Spännande tider är det här iaf och det bubblar inom mig för att berätta vad som är i görningen och vad vi kommer fram till som vi tror är bäst för Turbos del. Ska bara få tid till ett par djupare inlägg här. Återkommer!
Kram!
tisdag 27 juni 2017
Snart tillbaka
Nu känns det som att orken är på väg tillbaka i min kropp igen, efter smällen för en vecka sen. Stresspåslag som blev för mycket. Bara att kämpa på ett par veckor till, sen är det "semester" som vi får göra det bästa av.
Spännande tider är det här iaf och det bubblar inom mig för att berätta vad som är i görningen och vad vi kommer fram till som vi tror är bäst för Turbos del. Ska bara få tid till ett par djupare inlägg här. Återkommer!
Kram!
Spännande tider är det här iaf och det bubblar inom mig för att berätta vad som är i görningen och vad vi kommer fram till som vi tror är bäst för Turbos del. Ska bara få tid till ett par djupare inlägg här. Återkommer!
Kram!
fredag 23 juni 2017
Håller andan
Jag ligger på sofflocket och håller andan. Mannen berättar just nu för Turbo att vi har ändrat planerna ganska radikalt - och det gäller hans sms till mig. De sitter inne hos Turbo, men jag har inte hört någon form av utbrott än iaf. Det gäller att välja sina ord och välja vinklingar noga. Jag hoppas förstås att han ska förstå varför vi ändrar som vi gör.
Själv ligger jag alltså på sofflocket och samlar krafter. Kroppen blev totalslut under veckan och jag har inte kommit kapp mig själv än. I det här läget är jag extra glad och tacksam för att vi är två samordnare i assistansgruppen. Har nämligen tagit mer hjälp av Kent just nu, som får avlasta mig lite för tillfället med det som är akut att göra. Skönt när man kan göra så.
Strax ska jag och Turbo åka en sväng med bilen. Jag lovade Turbo sent igår kväll att vi skulle ta en runda ikväll. Bara mannen och Turbo är klara med sitt ritprat och snack så rullar vi iväg....
Kram på er alla!
Skickat via Blogsytorsdag 22 juni 2017
En del mat och hej då ♥
Under helgen som gick var Turbo på korttids för första gången på x antal veckor. Återkommer om orsaker och annat i ett senare inlägg. Eftersom det var en del veckor sen jag och mannen var ensamma i huset så kändes det både konstigt och skönt. Den där avlastningen var så välbehövlig så ni anar inte. Ändå kunde vi inte helt slappna av eftersom problemet som finns, inte var löst. Turbo ansträngde sig under helgen så han var lite spänd när han kom hem därifrån, men i övrigt lugn och fin.
Mannen och jag försökte förstås koppla av så gott det gick, men var beredda att få hämta hem Turbo mest hela tiden. Lördagskvällen åt vi iaf en god middag som mannen fixade till!
På söndagen passade vi på att gå ut och äta med några kära vänner som vi sällan träffar. Nu kom de på en liten visit - mysigt och trevligt! Men jag och mannen höll andan - tänk om det skulle komma ett sms från Turbo mitt i allt, som berättade att han ville bli hämtad.... Spänning hade vi ända tills tiden gått och det var dags för dem att åka hem. Vi kunde pusta ut!
Haha, ser ut som värsta matbloggen här idag, men det hjälper mig att komma ihåg vad som hänt. 😁
Det var den helgen det. Natten mot tisdagen mådde jag riktigt dåligt, men jag behövde vara på benen på tisdagen och utföra ett par ärenden en bit bort.
Det ena ärendet var att säga hej då till en av personalen på assistanskontoret som jobbade sin sista dag idag. Vi kommer att sakna denna ärliga, omtänksamma och goa tjej, men önskar henne förstås Lycka till med det nya jobbet!! 💝
Vad som hände igår när jag och mannen träffade Kent för att diskutera om Turbos sms kommer i ett senare inlägg.
Nu står vi inför en ny helg och vi hoppas förstås att den ska avlöpa bra!
Kram på er alla, var rädda om varann 💗
Mannen och jag försökte förstås koppla av så gott det gick, men var beredda att få hämta hem Turbo mest hela tiden. Lördagskvällen åt vi iaf en god middag som mannen fixade till!
På söndagen passade vi på att gå ut och äta med några kära vänner som vi sällan träffar. Nu kom de på en liten visit - mysigt och trevligt! Men jag och mannen höll andan - tänk om det skulle komma ett sms från Turbo mitt i allt, som berättade att han ville bli hämtad.... Spänning hade vi ända tills tiden gått och det var dags för dem att åka hem. Vi kunde pusta ut!
Haha, ser ut som värsta matbloggen här idag, men det hjälper mig att komma ihåg vad som hänt. 😁
Det var den helgen det. Natten mot tisdagen mådde jag riktigt dåligt, men jag behövde vara på benen på tisdagen och utföra ett par ärenden en bit bort.
Det ena ärendet var att säga hej då till en av personalen på assistanskontoret som jobbade sin sista dag idag. Vi kommer att sakna denna ärliga, omtänksamma och goa tjej, men önskar henne förstås Lycka till med det nya jobbet!! 💝
Vad som hände igår när jag och mannen träffade Kent för att diskutera om Turbos sms kommer i ett senare inlägg.
Nu står vi inför en ny helg och vi hoppas förstås att den ska avlöpa bra!
Kram på er alla, var rädda om varann 💗
onsdag 21 juni 2017
Tjoff!!
Hah, jag hann inte mer än skriva det där inlägget i måndags (mitt förra inlägg) så däckade jag av en för stressad kropp, men fortfarande med humöret uppe även om jag blev lite betänksam. Hmm.... lite allvarligt blev det på natten (förstår jag i efterhand), men överlevde det också. 😌 Hade inte tid att känna efter igår, utan gjorde det jag bestämt mig för eftersom det ev kan leda till nåt bra för oss framöver. Men det kom surt efter, att jag inte tog det lugnt, så jag låg på sofflocket igår em. Men, men nya tag!
Som sagt - jag har väldigt mycket att skriva om här på bloggen. Bl a hur frånvaron av korttids har påverkat Turbo - väldigt intressant måste jag säga. Mindre intressant är det hur det har påverkat övriga familjen.... Jag hoppas dagarna ska lugna ner sig snart så jag får tiden att skriva. Efter däckningen igår och natten till igår så är jag trött. Men idag är också en spännande dag. Jag, mannen och Kent ska sätta oss ner - diskutera och ventilera - och till slut bestämma oss för vad vi ska göra med det där sms:et som jag fick av Turbo för ett par veckor sen. Spännande tider!!
Kram 💗
Som sagt - jag har väldigt mycket att skriva om här på bloggen. Bl a hur frånvaron av korttids har påverkat Turbo - väldigt intressant måste jag säga. Mindre intressant är det hur det har påverkat övriga familjen.... Jag hoppas dagarna ska lugna ner sig snart så jag får tiden att skriva. Efter däckningen igår och natten till igår så är jag trött. Men idag är också en spännande dag. Jag, mannen och Kent ska sätta oss ner - diskutera och ventilera - och till slut bestämma oss för vad vi ska göra med det där sms:et som jag fick av Turbo för ett par veckor sen. Spännande tider!!
Kram 💗
måndag 19 juni 2017
Jag tror jag har rätt....
...... det är nog nåt fel på mig! :) Trots allt som varit och är, trots all stress vi haft på jobbet idag, trots dålig sömn inatt, trots en del bekymmer m m så är humöret på topp! Helknasigt, men skönt förstås. Blomman får representera mig och mitt humör idag.
Helgen har varit bättre än väntat och den lever jag förstås på. Jag ska skriva mer om den sen, men nu är klockan alldeles för mycket. Jag får inte sova för länge i morgon, för jag ska ut på äventyr!
Kram på er!
lördag 17 juni 2017
Ett glas vin till maten?
Trodde jag skulle hinna blogga medan mannen lagar mat, men jag var tydligen lite för sen i starten för att hinna skriva allt jag har i huvet. Men kan väl meddela lite kort att Turbo fortfarande är kvar på korttids, vilket vi inte trodde när helgen började. Men igår kväll gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare - jag skickade ett sms på kvällen till den personal som jobbade med Turbo: "Kan jag ta ett glas vin till maten, eller finns det stor risk för att jag behöver åka och hämta hem Turbo?"
Så pass osäkert har det varit och är fortfarande med korttidsvistelsen. Vi har väl inte kunnat slappna av helt utan varit redo att åka och hämta honom mest hela tiden.
En stor eloge till de båda personalkillarna som gör ALLT för att det ska fungera, trots allt som inte funkar!
Nu ska jag och mannen njuta av oxfilén som mannen har fixat i ordning - det var längesen vi var barnfria en kväll utan att behöva assistera...
Mera ord kommer från mig senare, det finns mycket att skriva om för tillfället.
Kram på er ♥
Så pass osäkert har det varit och är fortfarande med korttidsvistelsen. Vi har väl inte kunnat slappna av helt utan varit redo att åka och hämta honom mest hela tiden.
En stor eloge till de båda personalkillarna som gör ALLT för att det ska fungera, trots allt som inte funkar!
Nu ska jag och mannen njuta av oxfilén som mannen har fixat i ordning - det var längesen vi var barnfria en kväll utan att behöva assistera...
Mera ord kommer från mig senare, det finns mycket att skriva om för tillfället.
Kram på er ♥
torsdag 15 juni 2017
Hej vad det går.... eller inte....
Tjoflöjt vilken dag vi haft!! Vad sägs om 18 telefonsamtal för mig och nästan lika många sms under dagen med kulmen på em!?! Dessutom har mannen också ringt en hel hög med samtal och skrivit en del sms. Samtliga samtal och sms har alltså med Turbos vistelse på korttids att göra. Gissa om både mannen och jag är slut i kropp och knopp nu. När mannen kom hem från jobbet, sa han: "Den här dagen har ju swishat förbi som i ett töcken!" Allt för att rodda runt Turbo och ordna till det för honom så gott det nu gått.
Turbo är alltså på korttids just nu, och vi känner att det bara måste funka på direkten - annars är det finito med korttids och det är det sista vi vill. Naturligtvis krånglade det det första det gjorde när han kom dit i em, så då blev det stress och panik för att kunna lösa det så fort som möjligt. Tyvärr lyckades det inte fullt ut, men mannen hade kontakt med en person som lovar att göra allt han kan för att ordna till det. Det är inte säkert att det lyckas under morgondagen heller, så kanske får vi plocka hem Turbo.... Men bara att avvakta och se.
Nu störtdyker vi i bingen strax. Antingen somnar jag ovaggad eller också blir det ingen sömn alls eftersom kroppen är för mycket uppe i varv. Återstår att se vad det blir av det.
Men kram på er ♥
 |
| ....som spindeln i nätet.... |
Turbo är alltså på korttids just nu, och vi känner att det bara måste funka på direkten - annars är det finito med korttids och det är det sista vi vill. Naturligtvis krånglade det det första det gjorde när han kom dit i em, så då blev det stress och panik för att kunna lösa det så fort som möjligt. Tyvärr lyckades det inte fullt ut, men mannen hade kontakt med en person som lovar att göra allt han kan för att ordna till det. Det är inte säkert att det lyckas under morgondagen heller, så kanske får vi plocka hem Turbo.... Men bara att avvakta och se.
Nu störtdyker vi i bingen strax. Antingen somnar jag ovaggad eller också blir det ingen sömn alls eftersom kroppen är för mycket uppe i varv. Återstår att se vad det blir av det.
Men kram på er ♥
onsdag 14 juni 2017
Olidlig spänning
Spänningen fortsätter här och känns nästan olidlig...
För det första så tog vi Turbos budskap i sms:et till nästa nivå igår. Jag tog med mig Turbo på en åktur en bra bit bort och mötte upp Kent när han slutat sitt jobb. Sen drog vi iväg en liten bit till... och travade in.... DET HÄR ÄR MEGASTORT ska ni veta!!!
Personligen undrar jag ju hur detta ska sluta..... I mitt stilla sinne undrar jag vad främst Kent gett sig in på, men även mannen och jag.... Men det är helt fantastiskt att Kent tar sig an detta - oj, oj!
Jag pratade en stund med Kent idag, och även mannen och jag har förstås diskuterat en del. Många frågetecken finns det - och hur rätar man ut dem?? Fortsättning följer!
För det andra så är det en spännande följetong med problemet på korttids. Efter några varv mellan olika chefer i kommunen så tror vi nu att det löser sig tills i morgon - alltså i sista minuten till att det skulle blivit katastrof. Förhoppningen är att Turbo ska komma iväg till korttids i morgon, för första gången på ett antal veckor. Håll tummarna för att det går vägen!! Säkra på att det funkar, är vi inte förrän han varit där ett tag....
Kram på er 💗
För det första så tog vi Turbos budskap i sms:et till nästa nivå igår. Jag tog med mig Turbo på en åktur en bra bit bort och mötte upp Kent när han slutat sitt jobb. Sen drog vi iväg en liten bit till... och travade in.... DET HÄR ÄR MEGASTORT ska ni veta!!!
Personligen undrar jag ju hur detta ska sluta..... I mitt stilla sinne undrar jag vad främst Kent gett sig in på, men även mannen och jag.... Men det är helt fantastiskt att Kent tar sig an detta - oj, oj!
Jag pratade en stund med Kent idag, och även mannen och jag har förstås diskuterat en del. Många frågetecken finns det - och hur rätar man ut dem?? Fortsättning följer!
För det andra så är det en spännande följetong med problemet på korttids. Efter några varv mellan olika chefer i kommunen så tror vi nu att det löser sig tills i morgon - alltså i sista minuten till att det skulle blivit katastrof. Förhoppningen är att Turbo ska komma iväg till korttids i morgon, för första gången på ett antal veckor. Håll tummarna för att det går vägen!! Säkra på att det funkar, är vi inte förrän han varit där ett tag....
Kram på er 💗
måndag 12 juni 2017
Spännande på flera plan
Dagarna går här och jag hinner inte med alls. Men jag överlever. Allergier, nässelfeber och sjukdom - men jag känner mig ändå rätt pigg och glad för tillfället, trots allt, även om jag är väldigt trött emellanåt - hur konstigt lät inte det där?!? Ibland tror jag det är nåt fel på mig... 😏 Det får vara hur det vill med det, men just nu är humöret på topp iaf!
Humöret kan förstås dyka när som helst, men förtränger det där. Vi har än inte fått något besked från högsta chefen på korttids om en ev lösning eller om det inte blir någon lösning... Så än lever vi på hoppet och vågar inte tänka tanken om hur det blir utan korttids från nu. Vi har hittills haft en provisorisk lösning, men nu är det stopp för den också. Det återstår att se vilket besked vi får. Antingen fungerar vi som familj framöver också, eller så kraschar vi..... Visst är livet spännande!? Hur det här har påverkat Turbo ska jag berätta när vi fått beskedet.
Förra veckan hade vi möte med samtliga assistenter, ett möte som var värdefullt. Alltid kommer det upp något som är viktigt att diskutera eller fundera på. Av en händelse så berättar en av assistenterna en grej som vi som är lite mer erfarna med Turbo, förstår vad han menar med detta. När man är ny kopplar man inte så lätt ihop vissa beteenden med den verkliga orsaken. Så bra det är när vi alla kan lära av varandra!
Jag, mannen och Kent hade ett litet eget eftermöte med anledning av det där sms:et jag fick av Turbo som jag skrev om sist i ett tidigare inlägg.
I fredags reste mannen på egen hand till den stora huvudstaden, och lämnade mig och Turbo hemma. Det gick ingen nöd på någon av oss, så det var lugnt. Mannen skulle dit och spela SM i Othello. Den ni! Men det är inte så stort som det låter, men kul för mannen att komma iväg. Han var/är väldigt sliten och behövde koppla bort ett par dagar så det var väl lägligt att tävlingen kom nu. Det är vår äldste son Charlie som "lurat" in mannen på det där intresset. Kul för dem att ha det intresset ihop och båda var förstås med och spelade.
En extern assistent jobbade med Turbo till sent på fredagskvällen, så jag fick jobba klart iaf. Sen under lördagen var Kent här hos Turbo hela långa dagen. Då passade jag på att ta mig en liten fotorunda och kopplade bort tid och rum under ett par timmar. Jag var rätt slut efter allt som varit. Lite jobb hann jag också med, men det var förstås inte lika kul.
När Kent gått av sitt pass så kom jag hem med lite hämtmat från pizzerian. Vi hade planerat i förväg och förberett Turbo på att vi skulle äta tillsammans innan Kent åkte hem till sitt.
Vi hade lite att diskutera..... det handlade om det där sms:et (igen). Vi behövde prata med Turbo om det och jag var förstås lite spänd på hur det skulle avlöpa. Turbo kan lätt känna sig trängd när man sitter så där och pratar och det blir riktat mot honom. Men det gick fantastiskt bra! (Ser ni kuberna på bilden - kuberna är Turbos trygghet.)
Snacket anpassades och vi tog det lite pö om pö. Vi satt faktiskt 1,5 timme vid bordet alla tre! Inte dåligt! Kent är suveränt duktig och återigen så förundras jag över den kunskap om autism som han sitter inne med! I det här läget kändes det otroligt tryggt att kunna vältra över situationen på honom. Han kan autismen och han känner Turbo mycket väl - allt detta behövdes under snacket i lördags, för det är ett mycket speciellt sms. Vi ska jobba vidare med detta och jag kommer att avslöja vad det handlar om, längre fram. Som det ser ut nu så ska vi ta ett steg till under morgondagen. Spännande att se vilken vändning det tar....!
Kram på er 💗
Humöret kan förstås dyka när som helst, men förtränger det där. Vi har än inte fått något besked från högsta chefen på korttids om en ev lösning eller om det inte blir någon lösning... Så än lever vi på hoppet och vågar inte tänka tanken om hur det blir utan korttids från nu. Vi har hittills haft en provisorisk lösning, men nu är det stopp för den också. Det återstår att se vilket besked vi får. Antingen fungerar vi som familj framöver också, eller så kraschar vi..... Visst är livet spännande!? Hur det här har påverkat Turbo ska jag berätta när vi fått beskedet.
Förra veckan hade vi möte med samtliga assistenter, ett möte som var värdefullt. Alltid kommer det upp något som är viktigt att diskutera eller fundera på. Av en händelse så berättar en av assistenterna en grej som vi som är lite mer erfarna med Turbo, förstår vad han menar med detta. När man är ny kopplar man inte så lätt ihop vissa beteenden med den verkliga orsaken. Så bra det är när vi alla kan lära av varandra!
Jag, mannen och Kent hade ett litet eget eftermöte med anledning av det där sms:et jag fick av Turbo som jag skrev om sist i ett tidigare inlägg.
I fredags reste mannen på egen hand till den stora huvudstaden, och lämnade mig och Turbo hemma. Det gick ingen nöd på någon av oss, så det var lugnt. Mannen skulle dit och spela SM i Othello. Den ni! Men det är inte så stort som det låter, men kul för mannen att komma iväg. Han var/är väldigt sliten och behövde koppla bort ett par dagar så det var väl lägligt att tävlingen kom nu. Det är vår äldste son Charlie som "lurat" in mannen på det där intresset. Kul för dem att ha det intresset ihop och båda var förstås med och spelade.
En extern assistent jobbade med Turbo till sent på fredagskvällen, så jag fick jobba klart iaf. Sen under lördagen var Kent här hos Turbo hela långa dagen. Då passade jag på att ta mig en liten fotorunda och kopplade bort tid och rum under ett par timmar. Jag var rätt slut efter allt som varit. Lite jobb hann jag också med, men det var förstås inte lika kul.
När Kent gått av sitt pass så kom jag hem med lite hämtmat från pizzerian. Vi hade planerat i förväg och förberett Turbo på att vi skulle äta tillsammans innan Kent åkte hem till sitt.
Vi hade lite att diskutera..... det handlade om det där sms:et (igen). Vi behövde prata med Turbo om det och jag var förstås lite spänd på hur det skulle avlöpa. Turbo kan lätt känna sig trängd när man sitter så där och pratar och det blir riktat mot honom. Men det gick fantastiskt bra! (Ser ni kuberna på bilden - kuberna är Turbos trygghet.)
Snacket anpassades och vi tog det lite pö om pö. Vi satt faktiskt 1,5 timme vid bordet alla tre! Inte dåligt! Kent är suveränt duktig och återigen så förundras jag över den kunskap om autism som han sitter inne med! I det här läget kändes det otroligt tryggt att kunna vältra över situationen på honom. Han kan autismen och han känner Turbo mycket väl - allt detta behövdes under snacket i lördags, för det är ett mycket speciellt sms. Vi ska jobba vidare med detta och jag kommer att avslöja vad det handlar om, längre fram. Som det ser ut nu så ska vi ta ett steg till under morgondagen. Spännande att se vilken vändning det tar....!
Kram på er 💗
söndag 11 juni 2017
Tillbakahållet bubbel....
Jag har så mycket att skriva om och så mycket som bubblar i mig, så jag hade tänkt mig ett ordentligt inlägg här ikväll. Men tyvärr tog tröttheten över under em och kvällen så jag får hålla inne med skrivandet vare sig jag vill eller inte. Jag hoppas på nya tag i morgon för en hel massa ord behöver ut!
Kram, kram! 💗
Kram, kram! 💗
torsdag 8 juni 2017
Nässelfeber de lux....
..... blev det idag. Hett värre, kan jag lugnt påstå. Andra gången jag åker på det - första gången så hände det när vi var i Italien, men denna gången blev det mycket värre! Har min lilla teori om varför det kommer....
Nu ska jag försöka få mig en natts sömn, för det är välbehövligt just nu vill jag lova!
Kram på er!
tisdag 6 juni 2017
Mycket och blandat
Oj, då - kära nån! Det har nästan gått en vecka sen jag skrev här sist. Det får nog bli en resumé eller nåt sånt, med en del bilder som sammanfattar den senaste veckan.
För ett par veckor sen var jag och mannen på en föreläsning där en kille (känd från bl a TV) föreläste med en otrolig glöd och glädje.
Föreläsningen passade oss perfekt, nu då det är lite extra jobbigt med frånvaron av ett ordentligt korttids. Det tynger oss förstås massor och känns hur jobbigt som helst, men vi försöker tänka positivt och det var lite av det som den här killen försökte förmedla till oss alla som lyssnade.
Förra helgen åkte jag och mannen iväg ett dygn för att fira en något försenad bröllopsdag. Själv mådde jag inte så bra då, men vi gjorde det bästa av det. Mitt i min panik så kände jag att jag behövde en stund för mig själv och kameran - bästa läkningsprocessen. Men fick förstås dåligt samvete över att inte ens mannen kunde vara vid min sida, men jag behövde rensa hjärnan lite. Och han förstod mig så väl. 💕
Många gånger händer det nåt annorlunda när jag är ute med kameran så där. Denna gången var det en fotograf som gick förbi mig, med en modell i släptåg! 😊 Kul att se hur de jobbade ihop.
Efter den där egna turen hade jag landat lite och jag var redo för att fira bröllopsdagen! 💑
En hel del bilåkande har det blivit med Turbo det senaste. Jag gillar att köra bil, så det är ingen belastning på det sättet, men det sliter på andra sätt. Ofta är det sent på kvällen som han vill/behöver ut och då är både mannen och jag trötta. Men det är Turbos sätt att återhämta sig om det varit något, så vi behöver ge honom den möjligheten. Och en annan fördel är ju att man får lite extra kontakt med honom under åkturerna. Häromdagen var vi t o m ute och gick i skogen en sväng, i samband med åkturen.
Igår hade vi extern assistent hela långa dagen och jag och mannen var "lediga" från jobbet även om vi jobbade nån timme ändå. Högtryck för tillfället! Men vi passade på att åka till djurparken med kamerorna i högsta hugg! Mysigt att ha en dag tillsammans på det sättet.
I morse åkte mannen till jobbet innan jag hunnit kliva upp. Men direkt jag klev upp så fick jag telefon ifrån "lillebror". Det blev hastiga ändringar i schemat och jag höll tummarna för att Turbo skulle ta det bra (hade ju förberett honom igår kväll på hur dagen skulle se ut). Mannen fick kasta sig hem från jobbet så jag kunde åka iväg. Jag packade med mig frukost och intog den ute i det fria i blåsvädret tillsammans med "lillebror".
Vi (eller snarare jag) hade en del att avhandla. Är trött efter det där - tror att både uteluften/blåsten och ämnena sög musten ur mig. Men gott att få rensa hjärnan på det sättet också....
Som ni förstår så hämtar jag kraft och energi i mina ensamturer med kameran när tillfälle ges. Är också tacksam för de som finns omkring mig och tänker på mig/oss och stöttar genom att bara finnas där. Vi håller oss flytande och det finns många glädjeämnen runt oss!
Nu byter jag ämne igen - det blir en del hoppande i det här inlägget. Men iaf så fick jag ett mycket annorlunda sms från Turbo i lördags. Han har ju svårt för att uttrycka sig med känslor i tal, men ibland glimmar han till ordentligt i skrift och då i sms till mig. Jag tappade hakan när jag läste och jag och mannen har förstås ventilerat det en del under de här två dygnen. Återkommer om detta senare för det är väldigt intressant, men samtidigt väldigt svårt.
Kram på er alla 💗
För ett par veckor sen var jag och mannen på en föreläsning där en kille (känd från bl a TV) föreläste med en otrolig glöd och glädje.
Föreläsningen passade oss perfekt, nu då det är lite extra jobbigt med frånvaron av ett ordentligt korttids. Det tynger oss förstås massor och känns hur jobbigt som helst, men vi försöker tänka positivt och det var lite av det som den här killen försökte förmedla till oss alla som lyssnade.
Förra helgen åkte jag och mannen iväg ett dygn för att fira en något försenad bröllopsdag. Själv mådde jag inte så bra då, men vi gjorde det bästa av det. Mitt i min panik så kände jag att jag behövde en stund för mig själv och kameran - bästa läkningsprocessen. Men fick förstås dåligt samvete över att inte ens mannen kunde vara vid min sida, men jag behövde rensa hjärnan lite. Och han förstod mig så väl. 💕
Många gånger händer det nåt annorlunda när jag är ute med kameran så där. Denna gången var det en fotograf som gick förbi mig, med en modell i släptåg! 😊 Kul att se hur de jobbade ihop.
Efter den där egna turen hade jag landat lite och jag var redo för att fira bröllopsdagen! 💑
En hel del bilåkande har det blivit med Turbo det senaste. Jag gillar att köra bil, så det är ingen belastning på det sättet, men det sliter på andra sätt. Ofta är det sent på kvällen som han vill/behöver ut och då är både mannen och jag trötta. Men det är Turbos sätt att återhämta sig om det varit något, så vi behöver ge honom den möjligheten. Och en annan fördel är ju att man får lite extra kontakt med honom under åkturerna. Häromdagen var vi t o m ute och gick i skogen en sväng, i samband med åkturen.
Igår hade vi extern assistent hela långa dagen och jag och mannen var "lediga" från jobbet även om vi jobbade nån timme ändå. Högtryck för tillfället! Men vi passade på att åka till djurparken med kamerorna i högsta hugg! Mysigt att ha en dag tillsammans på det sättet.
I morse åkte mannen till jobbet innan jag hunnit kliva upp. Men direkt jag klev upp så fick jag telefon ifrån "lillebror". Det blev hastiga ändringar i schemat och jag höll tummarna för att Turbo skulle ta det bra (hade ju förberett honom igår kväll på hur dagen skulle se ut). Mannen fick kasta sig hem från jobbet så jag kunde åka iväg. Jag packade med mig frukost och intog den ute i det fria i blåsvädret tillsammans med "lillebror".
Vi (eller snarare jag) hade en del att avhandla. Är trött efter det där - tror att både uteluften/blåsten och ämnena sög musten ur mig. Men gott att få rensa hjärnan på det sättet också....
Som ni förstår så hämtar jag kraft och energi i mina ensamturer med kameran när tillfälle ges. Är också tacksam för de som finns omkring mig och tänker på mig/oss och stöttar genom att bara finnas där. Vi håller oss flytande och det finns många glädjeämnen runt oss!
Nu byter jag ämne igen - det blir en del hoppande i det här inlägget. Men iaf så fick jag ett mycket annorlunda sms från Turbo i lördags. Han har ju svårt för att uttrycka sig med känslor i tal, men ibland glimmar han till ordentligt i skrift och då i sms till mig. Jag tappade hakan när jag läste och jag och mannen har förstås ventilerat det en del under de här två dygnen. Återkommer om detta senare för det är väldigt intressant, men samtidigt väldigt svårt.
Kram på er alla 💗
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)