lördag 15 oktober 2016

Segt

Tydligen har jag tappat gnistan lite i skrivandet här på bloggen för tillfället. Jag hoppas det är övergående, för bloggen har gett mig så mycket genom åren och jag vet ju att en del läsare har haft nytta av den också.
Tänkte iaf uppdatera er lite vad som hänt denna veckan. Senast jag skrev, var det tisdag kväll. Onsdagen kom och jag visste redan i förväg att det skulle bli en körig dag. Agendan var fulltecknad från tidig morgon till sena kvällen. På jobbet hade jag möte efter möte hela dan och det var möten som krävde att jag var på topp och att jag var alert. Mötena sög energi, men det var ändå möten som jag tycker är spännande och intressanta.



Direkt efter jobbet (hann inte ens plocka ihop) så drog jag iväg några mil bort till assistanskontoret. Ett möte var inbokat där med Kent och övriga assistenter. Vi behövde fylla lite luckor som finns i schemat pga sjukskrivning och att Ronny slutat. Men med hjälp av villiga assistenter så lyckades vi nog få ihop det. Tack för det - ni är suveräna!

Direkt efter mötet därborta, så hastade jag vidare till ett annat möte, ett möte med bästa P och det kändes sååå lyckat! Som ni förstår blev det en lång dag för mig och jag var förstås trött när jag kom hem sen. Men jag var nöjd med dagen och samtliga möten var till belåtenhet!



Tyvärr fortsätter vårt problem med internet här hemma och vi är minst sagt trött på dessa utbrott som blir följden av det. De suger musten ur oss alla. Jag beklagade för en assistent att de inte har så bra arbetsmiljö pga alla utbrott, men det var lugnt tycket han och sa att det var deras jobb. Så skön inställning till ett krävande jobb! En sån inställning gör att vi som föräldrar känner oss lugnare också! Visst har vi härliga assistenter!!

En ohel router....


Ronny har som sagt jobbat sin sista dag på schemat, men kanske blir det något inhopp här framöver, man vet aldrig. Önskar honom lycka till i fortsättningen iaf och vi kommer förstås att sakna honom.

Det har varit en vecka som det blev lite segt med min träning också. Träningen försöker jag annars hålla igång för jag tror det kan hjälpa mig på många sätt, inte minst psykiskt sett. Under gårdagen fick jag lite tips och råd av bästa "coachen" och det kommer nog att göra susen på vissa plan. Tack för tipsen!!

Nähä, det får bli allt för idag! Kram på er alla ♥  

2 kommentarer:

Anonym sa...

Älskar att läsa allt Du skriver! Lärorikt blandat med humor och vardagsrealism! Så det är bara till att fortsätta...!!! Lena P

Nina sa...

Jadu, finaste Bellan... Du drabbas av det ena stressymptomet efter det andra. Hur långt ska det behöva gå? Jag vet ju att det inte bara är att sjukskriva sig och vila, jag har samma sits. Men en vacker dag kommer du inte ur sängen och då är det bara vila som gäller. Då spelar inga möten eller utbrott i världen någon roll längre. Och ju längre det går, desto längre tar återhämtningen. Var rädd om dig!
Saknarkramar <3