Det är väl dags att få till ett längre inlägg här. Det blev lite tomt på ordentliga inlägg ett tag nu. Först var jag och mannen bortresta under några dagar och sen utbrottade vi - eller vi och vi, Turbo utbrottade och jag och mannen assisterade så gott vi kunde. Men jag får väl ta det från början.
Jag lämnade Turbo på korttids på torsdagens morgon. Allt gick bra och jag och mannen hämtade upp ett par vänner, sen drog vi iväg 25 mil bort. Kopplade av och träffade goa vänner.
Sååå underbart!! De där dagarna mår jag gott på länge :)
Vi träffade också ett par släktingar och vi hann med att både äta och dricka gott.
Många goa skratt blev det, och tårar av både glädje och annat, varma kramar m m. Helt enkelt en fantastisk helg och jag kunde koppla bort allt som varit och är här hemma! Ända tills på söndagskvällen då Turbo började sms:a mig och då får man koppla på den där psykologen igen. Det gäller att vända en negativ ton från Turbo och försöka slippa att hämta hem honom i förtid. Vi ljög inte för honom, men vi erkände heller inte att vi var på väg hem. Det blev lättare att vända humöret på honom på det sättet och jag och mannen behövde komma hem i lugn och ro innan hämtning på måndagen sen. Ibland måste man få tänka egoistiskt!
Hämtningen igår (månd) gick bra men jag såg i ansiktet på Turbo att han verkade stel. Om det bara berodde på trötthet eller om något annat inträffat, vet jag inte. Han och två personal hade varit till Liseberg på lördagen och härjat runt lite ;) och det satte nog sina spår. Den dagen hade visst gått kanonbra, men tyvärr har jag inte fått några rapporter om det sista dygnet på korttids så där vet jag inte hur det varit.
Men iaf.... ett utbrott kom ganska snart efter att vi kommit hem på tidiga eftermiddagen. Ett ganska kraftigt åskoväder drog förbi och det kom en blixt och ungefär samtidigt en rejäl åskknall så vi hoppade högt! Detta blev en aning för mycket för Turbo så utbrottet var ett faktum.
Assistent Kent kom innan han lugnat sig ordentligt, men det var bara för honom att vänta ut lugnet. Kent vet hur han ska agera i såna där lägen så det är inga problem. När lugnet var tillbaka och de kommit igång så lämnade jag hemmet och lät dem vara ifred.
Efter några timmar var jag och mannen tillbaka och det var dags för Kent att lämna oss för dagen. Turbo hade brått att få iväg Kent, lite mysko men vi trodde han skojade. Men Kent hann inte lämna tomten innan ett hejdundrande utbrott brakade loss!! Huh, det blev rejält! Först hade vi ingen aning om vad som utlöste det hela och då är det svårt. Han nämnde bara Kent på ett negativt sätt som han aldrig gjort innan. Hmm.... vi fattade ingenting. Hans favo.... helt plötsligt var han inte vatten värd??? Tankarna började snurra, och jag hade två möjliga teorier.
Den ena var att Turbo nu fattat ordentligt att Kent kommer att sluta och den andra var att Kent av misstag fördärvat vissa saker i ett dataspel under eftermiddagen (vilket Kent berättade när vi kom hem). Det kröp senare under kvällen fram att det var tabben i dataspelet som orsakade utbrottet. Oj, oj, så djupt det satt i Turbo. Han ville inte se Kent mer och han blev kallad än det ena och än det andra. Jag försöker förklara att vi alla gör misstag och Kent hade känt det så fort det hände, att det där skulle han inte ha gjort. Men det går ju så snabbt i spelen så det är lätt hänt.
Vi lotsade Turbo igenom hela kvällen fram tills han somnade vid 23:30 och jag tänker inte visa någon bild på hur det såg ut efter utbrottet igår.... Man ser ändå att man inte kan slappna av en endaste liten sekund när det gäller Turbo, men det klarar ingen av, inte ens världens bästa Kent. Det är omöjligt. Min son är inte enkel....
Ett litet dilemma uppstod ju eftersom Kent skulle komma tillbaka idag och ha en ny kille med sig för att genomföra en bredvidgång. Den nya behöver lära känna Turbo innan skolan börjar och Kent behöver vara med och visa hur han agerar. Hur vi tog oss igenom den här dagen skriver jag om i nästa inlägg.
Kram på er alla ♥
3 kommentarer:
oj oj oj!
Det låter som det blir tufft framöver. Jag tänker att det kan vara så att det är för att Kent ska sluta trots allt även om han säger att det är spelet. Det där med att förstå sina egna känslor är inte alltid så enkelt.
Jag vet ju inte riktigt hur Turbo är där, men att ta avsked och separationer brukar ju vara svårt för alla och antagligen extremt svårt för Turbo. Han ser det kanske bara ur sitt perspektiv?
Jag har ju en här hemma som grät varje gång mormor åkte härifrån eller tvärtom fram till i vintras, trots att han visste att vi snart skulle ses igen och när.
Jag vet själv hur det är med personer jag vet att jag inte kommer kunna fortsätta träffa, jag måste stänga av direkt för att det blir för stora/ohanterliga känslor och avskärma mig.
Nu är ju alla olika, så jag vet ju inte, men tänker att det kan vara nåt liknande för Turbo?
Hoppas att inte kvällen vart allt för tuff nu och vilken härlig helg ni haft.
Stora kramen <3
Utbrott känns igen och vissa kan man inte förebygga..
MEGAKRAMEN
Ojojoj! Jag tänker lite som Lena, faktiskt. Hade det inte varit att Kent ska sluta, så hade det kanske inte brakat lös så där av missen...
Ja, det är inte enkelt med nånting ibland. Jag känner igen det där (som du vet) att det är så otroligt skört.
Våra barn är så beroende av precis rätt omgivning för att fungera, annars kan det gå helt åt skogen. Det är nog den biten som är jobbigast, tycker jag. Och som andra inte riktigt förstår, som inte sett skillnaden, och vad lite som avgör.
Hoppas introduktionen av nya assistenten fungerar idag.. Tänker på er <3
Kramar om!
Skicka en kommentar