagen som innehåller ett äventyr för sonen. Därför är han lite extra stirrig idag. Återkommer imorgon om rapport från det...
Skoldagen har varit lite annorlunda med hemkunskap ett par lektioner. Det brukar alltid märkas på sonen på eftermiddagen de dagar de haft det ämnet. Det är ju inget skolbänksämne precis. Så i eftermiddag har vi haft våra duster, men vid ett lugnare tillfälle tog jag papper och penna och benade ut vad som var jobbigast.
I morse skickade jag med lite nya lappar till sonens fickschema.
Jag brukar hjälpa dem att skriva ut bilder från Boardmakerprogrammet som är ett mycket bra hjälpmedel. Vi använder röda lappar till lektioner som han har med klassen och gröna till lektioner som sonen har i eget rum. Jag har också gjort olika bilder för vem som kör hem honom från skolan så vet han om det är taxin eller jag som hämtar vid skolan.
Nu väntar en kopp te - det är nog det enda som kan värma upp mig i det här höstrusk... förlåt, vårrusket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar