torsdag 26 november 2015

Utbrotts-sms

Igår ramades dagen in av utbrott. Det började på morgonen med att assistenten försovit sig. Sånt som händer och tyvärr har våra fina assistenter väldigt långt att åka, därför går det inte att reparera skadan på en kafferast. Tiden det tar att åka går ju inte att krympa. Så innan assistenten hann komma så hade Turbo hunnit med att vänta - och att vänta är ingen hit. Det slutade med utbrott och det är aldrig kul att skiljas åt i ett tillstånd där Turbo är uppe i varv. Det ger mig sån olustkänsla....

Ja, ja, han kom iväg till slut iaf och dagen med assistenten avlöpte bra ändå. Efter tiden i "stugan vid sjön" så var det dags att åka till korttids. På kvällen var jag och mannen inbokade på en Tupperware-visning hos en vän. Vi hann lagom slå ner rumpan i soffan så kom det första sms:et från Turbo och senare från personalen på korttids. Stort utbrott där och sen var det bara för mig att lotsa via sms. Jag hade kontakt med både Turbo och även personalen som fick jobba hårdare än vanligt.



Pulsen går upp på mig direkt, vid såna här tillfällen. Ska vi få hämta hem Turbo? Går det att få Turbo lugn via sms-psykologi? Löser det sig så Turbo lugnar ner sig? Hur går det för personalen? Frågorna snurrar i skallen. Själv kan jag ta det mesta, men jag har alltid lidit med personal runt Turbo som får stå ut med mycket mitt i utbrotten. Det är nog det jobbigaste, känns det som, förutom att inte Turbo mår bra förstås.

Jag sprang lite ut och in och fram och tillbaka där. Jag kunde inte med att sitta mitt under visningen och skriva långa sms till och från. Det ser ju inte för intresserat ut, från min sida. Men är det akut så är det, och jag kan inte nonchalera dessa sms, hur mycket jag än skulle vilja. Till slut och efter många om och men, så avslutades min och Turbos konversation på sms så här:


Då kändes det lugnt för min del. Han skulle aldrig skriva ett hjärta om han kände sig i upplösningstillstånd. Även personalen upplevde det som lugnt vid det tillfället, för jag fick rapporter från honom också. Men pulsen var väl inte i viloläge på mig under kvällen, men det är smällar man får ta.
Om ni undrar vad utbrottet berodde på, så orsakades det av internetstrul. Men under kvällen imponerades jag av Turbos sms till mig. Han beskrev innersta tankar hos honom och han förklarade hur han tänkte och vilka tankar som utlöste utbrottet! Ord i skrift som han inte så lätt skulle få fram under ett samtal. Imponerad är eg bara förnamnet.

Nä, nu ska jag slå ihop mina gröna, för ögonen går i kors. Trött och sliten....
Kram på er ♥

3 kommentarer:

Nina sa...

Wow! Vilken fantastisk tillgång att kunna förmedla sig, och be om hjälp, via sms. Skönt att det redde ut sig så du slapp hämta hem Turbo.

Hur tänker ni inför framtiden? Tror du det går att träna Turbo i att ha liknande sms-kontakt med sin assistent om det är mindre stressande för honom? Jag tänker om assistenten lämnar honom ifred, och försöker få honom lugn med hjälp av mobilen, på samma sätt som du gör nu när det krisar?

Nu är ju Turbo yngre än Sandra, men jag har många såna tankar nu. "Hur löser vi just den här situationen utan oss föräldrar i framtiden" Skönt att han har så stabila grabbar runt sig iaf :)

Saknarkramar! <3

SkogsÄlvan sa...

Känns igen, så har jag också fått göra! Skönt när det funkar att göra så :) <3
Kramar

Annelie L sa...

Vilken lycka att han kan förmedla hur han känner och framför allt varför..det är helt fantastiskt.
Du gör ett enormt bra jobb, käre maken också naturligtvis, ni är bra tillsammans med att hantera Turbos utbrott och känslor.
Det var inte alls på samma sett med min dotter, hon hade inga utbrott, men jag vet inte hur många panikångest attacker jag sms,at henne igenom,eller pratat i telefon och lotsat ner henne till en nivå så att hon kunnat börja tänka och lugna ner sig.
Det händer inte så ofta nu, men ibland är paniken eller ångesten på väg och då finns jag där i andra änden av telefonen.
Kram på er och hoppas ni får en lugn helg <3