Skoj och röj

Får väl erkänna att det varit rätt segt här på eftermiddagen idag. Vi var ju som sagt iväg med firman i går hela dan.

När vi varit i Göteborg på ett företag och gjort studiebesök så drog vi oss till en annan stad. Där spelade vi först bowling, där det alltså var premiär för mig.

Och det var väl inte så farligt som jag kanske tänkt mig. Jag ger mig själv betyget Godkänt! ;)

Senare på kvällen förflyttade vi oss till min och mannens favoritrestaurang i stan. Det är en grekisk restaurang med otroligt god mat och bra service. Det blev förrätt och varmrätt.

När vi var mätta och belåtna gick vi till puben och lyckades få ett bord för oss sju personer. Där satt vi och snackade och skrattade ett par timmar. Två av personalen är rätt ny, så det är bra att komma ut så här och lära känna varandra lite bättre. Får skriva en liten förklaring i ett annat inlägg och beskriva lite lätt vad vi gör för nåt på jobbet, fick ju en fråga om det.

Tyvärr fick vi inte sova ut i morse, vi hade lovat bort oss idag.... Så det var bara att ta sig ur sängen i tid och åka iväg. Vi var ett gäng som lovat att vi skulle hjälpa till att röja på ett ställe.

 

Vi hade förstås fika med oss och hade det trevligt tillsammans iaf. Sen var det en morgonpigg människa i gänget som gått upp och bakat tårta i morse för att förgylla vår fikastund ännu mer!

Nu har jag och mannen bara slappat här ett par timmar på eftermiddagen. Jag la mig t o m i fåtöljen på verandan och slumrade en stund - lite olikt mig!

Ikväll blir det lugnt.... en film och lite mysgott att äta.... och ett relativt tidigt sänggående siktar vi på. 

Ha en go´ lördagkväll alla vänner!

Vad gör jag??

Ni som känner för det kan ju gissa vad det var jag provade på igår kväll.... en liten stilstudie kommer här:

 

Så såg det iaf ut när jag var i farten.... de andra hade sina stilar och jag hade min ;)

Hastar vidare

Här hastar vi vidare mot helgen. Och jag kom i säng rekordtidigt igår: 22:49 ;) Det blev iaf före 23.... Känner mig lite mosig idag, men annars ganska ok. Man får väl pigga upp sig med lite färg kanske....

Uppiggande färger

Sonen kom iväg med taxin i morse efter lite strul.... Korttidsväskan tog chauffören hand om och förvarar den tills i eftermiddag. Taxin får nämligen köra sonen till korttids i stället för mannen. Vi ska iväg med firman idag och är borta hela dan.

Vi tyckte det var dags att göra något för våra kära medarbetare, så vi har bokat in den här fredagen sen en tid tillbaka. Först åker vi till Göteborg och besöker en av våra största kunder. Vi kommer att få gå runt där och titta hur de jobbar och vad de gör med våra grejer m m. Sen är det tänkt att vi drar oss till den stad som ligger närmast oss. Där ska vi ha lite mer roligheter för oss.

Kanske bjuder jag personalen på ett skratt idag....ska göra nåt jag aldrig gjort förut, men nu ska jag göra det. Det känns som jag är den enda som inte provat på det. Jag är nämligen en envis men feg stackare...men nån gång ska vara den första. Har en känsla av att min äldste son kommer att jubla när han får höra det ;) Få se om jag fixar nåt bildbevis så ni ser vad det är jag ska prova på för första gången i mitt liv....  

Snart drar vi och det  blir säkert en lång dag men förhoppningsvis blir det trevligt!
På återseende!

PS. Tack för era värmande kommentarer, de gör gott i hjärtat!

Torsdag

Vaknade i morse med spänningshuvudvärk. Ingen bra start på dagen när jag skulle till stan idag på min förhoppningsvis sista behandling. (OBS! Inget farligt) Behöver ju vara pigg då, med tanke på hur jag kan bli efteråt. Men jag har för mycket saker som mal runt i huvudet just nu, som jag inte kan koppla bort. Vaknade alldeles för tidigt och kunde inte somna om. Ikväll är det jag som MÅSTE lägga mig i tid, en hård helg väntar ju också. Ingen rast, ingen ro, ingen vila! Kan man få semester sen?? Får väl hålla med den som skrev till mig med lite ironi att man får väl vila när man blivit pensionär ;)

Mannen var med mig till stan idag, han tog sig lite ledigt. Vi tog en mysig fika sen innan vi åkte vidare. 

Vi uträttade ett ärende i stan som vi ville ha gjort, sånt som vi inte haft tid till innan. Ingen av oss var så vidare på hugget, men det blev avklarat iaf och vi var nöjda när det var färdigt. Sen åt vi lunch och efter det körde jag mannen till jobbet. Själv åkte jag hem och stupade i soffan. Låg och myste med katten en stund, men tror ni jag somnade - inte. Har så svårt att koppla av mitt på dan hur trött jag än är. Men jag fick vila en stund iaf.

Nu är sonen hemma igen efter skola och "fritids". De har haft en annorlunda dag eftersom övriga klassen skulle träffa sina nya klasskamrater. Eftersom sonen inte ska gå i den vanliga skolan så var ju detta inget för honom. Så de hade ordnat så han hade ett annat schema som var anpassat för honom. Trots att schemat inte var som det brukar idag, så verkar han lugn nu och det är ju skönt.

Nu måste jag rycka upp mig och sätta lite fart här, har en del att greja med - tvätt, packa korttidsväskan, förbereda lite annat tills i morgon. Som sagt - en hård helg väntar ;)!

Det kom ett brev.....

Här varar lugnet iaf för närvarande. Lite dallrigt var det vid hämtningen efter "fritids" idag, men det lugnade sig ganska snabbt. Få se om det kommer något mera i eftermiddag eller kväll sen, det kan ju ligga något under ytan som behöver ut. Men det visar sig.

Nu tänkte jag skriva lite personliga reflektioner igen.... och det är det ämnet som rubriken syftar på.
I ett inlägg jag skrev i december så var allt väldigt kryptiskt och jobbigt. För att friska upp minnet kan ni gärna först kika här och  sen här och läsa det igen.

Det kom alltså en släkting hem till oss helt plötsligt, en släkting som svikit oss några år tidigare och som vi sen inte hört av. Men innerst inne har han vetat att vi ändå skulle ställa upp om han behöver hjälp, på ett sätt som vi kan efter vår förmåga. Jag tror att han sökte sig till oss den där kvällen för han vet exakt var han har oss och hur vi resonerar om olika saker, och det var precis vårt resonemang han behövde höra just då. Men som sagt, det var länge sen vi träffade honom och vi visste inte vad han ville eller i vilket skick han skulle vara.

Efter ett dygn gick det att resonera på djupet med honom. Jag är inte rädd för att vara rak mot honom, så jag frågade honom om han själv inte trodde att han har någon form av bokstavskombination. Jag är rätt säker på att han har ADHD. Jag blev väldigt förvånad över svaret: han var också övertygad om det. Då känns det som vi har mycket att komma med eftersom vi levt med diagnoserna så länge nu. Vi bad honom att ta konsekvenserna av sitt liv han levt, reda ut sitt liv, ta emot all hjälp han kan få när det gäller utredning, diagnoser och medicinering. Det är nog det enda som kan hjälpa en människa i hans situation, det går inte att fly från verkligheten hela tiden.

Häromdagen kom det ett brev.... från denna person... han hade åkt direkt från oss och inställt sig för att ta sina konsekvenser.... Det kändes naturligtvis skönt att han lyssnat till oss, vi var rätt raka mot honom men det är det enda som gäller i det här läget. Nu har han en lång väg att gå, men han har ändå tagit ett steg i rätt riktning och det är bara att hoppas att det fortsätter så. Där han befinner sig nu, kommer han att bli erbjuden hjälp, hoppas bara att han tar emot den.

Denna pushning i rätt riktning som vi tydligen gav den här killen, den hade vi kanske inte kunnat ge om vi inte hade haft den erfarenhet vi har med vad det innebär att leva med diagnoser. Jag hade kanske aldrig förstått hur det kunde vara för en sån person. Men kan vi med vår erfarenhet hjälpa en endaste människa till ett bättre liv, så är det värt all möda vi gått igenom. Så visst kan man ha nytta av att leva ett annorlunda liv i Diagnoslandet!

Rullgardinen gick.......

.... INTE ner idag!
Assistenten i skolan är duktig att lägga fram även jobbiga saker på bästa sätt. Men tur var det nog att vi hade två namn på elever som troligtvis ska gå där. Sen blev sonen såklart väldigt glad när hon nämnde T och E som möjliga resurspersoner. Nu är det bara att hoppas att allt blir som tänkt.
Ingen negativ reaktion hade tydligen kommit ut i skolan och här hemma har det hittills varit väldigt lugnt. Vi får väl se om det varar hela dagen tills den är slut.

Idag tog jag mig faktiskt helt ledigt från jobbet. Istället blev det en dag då jag tog tag i att maila diverse personer. Jag hade några mail liggande bl a från läsare här på bloggen som mailat och frågat olika saker. Nu har jag äntligen fått besvara dem och jag ber om ursäkt för att det dröjt länge i vissa fall. Men saken är den att jag sällan är hemma utan att sonen är hemma. Är sonen hemma kan jag inte koncentrera mig och få ihop nåt vettigt mailsvar. Därför kan det ibland dröja ett tag. Men dra er inte för att maila mig ifall ni undrar nåt, jag tycker det är roligt om man kan hjälpa till med nåt i Diagnoslandet, och svar kommer!

Dessutom har jag gjort slag i saken idag och kontaktat tidningen här ang sonens skolsituation (hjälp!...vad har jag gjort....jag som verkligen hatar att vara offentlig??). Har både ringt och skrivit ett långt mail till dem idag.... mer kan jag inte berätta förrän jag vet vad det blir av det.... det är ju liksom öppet allt man skriver här på bloggen....och man vet ju aldrig vem som läser....  Men jag återkommer, var så säkra!

Känner nu att det varit en ansträngande dag för min lilla hjärna, spänningshuvudvärken är på G - men jag tror ändå det kan vara värt det.....

Förresten... tack för komplimangerna ang. mina bilder!! Vad glad jag blir! Och Lena, det är inte close-up-filter jag använt. Min lilla Nikon fixar det ändå ibland, när jag lyckas få till det med inställningarna på kameran.

Går rullgardinen ner i morgon, eller....?

Idag har jag iaf kommit ihåg att ge grabben medicin på morgonen! Att ha honom omedicinerad.... nej, det står man inte ut med länge.... hur det ser ut är obeskrivbart, det måste upplevas. Kan säga så mycket iaf att det blir inte många rätt....;) Så vi i vår familj är väldigt glada för att det finns medicin att ta till när det verkligen behövs, även om jag var fruktansvärt mycket emot sån här tung medicin från början.

Idag har det varit en sån där dag som de flesta föräldrar inte gillar - både skola och fritids/dagis är stängt! Det händer några gånger/år och är alltid lika opopulärt... Vi löser det med att vi går i skift, jag och mannen. Sen tog vi  hit N (eftersom det är måndag) lite tidigare än vanligt så han fick ett lite längre pass.

Nu på kvällen är det lugnt, sonen är så nöjd när han fått rå om N alldeles för sig själv ett tag.
Sonen var så rolig igår när han reflekterade lite över korttids. Ibland blänker han till med sina kommentarer och funderingar. Han sa att förr ville han aldrig vara på korttids - nu vill han vara där varje helg! Tänk vad tiderna kan förändras! Och det är så roligt när han talar om med ord vad han tänker, tycker och känner.

Idag har jag fått reda på ett till namn på en elev som är tilltänkt att gå på den nya resursskolan. Inte helt bekräftat, men så pass att vi kan använda oss av det när vi presenterar läget för sonen. Eller.... vi och vi..... det blir ju assistenten i skolan som tagit på sig den uppgiften. Håll tummarna alla läsare nu för att det här ska gå vägen och falla väl ut hos sonen. Alla hans drömmar om högstadiet kommer att raseras.... men förhoppningsvis kan han ändå se det positiva i det hela. Seriesamtalet kommer att vinklas så bara positiva saker tas fram, inte några negativa aspekter.

Bäst att ladda inför imorgon eftermiddag då. Jag ska nog ladda genom att ta en ledig dag och passa på att röja lite i ett förråd som är mycket välbehövligt... Tror inte jag ska jobba nånting i morgon... tror ni jag lyckas med det??  Kram på er alla!