Farhågor

Usch, mitt dåliga samvete gnagde i mig igår hela dagen! Inte roligt, men mitt fel att vi fick en sämre morgon. Vi hade bestämt sen innan att jag skulle jobba på förmiddagen, medan mannen var hemma med Turbo. Seg som jag alltid är på mornarna så gick jag inte upp i tid utan Turbo hann vakna och komma igång.
Den där morgontiden då Turbo är omedicinerad och vi är hemma alla tre - nä, den tiden har vi lärt oss för länge sen att den inte funkar så bra. Det bästa är om en av oss är ute ur huset när Turbo startar dagen. Men eftersom jag inte hade åkt iväg i tid, så anklagar jag mig själv för att det blev som det blev med lite utbrott m m... Man lär så länge man lever, men tråkigt att det ska vara av misstagen man lär sig när man vet så väl vad som gäller utan att göra misstag!

Det lugnade ner sig när jag kommit iväg, och dagen flöt på bra sen.

Idag var första riktiga jobbardagen efter semestern och det betydde att jag skulle väcka upp Turbo på morgonen. Tyvärr blir det ju att man vänder lite på dygnet när man inte har någon egentlig tid att passa. Vi har väl inte lyckats vända tillbaka dygnet så Turbo var väl inte alltför pigg i morse. Men det gick bra ändå att komma iväg till fritids för ett förmiddagspass.

Jag hämtade kl 14 och direkt efter det kom Timmy och hade eftermiddags- kvällspass som assistent här hemma. Även Ove kom för ett par timmar på bredvidgång. Vi klämde in det också när vi ändå var i farten. ;)

Allt hade nog gått kanonbra, men vi märkte när vi löste av Timmy kl 20 att Turbo var lite i gasen. Jag hoppas det berodde på enbart trötthet och inte något annat.

Här kommer mina farhågor in inför framtiden. Många tankar cirkulerar angående närmaste framtiden. Mycket är det som blir nytt ganska snart för Turbo. En del grejer har vi inte ens klara och vet inte hur det blir, men andra grejer håller vi på och spånar på, ihop med i första hand Kent på assistansbolaget. Som tur är har vi kommit så pass långt iaf, så det där med assisterandet och personer runt Turbo är ganska klart. Lite finslipning på schemat och sen är det kirrat.

Men resten.... sysselsättning, lokal, tider, vem ansvarar m m... frågorna är många som hänger i luften. Om två veckor ska något sättas i verket och Turbo och vi andra har inte svar på någon fråga mer än assisterandet. Jag anar att det är lite det som Turbo börjar känna i kroppen nu. Ikväll var han också lite "uppåt väggarna" och stegrar det sig om vi inte får någon klarhet i den närmaste framtiden ganska omgående nu så.... nä, kan man säga upp sig då??

Nu får vi inte tro att det ska bli så illa. Vi lever på hoppet och vi har börjat jaga lite folk idag som kan tänkas ta ansvar. Men svårt att få tag i dem förstås. Fortsättning följer....

Kram och godnatt! ♥