Smågalen helg!

Helgen som gått har gått lugnt tillväga. En hemmahelg där vi har delat på oss en del, mannen och jag, men vi har också varit hemma alla tre en hel del. Ganska mysigt får jag nog säga att vi haft :) När väl mornarna har gått så har det flutit på bättre sen. Mornarna är alltid jättejobbiga, innan medicinen har landat i Turbo och börjat verka. Det är en pärs att ta sig igenom varje morgon, men värst är det nog på helgerna när vi är hemma alla tre. Turbo är ju sån - en vuxen kring honom räcker.

Lite småroliga saker inträffade här hemma iaf. Sånt där lite lagom knasigt.
Jag har ju alltid kameran placerad så den inte är så långt bort från mig. Man vet ju aldrig vad som händer, varken inne eller ute. Vid ett tillfälle igår så fångade jag Felix i ett ögonblick och han såg helt crazy ut på bilden :)

Efter stormen Svens framfart med snö och allt, så fick Turbo nåt konstigt ryck och klädde på sig och gick ut och skottade. Det hör inte till vanligheterna så vi blev lite förvånade. Men bra att han rör på sig lite.

Helgens galenskaper var inte över i o m detta, må ni tro. Hör och häpna.... Turbo frågade om vi kunde gå ner i källaren så han fick använda gymmet?!? Klart att vi gjorde det!!

Detta har jag inga andra förhoppningar om än att det var ett engångsryck. Låter kanske pessimistiskt, men allting annat blir ju positivt i så fall då. Jag känner ju  min Turbo :)

Känns som vår helg varit rätt trevlig och mysig på många sätt! Bara att njuta och Turbo har varit go och inga utbrott även om mornarna är en balansgång.

Jag tänkte på en sak som Nina nämnde i en kommentar angående det jag skrev om i fredags. Jag förvarnade Turbo på torsdagskvällen om att Sven skulle dra in på natten och därmed kanske det skulle bli svårt för assistent Kent att ta sig till skolan på fredag morgon. Jag tyckte jag var tvungen att förvarna honom för att han skulle få smälta att det kunde komma ett negativt besked på morgonen därpå. Hade jag inte gjort det så hade det kommit som en chock för honom i stället och då kommer utbrottet som ett brev på posten. Nu hann alternativet sjunka in och han förstod situationen eftersom jag förberett och förklarat för honom kvällen innan.

Nina har en helt annan situation med sin dotter som också har bl a autism. Där kan de inte förvarna kvällen innan om att det ev. kan bli si eller så för då blir hon orolig i det läget i stället. I deras fall är det bättre med en plötslig ändring än att säga "kanske det blir så här".
Dessa båda exempel handlar om autism. Det visar att man måste känna till den enskilda individen väldigt väl för att kunna bemöta på bästa sätt. Det räcker alltså inte med att man pluggat och läst på om autism (även om det förstås är viktigt också) för att man ska veta hur man ska bemöta och hantera olika saker. Varje individ fungerar olika och har olika behov.

För oss så har vi märkt väldigt tydligt på senare år hur viktigt detta är för Turbo. Han har stort behov av att låta saker sjunka in sakta men säkert innan han kan acceptera något nytt. Denna vetskap hade vi mycket stor nytta av bl a när korttids skulle byta lokaler. Vi hade då bilder uppsatta på väggen framför honom där han oftast sitter här hemma. Bilderna satt uppe flera veckor innan flytten skulle till. Han hann då vänja sig vid tanken och frågor uppkom vartefter det sjönk in hos honom.

Ja, det var lite tankar som jag fick tack vare en kommentar! ;)
Godnattkram och sov sött ♥