tisdag 10 november 2015

Hjälp - nerver av stål behövs!

I den här familjen måste man tydligen ha nerver av stål för att palla! Turbo har verkligen humor och är riktigt rolig emellanåt. Men ikväll skämtade han med mig så jag höll på att få panik. Började nästan gråta, men var tvungen att bita ihop så jag inte triggade fram ett utbrott hos honom. Han ville ju bara skämta med mig....



Turbo har varit på ett strålande humör i eftermiddag och var på extra skojhumör. Han gick in och duschade och efter en stund hör jag att det dundrar till i duschväggarna på ett sätt som det inte brukar göra när han bankar och vill något därinne. Jag ropar och undrar om han behöver hjälp med något. Inget svar! Jag ropar igen men får inget svar. Då blir jag rädd och knallar in (han vill inte att man kommer in innan han är färdig, i vanliga fall). Där ligger/halvsitter han på golvet i duschen och svarar inte på tilltal!

Gissa om min puls går upp?!? Jag frågar hur han mår, om han har svimmat m m, och till slut brister det för Turbo och han gapflabbar åt mig som gick på att han svimmat!! Hmm..... jag blev faktiskt ordentligt rädd, men visar jag för Turbo att jag innerst inne fick panik och blev rädd, så kommer det garanterat ett utbrott - så: bit ihop som vanligt. Såna här grejer får man ta upp i efterhand och prata om, men absolut inte när det är aktuellt. Men nånstans förstod han ändå att det kanske inte var ett så bra skämt - han lovade att inte göra om det. Ja, ja, mycket ska man vara med om....



Nu har det iaf gått ett par dagar sen vi utbrottade här pga personaländringen som kom plötsligt. Sent på em i söndags fick jag ju reda på att assistenten till förmiddagspasset igår inte kunde komma och jobba. Jag lyckades lösa det snabbt och Erik hoppade in och tog berörda pass både igår och idag. Det funkar eg lika bra med vem som helst av dem, men det är just snabba och plötsliga byten som Turbo inte klarar av. Det blir liksom kaos i hans hjärna.

Igår ställde han in den aktivitet som stod på schemat för gårdagen, tyvärr. Men det är bara att backa i ett sånt läge, annars triggar vi igång fler utbrott som vi eg kan undvika. Så det blev en lugn fm med Erik och sen hade Ove em/kvälls-passet. Det var spännande att se hur Turbo skulle vara efter en lång dag med assistenter igår, men han var förvånansvärt lugn på kvällen. Härligt!

Morgonen i morse gick också bra och nu i em är det nästan så vi skymtar lite harmoni i Turbo igen. Vågar vi hoppas på att det är på väg åt rätt håll nu?? Allt det nya kanske, kanske håller på att sätta sig hos honom.... Vi får se!



Gårdagen var en dag med lätt kaos i mitt huvud. Vet ni hur mycket som måste fixas pga ett assistansbyte när man har med en autistisk person att göra? Det gäller alltså att tänka på ALLT för att det ska bli så bra som möjligt för Turbo så vi kan förhindra onödiga utbrott.

För det första får man ta smällen när man berättar om bytet för Turbo.
* För det andra behövde jag avboka gårdagens aktivitet som stod på schemat eftersom annan person är inblandad.
För det tredje skulle assistenten informeras att aktiviteten är inställd.
För det fjärde behövde jag jaga rätt på någon på kommunen som visste rutiner för städning i stugan. Nytt bolag har nyligen tagit över och jag behövde försäkra mig om att de vet om tider och stunder som är uppgjorda med Turbo. Jag blev lotsad till fyra personer innan jag hamnade rätt och denna person visste inte heller hur det var sagt..... *pust*
För det femte behövde jag informera assistenten om att det ev kommer en städerska till stugan där de sitter och de har rutin att göra vissa saker då. M m, m m.....

Det är detaljerna som gör det. Som tur är så är vi förskonade från många byten även om det är oundvikligt och förståeligt ATT det måste hända ibland. Och när våra assistenter backar från ett pass så är det verkligen allvarligt, de backar inte i första taget.
Det var lite om hur en dag kan se ut här, samtidigt som jag har ett jobb att sköta utanför hemmet. Inte konstigt man är lite snurrig ibland!

Det här inlägget vill jag avsluta med att sända en blomma och extra kramar till er därute som behöver det. Jag vet att ni är flera som verkligen har behov av det just nu. Ni finns i mina tankar allesammans. ♥ ♥ ♥



Kram, kram ♥