Akututryckning från hab

Nu är det nog dags för mig att varva ner den här dagen och försöka få ihop ett blogginlägg. Både gårdagen och den här dagen har gått i ett, men nu hoppas jag det ska lugna sig lite.... Jag kan börja med att berätta om gårdagens strul. Det började med att jag hämtade ut medicin till Turbo på apoteket. Ni som hämtar ut medicin vet att nuförtiden byter man ut den föreslagna medicinen mot en billigare. Det kan väl kanske vara ok i de flesta fall, MEN INTE FÖR EN SOM HAR AUTISM!!!

Förra gången jag hämtade ut, så betalade jag mellanskillnaden för att slippa byta, men igår kände jag mig snål och tänkte att det går säkert bra med en liknande tablett. Men de var inte ett dugg lika, såg jag när jag skulle portionera upp dem! Jag var tvungen att förbereda Turbo på detta och naturligtvis får han ett utbrott. Jag inser att det här inte blir bra eftersom mannen och Turbo kommer att befinna sig på resa när han ska ta den första tabletten av den nya sorten. Riskera utbrott på bortaplan känns inte bra alls..... Dessutom är risken överhängande att Turbo inte får i sig medicinen som så väl behövs.

Tabletterna var inte lika nånstans... förutom färgen! 

Jag chansar och ringer habiliteringen och frågar om de har en läkare på plats som kan skriva ut nytt recept lite akut. Nej, det finns ingen förrän nästa vecka! Men sjuksköterskan förstår verkligen situationen och beklagar och funderar på om det finns någon lösning. Hon skulle försöka lösa det och återkomma till mig sen. Hon jagar upp en läkare i Göteborg (10 mil från oss) så inom 20 minuter var det löst och jag kunde åka till apoteket igen. MEN, tyvärr hade de inte den sorten hemma!! Typiskt! Apotekaren var vänlig och ringde runt och kollade upp var de kunde tänkas ha den och ja.... tre mil bort fanns den. Jag fick åka sex mil för att få tag på den, men vad gör man inte för att slippa utbrott och en förstörd resa för mannen och Turbo?!?

Igår kväll begav de sig iväg iaf, när jag äntligen kom hem med rätt medicin. De beräknas vara borta några dygn, men man vet aldrig vad som händer. Jag har iaf fått rapporter från mannen idag att dagen varit toppenbra. Jag hoppas det fortsätter så.

Idag har jag jobbat en stund, sen tog jag bussen till stan och köpte lite målarfärg. Jag fick sällskap av en god vän i Diagnoslandet och vi lunchade ihop i stan också. Frampå seneftermiddagen var jag hemma igen och kunde så småningom börja måla. Jag måste komma lite närmare slutet på matrummet som jag försöker förvandla från furu till svart och vitt. Här har jag gett mig på furubordet som ska få svart bordsskiva och vita ben.

I morgon fortsätter jag med målandet. Vi får se hur långt jag kommer. Bildbevis kommer säkert här på bloggen.
Ha det coolt därute om det nu går i sommarhettan! Kram på er iaf ♥

PS. Måste bara inflika att visst har vi världens bästa habilitering som är förstående och verkligen bryr sig och gör vad de kan?!?
Sen vet jag att läkaren kan kryssa i på receptet att medicinen inte får bytas. Men då måste jag säga till och detta har jag glömt säga när jag ringt för påfyllnad. Förhoppningsvis kommer jag ihåg det nästa gång efter denna incident. Sjuksköterskan skulle även ta upp det med deras läkare, för detta är nog ett ganska vanligt problem, skulle jag tro. DS.