lördag 21 november 2015

Trötthet och förväntan

Jag hann väl inte mer än skriva klart det förra inlägget, så var det dags för utbrott från Turbo. Jag som nämnde i inlägget att han börjar få tillbaka harmonin igen. Och jag tror nog att det är så iaf, men i torsdags kväll tog tröttheten över och utbrottet var ett faktum när jag svarade honom lite fel vid läggdags. Han kom i säng efter lite utbrott och stök, men det tog lite tid.

Mitt svar till honom satt lite fel och sen blev det inte bättre av att han hittade ett inslaget paket som var till honom. Han tål inte att se paket ligga och vänta på ett tillfälle att ges till honom. Han tänder på alla sjutton av en sån sak. Vi brukar försöka att inte ha paket liggande så han ser dem, men nu råkade han titta just där det låg. Det är väl antagligen överraskningsmomentet som inte funkar alls för honom i ett sånt här läge. Som sagt, det är små detaljer som gör det....

Fredagsmorgonen var en trött morgon. Det var knappt jag fick upp honom ur sängen och det var tvunget att förhala tiden för hämtning med ca en kvart. Nisse fick fördröja sig lite efter vägen, så löste det sig.

Eftermiddagen och kvällen var assistent Oves pass här hemma. Jag förvarnade honom om att det var en trött kille han skulle jobba med, så visste han vilken nivå han skulle lägga sig på. När jag och mannen kom hem vid 21 så var det lugnt och glatt. Skönt att dagen ändå flutit på bra.

Turbo ville ut och åka bil senare på kvällen, så jag tog med honom på en liten tur även om jag bara ville slänga mig i soffan och inte göra mer den dagen. Men jag fick stanna och fota lite vid sjön i samhället och då blev jag också nöjd. :)

Idag sov Turbo ut... väldigt länge. Han behövde verkligen en massa sömn, tydligen. Dagen har varit lugn och vi har segat lite alla tre. Jag har bara varit iväg under ett par timmar och hjälpt till att städa på ett ställe. Sen har jag bara gått runt huset med kameran i högsta hugg och fotat frosten som legat kvar hela dan. Vackert är det, även om jag inte är så förtjust i kylan direkt.
Nu laddar vi inför kvällen med tacos för Turbos skull och ser på Så mycket bättre. Turbo gillar det programmet och jag tror han är extra nyfiken på kvällens avsnitt som handlar om Andreas Kleerup. Turbo undrade under det första avsnittet om Kleerup har någon diagnos? Han tyckte sig kunna märka det! Och om jag förstår det rätt så ska han ha både Adhd och Tourettes. Troligtvis kände Turbo igen något från sig själv i honom.
Ha en go kväll nu! Kram, kram <3

1 kommentar:

ann sa...

Jag har läst din blog nu några veckor och måste berätta hur imponerad jag är av ert föräldraskap, som vuxen med ADHD vet jag hur bara den diagnosen kan försvåra familjelivet.