onsdag 26 augusti 2015

Håll dig borta!

Ja, kära nån... här gäller det att bita ihop och orka.... Det kom väl ett stort utbrott igår kväll också. Men måste först visa hur min och mannens sms-konversation kan se ut ibland. Tänk om den oinvigde visste, haha... det måste se rätt knepigt ut! Så här såg det ut igår kväll:


Mannen var alltså borta en sväng på kvällen och jag visste ungefär när han skulle komma hem. Precis i den tiden så fick Turbo ett utbrott och det blir än värre om det dyker upp en till vuxen runt honom mitt i allt. Därför var det bättre att jag fick vara ensam med honom tills det lugnat sig. Så mannen fick vackert hålla sig borta ett tag till och när Turbo låg i sin säng och vi satt däruppe och pratade, så smsade jag mannen att han kunde smyga in försiktigt. Ja, så ser det ut hos oss ibland... visst är det underbart?!? ;)

När mannen kom hem och jag fortfarande lugnade Turbo i sängen, så var det bara för honom att sopa upp resterna.

En sönderstrimlad katalog

Undrar ni över orsaken till utbrottet? Just nu är Turbo inne i en mycket labil period när så mycket är nytt, bl a ett nytt ställe att vara på, så det behövs inte mycket för att han ska smälla av. Detta utbrott orsakades av att Lisebergsbandet han hade runt handleden lossnade.... Inget man kan förutse eller förekomma, tyvärr.

Dagen då, hur har den varit? Assistent Erik hoppar in idag (förberett sen nån vecka) och har ett långpass. Det första långpasset för hans del. Men mitt på dan så smsar Turbo mig och vill att jag hämtar honom så vi får åka en sväng. Han kände sig "konstig" och visste inte varför. Jag förstår att ett utbrott är på g så jag kopplar på psykologrollen igen då.... När vi väl kom ut och åkte så kröp det fram att han störde sig på en lampa i huset där de sitter. Varje gång han reser sig upp från sin plats så slår han huvudet i den! Inte lätt för omgivningen att veta att en lampa kan vara ett sånt otroligt störande objekt. Så bra att han talade om det! Jag lovade att jag och mannen skulle fixa det ikväll så det är löst tills i morgon.



Nu hoppas jag att det räckte med åtgärden att höja upp lampan, så det inte var något mer som tryckte honom men som han inte får ur sig i ord.

Om en stund är det dags för mig och mannen att åka hem och lösa av assistenten. Men idag har det varit segt och tröttsamt att hålla sig borta så här länge från hemmet - ögonen går i kors nu. Jag hade en tanke tidigare att jag skulle krypa in i källaren ikväll, men eftersom Turbo är så labil så vågade jag inte utsätta honom för det. Vi måste minimera orosmomenten och försöka få honom cool igen.
Spännande är det iaf att komma hem och se hur Turbo mår....

Kram på er ♥

2 kommentarer:

Nina sa...

Styrkekramar <3

Annelie L sa...

Kramar om er 💗