Trött son

Oj, oj, vad sonen var trött och seg i morse! Jättetrött trots att han sovit gott i natt. Men till slut fick jag liv i honom och han kom iväg med taxin till skolan. Eftersom han mådde bra på dagen igår så bestämde vi att det skulle bli skola för honom idag. Dagen i skolan hade fungerat riktigt bra och här hemma i eftermiddag och kväll har det varit lugnt och fint. Men fortfarande är han nog lite trött efter det dåliga måendet och den söndertrasade nattsömnen natten till i går. Hoppas bara att det ger sig nu och att det inte blir mer än så här, vad det nu var.

Strosade med kameran ikväll i det vackra skenet!

Mannen och sonen håller på att planera en liten tripp till helgen igen så jag blir solo under två dygn. Jag har inga problem med att vara helt ensam en helg och jag har fullspäckat schema (som vanligt ;)) men jag är också lite avis på deras lilla utflykt. Men det är ingen idé att vi försöker åka alla tre, det blir lugnast för sonen om det blir en pappa-son-utflykt och det har blivit lite speciellt för dem att göra saker på tu man hand så här. Mer om utflykten när det är dags.

Go´kväll på er alla ♥

Dålig sömn

Hann inte med nåt inlägg igår, eller orkade inte, eller en kombination av det kanske.... Jag kom i säng alldeles för sent på söndag kväll. Dessutom var jag så snäll så jag stängde inte ute katterna ur sovrummet, vilket straffar sig för mig. Jag har sååå svårt att sova när det ligger en katt på mitt täcke, hur mysigt det än är. Så länge vi bara hade Oswald så gick det bra för honom lärde vi att ligga på sin egen plats i sängen och störde inte. Men den lilla har jag inte tagit tag i än och försökt att lära honom att inte ligga på täcket. Så resultatet blev alldeles för lite sömn natten till igår.

Igår var sonen lugn och fin. Nåt litet utbrott hade han på kvällen men han var inte labil på nåt sätt utan utbrottet försvann lika kvickt som det dök upp. Jag tror de hade haft en väldigt bra och trevlig dag i skolan.

Felix och Oswald

Men sen inatt hände nåt konstigt med sonen och jag fick ännu en natt med sönderhackad sömn. Sonen mådde dåligt så jag var uppe med honom ett par omgångar. Så han och jag fick oss en oplanerad hemmadag idag. Visserligen hade jag tänkt varit ledig idag men jag hade mycket på "att-göra"-listan. Det blev inte mycket gjort på den men mysigt ändå att vara hemma tillsammans utan större krav. Tyvärr har solen visat sig till och från idag och jag har längtat ut, men varit bunden till hemmet. Då klättrar jag på väggarna när jag får den känslan. Men det kommer väl fler dagar då solen tittar fram.

Nu väntar jag in mannen som kommer och löser av mig här hemma snart. Jag ska strax iväg lite och mannen får ta hand om dusch- och läggrutinerna ikväll. När jag kommer hem hoppas jag huset är lugnt och halvt sovandes :)
Hoppas ni alla får en trevlig kväll ♥

En alldeles för snabb helg

Tiden går fort när man har roligt! Den här helgen har bara svischat förbi oss och vi fattar inte att det redan är söndag, det borde vara lördag känns det som. En underbart härlig helg har vi haft, mannen och jag!

Sonen har varit på korttids fred - sönd. och vi har passat på och umgåtts med vänner hela långa lördagen från morgon till sena kvällen. Hela dagen var vi på bortaplan och träffade en del vänner. På kvällen tog vi hem ett par som aldrig badat i tunna och de var modiga nog att testa på det :)  Men som vi trodde, så gillade de det helskarpt. Efter nästan 2, 5 timme i vattnet klev vi upp och vi såg väl ut som riktiga russin alla fyra ☺.

Mannen står och ångar av sig :)

Men det är helt sagolikt att sitta ute i tunnan när mörkret har lägrat sig, månen och stjärnorna lyser och tempen kryper under nollstrecket! Det är faktiskt en upplevelse som jag inte trott skulle vara nåt för mig, men det är otroligt avkopplande. Lite plockmat och god dryck på en flytbricka så är kvällen helgrym i månskenet!

En lång sovmorgon blev det i morse, vilket blir alldeles för sällan. Men nu passade vi på. Det enda som stod på schemat för dagen var en fotonad innan vi skulle hämta hem sonen från korttids.
Vi ville till nåt nytt ställe där vi inte varit och fotat innan så vi åkte några kilometer och kom till nån fornlämningsstig av nåt slag. Det fanns väl inte så mycket vackert där egentligen, men är man fotogalen så finns det ALLTID något att fota hur ful omgivningen än är :) Man kan ju t ex krypa ner på marken och fota.

Då hittar man alltid nåt smått och gott.

 

Gammalt och rostigt har sin tjusning också, tycker jag.

Det blev alltså en del avkoppling idag också. Kallt var det, men härligt att komma ut och fota lite. Nu kan man väl säga att man laddat batterierna ordentligt igen. Bara att sätta igång med vardagen igen i morgon då.

En sån här avkopplande helg har man avlastningen att tacka för. Utan den kan vi inte umgås med vänner och vi kan heller inte strosa runt med kameran i naturen på det här sättet. Det är verkligen guld värt att få denna avlastning vi har i korttids varannan helg. Att det dessutom fungerar så bra där så man slipper gå och oroa sig för hur sonen mår gör ju inte saken sämre. När vi hämtade honom i eftermiddags så var han på ett strålande humör. Härligt! 

Kram på er alla därute ♥

PS. Aspiggan undrade hur det gått på Fotomaraton som vi var med på för en månad sen. Inget resultat har publicerats än så det är tyvärr bara att vänta vidare...

Känslor i diagnosvärlden

Med tanke på gårdagens inlägg så försökte jag pejla läget i morse för att kunna ge medicinen tidigare än vanligt. Tyvärr vaknade han och var sur, jag hade inte en susning om varför. Han brukar inte vara på så dåligt humör när han kliver upp ur sängen, men idag märktes det tydligt att något var fel. Efter ett tag förklarade han att jag väckt honom mitt i en spännande dröm och nu fick han ju inte veta hur det slutade.... Nej, vad säger man till tröst?? Kanske kan fortsätta drömma drömmen nästa natt.... :)
I vilket fall som helst så blev morgonen faktiskt lite lugnare än vanligt sen, trots den dåliga starten!

Här händer inte så mycket just nu. Jobbar fortfarande men ska snart hem för morgondagen är fullspäckad. Måste förbereda lite ikväll. Sonen är på korttids denna helgen.

Jag har en vän i Diagnoslandet som skriver väldigt mycket om sina tankar. Med tillåtelse från henne tänkte jag visa er en sak hon skrev häromdagen. Orden passar i mångt och mycket väldigt bra in på vår familj, med vissa små detaljskillnader.

"Ofta saknar jag verktygen för att kunna fixa mitt arbete. Det är ett jobb jag inte har bett om. Plötsligt så var jag heltidsanställd i NPF-världen och ingen gav mig en intervju. Jag fick en tjänst och ingen vägledning. Kunnandet var jag tvungen att fixa själv. Det finns ingen uppsägningstid på detta jobb. Anställningen varar för evigt och jag är oavlönad. Semester kan jag inte ta. Det finns inte på kartan över kriterierna på detta unika jobb. Jag kan lämna över, stämpla ut och vara mig själv en stund. Dock så måste jag infinna mig snart på plats igen, ty det är jag som är som enkom kan sköta detta arbete.

Nu kommer jag att få vara tjänstledig varannan lördag och det ska bli en enorm lättnad. Det är av kärlek och av överlevnad jag har åstadkommit denna lilla ledighet. Även jag behöver få kraft och ork att återhämta mig. Misstro mig inte, jag älskar det jobbet jag har. Det gör jag av innerligt engagemang och av total kärlek. Däremot så måste man få bara vara i bland och få tid med den andra heltidsanställda. Vi behöver rodda familjeföretaget och få perspektiv på livet. Även han behöver bara få vara och nu har vi fått chansen. I snart 24 år har vi varit tillsammans och kärleken flödar trots brist på avlastning. Tillsammans är vi så starka och jag är så glad att jag mötte ett sådant underbart exemplar till man. Ett guldkorn. Jag älskar honom och han mig. Vi är ett team och det är vår samspelta lagkänsla som fixar vardagen."

 

Skillnaden mellan oss och henne är att vi har varit tillsammans några år längre. Vi har också kommit några år längre i Diagnoslandet och därmed också hunnit få mera hjälp och avlastning vilket är ett måste om man ska orka vara en bra förälder. 

Det var lite tankar från mig här ikväll. Nu önskar jag er lite härligt fredagsmys och en helskön helg ♥  

Tuffa mornar

Hmm.... hur öppen får man lov att vara på en blogg.... Det är en svår fråga, tänkte nämligen vara lite öppen här idag.... Men eftersom jag bloggar anonymt så.... Jag vill ju med bloggen visa hur det verkligen är att leva med diagnoserna autism och ADHD, även bakom våra stängda dörrar i hemmet....

Just nu känner jag att vi har ett problem varje morgon, jag och sonen, och på nåt sätt behöver jag ta itu med det med hjälp av papper, penna, bilder m m. Han har mycket svårt för att styra sin kropp på morgonen. Han är helt omedicinerad då och har otroligt svårt för att vara stilla. Armar och ben flaxar och far och det finns ingen som helst kontroll i kroppen. Vad som händer då är att jag råkar illa ut många gånger varje morgon. Det haglar en massa slag runt mig hela tiden.... eller.... nej, inte hela tiden om jag ska vara ärlig. Det är de sista 15 minuterna innan taxin kommer för det är då han börjar röra sig. Fram tills dess sitter han framför TV:n och äter frukost så då är det lugnt.

Imorse sa jag till honom att det blir jobbigt för mig när han ska slåss varje morgon. Då fick jag en go och innerlig och härlig kram av honom. Gissa om den värmde mitt mammahjärta!! Kärleken från honom finns ju där - han vill inte göra illa mig innerst inne. Men han har så svårt med att ha kontroll över sin kropp och han har så svårt att visa känslor på ett sätt som vi andra är vana vid. Han rår inte för att han gör som han gör. Jag får andas djupt varje morgon, behålla lugnet och se glad ut - nåt annat är inte tänkbart.

En lösning skulle vara att väcka upp honom tidigare och det första man gör är att ge medicin. Men att ställa ett krav (som det faktiskt blir) det första jag gör när han slår upp sina ögon är som bäddat för bråk och utbrott så det drar jag mig för att göra. Annars vore det naturligtvis bäst om medicinen hunnit gå ut i kroppen innan han börjar röra sig den där sista jobbiga kvarten vi har innan taxin kommer.

Nej, jag ska nog försöka rita, teckna, använda bilder m m och försöka komma på nån strategi så han kan undvika att slå så mycket på morgonen. Bara att fundera ut nåt bra.... hm..... Men det är ändå bättre att ha det som vi har det nu än att det bara är en massa utbrott för det är ännu värre. Detta gäller ju inte utbrott utan bara vanlig ostyrighet. Han är ju långt inne i puberteten och då brukar man bli lite yvig, eller hur!?
Den här situationen på mornarna är ny för den här terminen och man har ändå lärt sig genom åren att allt har sin period, sen kommer nåt annat. Så även detta är säkert en period som så småningom försvinner.
Kan tillägga att detta är ingen liten kille - han är en bit över 182 cm lång!
 

Mitt i alltihop så får man sig lite glada skratt iaf! I morse fick jag ett uppdrag av honom. Jag skulle räkna alla ettor jag såg idag :) När han kom hem från skolan skulle jag tala om hur många det blev ☺ Ja, ni kan ju prova själva, det blir fler än man anar, hahaha!! Dessutom satt jag och bokförde fakturor i jobbet - då gav jag upp! Men jag kunde ändå berätta hur många jag sett på drygt en timme och det svaret var han nöjd med.

Idéerna är många hos min son, vissa är roligare än andra :) Nu dags för kvällsbestyr. Ha det gott alla! ♥

Fortsättning följer....

.... ja, det är ostabilt här idag också.... Kanske inte riktigt så illa som det var igår men inte är det bra. Så jag har faktiskt flytt fältet. Mannens tur att ta läggningen ikväll och jag kände att det var lika bra att inte vara i huset under den tiden. Så nu sitter jag på jobbet igen. Jag hade ett par grejer som jag behövde göra klart innan dagen är slut, men som jag inte hann på dan så det passade ju bra att göra det nu. Sen hoppas jag huset är lugnt, tyst och stilla när jag kommer hem igen :)

Närgånget!

Vet inte riktigt vad det är som "spökar" med sonen idag. Morgonstunden som vi hade hemma i morse var glad och bra. Men det hade visst varit stökigt i början på skoldagen, men lugnat sig sen. Nu hoppas jag detta är en kort liten trend eftersom det blivit sämre denna veckan. De förra två veckorna var väldigt lugna och fina.

Kort rapport här idag, måste jobba vidare. Go´kvällen på er ♥

Mamma Z har gjort det igen!

Modiga Mamma Z har varit med i etern igen. För nåt år sen var hon med i TV-soffan i Malous "Efter tio". Hon har också varit med i "Karlavagnen" på SR. Båda gångerna pratade hon om hur det är att leva med diagnoserna ADHD och Asperger som hennes son har.
Igår kväll var det dags igen. Då var hon återigen med i "Karlavagnen" i radion. Denna gången handlade det om bloggande. Mamma Z berättade om sin blogg som precis som min, handlar om sonens diagnoser och allt vad det för med sig. Hon berättade också vad bloggen betytt för henne och vad den lett till. Klicka här för att lyssna till henne!

Och minsann, blev man inte med på ett hörn. Det var alltså jag som åkte de där milen hon pratar om.... :) Men det var det värt för att få träffa denna kämpande, goa människa. Hon kämpar verkligen för att sprida kunskap om diagnoserna. Det behövs! Det förstår man inte minst om man följt hennes liv ett tag.....

Igår var det studiedag här och alltså ledigt från skolorna. Sonen var hemma och hade N som assistent medan jag jobbade. Det hade väl fungerat "sådär" för dem. Datorerna hade krånglat och de fick inte igång nåt spel som de tänkt. De löste det provisoriskt och så gott det gick, men det kom ut en del från sonen på eftermiddagen sen. Efter nåt utbrott så lugnade han sig igen.

Idag var det skola igen. Men idag har det nog varit nåt som inte stämt för sonen på skolan. Eftersom sonen är så otroligt instabil i eftermiddag så har jag inte vågat knysta om det eller frågat honom, då smäller det direkt. Men jag har mina misstankar. Antingen har det varit för hög ljudnivå där eller också beror det på att det varit en ny personal där under dagen. Men min gissning är nog ändå ljudnivån eftersom sonen inte berörts så väldigt mycket av den nya personen. Sonen har sin Mk som sin "egen" och det fungerar ju bra.

En sån här eftermiddag och kväll som vi har här idag undrar jag hur man ska komma till rätta med.... Det blir inte många rätt från sonens sida. Så fort han rör sig eller tar i något så viner det grejer i luften eller också sitter smockan i luften. Gäller att akta sig.... Det är inte så att han har utbrott hela tiden (även om det ligger nära till hands) utan det är småsurt och grinigt hela tiden. Och då ska det kastas och smällas omkring sig. En sån här dag kan jag meddela att jag räknar ner timmarna och minuterna tills det är läggdags. Finns liksom inget att göra åt situationen förutom att avleda, vara pedagogisk och försöka vara positiv i sitt eget tänk och prat.

Men hörrni... i morgon är en annan dag och den längtar jag efter nu.
Kram på er ♥