Tabbar, missar och utbildning

Vilken dag det här blev då!! Jag skulle nog inte ha gått upp ur sängen idag... Det har blivit en massa missar och tabbar från alla håll och kanter, så även från mig, som naturligtvis stör Turbo. Inga missar går obemärkt förbi för honom.
Men morgonen började bra! Turbo pratar om den nya assistenten som ska komma på bredvidgång för första gången på måndag. Och det låter förväntansfullt! Kent och den nya kan nog vänta sig något från Turbo med glimten i ögat då, har jag en känsla av......

Några minuter innan taxin kommer så ringer assistenten som ska jobba i skolan. Han har försovit sig.... och skäms ihjäl! Sånt som händer. Jag höll Turbo hemma och vi åkte iväg nästan en timme försenat till skolan. Assistenten har ju en bra bit att åka. Lite störig blev Turbo innan jag lämnade av honom, men jag litade helt och fullt på att den duktiga assistenten fixar honom kanonbra.

Vid lunchtid kommer jag på att - hjälp! - jag har tabbat mig ordentligt inför resten av dagen! Suck! Måste jag också spä på och sabotera dagen?? Jag hade helt och hållet glömt att visa Turbo ett par bilder från korttids. De har möblerat om där och det skulle jag ju ha visat honom. Han skulle ju dit direkt efter skolan idag. Vad trött jag blir på mig själv! För mycket i huvet, helt enkelt....

Jag sms:ade bilderna till Turbo samtidigt som jag sms:ade och förberedde assistenten i skolan på att nu kan det bli trubbel.....
Mycket riktigt så blev det jobbigt för Turbo! Fick några mindre härliga sms tillbaka. Men som sagt, assistent Timmy är duktig så jag var inte orolig för att han inte skulle klara av situationen. Däremot uteblev lektionen som återstod av skoldagen. Det gick inte alls och det var ingen idé att försöka. Bara att lyssna till Turbo och läsa av och sen åtgärda det som behövs.

Ny möblering på korttids

Efter den missen fick jag erkänna mitt misstag för Tom på korttids som skulle ta emot efter skolan. Men han är rutinerad och hade ett ess i bakfickan att ta till så Turbo avleds från negativa tankar. Hur det gick när han klev in på korttids och såg ommöbleringen, vet jag inte. Men även här känner jag mig trygg. Tom står pall!
Nu undrar ni säkert varför de är tvungna att möblera om när nu Turbo är så känslig. Men det har sina orsaker och det var nödvändigt.

Precis innan jag skulle stänga packningen och köra upp den till korttids, så ser jag att det är något som inte stämmer! Hjärnsläpp och ett till misstag höll jag på att ställa till med. Fel påslakan på täcket! Jag hade tvättat och bytt som jag brukar när han ska till korttids, men i hastigheten tagit fel. Det FÅR INTE hända! Tur jag kom på det, annars hade Tom garanterat fått se ett utbrott från Turbo. Jag tycker det varit nog med omställningar som orsakat oro för Turbo idag.....

Nu några ord om utbildningen vi var på i tisdags på assistansbolaget. Det är en tvådagars utbildning och detta var alltså första dagen. Föreläsaren var från Ågrenska. Där är de väldigt duktiga på bl a NPF. Vi har erfarenhet sen tidigare av Ågrenska. Den assistent som Turbo hade i 4:an - 6:an fick gå en tvådagars där. Den assistenten hade aldrig jobbat med NPF innan, men hon sög åt sig som en svamp och blev som klippt och skuren för att jobba med Turbo sen. Oj, vilken fingertoppskänsla hon hade när det gällde att läsa av och se Turbos behov.

I tisdags var det introduktionskurs med en hel del grunder inom NPF. Det mesta har väl jag och mannen hört innan, men man behöver verkligen en push emellanåt och lite uppfriskande av minnet. När hon avslutade dagen så ville hon att vi var och en skulle säga en enda mening som vi speciellt tog med oss efter dagen. Jag kom inte på något just då, men nu efteråt tänker jag på ett par saker hon nämnde och som stämmer så väl in på Turbo. Han är ju väldigt verbal och man lurar sig ofta på det och tror att han tar in och förstår allt som sägs. Men så är det inte, och det vet vi som lever närmast honom. Han kan t ex säga en sak och förstå, men förstår inte om någon annan säger samma sak till honom. Han kanske svarar precis som att han skulle förstå, men gör det inte. Det är värt att tänka till lite extra på det när man är i Turbos närhet och viktigt att man använder bilder ofta och mycket.

En annan sak som hon också nämnde, tycker jag är riktigt svår när det gäller Turbo. Har man någon typ av NPF-diagnos så orkar man inte med allt som "standardpersoner" gör. T ex skolsituation m m. Hon tog en jämförelse - att ha migrän. Tänk dig att ha migrän och ändå behöva utföra allt du gör i normala fall, utan att vila eller komma bort från alla måsten och krav!
Här tycker jag det är svårt. Var går gränsen för Turbo? Hur mycket kan man kräva i skolarbetet? När ska vi tro att det är stopp? Var går hans gräns? Ja, hur ska man veta??
Det var lite om det och vi ser fram emot fortsättningsdagen!

En del av behållningen efter en sån här dag är att få träffa andra som jobbar som assistenter och/eller andra föräldrar. Det var ett gott gäng som samlades - det var jag och mannen som var föräldrar och en mamma till. Resten var assistenter, närmare bestämt sex stycken varav den ena var "vår" Nisse. De övriga fem var från assistansbolaget. Härliga killar med mycket humor. Vissa var roligt crazy med mycket glimt i ögat, men samtidigt seriösa och duktiga i sin yrkesroll. En härlig stämning var det mellan dem. Någon gång i framtiden kommer kanske någon av dem in här i huset, man vet aldrig.

Jag fascineras återigen över detta assistansbolag! Var får de tag på dessa fantastiska killar?? Jag bara undrar! På andra ställen finns det inga alls att få tag i och här finns det flera stycken som verkligen kan sitt jobb och passar för att jobba med autism. Och fler än de vi träffade där, finns det i assistansbolaget. I nuläget känner jag mig trygg och känner att det löser sig för Turbo på något sätt. Ett par stycken av dem vi träffade kände jag ganska på direkten skulle kunna vara klockrena med honom. Åldern är perfekt (de var alla mellan 22-28 år, tror jag), de är ansvarstagande, ödmjuka, kunniga och verkligen lämpliga för autismjobb. Det blir spännande att se hur den närmaste framtiden kommer att se ut här....

Här kan jag också poängtera att det är viktigt att ha en verksamhetschef på assistansbolaget som känner brukaren och vet vilken assistent som kan tänkas passa. När Timmy kom in här så var det en person som vi aldrig hade träffat. Men vi litade helt och fullt på att Kent visste att det var rätt person för Turbo. Och han var verkligen klockren!

Just nu njuter jag av vår assistanssituation när vi ser och förstår vilken underbar personal vi har! Sen blir det spännande att se hur den nya kommer att bli för Turbo. Det är en kille som inte Kent har handplockat, det är någon annan som ligger bakom den rekommendationen. Spännande var ordet!

Nu får det vara nog med ord från mig idag innan ni somnar framför skärmen och inte orkar läsa mer!
Må gott allesammans och kram på er! ♥