Idag är jag en gnällspik!

Nu tänker jag gnälla lite... och den som inte vill läsa gnäll får vackert hoppa över det här inlägget. Gårdagen, nä, den var inte bra och motgångarna fortsätter lite smått idag... eller ja, det finns positiva saker också men tyvärr tänker jag fokusera på det negativa, vilket jag oftast försöker undvika. Men både mannen och jag börjar tröttna rejält på att bollas fram och tillbaka i kommunen och ingenting blir beslutat!

Tre utbrott från Turbos sida hann vi med igår. Det första kom på morgonen och berodde på ett schemafel på korttids. Det är sånt som händer - och det hoppas jag alla förstår - men skriver ändå ut det för att visa kunskapsmässigt hur känsliga personer med autism är. Är man inte insatt i autism och läser min blogg så kan det vara bra att veta att även en "liten bagatell" kan ställa till det. Att förvänta att en viss personal ska möta upp på morgonen och det kommer en annan - nej, då blir det baklås för min son även om han helgillar båda personerna, så det har inte med det att göra.

Jag såg riktigt hur det svartnade i honom när det var "fel" kille som mötte oss mot vad vi räknat med. Det tar några sekunder, sen kommer utbrottet och grejer flyger ut ur bilen, det han får tag i går sönder m m.

Jag säger snabbt till personalen att, vi åker en sväng och kommer tillbaka senare. En halvtimmes åktur med lite avledning blev det och sen kunde jag lämna en något lugnare Turbo på korttids. Jag var inte orolig när Turbo väl kom in där, för personalen är duktig och han trivs. Men det är tur man har det jobbet man har där det oftast inte gör något om jag kommer en halvtimme för sent!
Men som sagt, det där är lätt hänt att det blir missar och inget jag hakar upp mig på.

Utbrott nr två kommer senare. Assistent Nisse har gått av sitt pass på tidiga kvällen och jag och mannen är hemma med Turbo. Jag hade gjort tecken till mannen när han kom hem om att "idag är det dallrigt"! Men det hjälper inte att vi ligger lågt. Dallret stegrar sig i Turbo och det rinner över. Vad orsaken till dallret är, vet vi inte först.

Mitt i stöket så bryter jag och säger till Turbo att vi åker en sväng med bilen. Allt för att försöka hindra ett än värre utbrott. Väl ute så lugnar han ner sig efter en stund. Den första meningen han säger är: "Var ska jag vara nånstans på måndag?" Jadu, jag har inget svar på det än. Självklart börjar det ligga och gro i honom när han inte kan förberedas på vad som ska hända! Det är i nästa vecka som skoltiderna skulle dragit igång, men eftersom det inte blir någon skola för Turbo så är det ett svart hål!! Ingen instans i kommunen har hittills tagit på sig ansvaret för Turbos sysselsättning även om alla känts positiva, men det hjälper ju inte honom!

Vi har bollats hit och dit, fram och tillbaka och igår hade mannen kontakt med en annan chef som vi bollats till. Hon förstod inte vad hon hade med saken att göra!! Gissa om jag höll på att flyga i taket?!? Tiden bara går och Turbo blir mer och mer orolig när allt är så ovisst! Utbrotten kommer att hagla över oss om det inte blir någon lösning omgående. Turbo kommer alltså att gå ner sig i sitt mående om det får fortsätta så här och så orkar ingen ha det. Utbrott dagarna i ända... nä, tack!! Stackars Turbo, som alltid är en positiv och glad kille när allt är tillrättalagt...

Det här läget känns extra surt eftersom Turbo har viljan, han är sugen på att sätta igång med något nytt och sträva efter att nå sitt mål, med vägledning av oss. Ett bollande hit och dit inom kommunen gör att det nu går åt fel håll.... Men kommunen har ett ansvar även för dessa ungdomar som inte riktigt passar in i den vanliga mallen och det ansvaret MÅSTE de ta!

Om det inte blir en lösning ganska omgående så blir situationen ohållbar pga flera olika saker, saker som jag inte tänker gå in på i detta inlägg men det kanske kommer i nästa - vem vet...
Nu har jag skrivit av mig lite för nu och jag ber om ursäkt för det icke så glada uttrycket i inlägget idag. Jag ska försöka fokusera på det positiva i nästa inlägg, för vi har massor att glädjas åt mitt i detta problem. Vi har bl a den fantastiska personalen runt Turbo både på korttids och assistenterna här hemma, som är värda beröm allihop!

Nu ska jag "roa" mig med att försöka förklara för Turbo hur nästa vecka ser ut... han undrar ju liksom.... hejåhå....

Kram från mig ♥