Som jag skrev i förra inlägget så hade vi en bokad tid igår med rektorn för högstadieskolan. Snart slutar sonen 5:an och det är bara 6:an kvar innan han ska byta skola.
Vi har haft två möten tidigare med rektorn så hon har fått sig en bild av vår son - hur han fungerar och vad han har för behov.
Vår förväntan inför mötet igår var att hon skulle lämna besked om sonens framtid på högstadiet. Det fanns två alternativ på besked som vi såg det. Antingen skulle hon försöka lösa situationen på bästa sätt på plats i ordinarie högstadium eller också skulle hon se sig om efter en annan lösning på en annan anpassad skola. Det första alternativet anser jag och mannen att det är näst intill omöjligt att få till. Så det var med spänning jag gick till mötet.
Bland det första rektorn säger är att det inte skulle gagna vår son att sätta honom i den ordinarie skolan! Hon har alltså helt och fullt förstått sonens problematik. Och hon har också förstått hur viktigt det är att han hamnar rätt nu i en känslig ålder. Det kan ju bli avgörande för hur hans vuxna liv kommer att se ut. Vad otroligt skönt det är när folk förstår läget.
Just nu känns det som att sonens skolgång går på räls....
Rektorn kommer att ta kontakt med den skolan jag berättat om tidigare som ligger ca 1,5 mil från där vi bor (den skola som korttidschefen kontaktat och fått avslag från). Hon är otroligt imponerad av deras upplägg för barn med diagnoser. Låter bra så långt, men det är flera instanser som ska godkänna ärendet. Och vi föräldrar måste känna att det är rätt ställe för vår son. Så än är det långt kvar men det känns som vi har kommit en bra bit på rätt väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar