onsdag 16 juli 2014

Färdigtestat

Nu så har vi testat gränserna färdigt för den här gången. Det gick så bra som jag önskade och trodde att det skulle gå. Turbo har ansträngt sig för han ville så gärna att det skulle fungera. Han var med på noterna när vi planerade detta dygnet och ville försöka.

Det senaste halvåret har Turbo mognat väldigt mycket. Hösten var ju kaotisk med en katastrofal skolsituation, så då kan man inte se att det gått framåt, det går inte att se annat än bakslag i såna perioder. Men när det lugnade sig där och man åtgärdade allt som inte passade honom så har han gått framåt väldigt mycket. Det betyder ju allt, att det är väl anpassat överallt, om livet ska kunna gå framåt för Turbo.




Vi har inte haft gäster på flera år när Turbo är hemma. Jo, förra sommaren var vår f d stödfamilj på besök. De hade då inte setts på ett par år. Men det gick väldigt bra och det var en ganska kort stund. Nu tyckte vi det var dags för Turbo att få träffa en släkting som vi umgicks med mycket då barnen var små. Men sen gick det inte längre pga Turbos hyperaktivitet eller vad man ska säga.... Den här killen är 17 år, alltså ett år äldre än Turbo. Han kom hit vid lunchtid igår och åkte iväg vid lunchtid idag. Det blev alltså en nattgäst så vi hade både kvällströttheten och morgonkaoset med Turbo samtidigt som vi hade besök. Lite pirrigt var det allt, men det gick bra.

Jag och Turbo hade gått igenom lite utvägar om det skulle bli jobbigt. Vi hade en plan B på hur han skulle kunna agera. Han tog t o m morgonmedicinen innan han klev ur sängen för att den skulle hinna verka innan alla kom igång här. Det är en brytning mot de vanliga rutinerna, men han förstod nog att det var det bästa.


Dags att skjutsa 17-åringen till tåget

Vi ska väl kanske tillägga att den här 17-åringen är världens lugnaste och världens tystaste så han gör inga väsen av sig alls. Annars tror jag inte det hade funkat eftersom Turbo är så pass ljudkänslig och inte vill ha en massa snack runt sig. Det var väl inte mycket de gjorde tillsammans, de är väldigt olika i sättet, men vi är ändå glada att det gick att ha en nattgäst här och det verkar som att Turbo är nöjd med dygnet.

Det var det det! Skönt att det funkade. Det går säkert inte alltför ofta eftersom det kräver ansträngning från Turbos sida. Men det känns ändå som att han gör framsteg, så det finns nog hopp även om jag tvivlat genom åren.

Go´kväll på er alla ♥

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men ååååh vad härligt! Helt underbart när det fungerar, vad roligt.
Jag blir så glad att se så stora framsteg, det inger hopp även för andra =)
Stor kram <3

Nina sa...

Wow!
Ni är fantastiska, hela familjen!
Kramarom o saknar massa! <3