Mycket och blandat

Oj, då - kära nån! Det har nästan gått en vecka sen jag skrev här sist. Det får nog bli en resumé eller nåt sånt, med en del bilder som sammanfattar den senaste veckan.

För ett par veckor sen var jag och mannen på en föreläsning där en kille (känd från bl a TV) föreläste med en otrolig glöd och glädje.

Föreläsningen passade oss perfekt, nu då det är lite extra jobbigt med frånvaron av ett ordentligt korttids. Det tynger oss förstås massor och känns hur jobbigt som helst, men vi försöker tänka positivt och det var lite av det som den här killen försökte förmedla till oss alla som lyssnade.

Förra helgen åkte jag och mannen iväg ett dygn för att fira en något försenad bröllopsdag. Själv mådde jag inte så bra då, men vi gjorde det bästa av det. Mitt i min panik så kände jag att jag behövde en stund för mig själv och kameran - bästa läkningsprocessen. Men fick förstås dåligt samvete över att inte ens mannen kunde vara vid min sida, men jag behövde rensa hjärnan lite. Och han förstod mig så väl. 💕

Många gånger händer det nåt annorlunda när jag är ute med kameran så där. Denna gången var det en fotograf som gick förbi mig, med en modell i släptåg! 😊 Kul att se hur de jobbade ihop.

Efter den där egna turen hade jag landat lite och jag var redo för att fira bröllopsdagen! 💑

En hel del bilåkande har det blivit med Turbo det senaste. Jag gillar att köra bil, så det är ingen belastning på det sättet, men det sliter på andra sätt. Ofta är det sent på kvällen som han vill/behöver ut och då är både mannen och jag trötta. Men det är Turbos sätt att återhämta sig om det varit något, så vi behöver ge honom den möjligheten. Och en annan fördel är ju att man får lite extra kontakt med honom under åkturerna. Häromdagen var vi t o m ute och gick i skogen en sväng, i samband med åkturen.

Igår hade vi extern assistent hela långa dagen och jag och mannen var "lediga" från jobbet även om vi jobbade nån timme ändå. Högtryck för tillfället! Men vi passade på att åka till djurparken med kamerorna i högsta hugg! Mysigt att ha en dag tillsammans på det sättet.

I morse åkte mannen till jobbet innan jag hunnit kliva upp. Men direkt jag klev upp så fick jag telefon ifrån "lillebror". Det blev hastiga ändringar i schemat och jag höll tummarna för att Turbo skulle ta det bra (hade ju förberett honom igår kväll på hur dagen skulle se ut). Mannen fick kasta sig hem från jobbet så jag kunde åka iväg. Jag packade med mig frukost och intog den ute i det fria i blåsvädret tillsammans med "lillebror".

Vi (eller snarare jag) hade en del att avhandla. Är trött efter det där - tror att både uteluften/blåsten och ämnena sög musten ur mig. Men gott att få rensa hjärnan på det sättet också....

Som ni förstår så hämtar jag kraft och energi i mina ensamturer med kameran när tillfälle ges. Är också tacksam för de som finns omkring mig och tänker på mig/oss och stöttar genom att bara finnas där. Vi håller oss flytande och det finns många glädjeämnen runt oss!

Nu byter jag ämne igen - det blir en del hoppande i det här inlägget. Men iaf så fick jag ett mycket annorlunda sms från Turbo i lördags. Han har ju svårt för att uttrycka sig med känslor i tal, men ibland glimmar han till ordentligt i skrift och då i sms till mig. Jag tappade hakan när jag läste och jag och mannen har förstås ventilerat det en del under de här två dygnen. Återkommer om detta senare för det är väldigt intressant, men samtidigt väldigt svårt.

Kram på er alla 💗