Nu är den här veckan över och även korttidsvistelsen för Turbo är över för denna gången. Idag var det fritidsdags på förmiddagen och det var Valle som jobbade idag också. Det var glada miner från Turbo från tidiga morgonen idag, så det var inga problem som låg kvar och gnagde från veckans utbrott och turbulens på korttids. Sååå skönt!
För mig känns det ändå skönt att båda av ordinarie personalen där (Tom och Valle) nu har varit med om utbrott (missförstå mig rätt nu). Det är alltid lite oroligt innan en personal har sett på allvar hur Turbo kan reagera vid motgångar. Man vet inte förrän de varit med om det hur de själva reagerar. Blir de stressade, bevarar de lugnet, reagerar de som man "normalt" gör i såna lägen. Det "normala" är oftast inte rätt i fallet med Turbo och i fall där brukaren har autism. Så det gäller att gå emot det naturliga och det är inte alltid så lätt. Men med åren lär man sig och det sitter i ryggmärgen sen. Turbos utbrott kan ju vara lite skrämmande om man inte känner honom väl och vet hur man ska ta det, om man aldrig upplevt det. Men nu släpper vi det där och går vidare, men jag känner hur lättnaden lyser igenom från mig här....
NUUU tänker jag avslöja vad vi har för dröm som vi drivit på och tänker genomföra! Det är definitivt ingen dröm för Turbo, men för mannen och mig. I säkert tio års tid har vi funderat på om vi skulle fixa i ordning köket hemma hos oss. Men vi har dragit på det, men nu kände vi att det var dags. Så vi tänker blåsa ut hela köket - det blir bara väggarna kvar - och sätta in nytt från grunden. Ska bli jättekul när det är färdigt, men det har varit ett gruvsamt beslut eftersom vi vet hur Turbo fungerar.
Inget ska ju förändras för att han ska må som allra bäst. Men den biten kan han säkert vänja sig vid och vi kommer att lägga fram bilder för honom så han ser ungefär hur det kommer att bli. Det allra värsta är ju hur vi ska lyckas under tiden då hantverkarna gör sitt. Turbo tål ju inte en massa ljud eller att det springer folk omkring honom.... Vi har anlitat ett lokalt köksföretag här och bett dem fixa rubbet. De har varit mycket tillmötesgående och trevliga. De har fått en tidsfrist på sig - tio dagar! - och sen ska det vara klart!! Väggar, golv, tak, vitvaror, skåp, lådor - ja, precis allt ska vara fixat. Det inbegriper alltså snickare, målare, golvläggare, rörmokare m m och det ska bara säga tjoff så ska nästa hantverkare in när en är klar med sitt. Tror ni det lyckas?? Vi får verkligen hoppas på det!
Och Turbo då, vad gör vi med honom? Han kan inte utsättas för att vara hemma mitt ibland alla hantverkare och allt rivande, hamrande och spikande som det blir. Ni vet väl att jag har världens bästa man va?? Han kommer att åka bort med Turbo under tre dygn, så är de väck härifrån. När de kommer hem blir det ganska direkt till korttids där han ska vara i tre dygn. Då har sex dygn gått och sen får vi se hur vi löser resten. Men vi hoppas att hantverkarna ska ha kommit väldigt långt iaf.
Det var den ena och den största förändringen som väntar för oss och speciellt Turbo. Sen är det en till förändring längre fram i vår, men det är inte fullt så stor för Turbo även om det är stort och svårt för honom. Köket blir om några få veckor så det dröjer inte så länge.
Nu får ni ha en alla tiders trevlig fredagskväll! Jag hoppas att vi ska få det också, det verkar lugnt hemma och jag hoppas det håller i sig. Sitter fortfarande på jobbet men drar mig snart hemåt.
Stoooor kraaaaam till er alla ♥
1 kommentar:
Förstår precis! Känner dessutom igen känslan av att det är lite bra när personal har fått uppleva alla sidor. Det är inte förrän efter det som man kan lära känna på riktigt..
Härligt att det funkar så bra på korttids!
Lycka till med köket nu! Jag håller tummar <3
Kram Nina!
Skicka en kommentar