Snart är det DAX!!!

Det är två veckor sen jag skrev här sist - rekordlång frånvaro för min del från bloggen. 😒 Jag har varken haft tid eller ork att skriva. När orken fattas så finns inte lusten heller. Men nu MÅSTE jag iaf skriva, för det händer grejer här och jag vill verkligen ni ska få ta del av det.

Mitt senaste inlägg handlade ju om vad frånvaro av korttids har fört med sig för Turbo. Han har blivit lugnare och mer harmonisk och i o m det så känner han också att han klarar mer än han gör annars. Jag fick ett långt sms från honom för ett tag sen, där han berättade om en dröm han har. Han vill alltså flyga till utlandet för att hälsa på en kompis han har via nätet. De här två har haft kontakt under ett par års tid, tror jag. När vi frågat tidigare om han vill åka och hälsa på honom, så har han sagt nej. Antagligen för att han känt att han inte skulle klara av det. Men nu när han är lugnare och mer harmonisk så känner han att det kanske skulle gå. Och därmed kom det där sms:et.

Häftig dröm! Men det blev en hel del funderande för mig, mannen och Kent kring det här. (Turbo vill ha med sig Kent på resan.)
Hur gör vi? Är det värt att testa? Vågar vi testa? Ska vi stoppa Turbo eller ska vi köra på hans idé? Oj, vad vi vänt och vridit på olika scenarior och tankar!
Jag och mannen åkte hem till Kent en kväll och diskuterade igenom hela situationen som uppkommit.

Och nej, det är inte Rom de ska åka till! 😉

Första reaktionen från Kent när han hörde om sms:et, var ju att det är klart vi ska fixa det - vi åker! Men när han fått nån veckas betänketid så lyser hans erfarenhet och kunskap igenom, när det gäller autism. Det var och är otroligt skönt att kunna bolla tankar och idéer med honom. Både mannen och jag uppskattar det! Men under kvällen, när vi tänkt lite förnuftigt och vänt och vridit på en hel del, så kom vi fram till att det bästa vore att ta en provflygning inrikes först, innan man ger sig ut på flygning i Europa. Men eftersom det råder lite olika omständigheter så har tiden varit knapp. Men vi har ändå lyckats förklara och lägga fram allt för Turbo, så han har "köpt" våra idéer och förslag.

Det jag skrev om i detta inlägg, handlade alltså om när Kent och Turbo var på "studiebesök" på Landvetter.

Det var ett av stegen i att förbereda Turbo på flygningen. Det är ju en del folk och liv och rörelse på en flygplats, och det är en del situationer som Turbo behöver se i förväg för att ta ställning till om han tror han klarar av det. Han kändes helt ok efter den där turen, så vi fick minsann fortsätta våra planeringar för en flygresa från Landvetter till Arlanda. 😊

Och nu är vi snart där - om några dagar är det dax! Gissa om den här mamman kommer att vara nervös?!? Det är tur att Kent är cool och inte känner nån nervositet. Kent och Turbo på flyget..... tänk vilken seger för dem båda om det lyckas och fungerar bra!! Jag tror det kan vara svårt för den oinsatte att förstå hur MEGASTORT detta är!!!!
Jag har precis pratat med Kent, och han känner sig helt lugn och säker - ingen oro alls - och tycker bara det ska bli jättekul. 😃 Det känns tryggt! 👍 Ju säkrare och lugnare Kent är, desto bättre blir det för Turbo. Lugnet har en förmåga att smitta av sig.

Nu ska jag försöka hålla er uppdaterade här, för det kommer hända grejer varenda dag under veckan! Jag och mannen kommer att finnas i närheten av killarna, som en back-up ifall Kent skulle bli sjuk eller så. Men vi kommer INTE vara med på flyget, det kan jag lova! Ni kan väl vara snälla och hålla alla tummar ni har för att det blir en lyckad vecka! 💖

Kram på er därute! 💗