Alltså... det är ett riktigt under att vi hänger ihop fortfarande! Efter den senaste tidens turbulens är vi rätt slut både mannen och jag och jag vet knappt vad jag heter. Jag är en aning rörig i huvet så jag vet inte om jag får ihop ett ordentligt inlägg ens. Mitt i allt kaos hemma med avbrott för Turbo i skollägenheten som också ställer till oro för honom, och allt kaos med internetproblem och påföljande många utbrott, så blev det annat strul med assistenterna hemma. Alla gör verkligen vad de kan, men sjukdom efter sjukdom gjorde det riktigt svårt för oss alla nu. Och vi är sårbara nu när vi är så få i gruppen av assistenter.
Det löser sig ju för det mesta, men denna gången var det extra pirrigt och viktigt att det löste sig. Jag och mannen hade bokat en tvådagars kurs i huvudstaden och det är en apparat för att få allt att gå ihop sig när vi ska iväg på det sättet. Kursen var viktig och inget vi kunde ställa in hur som helst. Men visst är det konstigt att allt märkligt som kan inträffa, inträffar just vid såna kritiska tillfällen?
Den som skulle tagit ett nattpass hemma gick och blev sjukskriven lagom till detta. Usch, inget vi önskade honom.... Vi försöker på alla sätt att pussla och dagen innan vi ska åka så går vår sista nödlösning och lägger sig i hög feber! Nä, det går inte att jobba med Turbo när man har hög feber, speciellt inte nu när han är inne i en period med mycket utbrott - då behöver man verkligen vara på topp!
Så vad gör vi då? Ja, jag fick sätta mig på tåget ensam igår och åka till Stockholm. Mannen fick ta kvällen och natten hemma med Turbo. De hade haft en härlig och mysig kväll så det var det inget fel på. Assistent Nisse ställde upp kanonfint och gick på ett mycket tidigt morgonpass i morse med Turbo - tidigare än tidigast! Mannen hade bokat en ny biljett på ett tåg som gick rätt tidigt hemifrån. Allt för att missa så lite som möjligt på den viktiga kursen.
Så idag har vi suttit hela långa dagen i en intensiv kurs i ett ganska invecklat ämne. Det visar sig sen när vi kommer hem hur mycket som fastnat i min kaosaktiga hjärna. Det är som sagt ett under att man hänger ihop så här långt. Men vet ni, efter kursen hann vi med att träffa vårt underbara barnbarn också! Härligt!
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar