Återhämtning

Helgen är slut och måndagen har också gått. Skrivarandan har inte infunnit sig här, men några rader ska jag väl få till idag ändå.
Turbo hämtade jag hem från korttids igår. Rapporter därifrån säger att han varit orolig i kroppen även där, men inget utbrott och det är vi glada för. Inte så konstigt om han är orolig med allt nytt omkring honom. Vi är många runt honom som hoppas det lägger sig snart så han kan börja må lite bättre. En eloge till grabbarna på korttids - Valle, Tobias och Tom - som får jobba extra hårt när det är labilt hos Turbo!

Jag och mannen har verkligen njutit av den här helgen. Det var välbehövligt för det tär på oss båda när det haglar utbrott varje dag. Vi blir lite slitna och avlastningen behövs verkligen för att vi ska återhämta en del krafter så tålamodet finns när vi behöver det sen.

Utställningen som vi inte gick på i lördags, den blev av igår i stället. Egentligen fanns inte tiden, men jag var så sugen på att se den. När den började för några veckor sen, sa jag att jag inte ville missa den. Sista dagen var igår. så bäst att ta chansen. Och den var värd att se!

Jag hämtade som sagt Turbo igår på eftermiddagen och i såna här lägen som vi är i nu, så är det extra spännande att se vilken typ av ansikte jag kommer att mötas av. Igår var det ett glatt ansikte och jag pustade ut. Kvällen hemma blev lugn efter att vi kommit hem efter två timmar med bilkörning och en del annat.

Dagen hoppas jag varit bra, men jag vet inte. Nytt moment igen idag så vi får se vad som väntar när jag och mannen kommer hem. Vi har assistenter på långpass idag - kl 8-21. Jag och mannen håller oss borta.....
Nu hoppas jag att skrivarlusten kommer tillbaka till mig i morgon, behöver ta sats och fila lite...

Kram ♥

Sportbilar m m

Även om dagen har varit lugn hos oss idag (bara mannen och jag hemma) så har vi hunnit med en del, men samtidigt kopplat av. Vi tog oss iväg efter frukost och tittade på en sportvagnsutställning. Förra året var jag där också, men då med en vän som jag saknade att ha med mig idag. Lenafena - du är saknad!! ♥ Men mannen fick duga och det gjorde han förstås så bra så. ♥

Här tittar vi på ett imponerande hemmabygge - en motorcykel med Saab-motor och Volvolåda. Sååå häftig!

Mycket annat smått och gott såg vi förstås också. Denna bilen var det lite minnen över - Ronnie Petersons bil:

Jag minns det som det vore igår när han omkom. I vår familj såg vi mycket på dessa formel 1-tävlingar när jag var tonåring. Jag kommer så väl ihåg när jag gick på gymnasiet och första lektionen en morgon när den äldre, lite barske läraren kommer in i klassrummet. Hans första ord var "Ronnie Peterson dog inatt." Det blev knäpptyst.... Han klarade inte kraschen han var med i. Vissa saker minns man tydligt.

Sen tog jag och mannen en runda på alla loppisar som vuxit fram i vår lilla byhåla. Vi har inte tagit oss tid till det, men idag kände vi för att strosa runt på dem. Vi räknade till minst tio stycken, men vi handlade inte på nån... hehe... Men de där loppisarna drar folk från alla möjliga håll och kanter så byn har blommat upp.
En utställning hade jag gärna velat titta på också, men vi var rätt mätta på rännandet när det var dax för den. Hem och slappa lite i soffan istället och då kände vi hur trötta vi var.

Nu laddar vi för kvällsmys. Jag laddar också med att fila på ett känslosamt och öppet inlägg här. Vi får se om jag vågar släppa ut det sen....
Kram på er ♥

Extra långa känselspröt behövs

Vi har personal som jobbar på otroligt bra runt Turbo just nu. Mycket är nytt för honom och mycket är osäkert inför den närmaste framtidens sysselsättning. Det behövs så lite för att han ska få utbrott. All personal förstår att det gäller att lägga på ett extra kol och ha alla känselspröt så långt utdragna som möjligt. Ett härligt gäng har vi runt oss som alla lägger manken till. Av olika anledningar har jag haft kontakt med alla fyra assistenterna och även verksamhetschefen idag, och det är inte bara jag som ligger på utan det är assistenter själva som tar egna initiativ. Härligt och vi är förstås tacksamma för den fina andan i personalen!
(Känner att jag måste lugna "vissa" personer här ☺.... Nä, jag ringer INTE verksamhetschefen för att snacka jobb när han har semester! ☺ ☺)

Det är alltså fullt pådrag och en hel del logistik som ska fungera. Liiite trött blir man eftersom man måste ha hjärnan alert hela tiden för att inte missa onödiga saker. Vi har ju sett hur känslig Turbo är för smådetaljer. Men mitt i det turbulenta läget så får jag sms från ett par olika assistenter idag som bl a skriver att de, trots det svåra läget, längtar efter nästa pass med Turbo. Kan man bli annat än varm i hjärtat!! Underbar inställning, och de har verkligen valt rätt yrke dessa killar! I såna här lägen där det är oroligt, så är det naturligtvis guld värt när personalen är en trygghet även för oss föräldrar.

Just nu är Turbo på korttids och även där vet de om läget och gör sitt bästa. Nisse körde dit honom på em igår och det är också ett nytt moment att assistenter kör honom till korttids. Men bara Turbo blir van så är det inga problem.
Igår kväll sa mannen att: "så skönt det var att vara hemma och "bara vara"!" Vi kunde gå hemma igår kväll och koppla bort allt från hjärnan och behövde inte ligga steget före. Nu när det varit turbulent ett par veckor så kände vi att det var extra skönt att kunna gå som man ville i sitt egna hem. Det uppskattas för det är vi inte bortskämda med just nu. Vi kunde t o m ligga i soffan och slötitta på TV - jag vet inte när jag tittade på TV sist....

Ja, ja, allt blir säkert bra så småningom. Nu ska jag snart packa ihop mitt på jobbet och åka hem och utnyttja kvällen hemma med att slappa lite.
Fredagsmyskram till er alla ♥

Håll dig borta!

Ja, kära nån... här gäller det att bita ihop och orka.... Det kom väl ett stort utbrott igår kväll också. Men måste först visa hur min och mannens sms-konversation kan se ut ibland. Tänk om den oinvigde visste, haha... det måste se rätt knepigt ut! Så här såg det ut igår kväll:

Mannen var alltså borta en sväng på kvällen och jag visste ungefär när han skulle komma hem. Precis i den tiden så fick Turbo ett utbrott och det blir än värre om det dyker upp en till vuxen runt honom mitt i allt. Därför var det bättre att jag fick vara ensam med honom tills det lugnat sig. Så mannen fick vackert hålla sig borta ett tag till och när Turbo låg i sin säng och vi satt däruppe och pratade, så smsade jag mannen att han kunde smyga in försiktigt. Ja, så ser det ut hos oss ibland... visst är det underbart?!? ;)

När mannen kom hem och jag fortfarande lugnade Turbo i sängen, så var det bara för honom att sopa upp resterna.

En sönderstrimlad katalog

Undrar ni över orsaken till utbrottet? Just nu är Turbo inne i en mycket labil period när så mycket är nytt, bl a ett nytt ställe att vara på, så det behövs inte mycket för att han ska smälla av. Detta utbrott orsakades av att Lisebergsbandet han hade runt handleden lossnade.... Inget man kan förutse eller förekomma, tyvärr.

Dagen då, hur har den varit? Assistent Erik hoppar in idag (förberett sen nån vecka) och har ett långpass. Det första långpasset för hans del. Men mitt på dan så smsar Turbo mig och vill att jag hämtar honom så vi får åka en sväng. Han kände sig "konstig" och visste inte varför. Jag förstår att ett utbrott är på g så jag kopplar på psykologrollen igen då.... När vi väl kom ut och åkte så kröp det fram att han störde sig på en lampa i huset där de sitter. Varje gång han reser sig upp från sin plats så slår han huvudet i den! Inte lätt för omgivningen att veta att en lampa kan vara ett sånt otroligt störande objekt. Så bra att han talade om det! Jag lovade att jag och mannen skulle fixa det ikväll så det är löst tills i morgon.

Nu hoppas jag att det räckte med åtgärden att höja upp lampan, så det inte var något mer som tryckte honom men som han inte får ur sig i ord.

Om en stund är det dags för mig och mannen att åka hem och lösa av assistenten. Men idag har det varit segt och tröttsamt att hålla sig borta så här länge från hemmet - ögonen går i kors nu. Jag hade en tanke tidigare att jag skulle krypa in i källaren ikväll, men eftersom Turbo är så labil så vågade jag inte utsätta honom för det. Vi måste minimera orosmomenten och försöka få honom cool igen.
Spännande är det iaf att komma hem och se hur Turbo mår....

Kram på er ♥

Försöker se framåt, inte bakåt...

Gårdagen var jobbig för Turbo, snudd på traumatisk faktiskt, och när den sista assistenten lämnade oss kl 21, så kröp han upp hos mig i soffan. Men lugnt var det inte! Han sökte tröst, men det är inte det lättaste att ta emot för honom. Det blir oftast åt andra hållet för honom.... alltså utåtagerande som det så ofta blir när det handlar om känslor...  Men huvudsaken att kvällen gick utan att det blev något ordentligt utbrott iaf.

Idag var jag till skolan och hämtade Turbos grejer som de samlat ihop sen förra läsåret. Jag är inte sån så jag vill älta och gräva ner mig i gamla händelser som inte funkat, för sånt tjänar ingenting till. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om det tragiska i det hela, men det är inte jag på nåt sätt. Men nog kändes det lite makabert när jag lämnade skolan med den säcken i handen....

Jag hämtade alltså resterna av Turbos skolgång och tankarna kommer förstås igång och jag tänker på vilket stort misslyckande det varit under hela högstadietiden som ändå utökades med ett år extra. Fyra år i högstadiet och slutresultatet räcker ändå inte. Orsaken har jag klart för mig, men tar inte upp och ältar det här och nu. Det finns förstås guldkorn genom åren, och många har kämpat och jobbat på. Många är vi säkert som lärt oss en del under de här åren och de lärdomarna kan vi alla säkert ha nytta av i livet.

Nu vill vi som sagt inte se bakåt utan framåt och hoppas på att kommunen ger järnet och löser den närmaste framtiden på ett mycket bättre sätt än de gjort hittills.

Den här dagen då, vad säger vi om den? Inget riktigt utbrott, bara ett halvt än så länge, men lite dallrigt är det förstås. Turbo är ganska trött och det är mycket nytt. Vi har gått in i vecka nr 2 med det nya schemat. Klart att det inte går spårlöst förbi med alla omställningar som gäller. Mannen och jag diskuterade schemat ikväll och vi kör några veckor, sen får vi utvärdera och se om vi behöver backa på något eller om det kan gå ändå. Men vi är lyhörda och beredda att backa innan, för det dallriga måste vända ganska snart om det ska funka. Vi får se vad som händer. I morgon är det ytterligare en ny fas i schemat. Hej å hå!

Det där intressanta telefonsamtalet jag skulle göra idag, hur gick det med det? Ja, ungefär som det brukar när man söker någon - "personen ni söker är upptagen i sammanträde och återkommer kl .....", "personen ni söker svarar inte", "personen ni söker är inte anträffbar" osv. Jag fortsätter i morgon och jag är sååå nyfiken på vilka svar jag får på mina frågor jag tänker ställa till personen!

Kram på er ♥

Utbrott.... pärs.... utbrott.... osv

Oj, oj, oj, nu ligger jag så långt efter i min rapportering här så jag vet inte var jag ska början nånstans. Jag gör ett försök att skriva ikapp, men det händer så mycket hela tiden.
Förra veckan gjorde som sagt, Timmy ett megabra jobb med Turbo. Timmy slussade in honom i det "nya" huset vid sjön, sakta och försiktigt. Jag får säga att det gått så bra det bara kan gå, tack vare en duktig assistent! Bra jobbat!

Tyvärr fick vi ett utbrott hemma en kväll, trots allt. Internet hade strulat under dagen i huset vid sjön, och det vet vi som varit med runt Turbo en längre tid, att det är en situation som är mer än frustrerande för honom. Det löste sig till nästa dag och Timmy hade också en reservplan i bakfickan om det skulle strula, men det gick bra.

En av dagarna hade vi också ett kort möte i stugan. Vi vill försöka göra Turbo så delaktig som möjligt i framtidsplanerna (som vi spinner vidare på även om inte kommunen kommit till skott än). Turbo frågar vad han ska göra, och längtar efter att få något vettigt att sätta tänderna i. Vi tog det lite kort, men kom ändå en bit framåt. Nisse var också med på mötet och jag får säga att de här två assistenterna kompletterar varann riktigt bra. Vi kommer nog att ha stor nytta av det framöver.

Möten är inte Turbo van vid att vara med på, då han har svårt för det. Vi hade förberett honom väl och jag hade även gått igenom en reservplan om han kände att det inte funkade. Och vi visste också att vi skulle hålla det kort, vilket vi också gjorde. Lite stelt var det i början, men Turbo kom igång och kunde berätta om lite egna idéer han hade om sysselsättning han önskar.
Vi tog inte många minuter för vi ville bädda för att han ska klara möten även i framtiden. Efteråt har han pratat om mötet och känner sig nog rätt nöjd och belåten med det.

Det blev mycket nytt förra veckan för Turbo, och för att bespara honom ännu ett nytt moment så backade vi ett steg från korttids. Han skulle varit där två dygn, men tog bara ett. Jag tror det var ett klokt beslut, med facit i handen. Det dygnet han var där hade varit toppen, så det kändes skönt.

På fredagen var det dags för Turbo och mannen att åka till Stockholm. För första gången skulle Turbo få träffa sitt brorsbarn, Charlies lilla dotter Vera (som precis som alla andra, får ett alias här på bloggen)! ♥ Gissa om jag var avis?!? Men jag fick en del bilder skickade till mig, bl a ett där Turbo sitter och håller henne i knät! Sååå fantastiskt ögonblick! Ni anar nog inte hur stort det är!

Även Turbos (och Charlies) 13-åriga kusin - en fantastisk tjej - var med dem hela dagen. Det är så roligt att de två går så bra ihop. Det blev en lång dag med många saker på programmet och jag satt hemma och var lite orolig över om han skulle orka....

Sen strulade förstås tåget när de åkte hem på söndagen. Jag fick åka iväg en resa på 1,5 timme bort, för att hämta dem. Annars skulle de fått åka buss rätt länge och Turbo har svårt för längre bussresor. Så vad gör man inte för att det ska bli så bra som möjligt för honom. Han var tillräckligt pressad som han var efter denna omvälvande vecka.

En bit käk på Burger King i stan var förstås ett önskemål från Turbo. Men jag kände på vägen dit (ca en timme) att han inte var riktigt i balans. Jag försökte lirka med att köra på Drive In, men det ville han inte. Vi skulle sitta därinne och äta som vi brukar. MEN, därinne kom utbrottet!! Phju! Jag gör en lång historia kort och säger att personalen fick torka och skura lite sen, men allt var iaf helt.... Jag lyckades hålla Turbo rätt "lugn" och tog min 2-metare i handen och ledde ut honom till bilen. (Undrar vad de oinvigda tänkte när de såg oss???) När väl mannen kom ut när han fått all mat så åkte vi iväg till skogen och åt vår mat, sen blev det en omväg hem så det blev lite lugnare. Det var en liten pärs, kan jag säga!

Det var igår det.... och idag har det inte varit mycket bättre. En dundermiss inträffade idag, som absolut inte får hända. Som tur var så ringde Turbo mig och berättade (vilket han aldrig brukar göra). Vi pratar ett par minuter när jag sitter på jobbet, men sen fattar jag vidden och allvaret i det hela. Jag pratar hela tiden med Turbo när jag springer från jobbet och ut i bilen och åker de där 7 minuterna hem. Jag hann inte berätta för någon på jobbet att jag stack!

Sen försöker jag lugna Turbo och skämta på en lagom lugn nivå och försöka få honom att sansa sig. Sen fick jag förklara för assistenten vad som hänt och säga till honom att åka iväg och inte komma tillbaka förrän jag smsat om att det var ok. Jag behövde vara ensam med Turbo om han skulle bli lugn. Och till slut lugnade han sig och assistenten kunde komma in.

Nu får vi se om det kommer ut något mer ikväll efter att assistenten åkt hem. Men jag hoppas förstås han somnar lugnt ikväll. Men, men, vi får se vad som händer.    
Det blev en pärs idag också, men tur att man inte är nybörjare på att handskas med utbrott. Men de där utbrotten suger musten ur en, tröttheten kommer som ett brev på posten!

En natts sömn så tar vi nya tag i morgon! Och i morgon ska jag ringa ett MYCKET intressant samtal som har att göra med Turbos sysselsättning....
Kram till er alla ♥

Aj då....

.... jag skulle ju blogga en massa idag. Men jag fastnade visst i målarfärgsburkarna i stället. Jag skulle koppla av idag i min ensamhet och tycker nog att målning är avkoppling. Så nu är en möbel till målad!

Kram på er ♥

Huset vid sjön.....

Om jag skulle försöka få ihop ett inlägg om vårt möte i torsdags som vi hade med några chefer i kommunen. Jag och mannen blev inringda dit och infann oss där efter några minuter. Där satt skolchefen, en högre chef för Daglig verksamhet, en chef för arbetsmarknadsenheten och handläggaren som har hand om vår ansökan om bostadsanpassning. Stort pådrag alltså!

Jag ska börja med att ge den här kommunen stort beröm för att chefer för olika områden pratar ihop sig och vill hjälpas åt när det uppstår ett så här komplicerat fall som vi ändå måste säga att Turbo är. Han ramlar mellan stolarna, men med gemensamma ansträngningar hoppas vi att de fångar upp honom ganska snart. Eftersom ingen avdelning känns klockren att Turbo hamnar under, så får de slå sina kloka huvuden ihop och komma fram till en gemensam lösning.

Turbo tillhör inte någon skola fr o m i höst och därmed har skolchefen ryggen fri. Daglig verksamhet funkar inte heller eftersom han vill läsa distanskurser. DV får nämligen inte innehålla studier.... Att söka jobb i vanlig ordning - nä, det är inte att tänka på när han får utbrott så fort han misstolkar något som någon säger och/eller blir felbemött.

Jag och mannen är inne på att helt själva få ta ansvar för Turbos vidareutbildning, men med kommunen som står för kostnaderna (i stället för att kommunen kostar på ett dyrt internat). För att undvika att Turbo ska behöva träffa sådana som inte kan bemöta honom rätt, så skulle vi isf ta det ansvaret i stället. Kommunen skulle slippa mycket bekymmer med att hitta rätt personal.
Tyvärr sätter lagar och paragrafer stopp för detta och Turbo kommer i kläm.

I väntan på att kommunen ska komma fram till en lösning på sysselsättning för Turbo, så har vår akuta önskan varit att de måste lösa lokalfrågan. Turbo får inte bli sittande hemma och invänta en lösning, för när tiden går så kommer det att bli svårt att få honom utanför hemmet till slut. I den sitsen vill vi inte hamna. Vi är lyckligt lottade som har en son som VILL komma iväg till skola eller dylikt, och då får vi inte stoppa honom och få honom att gå bakåt. Cheferna har förstått detta och i torsdags fick vi besked om att de löst det temporärt.

Kommunen äger ett litet hus som ligger ensamt vid en sjö - där funderade de på att sätta Turbo med en assistent, tills de kommer på något bättre. Det finns både fördelar och nackdelar med stället men det är lugnt där och störningsrisken är minimal. Detta såg vi förstås som en stor fördel. Det överväger andra nackdelar så länge.

Vissa saker skulle bara fixas innan Turbo kan sätta sig där. Vi försökte prata väl om stället inför Turbo och efter att ha fått ett utbrott när vi tittade där, så sjönk det in mer och mer. Det viktigaste att fixa för kommunen innan Turbo kom dit var internet förstås. Det ordnades, MEN, tyvärr blev det strul idag när han och Timmy var där. Morr.... Ett ordentligt utbrott har vi haft här hemma ikväll pga det. Åh, vad jag och mannen önskar att vi fått ansvara för det här i stället för att såna här enkla ärenden måste gå genom ett par mellanhänder innan det ordnas. Det blir onödiga utbrott på det här sättet och det kan t o m resultera i att Turbo vägrar åka till huset om det krånglar.

Tyvärr är det nog inte det enda som kommer att strula utmed vägen framåt....
Nu inväntar vi vidare besked om vad Turbo ska sysselsätta sig med. Vi och Turbo har en plan och vi hoppas kommunen kommer fram till något liknande inom kort..... Fortsättning följer....

Lite mera om vad som skett den här veckan på vardagsfronten får jag skriva om i nästa inlägg. Men vi skattar oss lyckliga över att ha haft fina Timmy som assistent denna veckan. Han har verkligen varit en klippa! Vi riktar också ett stort tack till Kent som handplockat assistenterna efter Turbos behov!
Berget från assistansbolaget ringde mig idag och kollade hur läget är. Han vet att vi har en kritisk vecka nu och ville stämma av lite hur det gått hittills. "Du låter trött", sa han till mig.... Ehh... ja... det är nog bara förnamnet efter den här påfrestande veckan. Men jag hoppas det lägger sig snart bara de nya rutinerna sätter sig. Men humöret är på topp fortfarande, så det finns hopp! Och tack för den fina omtanken, den värmer!

Kram på er alla ♥

Hjärnsläpp..... med svammel.....

Hjälp... min hjärna går på högvarv idag! Nu är hjärnan trött och så här på kvällen känns det som det inte blir ett rätt nånstans.
Det är mycket nytt fr o m den här veckan och ingenting får missas. Allt är ju nytt för Turbo och det är ju synd om jag som mamma missar något så det ställer till det än värre för honom. Det är mycket detaljer som ska falla på plats och vi vet ju att det finns många småsaker som skulle bli katastrof om vi missar.

Det är mycket att tänka på. Det vi gör denna veckan kommer att bli rutin fr o m nu. Så det gäller att tänka sig för flera varv innan man gör något. Mat, dryck, hur hämtning och lämning ska gå till, hur assistenterna avlöser varann, vem kör till och från korttids, meddela personal på korttids så de vet att det inte är jag som lämnar som jag brukar, förbereda Turbo på allt osv. Ja, det är mycket som snurrar i mitt huvud idag!

Men jag är sååååå lycklig över att vi har så fina assistenter, speciellt i det här läget!! Det Timmy gjort nu denna veckan är ett hästjobb! Han har en fantastisk förmåga att läsa av Turbo, han har varit med förut med brukare liknande min son och har stor erfarenhet av hur viktigt det är att gå varligt fram när det gäller nya rutiner. Att vara lyhörd och läsa av minsta lilla tecken hos Turbo är otroligt viktigt! Vad hade vi gjort utan den förmågan??

Jag pratade med LSS-handläggaren idag i ett annat ärende, och när jag berättade hur de här två dagarna varit och hur det kommer att fortsätta så skrattade vi båda gott åt eländet. Hennes kommentar kom så spontant och är så klockren: "Ni har ju inget liv!" Nää, det är väl lite så det känns.... Men än så länge kan jag skratta åt vår situation, men hur länge orkar man? Gissa om vi längtar efter den där bostadsanpassningen som dröjer lääääänge!

Nej, vet ni vad? Det här inlägget blir bara en massa svammel, känner jag. Hjärnan är inte så alert och jag skulle behöva förklara vad som händer här, men en trötthjärna ska nog inte försöka sig på det.

Återkommer! Kram på er ♥

Nytt schema igång - pust...

Nya schemat för Turbo drog igång från och med igår och jag är redan trött efter två dagar! Turbo är också trött.... Jag och mannen höll oss borta hemifrån från kl 9-21 igår pga att vi hade assistenter här hemma hela dan och vi andra kan inte vara hemma samtidigt. Idag har jag hållit mig borta mellan 9-15. Hållbart i längden?? Nää, verkligen inte! Men vi kör ett tag så får vi se hur det utvecklar sig.

Timmy och Nisse (med något inslag någon dag av Erik) kommer att ta en vecka var när det gäller 8-15, det som tidigare var skoltid men som nu ska vara något annat. Sen kommer Erik och Ove att ta eftermiddags/kvällspass och någon helgdag emellanåt. Allt detta för att bädda för framtiden då vi behöver ha minst fyra assistenter. Vi vill inte mista någon av dessa assistenter som assistansbolaget handplockat till Turbo, därför gör vi så här.

Som sagt, fr o m igår drog allt det nya igång. Timmy får dra ett stort lass nu när allt nytt ska starta upp. Han får introducera Turbo i det nya och det är mer än viktigt att han känner sig trygg med assistenten i det läget.
Igår var första gången han hade assistent så länge på det ordinarie schemat. Ove hade sitt första egna pass med Turbo igår, och det är kanske inte optimalt att sätta in en ny assistent när det är lite skakigt för Turbo med nytt schema. Men eftersom vi vet att detta är en assistent med erfarenhet och vi anar att det är en duktig assistent så körde vi på utan att ändra.
 
När jag och mannen kom hem igår kväll var allt frid och fröjd, men ändå.... Idag har vi nog ont både Ove och jag av olika orsaker - sen säger vi inte mer om det, haha... Men det blir säkerligen kanonbra nästa gång, det är iaf jag övertygad om!
Samtidigt som vi förstås ser allvaret i saker och ting så ser vi saker med en nypa humor. Utan humor överlever man inte! :)

Hmm... börjar få lite dåligt samvete inför er läsare här.... Mötet med cheferna i kommunen som vi hade i förra veckan - det har snart gått en vecka och jag har inte nämnt vad vi kom fram till! Skäms på mig!! Men idag finns tyvärr inte orken att avhandla det här. Kände att jag var tvungen att skriva om vardagen som den ser ut, så jag inte halkar efter där också. Jag har ju bloggen som en liten dagbok. Men redogörelsen kommer inom kort, hoppas jag.

Kram på er ♥

Mysiga dygn

Mannen åkte som sagt, iväg på egen hand på fredag eftermiddag för att vara ensam ett dygn. Efter att Turbo hade haft sitt utbrott när jag visade lite praktiska förändringar som börjar nästa vecka, så lugnade han ner sig och vi hade en riktigt mysig kväll sen, han och jag.

På lördag förmiddag körde jag några mil för att lämna av Turbo hos assistent Timmy. De åkte vidare till Liseberg för en dag där. Riktigt kul verkar de ha haft! Jag fick sms-rapporter från Timmy med jämna mellanrum under dagen och jag kan väl säga att jag garvade skönt åt vissa sms. :) Underbart! Det är tyvärr inget jag delar med mig av här på bloggen, men de har en härlig humor, dessa assistenter!

Själv drog jag in till stan där jag hittade min man igen. :) Han hade nog längtat efter mig för jag fick t o m en present av honom. ♥

Vi hade ett trevligt dygn då vi både hann med att motionera, slappa, bada i bubbelpool, äta lite gott, fota och bara vara. Det blev som ett extra semesterdygn. Timmy sov nämligen kvar hos Turbo på natten efter Lisebergsbesöket och vi fick vackert hålla oss borta. Men det gick som sagt ingen nöd på oss.

Jag och mannen kom hem på eftermiddagen idag och det var bara glada miner här. Turbo är lugn och harmonisk efter dygnet med Timmy och vi njuter förstås. Härligt och bra jobbat av assistenten!

Nu går vi in i en ny vecka i morgon och därmed kommer nya schemat igång. Det blir ganska stora förändringar med både det ena och det andra. Får nog skriva en redogörelse i morgon om vad som hände förra veckan och lite hur vi gör i veckan nu.

Kram på er så länge ♥

Grabben släppte jag av......

..... hemma hos en av assistenterna alldeles nyss. Nu drar de ut på äventyr och jag önskar dem en mycket trevlig och härlig dag! Jag tror de får det kanonkul!

Utbrott förstås....

Mannen hämtade hem en lugn och fin Turbo från korttids strax efter lunch idag. Turbo har varit där ett par dygn. Jag gick hem tidigare från jobbet på eftermiddagen idag. Mannen skulle åka iväg helt ensam och är borta över natten. Han har inte haft många ensamma timmar denna sommar så nu var det hans tur att vila hjärnan lite. Det unnar jag honom så väl! ♥

Mannen förberedde Turbo på det nya vi fick höra igår på mötet på kommunhuset. Jag gjorde ännu mer slag i saken och visade lite mer praktiskt i samband med det. Och.... det kom förstås ett utbrott.... (och mitt andra par solglasögon blev ihopknöcklade) men vad hade vi väntat oss? Allt är nytt och känns främmande för honom, det är klart att det inte går spårlöst förbi!

Turbo - mitt hjärta ♥

Nu får det smälta in och jag hoppas det lägger sig och att Turbo kan förlika sig med de nya tankebanorna och planerna.
Eftersom jag är ensam med honom i eftermiddag och ikväll/natt så blir det inte längre inlägg från mig idag. Men jag återkommer förstås med lite utförligare redogörelse senare.

Kram ♥

ÖL mitt i vår soppa....

När läget har blivit som det har blivit här, så är det självklart att man grubblar, funderar och undrar hur saker och ting kommer att bli. T ex: hur långt får Turbo sjunka innan det händer något, m m? I förmiddags kom jag att tänka på den här bilden:

Tänk efter vad det står!! Den där dagen (som utlovas) kommer aldrig! Lite så kändes det med detta bollandet runt i kommunen bland olika högre chefer. På det sättet kommer vi aldrig fram till en lösning....
Men på eftermiddagen blev jag och mannen blixtinkallade till ett möte på kommunhuset. En kvart efter inringningen var vi på plats..... och där satt fyra chefer inom kommunen och väntade på oss.....

Jag får se om jag hinner få till något längre inlägg här ikväll för att berätta hur det gick, annars får ni ge er till tåls....

Kramar så länge ♥

Gnälla....

.... ska jag inte göra här idag, så jag tar en paus från bloggen ikväll.... Jag kommer igen i morgon och hoppas slippa negativa tongångar.... Hoppet är väl det sista som överger en, eller hur?!

Kram, kram!

Skickat via Blogsy

Idag är jag en gnällspik!

Nu tänker jag gnälla lite... och den som inte vill läsa gnäll får vackert hoppa över det här inlägget. Gårdagen, nä, den var inte bra och motgångarna fortsätter lite smått idag... eller ja, det finns positiva saker också men tyvärr tänker jag fokusera på det negativa, vilket jag oftast försöker undvika. Men både mannen och jag börjar tröttna rejält på att bollas fram och tillbaka i kommunen och ingenting blir beslutat!

Tre utbrott från Turbos sida hann vi med igår. Det första kom på morgonen och berodde på ett schemafel på korttids. Det är sånt som händer - och det hoppas jag alla förstår - men skriver ändå ut det för att visa kunskapsmässigt hur känsliga personer med autism är. Är man inte insatt i autism och läser min blogg så kan det vara bra att veta att även en "liten bagatell" kan ställa till det. Att förvänta att en viss personal ska möta upp på morgonen och det kommer en annan - nej, då blir det baklås för min son även om han helgillar båda personerna, så det har inte med det att göra.

Jag såg riktigt hur det svartnade i honom när det var "fel" kille som mötte oss mot vad vi räknat med. Det tar några sekunder, sen kommer utbrottet och grejer flyger ut ur bilen, det han får tag i går sönder m m.

Jag säger snabbt till personalen att, vi åker en sväng och kommer tillbaka senare. En halvtimmes åktur med lite avledning blev det och sen kunde jag lämna en något lugnare Turbo på korttids. Jag var inte orolig när Turbo väl kom in där, för personalen är duktig och han trivs. Men det är tur man har det jobbet man har där det oftast inte gör något om jag kommer en halvtimme för sent!
Men som sagt, det där är lätt hänt att det blir missar och inget jag hakar upp mig på.

Utbrott nr två kommer senare. Assistent Nisse har gått av sitt pass på tidiga kvällen och jag och mannen är hemma med Turbo. Jag hade gjort tecken till mannen när han kom hem om att "idag är det dallrigt"! Men det hjälper inte att vi ligger lågt. Dallret stegrar sig i Turbo och det rinner över. Vad orsaken till dallret är, vet vi inte först.

Mitt i stöket så bryter jag och säger till Turbo att vi åker en sväng med bilen. Allt för att försöka hindra ett än värre utbrott. Väl ute så lugnar han ner sig efter en stund. Den första meningen han säger är: "Var ska jag vara nånstans på måndag?" Jadu, jag har inget svar på det än. Självklart börjar det ligga och gro i honom när han inte kan förberedas på vad som ska hända! Det är i nästa vecka som skoltiderna skulle dragit igång, men eftersom det inte blir någon skola för Turbo så är det ett svart hål!! Ingen instans i kommunen har hittills tagit på sig ansvaret för Turbos sysselsättning även om alla känts positiva, men det hjälper ju inte honom!

Vi har bollats hit och dit, fram och tillbaka och igår hade mannen kontakt med en annan chef som vi bollats till. Hon förstod inte vad hon hade med saken att göra!! Gissa om jag höll på att flyga i taket?!? Tiden bara går och Turbo blir mer och mer orolig när allt är så ovisst! Utbrotten kommer att hagla över oss om det inte blir någon lösning omgående. Turbo kommer alltså att gå ner sig i sitt mående om det får fortsätta så här och så orkar ingen ha det. Utbrott dagarna i ända... nä, tack!! Stackars Turbo, som alltid är en positiv och glad kille när allt är tillrättalagt...

Det här läget känns extra surt eftersom Turbo har viljan, han är sugen på att sätta igång med något nytt och sträva efter att nå sitt mål, med vägledning av oss. Ett bollande hit och dit inom kommunen gör att det nu går åt fel håll.... Men kommunen har ett ansvar även för dessa ungdomar som inte riktigt passar in i den vanliga mallen och det ansvaret MÅSTE de ta!

Om det inte blir en lösning ganska omgående så blir situationen ohållbar pga flera olika saker, saker som jag inte tänker gå in på i detta inlägg men det kanske kommer i nästa - vem vet...
Nu har jag skrivit av mig lite för nu och jag ber om ursäkt för det icke så glada uttrycket i inlägget idag. Jag ska försöka fokusera på det positiva i nästa inlägg, för vi har massor att glädjas åt mitt i detta problem. Vi har bl a den fantastiska personalen runt Turbo både på korttids och assistenterna här hemma, som är värda beröm allihop!

Nu ska jag "roa" mig med att försöka förklara för Turbo hur nästa vecka ser ut... han undrar ju liksom.... hejåhå....

Kram från mig ♥  

Lite less....

.... och jag känner att paniken börjar krypa närmare.... Varför ska allt vara så segt och varför ska allt vara så svårt?? Luften gick lite ur mig idag.

Till på köpet börjar Turbo kännas lite dallrig. Inte konstigt förstås. Jag och Turbo är precis hemkomna efter en utflykt med bilen i kvällsskymningen. Ett utbrott var på väg och därför tog vi en sväng för att få honom på andra tankar. Det första som kom ur honom i bilen var en fråga som berörde närmaste framtiden. Om jag ändå kunnat ge honom ett besked...

Återkommer! Kram ♥

Ny ritning... stiltje

Konstigt att dagarna har en sån förmåga att springa ifrån mig! Men jag får försöka hinna med några rader här ikväll ändå.

I slutet av förra veckan fick vi ett nytt ritningsförslag från arkitekten. Tyvärr har handläggaren som ska bevilja/avslå ritningen semester fortfarande. Men i morgon tror jag både han och byggnadsteknikern ska vara på plats igen. Då hoppas jag de prioriterar vårt ärende, och det tror jag de gör. :)

Ritningen såg riktigt bra ut, tycker både jag och mannen. Nu återstår det att se vad, i första hand, handläggaren tycker. Har vi ordentlig tur så hör han av sig i morgon - kan vi hoppas på så snabba ryck?? ;)

Lite stiltje har det blivit på sysselsättningsfronten för Turbo tills om en vecka då skolan egentligen skulle dragit igång. Tyvärr är det semestertider även hos den enheten som vi slussats vidare till. Men mannen hade kontakt med skolchefen i slutet av veckan och han ser fortfarande positivt på läget. Och då får väl vi också göra det.... även om veckorna går.... Nu brinner det i knutarna! Turbo har ju ingen aning om vad som händer fr o m den 17/8 och det är verkligen inget bra läge. Nu lever vi på hoppet!

Turbo har kommit hem från korttids i eftermiddag efter att ha varit där över helgen. Han verkar lugn och go, även om de kastat om liiiite med personalen där. Men det har tydligen gått bra. Och jag och mannen har kopplat av - kände att vi verkligen behövde det!

Nu får det bli kvällsbestyr så vi kommer i säng och kan ladda inför en ny spännande vecka!

Kram, kram ♥

Över stock, sten och bäck!

En massa tankar och dyl snurrar i mitt huvud just nu och jag hade tänkt få tid att skriva ner dem här idag. Bl a en liten rapport om vad som hänt under torsdagen och fredagen med tanke på den närmaste framtiden för Turbo. Men vet ni... jag och mannen drog iväg på en utflykt idag som tog nästan hela dan. När vi kom hem blev det grillning med ett glas rosé till, och sen försvann lusten att skriva ett längre inlägg. Men det kommer förhoppningsvis i morgon i stället. :)

Dagens utflykt ja... Turbo är på korttids under helgen och både mannen och jag kände för att hitta på nåt. Ut och lufta oss och kamerorna lite. :)
Vi åkte några mil och letade på en mosse som hade diverse spångar och stigar att gå på. Vilket lugnt och avkopplande ställe! Härligt! Där skulle jag kunna sitta en halv dag och varva ner, men tyvärr är det lite långt att åka för att bara vara en förmiddag för sig själv.

Efter det kom vi på att vi skulle leta på ett häftigt ställe som vi varit på för ca fem år sen. Jag hade i mitt bakhuvud att jag hört att "sevärdheten" är borttagen, men var inte riktigt säker. För att komma dit får man klättra i snårskog och försöka ta sig över en bäck som är lite för bred för att hoppa över. Men eftersom mannen har ett positivt tänk och jag är envis som en röd gris, så gav vi inte upp i första taget. Fram skulle vi!

Det resulterade i lite skador, men inte värre än att vi kunde gå vidare. Det där läker snart!

Men när vi väl kom fram så var mina farhågor rätt iaf - det fanns inget kvar av det vi tänkt titta på och fota en del. :( Misstänker att miljökontoret haft åsikter om att det stod där i skogen....

Måste visa er vad det var, för jag hittade mannens foton sen sist vi var dit - alltså för ca fem år sen. Det är ett gammalt tåg sen, gissningsvis, före 50-talet?! Det stod inne i urskogen och har stått där i årtionden. Sååå häftigt fotoobjekt!!

Ja, ja, vi klättrade tillbaka ut till vägen igen och sen blev det hem och grilla. Nu blir det soffhäng ikväll då våra kroppar är lite möra efter allt klättrande över stock och sten. Men härligt var det! :)
Kram på er! ♥

Sista rundan

Tisdagen var en trött dag, för både mig och Turbo. Men onsdagen var bättre. Vi börjar nog sakta men säkert vända tillbaka dygnen igen efter semester och ledighet.
Igår var det onsdag... den sista onsdagen som jag hämtade Turbo från fritids och vi tog vår sedvanliga omväg hem därifrån. Sen är det slut på dessa onsdagshämtningar! Det blir som sagt, många förändringar framöver och att fritids tar slut är en av dem. Han har fritids nästa vecka också, men det var sista onsdagshämtningen och det är då vi brukar ta en extra omväg. Igår blev den extra lång - jag tror den landade på ca åtta mil!

Men jag visste ju att det var sista gången och då blev jag extra snäll och åkte gladeligen de där milen. Jag älskar ju att köra bil och Turbo älskar att åka bil, så vi tog oss runt i "vildmarken" igår och åkte där vi inte brukar åka. Turbo var ur och tittade lite på nåt ställe också, och jag fick fota lite, så det gick ingen nöd på någon av oss.

Av någon anledning hamnade vi långt ute i bushen, men hem kommer man alltid på något sätt. :)

Den här sista onsdagsrundan tog två timmar och en kvart, för att vara exakt! Men det var det värt! Jag och Turbo har ett bra snack efter vägarna, så det gör bra nytta att åka en sväng med honom. Dessutom stannar vi lite här och var, där det finns något att titta på.

På förmiddagen igår, åkte jag och mannen en del mil till assistansbolagets kontor. Där hade vi möte med Kent (som numera är vår verksamhetschef) och våra assistenter. Vi gick igenom det nya schemaförslaget som ska gälla från den tiden då det egentligen skulle varit skolstart. Antalet assistenter som kan jobba med Turbo är nu uppe i fyra stycken, och då är inte Kent inräknad eftersom han inte är assistent längre. FYRA stycken - det är helt otroligt vad det gått bra att komma så långt, även om det förstås tagit tid! Att det gått så bra, beror förstås på assistansbolagets förmåga att hitta bästa assistenterna som passar Turbo perfekt!

Det är fortfarande Timmy och Nisse som tar den tiden som skulle varit skola, och sen plockar vi in Erik och den nye Ove på eftermiddags- och något helgpass här hemma. Fr o m v 34 kommer vi att köra på med det nya schemat och det är stora förändringar för oss alla. Vi har diskuterat hur vi ska göra, men vi har valt att köra på fullt ut på en gång. Därmed slipper Turbo flera förändringar. Vi tar en stor förändring direkt. Rätt eller fel - ja, det får visa sig och vi är beredda att backa ifall det skulle bli fel. Men både assistenter, verksamhetschef och vi föräldrar tror att det här blir det bästa.

Det kommer säkert att bli en tuff tid, trots allt. Jag och mannen får det tufft i o m att vi inte kan vara hemma när assistenter är här. Vi väntar förstås på bostadsanpassningen som eg skulle behövt vara klar innan vi börjar med nya schemat. Men eftersom assistenterna behöver jobb och vi inte vill mista dessa fina assistenter, så gör vi så här och jag och mannen får försöka överleva på något sätt.... Det löser sig säkert....

Nu får det bli godnatt för ikväll! Kram, kram ♥

Olöst planering

Idag är jag bara sååå överväldigad… nej, förresten, jag ska börja skriva om en annan sak! Jag blev så glad över att få veta att jag varit saknad av några läsare här på bloggen. Jag har ju inte skrivit lika flitigt nu under ”semestern” som jag brukar. Kul att höra från er att ni uppskattar att jag skriver! Så jag ska försöka fortsätta ett tag till….

Och sen… wow, säger jag bara! Vilka fantastiska assistenter vi har! (Hört det förut?? ;) ) Efter mitt förra inlägg – där det framkom en del farhågor – så hörde en av våra fyra assistenter helt oväntat av sig ganska omgående, alltså i natt, haha, och frågade om han kunde hjälpa till på något sätt. Vi hade ett ganska långt snack idag och jag blir så varm i hjärtat av ett så här fint initiativ. Alla kommer vi i kontakt med olika personer och hjälps vi åt att nysta och lägga ut krokar åt olika håll så vet man aldrig vad det kan leda till! Förhoppningsvis något positivt för Turbos skull.

Jag hoppas iaf att vi under den här veckan ska kunna fortsätta nysta där vi slutade när semestrar tog över och ”allt” las på is. Nu börjar det bli bråttom med att få fram lösningar. Denna veckan och nästa vecka kvar, sen så ska nytt sättas i verket som vi som sagt inte fått någon lösning på, mer än assistenterna.

Idag har Turbo varit på fritids/korttids på förmiddagen när jag jobbat. Men nu är vi trötta, både Turbo och jag – ordentligt trötta! Jag såg i ansiktet på Turbo vid hämtningen att han inte var jättepigg. Det får nog bli tidigt i säng ikväll så vi vänder tillbaka dygnet nån gång. I morgon väntar nya utmaningar med ett möte med assistenter och ledning där. Spännande att få allt spikat med nya schemat efter vissa justeringar, förhoppningsvis! Vi får se vad som händer. Några små saker hänger i luften även där, tror jag.

Kram för ikväll ♥

Farhågor

Usch, mitt dåliga samvete gnagde i mig igår hela dagen! Inte roligt, men mitt fel att vi fick en sämre morgon. Vi hade bestämt sen innan att jag skulle jobba på förmiddagen, medan mannen var hemma med Turbo. Seg som jag alltid är på mornarna så gick jag inte upp i tid utan Turbo hann vakna och komma igång.
Den där morgontiden då Turbo är omedicinerad och vi är hemma alla tre - nä, den tiden har vi lärt oss för länge sen att den inte funkar så bra. Det bästa är om en av oss är ute ur huset när Turbo startar dagen. Men eftersom jag inte hade åkt iväg i tid, så anklagar jag mig själv för att det blev som det blev med lite utbrott m m... Man lär så länge man lever, men tråkigt att det ska vara av misstagen man lär sig när man vet så väl vad som gäller utan att göra misstag!

Det lugnade ner sig när jag kommit iväg, och dagen flöt på bra sen.

Idag var första riktiga jobbardagen efter semestern och det betydde att jag skulle väcka upp Turbo på morgonen. Tyvärr blir det ju att man vänder lite på dygnet när man inte har någon egentlig tid att passa. Vi har väl inte lyckats vända tillbaka dygnet så Turbo var väl inte alltför pigg i morse. Men det gick bra ändå att komma iväg till fritids för ett förmiddagspass.

Jag hämtade kl 14 och direkt efter det kom Timmy och hade eftermiddags- kvällspass som assistent här hemma. Även Ove kom för ett par timmar på bredvidgång. Vi klämde in det också när vi ändå var i farten. ;)

Allt hade nog gått kanonbra, men vi märkte när vi löste av Timmy kl 20 att Turbo var lite i gasen. Jag hoppas det berodde på enbart trötthet och inte något annat.

Här kommer mina farhågor in inför framtiden. Många tankar cirkulerar angående närmaste framtiden. Mycket är det som blir nytt ganska snart för Turbo. En del grejer har vi inte ens klara och vet inte hur det blir, men andra grejer håller vi på och spånar på, ihop med i första hand Kent på assistansbolaget. Som tur är har vi kommit så pass långt iaf, så det där med assisterandet och personer runt Turbo är ganska klart. Lite finslipning på schemat och sen är det kirrat.

Men resten.... sysselsättning, lokal, tider, vem ansvarar m m... frågorna är många som hänger i luften. Om två veckor ska något sättas i verket och Turbo och vi andra har inte svar på någon fråga mer än assisterandet. Jag anar att det är lite det som Turbo börjar känna i kroppen nu. Ikväll var han också lite "uppåt väggarna" och stegrar det sig om vi inte får någon klarhet i den närmaste framtiden ganska omgående nu så.... nä, kan man säga upp sig då??

Nu får vi inte tro att det ska bli så illa. Vi lever på hoppet och vi har börjat jaga lite folk idag som kan tänkas ta ansvar. Men svårt att få tag i dem förstås. Fortsättning följer....

Kram och godnatt! ♥  

Regnig utflykt

Vilken härlig Turbo-dag vi haft idag! Inget märkvärdigt kanske, men han har varit sååå harmonisk! Han har suttit och sjungit hela långa dagen och det är ett stort bevis på att han är harmonisk inombords. Det är en så härlig känsla och atmosfär runt honom vid såna tillfällen. Vi njuter!

Jag hinner inte med här på bloggen som jag tänkt. Kvällen blev inte som jag planerat eftersom Turbo fick för sig att vi skulle ut och cykla. Den turen tog längre tid än vi trott, så tiden sprang ifrån mig - igen!

Men iaf... I torsdags hade vi assistent Erik här hela dagen hos Turbo. Jag och mannen skulle äntligen få komma iväg på den där efterlängtade fotorundan. Vi skulle åka den där rundan som jag fick tips från Kent och som jag var ute på i våras. Nu skulle jag få visa mannen den vackra vägen. MEN vädret var ju inte det allra bästa, tyvärr.

Vi började rundan med att kolla in ett museum, eftersom det ändå regnade. Intressant, eftersom mina föräldrar jobbade inom branschen, men i en annan del av Sverige. Även mannen halkade in i branschen ett tag, tack vare dem.

Sen åkte vi vidare för att titta på den vackra naturen och åka den lite slingriga vägen. Surt att vädret inte var så bra, men vi gjorde ändå det bästa av det.

Det var det om torsdagen, som blev en mysig dag trots vädret.
Igår (fredag) jobbade jag mesta tiden och mannen var med Turbo. Allt var lugnt och städat.
Idag har jag umgåtts med en del vänner halva dan. Så härligt och trevligt! Speciellt trevligt att få träffa "Strutgumman" som läser min blogg och följer vårt liv genom den. Tack för snack och goa kramar! Det märks att du jobbar som assistent....

Nu måste jag stoppa skrivandet för idag. Många tankar snurrar ang Turbo, assistenter, den närmaste framtiden m m, men mer om det i nästa inlägg.

Kramar! ♥