torsdag 19 november 2015

Tillbaka på ruta ett

Saker och ting kan vända blixtsnabbt, så även Turbos mående och därmed också sinnesstämning. Därför tänker jag skriva det här inlägget fortare än kvickt! För... vet ni en sak?? Det känns som jag fått en ny son! Han är som förbytt och harmonin verkar ha återkommit till hans kropp. Jag gläds åt det så jag kan hoppa och studsa - det är en otrolig skillnad på livet när det är harmoniskt eller när det inte är det. Den här veckan har han hittills varit på topp och han har strålat ikapp med solen. Han har varit kontaktbar och är med i vardagen på ett helt annat sätt. Tidigare flög det grejer omkring honom, sparkar och slag haglade och det var omöjligt att prata ordentligt med honom eftersom han skärmade av när man försökte. Nu ska här njutas så länge det varar!!



Vad är det då som gjort att det kommit en förändring i Turbos mående? Jag tror det är två saker.
Dels styrde vi upp det som kom fram i mitt senaste ritprat med honom. Det var ett område som inte var ok för honom, och det är åtgärdat nu. Härligt med chefer och personal som tar detaljer på allvar och förstår vad som måste till för att det ska fungera för Turbo.

Sen har han också kommit igång med den planerade sysselsättningen, sen ett par veckor tillbaka. Nu har de nya rutinerna satt sig och han vet hur vardagen ser ut. Förut har han vetat vad som planerats, men inte förstått hur det skulle bli förrän det har verkställts i praktiken.



Jag kommer inte ihåg vad jag skrivit tidigare om sysselsättningen så jag förklarar lite här och nu vad som är tänkt.
Turbo är nu inskriven på gymnasiet i kommunen. Ja, ni läste rätt! Vi är alltså tillbaka på ruta ett igen! Vi har valsats runt i kommunen överallt, vi var t o m upp på högsta kommunchefsnivå, och landade till slut under skolchefen och gymnasiet iaf. Det blev många turer med diskussioner efter vägen och vi har träffat mååånga chefer i kommunen och andra ställen - daglig verksamhet, arbetsmarknadsenheten, gymnasium i en grannstad m m - för att sen hamna i hemkommunens gymnasium. Flera månader av bollning hade säkert kunnat undvikas och därmed också besparat en hel del oro för Turbo. Men nu är det som det är och vi gillar läget som det är nu.

Turbo är inte inskriven för att klara ett vanligt program, utan allt är skräddarsytt för honom och han kommer enbart att läsa det han vill läsa. I dagsläget är det matte och dataprogrammering. Så länge Turbo vill ha det så, så nöjer vi oss med detta. Att traggla en massa ämnen som han inte är intresserad av, har vi lagt ner. Det krävs oerhörd kompetens av lärare att fixa det, och dessa lärare finns inte i kommunen. Vi föräldrar vill inte ha det så att varje dag behöva känna stressen av att det kanske smäller i skolan när det inte funkar. Turbo mår också bäst av att slippa en massa måsten som han har så svårt för. Nu blir det matte med den gymnasielärare han haft under ett par års tid och som det funkat klockrent med. Det blir också dataprogrammering med en gymnasielärare som är ny för Turbo, men vi har löst det så att det blir mest på distans, än så länge. De kommer att ha mycket mailkontakt och det verkar hittills fungera jättebra.

Vi tror helt och fullt på detta upplägg. Det känns lugnast för alla parter. Turbo sitter i "stugan vid sjön" så han är inte alls i kontakt med gymnasiet som finns i byn. Han har också sina assistenter med sig därute och dessa är han ju van vid. Timmy och Nisse kör varannan vecka och Erik har en dag var fjortonde dag, för att det ska finnas en invand reserv att ta till om det behövs. Så just nu flyter det på riktigt bra!



Idag blev Turbo glatt överraskad av en grej vi fick besked om. Det var så skoj att få ge honom ett besked som gjorde att han jublade! Det var äkta glädje som kom långt inifrån hans hjärta! Han kommer att få ett dygn med sina favoriter inom kort. Även om jag och mannen inte vill vara borta hemifrån mer än nödvändigt just nu, så offrar vi oss gärna och ser Turbo så glad. Härligt!

Under kvällen fick vi tyvärr också ett negativt samtal. En av assistenterna har sagt upp sig för att gå vidare och jobbar nu bara under en månads uppsägningstid. Tråkigt, men jag lastar över detta på assistansbolaget och hoppas att det löser sig på ett smidigt sätt så småningom ;). Turbo vet inget än - jag måste grubbla lite på hur vi ska lägga fram det så det går så smärtfritt som möjligt.

Det var lite blandad konfekt från mig idag. Kramar i kvällen ♥

2 kommentarer:

Nina sa...

Mestadels glad läsning idag, härligt! Som ni väntat på att få lite ordning på dagarna för Turbo. Hoppas verkligen det får vara lite lugn och ro ett tag nu, det är ni ju liksom värda efter allt slit och all oro en längre tid <3
Sen är jag ganska säker på att assistansbolaget lyckas med att hitta en bra ersättare. Det är dom ju så bra på!! :)

Kramar!

Mamma Z sa...

Vad skönt!
Gläds så med er att det verkar kunna bli hanterbar vardag, som våra fina killar så väl behöver! Att dagarna har en mening och som Sam brukar säga " att jag gjort något vettigt med den här dagen och inte bara slösat bort den"

KRAM