Vardag

Nu är vi tillbaka i verkligheten igen efter en underbar stockholmshelg! Verkligheten hos oss just nu är väl inte så tokig egentligen, mer än att vi har häcken full och upp över öronen att göra. Men Turbo mår förträffligt och det är huvudsaken.

Jag måste bara ge en eloge till de assistenter vi har runt Turbo. Det krånglade lite innan dagens assistanspass, men jag var inte orolig för att det skulle lösa sig även om jag fick ringa jouren hos assistansbolaget. Men en assistent erbjöd sig att rycka in och jobba trots att han har semester. Det kallar jag ansvarstagande av en 25-årig kille!! Stor eloge till dessa assistenter!

Har man semester så tycker jag inte man ska behöva gå in och jobba, och det löste sig på annat sätt så Timmy hoppade in i stället. Helt ok för Turbos del som gillar sina assistenter. Själv behövde jag åka tillbaka till jobbet som ligger efter, nu när vi varit borta under veckoslutet. Och inte kan jag väl säga att jag kom ikapp något idag heller av olika orsaker.... Men det kommer väl tids nog.

Men i stället för att åka till jobbet idag, så hade jag hellre varit hemma under tiden som Timmy assisterade Turbo. Nu går inte det som ni vet, eftersom vi inte kan vara flera vuxna hemma samtidigt. Men jag hade behövt göra en massa i hemmet som släpar efter, t ex tvätta, göra rent kattlådor, gör müsli, städa i lite skrymslen och vrår m m. Nu fick jag göra delar av det sent på kvällen i stället och resten får vänta till en annan dag. Gissa om vi ser fram emot att få till det där med bostadsanpassningen så fort som möjligt?! Ja, ja, det kommer tids nog....

I morgon är en mycket, mycket, mycket speciell dag och det är dags att sova så vi fixar den på bästa sätt.
Kramar om er alla ♥

Barnbarnsmöte och Italien

En underbar helg är snart slut. Jag och mannen har varit till Stockholm och hälsat på vårt första barnbarn för första gången. Det var en stor och härlig upplevelse som inte går att beskriva i ord!

Det var en fantastisk skapelse, liten som hon är. Söt som socker och man ville inte ta blicken ifrån henne.

Denna gången vi var i Stockholm hade vi det inte så hektiskt som vi brukar ha det. Så vi hann t o m vila lite. De nyblivna föräldrarna behövde vila sig från besökande farfar och farmor och då passade vi på att slappa lite också bl a.

Vi hann med att vara i gymmet...

Vi träffade goa vänner från förr och gick ut och käkade med dem på Texas Longhorn. Den kvällen avslutade vi hemma hos dem och fick prova lite rom....Den ena sorten är min favorit sen tidigare, den andra blev en ny bekantskap.
Gott, mysigt, trevligt, avkopplande och uppmuntrande att träffa gamla barndomskompisar från tonåren och tjöta lite!

Lite bebismys mellan varven och nån fotonad blev det också....

Tack vare en mycket trevlig inkastare, hamnade vi igår kväll på en fantastisk italiensk restaurang i Gamla stan. Inte mig emot för jag älskar nämligen italiens viner. Vi slog på stort och käkade gott hela kvällen! Vi provade också lite italienska specialitetsdrycker som vi blev rekommenderade av den otroligt trevlige servitören. Jag har aldrig varit med om maken....

Till den helsvenska renytterfilén drack jag ett superbt gott italienskt vin med perfekt temperatur. Till efterrätten provade jag limon..... nä, vänta lite, måste kolla.... Limoncello, var det visst det hette! En likör som jag blev rekommenderad.

Gissa om jag vill åka till Italien???? Mannen!!! Hoho! (Fattar han, tror ni? ;) )
Gårdagskvällen gick inte av för hackor och jag och mannen hade det riktigt gött!

Dags att säga farväl till nytillskottet i familjen och idag åkte vi hemåt med tåget.
Resan gick bra och helt efter utsatt tid. Sen rusade jag till jobbet ett par timmar för att jobba lite innan det var dags att hämta Turbo som varit på korttids sen i torsdags då vi åkte till Stockholm.

En glad och go och harmonisk Turbo fick jag med mig i bilen. Härligt korttidsgrabbar i personalen!!
Det är så njutbart och härligt att se hur bra Turbo mår för tillfället. Allt verkar stämma! Måtte det fortsätta så nu när vi går in i en ny fas i hans liv strax - ett liv utan skola som det verkar just nu....

Kramen till er alla ♥

Heja fk - iaf så långt....

För någon vecka sen skickade jag in ansökan till försäkringskassan ang utökad assistans. Under skoltid har Turbo haft assistans via skolan. Skolan har använt sig av våra assistenter som vi har haft hemma (Timmy och Nisse) men det har varit skolan och kommunen som stått för det. Nu när skolan tar slut i o m sommarlovet så behöver ju Turbo assistans även under den tiden som tidigare varit skola. Därav vår ansökan om utökning av antalet timmar.

Lite brådis är det med att få besked eftersom både Timmy och Nisse står utan det jobbet till hösten annars. Och inkomst måste vi ju alla ha! Om vi inte får besked inom det snaraste så är vi förstås oroliga över att mista dessa fina assistenter när de känner osäkerhet inför framtiden. Det FÅR INTE hända!

Men igår ringde handläggaren från försäkringskassan. Hon ställde några frågor för att komplettera uppgifterna hon fått tidigare. De hade förstått att det är brådis med beskedet och påskyndar ärendet. Inom ett par veckor trodde hon att vi ska få ett besked! Inte dåligt, de har normalt sett fyra månaders handläggningstid!! Härligt att de kan se individen bakom behovet! Sen hoppas jag förstås på positivt besked också.... men lugn blir jag inte förrän beskedet kommit.

Kram på er!

Skickat via Blogsy

Sorgefas?

Det har alltid varit svårt med Turbo att veta vad som rör sig innerst inne i honom. Det är inte många meningar han säger som visar det allra innersta. Det är svårt med känslor. Ofta rinner saker över till slut och han får utbrott i stället. I vissa lägen går det att nå honom djupare än annars och då känns det fantastiskt!

Just nu försöker vi involvera honom i våra planer för hösten, så mycket vi bara kan. Vi vill att han ska vara så delaktig som det är möjligt i framtidsplanerna. På något sätt känns det ändå som han är lättad över att skolan tar slut (kanske?). Detta utläser jag av att han har tagit emot våra planer på ett väldigt bra sätt, förvånansvärt bra. Egentligen inga protester alls. Sen kommer han förstås med vissa egna funderingar – t ex att han troligtvis inte kommer att sitta i sin egna skollokal där han suttit de senaste två åren.

Så vi förstår att det kan bli en sorgefas för honom nu, trots att han kanske är lättad. Mycket nytt blir det, oavsett hur hösten ser ut. Ingenting är klart ännu och vi väntar på besked från högre instanser…. Allt kommer att bli nytt, men som väl är tänker båda (skol)assistenterna fortsätta jobba med Turbo och det är vi innerligt tacksamma för.

En mening Turbo sa häromdagen, gjorde att det högg i hjärtat på mig. Han nämnde studenten. Och det har han pratat om innan också och jag vet att han har sett fram emot den dagen mycket.

Här är det svårt! Han har inte förmågan att koppla ihop den dagen med hur mycket som krävs innan man kommer dit och kan ta studenten. Att gå 3-4 år på ett gymnasium och de åren inte blir bra, känns inte som en möjlighet att välja. Vi har ju sett under hela högstadietiden hur svårt det är att lyckas få honom motiverad att plugga ”tråkiga” ämnen. Och eftersom han är mycket kravkänslig så fungerar det inte med lärarna när de måste ställa de där kraven på honom, om han ska ha en chans att komma vidare.
Det här måste vi naturligtvis hjälpa Turbo att bearbeta, för jag har en känsla av att det behövs. Fram med papper och penna vid tillfälle och ritprata om det.

Det är också här vi föräldrar och även assistenter försöker tänka utanför boxen. Vi hoppas verkligen att kommuncheferna går med på vårt förslag och våra "krav" även om det är ett nytänkande. 

Vi har även pratat med storebror Charlie om möjligheter och rättigheter när det gäller programmering och framtid. Tyvärr ser det ut som vi lever i en värld där allt är fyrkantigt och den där fyrkanten funkar inte för alla, speciellt inte om man som Turbo har autism och därmed mycket speciella behov. Charlie funderar vidare, precis som vi andra så får vi se hur allting landar. Det viktigaste först är alla beslut vi inväntar - från kommunen och försäkringskassan.... 

Det var några tankar från mig idag! 

Kram på er fina ♥

Små detaljer och en krympande värld

Nu ska jag försöka fortsätta på det där inlägget jag påbörjade igår, men som kom av sig....
När Turbo kom hem igår, var han lite uppe varv. Det var precis likadant i förrgår, men han landade då rätt omgående. Tänkte inte så mycket mer på det, mer än att jag undrade om det varit något litet som stört honom i skolan.

Direkt när Turbo kom hem igår, hade vi planerat att ta en biltur, han och jag. Vi skulle åka och kolla in en speciell grej som har med våra framtidsplaner att göra, och när vi gjort det klart, ville han åka och titta lite mer noggrant där de håller på och brötar bakom skolan. Här tror jag vi har anledningen till att han varit uppe i varv vid hemkomsten från skolan!

Det är de små, små detaljerna som gör det! Men ändå är grävningen en bit bakom lokalen där Turbo sitter. 

Med tanke på den grejen som jag och Turbo var och tittade på igår em, så kan jag säga att jag var och tittade ensam också lite senare på dan. Resultatet: vi lägger ner det. Det var alltså den saken som jag och mannen hade lite olika åsikter om, men nu har vi stött det tillräckligt och gemensamt kommit fram till att det inte var det bästa alternativet. Så nu jagar vi vidare efter andra alternativ. 

Mannen hade bokat in ett möte idag på förmiddagen för att höra lite med den lärare från gymnasiet som Turbo idag har i matte och fysik. Vi behövde veta om han är beredd att satsa lite på Turbo till hösten om vi får till vårt projekt som vi lagt som förslag till skolchefen. Och denna lärare är mycket villig till att i någon form delta i projektet! Han tyckte det lät bra. Härligt!

Än vet vi inte om eller hur det går igenom hos cheferna i kommunen, men vi jobbar i det tysta för att komma framåt, så långt vi kan innan beslut är taget.

Nu till något helt annat.
Denna månad hade jag tänkt träna upp min försoffade kropp lite, men sen helgen har jag mått dåligt och jag har inte kommit på var felet ligger - inte förrän igår kväll. Jag kände ju igen den där smärtan i vissa organ och förstod så mycket som att allergin hade satt igång igen. Men jag hade inte ätit något tvivelaktigt - trodde jag - så jag var lite bekymrad över vad som hänt. Men innan jag åt av skinkan som jag ätit sen helgen (längesen jag åt skinka innan dess) så läste jag på förpackningen igår kväll. Tror ni inte den var allergiframkallande för mig?? Härlig allergi jag fått.... Skinkan innehåller druvsocker och druvsocker utvinns ofta ur vete! Så nu är det finito med den skinkan för mig. Jag får gå på jakt i affären efter en skinka som inte innehåller druvsocker... för det måste väl finnas, eller hur?!

Min matvärld krymper, men det är det värt att slippa smärtan och andra jobbigheter! Jag vill inte klaga, eftersom jag ändå har något som går att åtgärda, även om det är besvärligt. Men det finns de som har det myyyycket värre!

Nu väntar kvällsbestyren här och sen blir det hopp i säng. Behöver nya krafter för morgondagen också.
Kram på er ♥

Började.....

..... på ett inlägg här, men det kom av sig..... Återkommer!

Bjuder på en vacker solnedgång så länge, som vi såg häromkvällen när vi var ute och åkte.

Kram! ♥

Lugnt??

Nu har det gått några dagar sen jag skrev här sist. Tog mig en liten paus för att vila hjärnan och minimera stressen så gott jag kunnat.
Jag kan väl rapportera att vi haft en fantastiskt lugn och fin helg med Turbo. Vi har så klart anpassat helgen som vi alltid brukar göra, men kanske ännu mera denna helgen. Han har varit på ett strålande humör och allt har flutit på bättre än väntat. Det har förstås varit väldigt skönt med tanke på den stress och press vi haft de senaste veckorna.

Jag är ändå lite förvånad över att Turbo varit så pass lugn med tanke på att mannen har gått på rätt hårt om hur läget är till hösten. Vi har bara tagit fram positiva saker, men det ligger ju ändå en stor förändring i botten. Men hur det än är så känns Turbo väldigt lugn.... Vi tackar och tar emot!

Mannen och jag spånar också om framtiden för Turbo. Vi väntar förstås på en del besked, först och främst från skolchefen men också ett viktigt beslut från försäkringskassan. ALLT måste ju gå i lås för att det ska bli bra för Turbo.
Men för första gången i vårt liv tillsammans, så har mannen och jag olika åsikt om en rätt stor grej runt Turbo! Hör och häpna! Haha! Inte så att vi är osams, för det brukar vi aldrig vara. Men vi lär få stöta och blöta denna stora "detalj" och verkligen diskutera, vända och vrida, innan vi bestämmer oss för vad som blir bäst. Och ingen av oss fattar stora beslut om inte båda är med på det. I morgon ska jag kolla in mannens förslag lite extra. Vem har inte sagt att det är spännande tider....??

Allt för idag! Sov gott när det är dags för det. Kram, kram ♥