Reaktion

En del reaktioner kommer det från Turbo efter dygnet då vi hade besök. Allt har gått bra och det har inte blivit några tråkigheter av det. Aningen trött har han verkat, men annars bara positivt. Men det märks att det var längesen de sågs. Turbo har frågat flera gånger vad som hänt med "17-åringen"?? Ett antal år har gått, tror ingen av dem var tonåring senast de sågs. Då var den här killen en pojke som var MYCKET pratglad och det är det som Turbo minns. Numera är han en mycket blyg och försagd kille som man får dra ur orden. En markant skillnad, men alla utvecklas vi olika.

Så kan det vara... Annars har den här dagen varit lugn. Mannen åkte till jobbet i morse en stund, så jag och Turbo var ensamma när vi körde igång dagen. Lugnast så! När Turbo väl landar i dagen så flyter det alltid på lättare. Nu hoppas vi att det fortsätter lugnt.

Hare bäst, ni som kikar in här och kram på er <3

 

Skickat via Blogsy

Färdigtestat

Nu så har vi testat gränserna färdigt för den här gången. Det gick så bra som jag önskade och trodde att det skulle gå. Turbo har ansträngt sig för han ville så gärna att det skulle fungera. Han var med på noterna när vi planerade detta dygnet och ville försöka.

Det senaste halvåret har Turbo mognat väldigt mycket. Hösten var ju kaotisk med en katastrofal skolsituation, så då kan man inte se att det gått framåt, det går inte att se annat än bakslag i såna perioder. Men när det lugnade sig där och man åtgärdade allt som inte passade honom så har han gått framåt väldigt mycket. Det betyder ju allt, att det är väl anpassat överallt, om livet ska kunna gå framåt för Turbo.

Vi har inte haft gäster på flera år när Turbo är hemma. Jo, förra sommaren var vår f d stödfamilj på besök. De hade då inte setts på ett par år. Men det gick väldigt bra och det var en ganska kort stund. Nu tyckte vi det var dags för Turbo att få träffa en släkting som vi umgicks med mycket då barnen var små. Men sen gick det inte längre pga Turbos hyperaktivitet eller vad man ska säga.... Den här killen är 17 år, alltså ett år äldre än Turbo. Han kom hit vid lunchtid igår och åkte iväg vid lunchtid idag. Det blev alltså en nattgäst så vi hade både kvällströttheten och morgonkaoset med Turbo samtidigt som vi hade besök. Lite pirrigt var det allt, men det gick bra.

Jag och Turbo hade gått igenom lite utvägar om det skulle bli jobbigt. Vi hade en plan B på hur han skulle kunna agera. Han tog t o m morgonmedicinen innan han klev ur sängen för att den skulle hinna verka innan alla kom igång här. Det är en brytning mot de vanliga rutinerna, men han förstod nog att det var det bästa.

Dags att skjutsa 17-åringen till tåget

Vi ska väl kanske tillägga att den här 17-åringen är världens lugnaste och världens tystaste så han gör inga väsen av sig alls. Annars tror jag inte det hade funkat eftersom Turbo är så pass ljudkänslig och inte vill ha en massa snack runt sig. Det var väl inte mycket de gjorde tillsammans, de är väldigt olika i sättet, men vi är ändå glada att det gick att ha en nattgäst här och det verkar som att Turbo är nöjd med dygnet.

Det var det det! Skönt att det funkade. Det går säkert inte alltför ofta eftersom det kräver ansträngning från Turbos sida. Men det känns ändå som att han gör framsteg, så det finns nog hopp även om jag tvivlat genom åren.

Go´kväll på er alla ♥

2048

Snart har den här dagen också gått. Bara kvällsprocedurerna kvar. Vi får se hur det går idag när vi testar Turbos gräns. Återkommer i morgon om hur det har gått. Kvällen nu och morgonen i morgon blir ju ett jättetest och jag hoppas verkligen att vi gjort rätt och att allt ska avlöpa väl. Hittills är allt väl och jag och Turbo har pratat lite om hur vi ska lösa det på bästa sätt när det blir jobbigt för honom.
Skönt med lite ledigt från det andra jobbet iaf, även om det inte är helt ledigt därifrån heller. Är man egen företagare så är det inte bara att bomma igen några veckor. Det är bara att passa verksamheten och göra det man måste ändå. Igår slog jag och Turbo iaf våra kloka huvuden ihop och försökte synka min iPhone med iPaden (efter sisådär ett år). Det var inte helt enkelt, men till slut så funkade det - YES!!! Sen fick han mig på fall - jag som in i det längsta vägrar spela spel på de här manickerna. Nu är jag fast!

2048 heter spelet och det blir lätt ett gift när man väl börjat. Men idag närmade jag mig Turbos rekord och då blev han lite skakig ;) Kul har vi iaf. Igår kväll när vi satt och spelade alla tre vid köksbordet så hade han en störtskön humor. Vi garvade rätt rejält allihop! Härlig stämning och bara att njuta!

Nu är det bäst jag kollar av läget hos Turbo och övriga! Vi ses! Kram på er

Skickat via Blogsy

Shoppingdag

Ny dag idag och livet rullar vidare. Turbo sov ut rätt skapligt idag. Skönt det! Så lite piggare har han varit den här dagen, tror jag. Morgonen funkade iaf hyfsat. Assistent Nisse kom vid 11 och hade ett lite längre pass med Turbo idag. Jag tror att det har gått rätt bra, men fick ett sms frampå seneftermiddagen då han längtade efter mig och mannen. Men allt flöt nog på ändå för dem här hemma.

Jag och mannen åkte iväg in till stan och shoppade lite. Det hade blivit en liten lista att beta av i stan. Det samlar på sig när man inte är där så jätteofta. Bl a lite färg införskaffades för kommande projekt....

.... och lite nya T-shirts till Turbo....

Jag tror inte Turbo har en enda T-shirt som är hel längre. Han har tuggat sönder de flesta nu på några veckor. Vet inte vad det beror på, men så är det iaf. Förut har han tuggat när han varit orolig, men jag har känslan att det inte riktigt är så längre. Han är lugn som en filbunke vissa dagar och ändå tuggas det.... Ja, jag vet inte. Men jag har fått för mig att det är rätt vanligt med tuggande när man har autism - rätta mig om jag har fel!

Nu får det snart bli kväller här. I morgon väntar en ovanlig sak för Turbo och vi testar gränserna lite. Han är förberedd sen några veckor tillbaka, men vi får se hur det går. Spännande!
Kramar om er alla ♥

Liseberg

Kan ni tänka er, Turbo och assistenten kom hem igår kväll efter sin utflykt - trötta men väldigt glada och uppåt! Så härligt! De hade nog haft lika roligt båda två. Liseberg var utflyktsmålet ifall ni inte redan gissat det. Och det blev åka av. Förstår inte att Turbo blivit så modig de senaste åren. Det var han inte för några år sen. Men man ser hur det kan svänga. Här sitter de i Helix - läskig som bara den!

Visst ser man riktigt hur kul de har?!? Det lyser glädje om dem. Kul med såna utflykter även om Turbo tycker det är oroligt och jobbigt med förväntan och innan de kommer iväg.
Liseberg är fantastiskt bra när det gäller att bemöta de med olika diagnoser, vad jag förstår. Turbos assistent gick in gratis och han fick ett gratis åkpass. Man ser det t o m på bilden att de har olika färger på åkbanden. De slipper också stå i kö, vilket våra barn och ungdomar ofta har svårt med. Turbo är sån så han bryr sig inte om folk tittar för att de går före eller sitter kvar i attraktionen för att åka två gånger efter varann (vilket man får göra). Han tycker bara det är kul! Han lever liksom i sin egen lilla värld och är lycklig där.

När de kom hem stannade Kent kvar ett bra tag, för att Turbo skulle få prata av sig och komma ner på jorden igen. Oj, vad munnen gick! Underbart med glada killar!
Lite vemodigt känns det ändå att det var sista ordinarie passet för Kent här med Turbo. Vi är så glada och tacksamma för allt han har gjort för Turbo. Och nu hoppas jag vi kan pussla lite så vi får se Kent här med jämna, om än lite glesa, mellanrum för Turbos skull. Han kommer att sakna Kent och frågar redan när han kommer nästa gång.....

Idag har Turbo varit väldigt trött och det är ju förståeligt. Vi har fått gå lite på tå här idag och vi får passa oss för vad vi säger och gör. Men det är det värt när man ser och förstår hur kul han hade med Kent igår. Men visst är det lite labilt, men det lättar säkert när han tagit ikapp sömnen och krafterna lite.

Det får bli allt för idag. Jag tror ni är några stycken som väntar på svar på frågor och det kommer i ett inlägg inom kort. Bara så ni vet... ;)
Go´kvällskram på er kära läsare ♥

Äventyr

Hej å hå... ny dag idag och denna morgon var väl inte att leka med. Turbo var i gasen direkt och det berodde säkerligen på att utflykten med Kent stod på tur idag. Förväntningar förvandlas lätt till oro i Turbos kropp. När det blir så där är det t o m svårt att hitta ett läge då han kan ta sin morgonmedicin. Den måste ges vid rätt tillfälle annars flyger den i golvet. Men till slut så gick det. Dessutom ställde jag ett krav på Turbo som jag inte tänkte backa på. Där är det en rejäl balansgång så man inte går över gränsen. Kan meddela att mannen flydde fältet.... Nej, allvarligt så är det ingen bra idé att vara fler vuxna i ett sånt läge. Det var bättre om jag fick köra mitt race med Turbo ensam och genomföra mitt krav på mitt sätt eftersom det var jag som drev det från början.

Det lugnade sig lite när Kent kommit även om det var labilt även då. Kent fick smaka på humöret lite grand han också, men han har rutin på hanterandet så inga problem där inte.

De kom iväg ut på sitt äventyr efter ett tag och än har de inte kommit tillbaka. Jag har fått ett par rapporter om hur de har det, bl a genom nån bild. Ska man vara orolig nu då, eller....?!

Sköna typer det där!

Kram på er, läsare <3

 

Skickat via Blogsy

Det flyter på

Nu ska jag försöka få färdigt ett ordentligt inlägg här innan klockan springer ifrån mig alldeles även idag. Men vi fortsätter att vända på dygnet lite grand iaf. Idag var Turbo trött så han sov ganska länge på morgonen. Sen somnade han också en stund före lunch... det tar på krafterna att vara uppe för länge på kvällarna! Men det märks på honom att han behöver sin sömn. Det blir lätt lite skört annars.

Gårdagen var återigen en bra dag. Assistent Nisse kom och hade ett lite längre eftermiddagspass med Turbo. Det är så underbart att se hur väl det fungerar med Turbo och hans invanda assistenter nu. Nisse gled in i huset och de kom igång direkt och hade trevligt. Härligt!

Jag och mannen begav oss av hemifrån när de kommit igång. Turbo har ju lite svårt för om vi är hemma samtidigt som en annan assistent är här. Så vi åkte på en liten utflykt och tittade på lite andra vyer än vi brukar. Det är ju ändå "semester".
Vi åkte några mil åt ett håll dit vi sällan brukar åka. Mannen hade planerat några utflyktsmål bl a ett industrimuseum. Jag tänkte att jag går dit för hans skull, men det var väldigt intressant. Det var som att kliva in i en metallverkstad på 40-talet. Vi gick en guidad tur på ca en timme. Man berättade att när man bestämt sig för att lägga ner industrin så låste man och lät allt stå som det var. Ingen har flyttat något sen dess.

När vi kom hem efter några timmar så var allt fortfarande frid och fröjd. När Nisse åkt härifrån så tog vi en cykeltur och ett bad i poolen. Härligt!
Idag har vi också cyklat och vi har även badat i poolen. Turbo uttryckte det som att "varför har ni inte sagt det här tidigare", när det gäller cyklandet. Vi har ju försökt få igång honom, men inte lyckats. Nu hoppas jag att han börjar få blodad tand så vi kan få ut honom varje dag på en tur. Kondisen är mer än i botten just nu, men det kan ju ändras ;)

I morgon är det dags för en rejäl utflykt för Turbo så då blir det ingen cykling. Men det lär bli hålligång ändå. Assistent Kent drar iväg honom på en heldag innan det är dags för semester även för honom...... Sen är det dessutom slut på det regelbundna assisterandet från Kents sida :(
På tal om assistenter så ska jag nog förtydliga mig angående Kents efterträdare. Fick en kommentar från Sofie som tycker det är sån skillnad från kommun till kommun - och det ÄR det, tyvärr. I det här fallet så är det Kent som fixat en efterträdare åt oss - det är alltså inte kommunen eller någon annan som fixat fram det. Däremot kommer den nye (Timmy) att bli anställd av kommunen på skoltid. Hade inte Kent vetat om denna killen så hade inte rektorn någon ny att ta till.

Jag har pratat med Timmy idag för att planera lite framåt. Vi vet ju inte hur det går i praktiken, men det känns bra så här långt. Sen är det alltid jobbigt för Turbo när en person byts mot en annan. Men här har vi nog ändå haft tur i oturen, det känns så iaf.

Nu får vi nog säga go´nattens och kram på er ♥