Snart blir det flytt.....

Jodå, visst kom Turbo iväg till skolan idag! Jag väckte honom och var beredd på protester, men de uteblev :) Men med det här "humöret går upp och ner" så kan det vända på en sekund, men det gjorde inte det under den lilla stunden vi har på morgonen i vaket tillstånd tillsammans. När Turbo satt i taxin så pustade jag ut och kände mig lättad och glad!

Igår kväll när jag la Turbo så ville han absolut inte till skolan idag, för att han inte orkade med lektioner. Men jag lovade att skriva i kontaktboken och beskriva hur läget var. De hade tagit hänsyn till hans mående idag och kört på lågvarv.

När Turbo sen kom hem så sa han att han känner sig stressad av skolan. Han har sagt den meningen förut och det är tydligen så han känner. Men hur ska man kunna utröna vad som är fel och vad man ska åtgärda? Känner han sig stressad när de kör på lågvarv ordentligt... ja, vad gör man då? I det här läget är jag jätterädd för att han ska pressas för långt och att han kommer att krascha ordentligt sen. Finns ju så många med autism/asperger som gjort det!

När Turbo kom hem från skolan sa han direkt att han inte orkade med nån assistent här i eftermiddag. Jag märkte att det var ingen idé att pressa honom på den punkten, så jag sa återbud till N som skulle ha kommit. Det hade bara blivit utbrott och det är synd att utsätta både Turbo och N för det när man vet i förväg hur det kommer att bli och jag hade inget livsviktigt jag behövde iväg på.

Men iaf..... att Turbo kom iväg till skolan idag, betydde att jag och mannen kunde gå på mötet på korttids tillsammans. Värt mycket att kunna gå båda två när det är mycket frågetecken att reda ut. Mötet gällde till största delen att det blir en flytt av korttids inom kort. Tyvärr!! Det kommer att bli en pärs för Turbo och därmed alla runt honom. Men det är bara att ta sig igenom eftersom det är oundvikligt. De kan inte behålla en dyr lägenhet enbart för att Turbo ska vara där ca 5 dygn per månad när det finns plats åt honom på det nya stället.

Tyvärr blir flytten samtidigt som personalen Mt försvinner - inte lyckat precis, men det är som det är. Personalbytet blir trots allt inte så dramatiskt som det hade kunnat bli. Det blir reserven Ok (kommer kalla honom Otto i fortsättningen) som tar över Mt:s roll så det blir inget nytt ansikte. Men dock nya rutiner för dem båda, men det sätter sig säkert så småningom.

Upplägget med flytten blir så att den mer erfarne och vane Tom får ta det värsta och tyngsta med Turbo. Han får introducera honom i det nya och ta de värsta smällarna för att inte Otto ska komma in helt fel i läget som kommer att råda. Tom och Turbo har en så otroligt fin och bra relation till varandra så det finns nog inget som kan rucka på det. Så det känns tryggt och bra iaf. Tom har jobbat länge nu och vet vilka smällar som kan komma så han backar inte för det.

Själva korttids är inrett så att alla har var sitt rum och det finns gemensamma allrum och gemensam matsal. Men de har tänkt på Turbo så han har en egen avdelning där han har ett eget rum och ett rum för personalen. De kommer också att kunna äta på rummet där för han kan ju inte vara med alla de andra barnen och ungdomarna i nåt gemensamt utrymme. Det blir alldeles för rörigt! Dessutom kommer han att gå in genom en annan ingång där han slipper gå förbi alla andra, så det blir säkert bra så småningom.... men dit är det långt.....

Här hemma i eftermiddag och kväll har det varit labilt. Han tål ingenting så jag och mannen är tysta som små möss här. Jag fick inte ens röra i tekoppen utan att han blev störd av ljudet! Ett litet utbrott har vi också klarat av, men vi lät honom vara så lugnade han sig efter ett tag. Återstår att se om vi ska behöva avverka nåt mer utbrott innan han landat i sängen och somnat.

Kramelikram på er därute ♥

På väg utför....

Det ser ut som den där problematiken kommer tillbaka, den där som Turbo förklarar som att "humöret går upp och ner". Tyvärr är det nog så! Det började nån gång innan jullovet, men kom av sig när han fick sova lite bättre med sömnhjälpmedel. Sen var han gladare och mer uppåt under lovet då vi inte såg några som helst tendenser till labilt humör. Förra veckan började skolan och nu är det svajiga humöret tillbaka igen.

Vad ska man tro? Ska man dra slutsatsen att det är något med skolan som inte stämmer? Eller ska man dra nån annan slutsats? Vet inte alls faktiskt....
Vi fortsätter att laborera med medicinerna fr o m i morgon så får vi se om det blir någon effekt. Vi har tidigare fått direktiv från habiliteringen om vad vi kan göra och vi skriver upp vad vi gör för förändringar så vi kan se om det finns något mönster eller någon förbättring vid en viss ändring. Nästa vecka har vi ett läkarbesök på habiliteringen inbokad. Vi får se om hon kan hjälpa oss vidare på bästa sätt. Hittills, efter flera år som vi haft henne som läkare till Turbo, så har hon visat att hon är otroligt duktig på NPF iaf. Sen återstår det att se om detta kan ha med något annat att göra eller hur det är. Jättesvårt är det iaf!

En överdrivet tindrande Oswald :) 

För egen del MÅSTE jag bara komma i säng i tid ikväll, men ser att klockan går snabbt. Det håller inte för mig att gå och lägga mig för sent hela tiden. Måste ju vara mer än alert så fort vi slår upp ögonen på morgonen. Jag får inte göra den minsta lilla miss i mitt agerande, om allt ska gå vägen. I kväll sa Turbo att han ville vara hemma från skolan i morgon - han klarar inte att ha lektioner när humöret går upp och ner nu, säger han. Så i morgon får jag kanske kämpa extra mycket, man vet aldrig....

Det vore bra om Turbo kom iväg till skolan i morgon, för jag och mannen ska på ett möte som gäller korttids. Det mötet vill vi helst gå på båda två. Vi får väl se hur det blir med det.
Både igår och idag hade vi andra möten inbokade som gällde Turbo, men de blev av olika orsaker inställda. Och vi gråter inte för det, det blir lite för mycket möten ibland. Tyvärr klumpar de sig ofta, i stället för att spridas ut över en längre tid. Men mötet i morgon ska bli intressant och spännande även om det är jobbiga saker vi måste vända och vrida på.

Nu säger jag godnatt och kram ♥

Glädje och blåmärken

Nuförtiden tycker jag det är spännande (fast på ett lite jobbigt sätt) varje morgon när jag väcker Turbo. Hur ska han må? Vilket humör vaknar han med? Ska han bli påverkad av stress så han inte kommer med taxin? Hur ska morgonen avlöpa i det stora hela?

Denna morgon var inget undantag! Men vad glad man blir när Turbo vaknar och är på ett strålande humör :) Han skojar och skämtar, då vet man att det kan bli en bra morgon och det blev det. Själv tog jag mig en hemmajobbardag sen - behövde lite lugn och ro omkring mig även om jag jobbar och inte är ledig. Så skönt att kunna jobba hemifrån nån gång ibland.

När Turbo kom hem så läser jag i kontaktboken att det även idag varit dallrigt och lättretligt i skolan. Dag nr två som läraren Palle är borta och det är inte mycket att göra åt. Hoppas bara att det inte blir värre än så här utan de två av personalen som är på skolan inte ska få det för jobbigt.

Här hemma har jag bara märkt av ett lugn idag. Turbo har suttit och sjungit vid datorn och varit på glatt humör. Utom vid en incident som inträffade nästan direkt då han kommit hem. Det enda som hände egentligen efter incidenten, var att han kastade en grej som råkade träffa mig lite illa och det gjorde vansinnigt ont. Ett blåmärke blir det efter den träffen, men jag har varit med om värre grejer så det är ingen fara. MEN.... detta var inte alls meningen från Turbos sida och han blev lite förvånad att jag fick så ont av något som han inte ens tänkt träffa mig med. Och han visade verkligen att det inte var meningen! "Hur går det med armbågen?" "Hur känns det nu då?" "Förlåt" m m, kom det ur honom ett tag efteråt och det tycker jag är positivt, otroligt mycket positivt!

Nu är det snart sovdags, sen är det en ny spännande morgon! Godnattkramen härifrån ♥

Krångligt

Ojdå, ikväll skulle ju jag lägga mig tidigt! Och nu är klockan redan för mycket för att hinna med det.... Jag får svamla till nånting lite snabbt så ska jag leta på kudden sen ;) Jag känner mig ändå inte riktigt på hugget i kväll, det är för mycket tankar och orosmoln som stör mig och gör mig lite dämpad.
Assistent Kent har varit här i kväll och vi har diskuterat igenom lite mer hur vi skulle vilja ha det framöver. Tyvärr får vi kämpa lite för det, och vi vet inte hur det kommer att gå. Gillar inte ovisshet.... Varför måste allt vara så krångligt när både han och vi vet vad vi vill?? Suckar lite....

Sen ligger alla andra förändringar också på lur framför Turbo. De kommer närmare och närmare och snart är vi där och han vet fortfarande ingenting om någonting. Vi avvaktar ett möte som vi ska ha under veckan gällande allt nytt som blir på korttids alldeles snart - personalbyte, flytt och helt annat schema. Ryser lite när jag tänker på det och skjuter tankarna ifrån mig....

En liten förändring på skolan började idag, eller iaf en annorlunda grej. Läraren Palle är borta på kurs nu i två veckor med början från idag. Detta har Turbo vetat om ett tag och de har förberett honom noga på det. Ändå blev han förstås stirrig och stökig. Inget utbrott, men lite oroligt. Jag märkte det direkt han kom hem efter skolan, jag fick svara på samma frågor hela tiden och de upprepades ideligen. Detta är ett tecken på att han inte är riktigt i harmoni. Ändå har de inte tagit in någon vikarie som blir ny för Turbo, de tänker fixa detta med de två i personalen som finns kvar. De har bedömt att det blir lugnast så och där har de helt rätt även om det blir jobbiga två veckor för dem.
Om nu Turbo reagerar lite på att Palle är borta, hur ska han då inte reagera inför de större förändringarna som är på G?? Den dagen, den sorgen....

Nu stoppar jag för idag och återkommer i morgon. Sov sött och kramar till alla ♥  

Evita och pinsamheter

Det var den helgen det! En skön helg har vi haft, men samtidigt kändes det att det varit lite tätt med resandet nu. Så nu ska vi lugna ner oss ett hekto och vara hemma ett tag. Har faktiskt inget inplanerat förrän till sommaren nu, men nån liten tripp blir det säkert att vi lägger in innan dess.

Denna helgen drog vi alltså ner till Malmö. Tycker det är en trevlig stad, men anledningen till att vi hamnade här nu var att jag så gärna ville se musikalen Evita på Malmö opera. Den har gått sen i höstas, men hade inte tänkt att vi skulle klämma in den i vårt späckade schema, men till slut gjorde jag det iaf. Detta var nog en av de sista helgerna den går, så det hängde på ett hår att vi fick nån biljett - totalt utsålt var det nu. 

Bild lånad från malmoopera.se

Även om det inte är en musikstil som jag normalt lyssnar på, så var det ändå helt fantastiskt. Och Charlotte Perrelli var helt suverän i rollen som Evita - en helt fantastisk röst och ett mycket bra skådespeleri. Jättekul att ha sett musikalen! 

Operahuset

Evita såg vi redan på fredagskvällen. Så på lördagen kunde vi planera lite som vi ville. Förmiddagen ägnade vi åt lite flanerande i ett köpcentra som låg precis bredvid hotellet. Strosade runt lite och visst blev det lite handlat också. En påse till mig, en påse till mannen och en påse till Turbo!

Sen passade vi på att dra ut härliga Sara på lunch!

Hon är uppfödare till Oswald och inköpare av Felix som vi var fodervärdar till men som nu är i vår ägo. Hon har nyligen flyttat till Malmö för att plugga i Köpenhamn. Hon är en av några få svenskar som i höstas kom in på veterinärutbildningen där. Tuffa studier och jag skulle inte vilja byta med henne. 5,5 år ska hon plugga stenhårt! Lycka till, säger jag....! Men hon är duktig och målmedveten så det där fixar hon säkert.

Vi satt ett par timmar och pratade och sen relaxade jag och mannen lite. Japp, här tänkte jag bjuda på oss själva lite..... för här fick vi oss ett gott skratt! Vi valde att se det komiska i det hela i stället för att bara se det pinsamma, för pinsamt var det egentligen!
Vi bodde på hotellets 16:de våning och skulle upp till bastun som låg på 19:de våningen. Vi diskuterade på hotellrummet om vi skulle våga åka i morgonrockar eller om vi skulle vara mer anständigt klädda ifall vi inte var ensamma i hissen. Äh, på med morgonrockar och sen in i hissen. Där trycker mannen på fel knapp av bara farten och trycker på 0:an! Det hör också till att hissarna är glasade, det finns alltså inga riktiga väggar runt om. När vi kommer ner har vi foajén på ena sidan och restaurangen på andra sidan. ALLA där ser alltså rakt in i hissen..... Och där stod vi i morgonrockar och låtsades som det regnade.... Gissa om jag vände ryggen utåt?!?  :D   :D  Jamen så det kan bli...... ;)

Sen passade vi på att ta det lite lugnt ett par timmar innan  vi gick ut på kvällen och åt en bit igen. Men trötta som vi var så struntade vi i att ta oss till favoriten Friday´s så det fick bli en matbit på lite närmare håll i stället. 

Sen tåg hem idag och det gick hur smidigt som helst. Även om det är väldigt roligt att köra bil så är det så skönt att ta tåget på en sån här resa för då kan vi båda koppla av några timmar extra. Man kan ju t ex utnyttja tiden till att fila på ett blogginlägg ;)


Jag fick en kommentar med ett tips från A angående incidenten jag skrev om i fredags att Turbo fått fel coca-colaflaska med sig i packningen. Ditt tips var att personalen och Turbo kunde gå och köpa ny cola av rätt sort. Detta var precis min tanke också! Men eftersom Mt som jobbade vid tillfället, är en van och erfaren personal så ville jag inte blanda mig i det. Man vill ju inte bli nån överbeskyddande mamma som lägger sig i personalens arbete utan här litade jag fullständigt på att Mt skulle fixa det galant - och det gjorde han med bravur! Han löste det kanonbra så jag tror inte det blev nåt vidare utbrott av det!
I övrigt verkar både Mt och Tom haft en av de bättre jobbarhelgerna med Turbo i helgen som gick. Allt verkar ha gått strålande med en Turbo på topphumör! Typiskt nu när Mt snart slutar att det funkar kanoners.... men så är det... Nu hoppas jag att veckan som kommer kan flyta på lika toppenbra som helgen tydligen gjort!

Kram, kram på er därute ♥

Nu ränner vi igen!

Jaha, nu sitter jag och mannen på tåget och jag passar på att göra ett inlägg här. Vi ska ut på lite galej igen.... Nej, jag vet - vi är inte kloka på en fläck! Eller vi och vi.... den här gången är det helt och hållet mitt fel att vi inte är hemma och tar det lugnt nu. För ta det lugnt, det borde vi göra, trötta och slitna som vi är båda två just nu. Men för ett tag sen slog jag till och bokade bort oss, eftersom det är lite av sista chansen denna helgen. Ska vi uppleva detta så måste det bli NU för sen är det för sent! Så nu är vi iaf på väg och jag hoppas och tror att vi ska få trevligt :) Berättar mer sen!

Men igår kväll kändes det inte helt säkert att vi skulle komma iväg båda två, tyvärr. Jag blev jätteorolig! Turbo låg i sängen och knorrade över att han var tjock i halsen och inte kunde sova :P Hmm.... det bådade inte gott inför den här morgonen. Jag försökte kurera honom direkt och till slut somnade han nog, även om det blev lite för sent för hans del. Jag väckte honom i morse och han klagade inte alls på halsen utan bara på att han var trött. Däremellan var han glad och pigg, dålig verkade han inte vara. Yes!! Hade inte alls varit kul att ställa in våran resa och det hade inte alls varit kul om Turbo åkte på något och blev dålig.

Londonkvarter

Men nu är vi alltså iväg och nu undrar jag om stackars Mt på korttids har fått se ett utbrott.... Ett utbrott som isf var mitt fel! Känns inte alls bra, kan jag säga. Men å andra sidan - vad skulle jag ha gjort? Det är nämligen så att det ska ligga en liten petflaska med coca-cola i packningen som jag fraktar till korttids när det är korttidshelg, det hör till rutinerna. Jag sprang in på kiosken och skulle köpa en och då fanns inte riktigt rätt sort, alltså den han brukar ha. Så jag tar ju den som han dricker nån gång ibland annars och trodde det skulle duga. Men jag fick ett surt sms från Turbo strax efter att han kommit till korttids..... Hoppas att det sura bara kom ut som sms så Mt slapp något ännu värre! Ja, ja, sånt är livet och jag släpper detta till den fina korttidspersonalen som ibland får jobba lite extra hårt..... *harklar och skäms över att jag inte var ute i så god tid så jag hann fixa den rätta sorten på ett annat ställe*

Nu ska vi som sagt njuta av helgen och ledigheten och jag ska väl kunna lägga in lite bildbevis sen på vad vi håller på med bara det inte är fotoförbud helt och hållet :) Kram på er alla och jag önskar er en trevlig fredag med mycket mys!  ♥

TUSEN - en stor siffra!

Tusende inlägget!! Fattar ni?? Detta är mitt tusende inlägg! Hur gick det här till? När jag började blogga var jag ju lite osäker på hur jag skulle få ihop inläggen och tänkte vara nöjd om jag fick ihop ett par inlägg i veckan. Mer hade jag väl inte att berätta.... men oj, vad mycket det har blivit skrivet här!

Beslutet att börja blogga har jag aldrig ångrat! Bloggen har gett mig oerhört mycket, det har jag skrivit om tidigare så jag ska inte orda så mycket om det. Men när jag började blogga för drygt tre år sen, trodde jag inte att den skulle betyda så mycket för mitt liv som den gjort. Den har t ex gett mig stöttning, peppning och förståelse och gett mig en styrka som så väl behövs i Diagnoslandet och det är ni goa läsare som ger mig den! Bloggen har gett mig vänner för livet, såna som är i liknande sits som vi i vår familj är. Banden mellan oss har vuxit sig starka ♥
Tack alla ni läsare för att ni finns där!

Idag var jag lite osäker på Turbo och hur han mådde.... Hans början till depression för några veckor sen, hävdes i o m att han nu sover bättre - vi tror iaf att det var orsaken. Under lovet har han mått som en prins. Kommer det nu tillbaka så är det definitivt något i skolmiljön som är galet. I morse protesterade han lite när han skulle iväg till skolan. Direkt är jag ute med mina känsligaste känselspröt och försöker läsa av honom. Hela dagen har jag funderat på hur han ska vara när han kommer hem - om jag kan läsa av ansiktet och kroppsspråket om det varit något i skolan som känts fel för honom. Men han var glad när han kom! Så långt var det bra.

Nu har jag och mannen varit borta en stor del av eftermiddagen och kvällen, då assistent N varit här. Nu känns Turbo trött och har lätt till utbrott, så nu blir jag osäker på hur det är med honom egentligen. Beror det enbart på trötthet eller är det något annat?? Ja, det återstår att se.

Stilige Oswald

Nu till kvällsbestyren som är ganska många här ikväll, tyvärr. Men tyvärr blir det nog ingen duschning för Turbo ikväll som egentligen står på schemat. Med hans lätthet till utbrott så måste vi backa på det kravet, så är det bara och inte mycket att göra åt.

Kram från mig! ♥