Det är mycket nytt fr o m den här veckan och ingenting får missas. Allt är ju nytt för Turbo och det är ju synd om jag som mamma missar något så det ställer till det än värre för honom. Det är mycket detaljer som ska falla på plats och vi vet ju att det finns många småsaker som skulle bli katastrof om vi missar.
Det är mycket att tänka på. Det vi gör denna veckan kommer att bli rutin fr o m nu. Så det gäller att tänka sig för flera varv innan man gör något. Mat, dryck, hur hämtning och lämning ska gå till, hur assistenterna avlöser varann, vem kör till och från korttids, meddela personal på korttids så de vet att det inte är jag som lämnar som jag brukar, förbereda Turbo på allt osv. Ja, det är mycket som snurrar i mitt huvud idag!
Men jag är sååååå lycklig över att vi har så fina assistenter, speciellt i det här läget!! Det Timmy gjort nu denna veckan är ett hästjobb! Han har en fantastisk förmåga att läsa av Turbo, han har varit med förut med brukare liknande min son och har stor erfarenhet av hur viktigt det är att gå varligt fram när det gäller nya rutiner. Att vara lyhörd och läsa av minsta lilla tecken hos Turbo är otroligt viktigt! Vad hade vi gjort utan den förmågan??
Jag pratade med LSS-handläggaren idag i ett annat ärende, och när jag berättade hur de här två dagarna varit och hur det kommer att fortsätta så skrattade vi båda gott åt eländet. Hennes kommentar kom så spontant och är så klockren: "Ni har ju inget liv!" Nää, det är väl lite så det känns.... Men än så länge kan jag skratta åt vår situation, men hur länge orkar man? Gissa om vi längtar efter den där bostadsanpassningen som dröjer lääääänge!
Nej, vet ni vad? Det här inlägget blir bara en massa svammel, känner jag. Hjärnan är inte så alert och jag skulle behöva förklara vad som händer här, men en trötthjärna ska nog inte försöka sig på det.
Återkommer! Kram på er ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar