Det känns som livet går i 180 och jag vill hoppa av det snabba tåget och ta det lite långsammare. Men hur gör man då? Skulle ju behöva varva ner igen nu, så får försöka beta ikapp det jag måste och sen hoppas jag det blir bättre.
Lite trevligheter var vi ute på i lördags iaf. Eller, mannen var borta hela långa dan, men jag vägrade följa med på en utflykt som var ca sju mil härifrån. Det skulle ta en massa timmar och det hade eg varit väldigt skoj, men jag behövde den tiden på hemmaplan i stället. Mannen har blivit "smittad" av vår äldste son Charlie och var med i en liten turnering gällande ett brädspel. Kul grej, tycker jag! Önskar jag hade tid över så skulle jag ge dem en match.... 😄
Efter turmeringen kom mannen hem med andan i halsen och svirade om. Sen drog vi på lite fest med assistansbolaget - både brukare, assistenter, anhöriga, kontorspersonal m m. Trevligt att kunna sitta och prata lite i lugn och ro, även om det förstås var mycket folk. Men vi i vår sits får så sällan tid att prata med våra assistenter eftersom det inte funkar med Turbo, om det blir snack i närheten av honom.
Igår var det jobb och sen var jag iväg och träffade lite vänner på seneftermiddagen. På kvällen blev det ett oväntat maratonsnack med "lillebror" då jag blev ganska chockad - oj, oj, nödvändigt med stöttning emellanåt! Lite dåligt med sömn blev det allt inatt efter det där. Ett kortare snack idag, men riktigt ordentligt på djupet, och jag får lite dåligt samvete för min urladdning idag som inte var tänkt att komma just den här dagen.... men, men.... jag behövde tydligen få ur mig några djupa tankar och jag tror ändå att det tas emot och förvaltas väl av "lillebror".
Nu ni, tänker jag och mannen ta lite siesta, eller iaf vara hemma en kväll utan några måsten mer än att sköta om Turbo. Det verkar lugnt här så jag hoppas och tror att vi kan få varva ner lite. Så ska man inte tänka i vårt hus, för vi vet så väl hur snabbt det kan vända. Men jag och Turbo har garvat rätt skapligt här nyss. Han är såååå svår att få in i duschen, men nu fick jag in honom på två röda sekunder. Haha, undrar hur jag bar mig åt?!? 😂😂😂 Och det är tyvärr inget som går att upprepa så värst ofta, om ens någonsin, haha! Men lite kul ska man ha ibland!
Kram på er ♥
1 kommentar:
vilken trevlig och intressant blogg :) har en tre åring som vi börjat utredning med, har en känsla av att det är autism & språkstörning :). ha en trevlig dag. kram
Skicka en kommentar