Oroligheter både där och här!

Det är nog bara att inse att jag inte hinner skriva det jag vill idag här på bloggen. Hade velat göra en resumé över vår resa som gick till Istanbul, men tiden kommer inte att räcka märker jag. Men det kommer om ett par dagar för jag vill ha det för min egen skull också - bloggen är för mig även en slags dagbok som stöd för mitt dåliga minne. Men jag vet att en del blev lite oroliga här hemma när de såg på nyheterna om hur det såg ut där i fredags kväll och natt. Och visst blev vi berörda på en del sätt! När vi landat skulle vi bli fraktade med en i förväg bokad transfer till vårt hotell. Killen med vår namnskylt fanns på plats men inte minibussen. Den fick vi vänta lääääänge på och alla verkade stressade och skärrade. Det gick knappt att ta sig fram på vägarna pga det politiska läget. Myyyyycket folk i rörelse. (Staden har ca 13 milj inv.)

Utsikt från vårt hotellfönster :P

När bilen väl kom och vi åkte iväg så fick vi uppleva en stressad resa med bilar som körde i ganska snabb fart och låg tätt, tätt. Man använde signalhornet ofta, ofta! Till slut var vi äntligen framme vid hotellet, kastade in väskorna på rummet och sen gick vi ner i hotellets restaurang och åt en bit mat. Efter det kände vi att vi ville röra på benen lite så vi tog en promenad på stan. Vi gick neråt ett visst håll, men vände om och gick åt annat håll. Det var nämligen en massa turkisk polis i var och varannat gathörn. Och det var inte en och en utan 10-25 stycken i en klunga. Med full mundering - hjälm, k-pistar och kravallsköldar. Man märkte att de väntade på upplopp eller Iiknande. Men som sagt, vi gick åt annat håll. Där såg vi lite annorlunda inslag bl a den här mannen med sitt lite speciella djur som sin trogne följeslagare!! :)

Men, men, vi ville inte vara ute för länge på kvällen utan vi tog beslutet att gå tillbaka till hotellet och koppla av med en drink. Kändes säkrast så! Nästan framme vid hotellet så känner vi av tårgas. En ny erfarenhet! Har aldrig upplevt något liknande. Det stack och sved i ögon, näsa och på tungan. När vi väl kom till hotellet så var det förstås detta som var den stora snackisen. Vissa vände i dörren och gick tillbaka in på hotellet igen när de kände hur det var att andas därute. På nyheterna ser vi hur det kablas ut om oroligheterna som är under kvällen och natten på Taksimtorget som ligger ca 800 meter från det hotell som vi bodde på. Man hade använt både tårgas och vattenkanoner får vi reda på. Men nej, jag kände mig inte rädd konstigt nog. Fast jag kände mig inte så bekväm i situationen så jag ville ställa mig och plåta kravallpoliserna som var utplacerade i gathörnen.... Sömnen den natten blev inget vidare pga allt stök, men det fick gå ändå!

Dagen efter var det iaf lite lugnare så vi kunde gå lite friare. Det var lite om det. Mer kommer som sagt senare och då ska jag bjuda på lite vackrare vyer på bilderna än i dagens inlägg. Nu är vi tillbaka i vardagen igen. Vi hämtade Turbo i morse på korttids. Ett utbrott hade det varit där en av dagarna, men det var inte konstigt. Mycket ändringar i schemat med både tidpunkter och personal så han fick nog en reaktion där. Men jag måste ge en eloge till de som jobbat, Tom, Otto och Valle! De har verkligen gjort ett bra jobb på både det ena och det andra sättet! Här hemma går vi på tå lite och jag skulle bli väldigt förvånad om vi klarar oss utan utbrott idag. Vi landar lite med varann på ett mycket lugnt sätt och försöker vara så försiktiga det bara går. Nu önskar jag er alla en fin dag! Kram, kram <3

Skickat via Blogsy

Hemma igen!

Jag och mannen har precis landat i Sverige igen och kommit till vårt hem. Vi passade på att sticka iväg lite när Turbo varit på korttids ett par dygn extra. Inlägget i lördags var ett tidsinställt inlägg som jag skrivit i förtid. Jag återkommer i morgon med en rapport om var vi varit och vad vi varit med om. Spännande värre, för vi har varit med om en hel del ;)
En bild får ni så länge! En kram får ni också <3

Skickat via Blogsy

Väntande frågor får svar

Jag hoppas ni alla har det bra därute. Här njuter vi ledigt och laddar batterierna (eller nåt sånt....) när Turbo är på korttids några dygn. Tänkte sticka emellan med svar på några frågor som legat och väntat ett tag. Kan ju vara läge nu då. 

Jag börjar med de äldsta och då backar vi tillbaka till skolperioden under hösten som faktiskt var katastrofartad.

Nina undrade om lärarna har kunskap om autism?

Jadu, den nye Joakim har tidigare jobbat med elever med särskilda behov och lyckats bra vad jag vet. Läraren Tyra har levt med asperger inom familjen, så där fanns också en del erfarenhet. Men tyvärr var det inte tillräckligt när det gäller att jobba med Turbo. Erfarenheten att jobba med bildstöd, sociala berättelser och seriesamtal fattades hos dem båda och jag anser det vara en nödvändighet att kunna om man ska jobba med Turbo. Dessutom behövs en otrolig fingertoppskänsla eftersom han tydligen har mycket autism i sig och är mycket, mycket känslig och ganska svår och detta går inte att läsa sig till.

Anonym undrade om man inte kan träna Turbo på det sociala?

En mycket svår fråga att besvara. Jag tror att till viss del kan man nog träna honom på att klara vissa enkla saker. Denna fråga uppkom också i samband med den turbulenta perioden som vi hade på skolfronten under hösten. Det Turbo blev utsatt för under några veckors tid (stökig miljö) är nog väldigt svårt att träna honom i. Det tillhör diagnoserna att ha svårt för detta stök. En kort period eller en liten stund kanske går att träna upp, men inte i det långa loppet. Blir han utsatt för en för stökig miljö under en längre period så blir han skör och då tål han ingenting förrän det smäller. Så jag anser det vara mycket svårt, troligtvis omöjligt, att träna honom på detta.

För att förtydliga vad jag menar så kan jag ta som exempel att gå och handla på ett varuhus. Där är det mycket intryck, dålig struktur för en sån som Turbo. Vi kan ta med Turbo in dit om vi förberett honom på några enstaka saker vi ska handla t ex godis och en mjölkförpackning. Detta går vid förberedelse och om Turbo är harmonisk. MEN, han skulle definitivt inte klara av en storhandling i en sån miljö. Det skulle bli för rörigt och på ett varuhus vill man inte ha ett utbrott! Och vi vill heller inte utsätta honom för något som vi på förhand vet att han inte mår bra av.  

Anonym undrade också om Turbo inte kan få testa internat med en personlig assistent?

Här hänvisar jag till ett inlägg jag skrev den 14 okt där jag kommenterade detta. Klicka här för att läsa! Scrolla en bit ner i det inlägget så skriver jag lite om mina tankar om internat. Som tillägg till det inlägget kan jag också skriva att ha en personlig assistent är ju ett måste, men att få med sig en invand assistent som känner Turbo väl.... nej, jag vet inte hur det skulle gå till eftersom lämpliga internat ligger väldigt långt ifrån oss. De skulle behöva flytta med honom i så fall..... Även om han skulle prova ett internat så finns det ingen garanti för att kemin mellan personalen och Turbo stämmer. Så, nej, jag tror inte detta är ett alternativ i dagsläget.

En anonym mamma undrade om det är väggarna eller om det är andra barn som är den jobbiga miljön? Denna fråga kom upp i samband med det jobbiga i skolan.

Ja, det är andra elever som stört Turbo och det blev på tok för stökigt för att han skulle klara av att vistas där. Enda chansen att få bukt med Turbos utbrott var att få det lugnt omkring honom igen. Och det har det blivit nu när man flyttat bort övriga elever från lokalerna där han vistas.

Yvonne kommenterade detta att vi har assistans beviljat till Turbo och undrar hur vi gjorde för att få igenom det?

Vi tog från början kontakt med ett assistansbolag eftersom de har kunskap om sånt här. Det assistansbolag som vi då anlitade hade sagt direkt om de inte ansåg det vara idé att söka assistans. Men här ansåg de att det fanns orsaker till att få igenom det. Själv var jag också så säker på att Turbo var berättigad till assistans så jag var beredd att gå hur långt som helst för att få ett positivt besked från försäkringskassan. Vid ett ev överklagande hjälper assistansbolaget till. Nu behövdes inte detta i vårt fall eftersom vi fick det beviljat på första försöket. Så mitt råd till dig är att kontakta ett seriöst assistansbolag för att få den bästa hjälpen.

Anonym kommenterade efter ett inlägg där jag beskrev att jag och mannen har svårt att prata med varann när Turbo hör oss. Turbo vill alltid ha varenda mening förklarad för sig och frågar hela tiden vad vi menar. Anonym skrev då så här: ”Kan ni inte förklara, när mamma och pappa pratar så är det vi som pratar. Och när jag pratar med katten så är det med katten jag pratar. Helt enkelt inte svara eller säga: Det behöver du inte bry dig om.”

Förr räckte det med att säga till Turbo att det var vuxenprat och då nöjde han sig med det. Men nu funkar det inte längre. Han behöver ha svar på allt och har väl någon typ av kontrollbehov. För att komma åt den här problematiken så skulle vi behöva punktmarkera och jobba på det intensivt. Men jag vet ändå inte om det skulle hjälpa..... Det är så med varje grej som Turbo behöver jobba på – då behöver vi vuxna punktmarkera och det krävs ”all in” av oss för att fixa detta. Och vi kan bara ta en sak i taget. Alltid finns det något att jobba på och det gäller att ta det viktigaste först. Att punktmarkera en sån här sak känns oerhört krävande och kommer att ta mycket krafter av oss den dagen vi bestämmer oss för att jobba på detta. Det gäller ju att vara konsekvent och inte ge efter en enda gång isf.....

Nina undrade också om det var möjligt för oss att söka lite extra korttids när vi har behov av det, som förut när det gick lång tid mellan våra korttidshelger t ex? Eller nu efteråt så vi kommer ikapp oss själva lite?

Ja, är det så att vi känner att vi skulle behöva lite extra tillfälligt som du skriver så skulle jag inte dra mig för att kontakta LSS-handläggaren och berätta som det är och ansöka om extra dygn. Och är det verkligen behov av det så har jag svårt att tro att det blir avslag på ansökan.

Att det blev så pass långt emellan under hösten berodde till stor del på att vi ville avvakta och se hur det gick med skolan. Korttidspersonalen Tom var ju en av de som ställde upp när det började strula och han kunde inte jobba hur mycket som helst. Då valde vi att avvakta med korttids eftersom vi tyckte det var så viktigt att skolan fungerade i första hand. Sen drog det ut på tiden innan jag kontaktade chefen för korttids så vi fick reda ut antalet dygn som fattades för oss. Nu blev de insatta väldigt tätt de senaste veckorna här, men det behövdes sannerligen efter allt som varit.

Jag har också fått en kommentar av Hillevi. Först vill jag tacka för komplimangerna över bloggen, sånt gör mig så glad! Sen hade du tips till förbättringar och sånt tas också tacksamt emot. Du skulle önska att jag ibland ger exempel på lösningar på problem som dyker upp. Du skrev också att jag gör det emellanåt men det där problemet som dök upp på korttids sist, när Tom sov över, skulle du vilja veta mer i detalj hur han löste det.

Många gånger är det svårt för mig att veta var jag ska dra gränsen till hur mycket detaljer jag ska ta med. Jag vill ju heller inte bli långrandig så det är en balansgång. Men jag ska försöka tänka på det i fortsättningen. Det exemplet du nämnde är lite svårt för mig eftersom jag inte var närvarande, men det Tom berättat för mig kan jag ju dela med mig av. Toms väckning fungerade alltså inte och han vaknade när taxin till skolan kom ungefär. Turbo sov.  

Det man får göra i det läget är att försöka förekomma och ligga steget före Turbos tänk. Tom var så förutseende så han plockade ner de klockor som fanns som Turbo kunde se när han vaknade. Då kunde Tom lägga fram det på ett så positivt sätt som möjligt innan Turbo själv räknat ut att de vaknat alldeles för sent. Om Turbo hinner börja tänka negativt och varva upp så blir det lätt ett utbrott i en sån situation. Ett mycket bra sätt att försöka avleda Turbo är att ta till humor och skämta. MEN det får ske på rätt nivå och lagom mycket. Drar man på för mycket så kan det också utlösa utbrott. Här gäller det att känna Turbo väl och det gör Tom. Därför lyckades han bra denna morgon som började så fel.

De avslutade morgonen med att köra en liten, liten omväg på väg till skolan (Tom fick ju köra Turbo) och de lyssnade på en låt som Turbo gillar. Musik är också bra att ta till och avleda med eftersom Turbo gillar musik.

Nämen oj, hörrni, vad långt det blev!! Hoppas ni orkade läsa! Fråga gärna igen om något är oklart. Nu fortsätter jag att njuta ledigt. Hoppas ni har det finfint också! Kramar till er alla som vill ha ♥

Tålamod igen

Efter det att jag skärpt till mig en aning igår kväll efter min lilla fadäs så gick kvällen ganska bra och även läggningen. Turbo blev trött förvånansvärt tidigt. Det var inte jättetidigt, men ändå tidigt i förhållande till hur han vänt på dygnet under lovet. Men det passade ganska bra för i dag behövde han upp lite tidigare än vanligt eftersom han skulle till korttids vid 12-tiden. Helst skulle en dusch hinnas med men det gick åt skogen med det. Vi pressade honom, men stoppade innan det blev utbrott.

En del oro fanns det i hans kropp nu när han skulle till korttids idag. Den som skulle ta emot honom var Otto och han har han inte träffat sen i somras. Så det är lätt att förstå att det kändes extra i Turbos kropp idag. Otto och Tom var den ordinarie personalen fram tills i augusti då Otto helt plötsligt försvann från korttids. Han hade kommit in på en utbildning och pluggar nu på heltid. Det blev en plötslig vändning för Turbo när Otto byttes ut mot Valle. Men det har gått rätt bra ändå, trots allt. Nu var nog Turbo ganska glad över att få träffa Otto igen men även glädje är svårt för honom att hantera.

Jag var tvungen att försöka lätta upp humöret på Turbo i morse och gjorde det med hjälp av lite humor och skämtsamheter. Som tur var så var mitt tålamod bättre idag..... Jag berättade att jag träffat Otto i affären häromdagen. Sen ritade jag upp en skämtsam bild av hur han ser ut idag:

Fast, nej, min ritade bild av Otto är så långt ifrån hans utseende som möjligt, men vad gör man inte för att få Turbo på gott humör! :)
Pga det lite stirriga i Turbos kropp så pressade vi honom inte till att gå in i duschen. Det får ju bli som det blir.....
Oron visade sig även inatt. När klockan var ca 23:30 så kom han nerspringandes och sa att han var orolig över korttids. Han tittade på schemat med bilderna på den personal som jobbar och sen var han nöjd och gick och la sig igen. Bildschemat är så viktigt och nu var det komplett och han fick den information som han behövde för att bli lugn igen. Jag frågade om han ville ha en lapp med infon med sig, men det behövde han inte för han hade memorerat schemat så han kunde det nu.

I eftermiddag när Turbo åkt till korttids så rushade vi lite hemma. Städade och lagade mat och sen kom ett par gäster på besök. Vi har inte fått ihop tiderna innan, men nu äntligen blev det av. Det blev mycket mys, skratt och lite allvar under em och kvällen. Härligt med lite avkoppling!

Nu ska det bli skönt med lite ledigt för vi behöver ta igen oss lite. Kram på er alla ♥

Ledig dag med blandad konfekt

Här försöker vi koppla av tillsammans bäst det går. Tyvärr känner jag att mitt tålamod tryter ikväll, men jag hoppas att jag ska ro iland kvällen utan större incidenter. Mannen får väl ta över och jag håller mig undan ;)

Idag på förmiddagen fick Turbo något märkligt ryck. Mannen skulle åka en sväng till jobbet för han håller på och möblerar om hos en av våra medarbetare. Han vill att det ska vara klart tills jobbet drar igång igen efter helgerna. Och eftersom Turbo mår bäst av att vi delar på oss lite så tyckte mannen att han kan göra lite nytta också. Men, nu ville Turbo helt plötsligt följa med till jobbet! Tror inte han varit därinne på något år faktiskt. Naturligtvis fick han följa med!

Turbo satte sig där på jobbet och inte vet jag, men kanske ville han ha lite miljöombyte eller nåt....
Själv fick jag ju lite egentid ett par timmar då, och jag hade en massa nytta jag behövde göra. Bl a sortera tvätt som bl a innehöll en hel massa strumpor och de har ju en förmåga att bli udda på nåt konstigt sätt. Detta är några av dem....

I eftermiddag så passade mannen på att bada båda katterna. Det är inte så populärt hos kissarna men det funkar. Jag visade Turbo en bild på en sibirisk katt som var badad och då sa han att "det är klart de måste bada ibland, annars luktar de ju bondkatt"! Tyckte det var en klockren humor. Undrar var han får allt ifrån?!

Den ena av våra sibbar är badad här! Nästa står på tur. 

Alldeles nyss hade vi ett litet utbrott från Turbos sida. Mitt fel! Jag tappade fokus för en sekund och mitt svar var inte som han behövde ha på en fråga han ställde. Det behövs så lite för att det ska bli utbrott, man måste vara skärpt hela, hela tiden. Så det var bara för mig att skärpa till mig och fokusera igen - Turbo måste ALLTID  gå i första hand, inte mitt humör eller nåt sånt. Japp, nya tag!

Nu lite kvällsmys med en film. Ha det gott alla och kram på er ♥

Stressar lugnt

Sitter här och konstaterar att jag nog är lite knäpp iaf ;) Flera dagars ledighet och ändå börjar jag känna mig stressad. Så mycket som jag vill ta ikapp och nu känner jag att dagarna går ganska fort ändå. Knasigt! Jag får nog försöka spalta upp och se vad jag ska prioritera och sen se vad jag kan hinna med i sakta mak för jag har bestämt mig för att inte stressa.

Idag har jag och mannen delat på oss och varit hemma halva dagen var. Lugnast så för Turbos del. Vi har faktiskt jobbat halva dagen var också. Riktigt skönt var det att sitta på jobbet alldeles själv och ta ikapp lite bokföring som legat efter ganska länge. Jag tycker det är riktigt kul jobb också :)

Oswald

Men oj, vad Turbo vänder på dygnet nu! Igår kväll blev det rejält sent innan han kom i säng. Då var det min tur att visa tålamod och mannen gick och la sig. Men det gick väldigt bra och inga sura miner alls. I morse sov Turbo så länge så jag gick faktiskt in och väckte honom. Han måste ju bli trött nån gång i kväll också. När det sen är dags för korttids så får han inte ha vänt på dygnet alldeles för mycket, det passar ju inte personalen särskilt bra....

Nu är det dags för en värmande glögg i höstrusket trots att det är mitt i vintern!

Jag önskar er alla en trevlig helg och att ni är rädda om varann ♥ Ge varann en extra kram (säger kramiga Bellan) ♥

Beroende av schema

Här var det skönt med lite ledigt kan jag säga. Man kan slappna av när man vet att man har lite tid på sig att komma ikapp det där som ligger efter. En härlig känsla! Även om vi har Turbo hemma så är vi två som kan dela på det och då kan en av oss göra lite annan nytta om vi har tur.

Samtidigt märker vi att Turbo blir känsligare för att vi är två vuxna omkring honom. Det blir en massa onödig irritation hos honom som blossar upp emellanåt. Även om det inte blir utbrott av det så får man sträcka ut de där tentaklerna till känselspröt extra långt och vara på hugget extra mycket de perioder man ser att han påverkas av för många (två) vuxna. Jag och mannen har ändå försökt ligga lågt och vi pratar inte med varann mer än nödvändigt, men det räcker inte alla gånger.

Jag skrev ju igår om att vi har haft utbrott varje dag nu tre dagar i rad. Under harmoniska perioder flyter det på utan utbrott och det kanske kommer ett i veckan. Turbo har ju varit harmonisk nån vecka nu när det blivit lite mer struktur på vardagarna med Nisse och Kent med sig i skolan. Så vad berodde då hans utbrott på? Ja, svaret är slarv från min och mannens sida! :(

Vi har nog slarvat lite med att gå igenom schemat för dagarna framöver. Vi har satt upp på schemat det viktigaste, men vi har väl kanske inte gått igenom det med honom som vi skulle behövt. Så länge skolan rullade på så var det enkelt, men nu vaknade han till och kände av den där lovstressen. I fredags kväll fick han så ett utbrott, men kunde, efter inte alltför lång tid in i utbrottet berätta att han kände sig stressad. Då börjar min hjärna arbeta och jag kommer snart fram till att det beror på förväntningar över att assistenter ska vara här, men som inte blir efter de nu invanda rutinerna pga alla helger och all ledighet från skolan.

Så det var bara att försöka gå igenom schemat lite bättre. Sen blev han lite lugnare när han väl smält att det blir väldigt glest med tiderna för våra omtyckta assistenter under lovet.
Men i går morse kom det ett nytt utbrott och där Turbo uttryckte sig igen om att han kände sig stressad. Dags att ta några extra varv i hjärnan och fundera på vad det är som stressar. Jag kom fram till att det ändå var ovissheten om hur dagarna ser ut för familjen framöver. Vi gick igenom ännu mera noggrant på schemat och förklarade hur jag och mannen tänkt oss att lägga upp de närmaste dagarna som är lediga. Sen blev det lugnt. Idag har vi inte haft något utbrott - än iaf.

Att ha lov från skolan har aldrig varit någon höjdare egentligen. Ännu mer krångligt blev det väl med ett bristfälligt schema nu när han har flera personer (assistenter) omkring sig och det inte flyter på enligt de vanliga rutinerna. Men de måste ju få vara lite lediga de med! Lite korttids blir det iaf under lovet så han kommer ju att träffa den personalen några dygn så det blir lite variation för honom.

När Turbo var borta på korttids tisd - torsd i denna veckan som gått så blev jag så otroligt sugen på att fortsätta med mitt projekt med att måla om i matrummet. Det har legat på is nu ett tag eftersom jag inte haft ork utan mer eller mindre däckat så fort Turbo varit på korttids.

Ni som följt bloggen ett tag vet ju att jag försöker måla om all furu till vitt med svarta detaljer. Ni vet också att Turbo inte alls gillar denna förändring och därför tar jag lite i taget så han sakta ska vänja sig vid detta. Jag tar några plankor i taget på panelen på väggarna. Då blir det ingen stor chock för honom att det helt plötsligt är vitt. Värre kommer det säkert att bli när jag närmar mig den plats där han oftast sitter..... Även furubordet där han sitter vill jag måla om till vitt och svart, men hur det ska gå till har jag ingen aning om! Jag förde det på tal häromdagen att jag ville måla om det, men ALDRIG I LIVET att jag skulle få göra det!! Hm......


Igår när vi hade assistent Nisse här så hjälpte vi först till att städa på ett ställe. Skönt att kunna hjälpas åt, någon av oss hade fått gjort det själv om vi inte hade haft assistans.

När städningen var avklarad så passade jag och mannen på att åka in till stan och handla lite. Jag köpte bl a beslag till skrivbordet som jag målat om till svart och vitt. Från dessa som jag INTE skulle få byta för Turbo:

.... till dessa som jag tyckte passade bättre in:

Turbo har inte sett detta än....
Sen gick vi på Harry´s och åt lite gott som jag skrev igår. Kan verkligen rekommendera det som ett bra matställe eftersom de har fantastiskt duktiga kockar!
Skönt att kunna sitta där och prata och njuta en stund. Känns som det var längesen jag och mannen kunde prata ostört med varann.

Nu behöver jag göra lite kvällsnytta här. Men innan jag slutar så kan jag berätta att jag är så glad över era kommentarer! Jag kommer inom några dagar att bunta ihop alla frågor som ligger och väntar på svar och även beröra idéer som uppkommit, i ett eget inlägg. Så håll ut, det kommer!
Kram på er i ruskvädret ♥

En kortis

En liten kortis här. Tyvärr har vi haft ett utbrott om dagen nu sen i torsdags - alltså tre dagar i rad. Ska redogöra för det i morgon när jag återkommer med ett inlägg med mer innehåll.

Idag har vi haft assistent Nisse här på eftermiddagen och kvällen. Jag och mannen kom bl a ut och fick äta en god middag på kvällen. Längesen sist så det var mysigt att komma ut bara vi två i lugn och ro.

Hoppas ni har det finfint! "Ses" i morrn :) Kramis <3

Skickat via Blogsy

Utbrott mitt i lugnet!

Här rullar det på och det börjar kännas i min kropp att det lugnat ner sig lite. Igår och idag har jag mått bättre igen (förutom axeln då). Härligt när det går åt rätt håll. Nu blir det lite ledigt framöver också så vi har "bara" assistansen. Ska bli skönt även om jag och mannen kommer att utnyttja de lediga dagarna till att jobba ikapp lite. Ja, ni hör ju hur det låter :) Men vi kommer att ta allt i vår egen takt och vi kommer att hinna vara lediga en hel del också!

Det har varit korttids ett par dygn igen. Det blev tätt nu ett par gånger och det behövdes verkligen. Usch, vad slut jag har varit. Och Turbo trivs förträffligt på korttids så vi behöver inte ha dåligt samvete alls. Jag ler lite när jag tänker på vad jag fick berättat för mig efteråt. Turbo var där tisd - torsd denna veckan och Tom hade första dygnet. Sen dog hans mobil under natten vilket resulterar i att de inte har någon väckning på morgonen när Turbo ska till skolan!! Båda sover som stockar. Det var Tom som vaknade först som tur var och hann lägga upp en plan på hur han skulle tackla detta bekymmer. Att sova över är som bäddat för utbrott.... det visste han mycket väl. Han hann tänka några varv och sen fixade han det galant. Han lyckades få Turbo på glatt humör och lämnade sen av en glad kille på skolan. Bra jobbat där, och en sak är säker - en ovan personal hade inte fixat detta utan utbrott!!

Det var likaså en mycket glad kille som kom hem efter korttids och skola på torsdagen. Assisten Kent var hemma ett par timmar på eftermiddagen sen också och det var bara glada miner. Vi njuter!!
Sen blev det tyvärr ett ganska rejält utbrott senare på kvällen eftersom det blev en incident av den typen som Turbo inte klarar hur bra i balans han än är. Där fick jag koppla på värsta psykologen och använda papper och penna och bästa förmåga att försöka nå Turbo. Jag var bara tvungen att försöka bryta hans utbrott och det negativa efteråt. Efter en timme lugnade han sig lite, men det var svajigt ett bra tag sen.
Men vet ni... jag är rätt nöjd med min idé att lägga högar med gamla tidningar i hans väg där han oftast går när han har utbrott! :) Då får han avreagera sig på något som inte gör något att det flyger all världens väg! Han brukar ju nämligen ta det som kommer i hans väg.

Idag har det varit skolavslutning för denna terminen. Turbo är ju helt på sidan om från den övriga skolan så Kent och Turbo ordnade lite eget. De åkte och hämtade pizza och gottade sig med! :) Turbo hade visst varit otroligt glad och uppåt. Själv har jag inte träffat honom än eftersom jag sitter kvar på jobbet.

Måste säga att jag är så otroligt glad och tacksam över att skolan gick med på att låna våra fina assistenter Kent och Nisse. Turbo känner sig trygg med dem och han kommer iväg till skolan och är glad och nöjd. Det kommer att bli spännande när skolan drar igång igen och en bit in på terminen när det kommer en ny lärare in i bilden. Då börjar allvaret igen!

Nu tycker jag att vi laddar för lite fredagsmys, eller hur? Kram på er alla ♥

Den fullspäckade gårdagen

Gårdagen ja, den var ganska full av grejer. Och tyvärr så började dagen extra jobbigt, då Turbo var mycket, mycket trött på morgonen. Jag fick upp honom ur sängen 22 minuter innan taxin kom! Det gäller att vakta sin tunga så man inte säger fel saker för då kommer han inte iväg öht. Men det gick, men det var på ett hår. 

Jag och mannen hade ett möte med skolan på förmiddagen. Med på mötet var både rektor, LSS-handläggare och chefen för korttids. Vi spånade väl en hel del om den situation som råder och ingen av oss närvarande vet vad som är bäst att göra fortsättningsvis. Ingen ny lärare blir det förrän en bit in i februari. Tills dess får det väl hanka sig fram som det gör nu. 

Stora frågor finns att besvara men som ingen har svar på i dagsläget. Hur går vi vidare? Turbo lär knappast kunna få betyg i så många ämnen när han går ut 9:an om ett halvår eftersom det är ganska lärarlöst under några månader och inga lektioner har man haft sen mitten på september! Så hur gör vi sen? Gå om 9:an? Kombinera 9:an med gymnasiekurser? Ska kolla upp lite grejer så får vi se.

Jag måste ändå få slå ett slag för den här kommunen trots att det här läsåret ser ut att gå åt skogen för Turbo. Man samarbetar över gränserna och det är en stor fördel att ha olika instanser med på ett sånt möte som vi hade igår. De kan gå ihop för att ha råd med det de anser är det bästa för Turbo, men som skulle bli för dyrt om enbart skolan köpte in. I det här fallet gäller det utbildning för skolpersonalen. Den bästa och den som är att föredra blir för dyr för skolan, men nu kan korttids gå in och dela på kostnaden eftersom det gäller Turbo på båda håll. Fantastiskt bra! 

Vi har en bra LSS-handläggare som ser helheten och som inser att det kommer att kosta ännu mer om man inte gör det bästa redan nu. Hon ser också vad vi föräldrar behöver för insatser och jobbar hela tiden för att se till att vi föräldrar ska orka. I vissa kommuner vet jag att föräldrar blir motarbetade.... Visst är vi glada för att vi hamnat i rätt kommun när det gäller den biten! 

Efter skolmötet åkte jag till jobbet en sväng och gjorde det jag hann med innan jag skulle hasta vidare. Jag hade 1,5 timme att köra för att besikta mig själv. Det var på tiden att det blev gjort nu. 

Vill ni veta hur jag mår?? Ja, ÄN så länge är det inga organ som tagit stryk av stressen även om jag mår S-K-I-T vissa dagar i sviterna av det som varit. Och visst var det ett skönt besked. Många har det supermycket värre än jag har det. Förhoppningsvis ska jag väl komma ikapp mig själv nu när det har lugnat sig lite. Sen får det inte bli turbulent pga nästa termin och nästa läsår utan vi hoppas det ska gå rätt smärtfritt att komma fram till hur Turbos framtid ska se ut. Det där lät optimistiskt, kände jag…. men jag tänker inte ta ut något negativt i förskott utan jag hoppas på det bästa!

En annan sak jag skulle få svar på under gårdagen blev trots allt ganska positivt. Jag skrev ju häromdagen att jag hade värk som påverkar min sömn nuförtiden.  Jag är sån så jag går inte iväg och söker  förrän jag stupar. Värken har blivit värre och värre och nu var jag beredd på att det behövs en operation. Värken sitter i en axel och naturligtvis på den sidan jag vill ligga och sova på som jag alltid gjort. Vet ni hur svårt det är att sova i ett annat läge än det man är van vid?!? Väldigt svårt, kan jag upplysa om!!

Men iaf…. det jag råkat ut för kallades nånting med nåt konstigt ord…. och det kommer att gå över av sig självt. Men det tar ungefär ett år innan det är läkt och färdigt. Jamen, vad fint, då är det bara ett halvår kvar! J Och det är ju övergående! J

Vad beror det på då? Ja, yttre våld är sånt som orsakar såna här skador…. och vi är ju lite våldsamma i vår familj! Nej, men skämt åsido. Jag vet faktiskt inte hur det gått till, men man åker på sina törnar ibland. Turbo är ganska yvig av sig, speciellt - som ni vet - innan medicinen verkat på morgonen. Är man inte beredd på hans framfart så flyger man som en vante när den 193 cm långa kroppen kommer farande. Och nu pratar jag inte om utbrott, utan en vanlig glad Turbo! Lite smällar här och där har jag slutat reflektera över. Det känns för stunden, sen glömmer jag oftast bort var och när jag fick det där blåmärket eller som nu, var den här skadan och smärtan kommer ifrån. Men jag är glad för att det går över av sig självt även om det gör ont ett bra tag till. Kortisonspruta är väl det man kan prova, men då finns risken att jag inte känner att vissa rörelser gör ont och då gör något jag inte borde göra. Då förvärras skadan. Så jag genomlider nog i stället.

Sen hade jag 1,5 timme i bilen på väg hem också. Trött som jag var så stannade jag till på ett par fina ställen och fotade några minuter. Bilderna i dagens inlägg är tagna på hemvägen. Det är sååå avkopplande att strosa med kameran, om än så för bara några minuter. Väl hemma igen så blev det soffan för resten av kvällen. Nu är det dags för soffan snart igen!

Kram på er finingar ♥ 

Tröttande dag!

Tjoff, vilken dag! Nu har jag stupat i soffan för nån timme sen. Förstod att den här dagen skulle bli jobbig och så blev den också. Vi började med en extra ansträngande morgon med Turbo (dock inga utbrott), sen möte om skolan och senare under dagen en stor besiktning av mig själv. En lång dag alltså! Trött och slut så jag bjuder till sist bara på en bild tagen på hemväg från min genomgång. Håll till godo så "ses" vi i morgon med förhoppningsvis nya krafter.

Kram på er <3

Skickat via Blogsy

Laddar.... och skojar

Det känns som jag fått tunghäfta, fast i fingrarna. Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig här på bloggen, hittar inga bra ord. Kanske har det att göra med att jag inte alls var pigg förra veckan. Jag vet inte, vi får väl se vad som händer. Men jag är glad och tacksam för att jag är piggare idag för krafterna kommer säkert att behövas.

I morgon väntar en tuff dag med en del innehåll som jag inte har en aning om vilket håll det lutar åt. Varken det ena eller det andra..... Jag och mannen behöver snacka ihop oss lite så vi har ett bestämt mål med ett av mötena. Och att prata med varann får vi göra nattetid när Turbo somnat, som jag berörde i gårdagens inlägg.

Måste bara berätta vilken humor Turbo har och hur han skämtar friskt emellanåt. I kväll tog jag en promenad i regnrusket. Jag hade förberett Turbo redan i morse och även påmint på em om att det är duschdag idag. Det där med duschning kan vara ett rejält problem vissa dagar. Vi gjorde upp att han skulle duscha när jag kom hem från promenaden. Direkt när jag öppnade dörren och klev in så skrek han "Jag tänker INTE duscha!!" Jag tar det som ett skämt och skämtar tillbaka (jag ser honom fortfarande inte). Då hoppar han fram och visar sig - NYDUSCHAD!!

Direkt när jag gått ut så hade han sagt till sin pappa att göra i ordning så han kunde duscha för att överraska mig. När han var klar röjde mannen undan spåren så jag inte skulle se det när jag klev in genom dörren.
Kul kille! Ibland är det stört omöjligt att få in honom i duschen och idag gjorde han det fortare än kvickt!
Härligt med en massa skratt i vardagen :)

Natti, natti! Måste ladda för morgondagen nu. Kram på er ♥

Vilar ikapp

Om man skulle ta och skriva ett inlägg kanske... Jag har vilat och vilat och vilat.... så mycket det bara går i en familj som vår.... I torsdags mådde jag S-K-I-T, lindrigt sagt! Trodde allvarligt att jag skulle kollapsa totalt, men jag hankar mig fram. Turbo var ju på korttids onsd - fred så jag fick ta det lugn och vila mig ordentligt. Vi har en lång skolkamp bakom oss och det tar ut sin rätt. Sen är det tufft att vara assistent i vardagen också, även om Turbo varit lugn en period nu. Men vi måste även i lugna perioder ligga steget före och planera och anpassa livet för Turbo. Detta i sig är tärande.

Jag kan berätta lite hur vi har det på ett av planen. Jag och mannen måste vakta vår tunga hela tiden. Vi har ytterst svårt att prata med varann när Turbo hör oss. Varenda mening han hör, får vi förklara för honom och det spelar ingen roll vad det handlar om. Helst är vi tysta! Men ibland behöver man säga till katten t ex, när den klättrar upp på bänken och vill norpa något att äta - då ska mitt yttrande förklaras.
Säger jag något till mannen om vad som helst, kanske bara en liten mening - ja, då ska den också förklaras.
Tappar jag något och yttrar ett litet "ojdå", ja då ska det också förklaras. Inget kommer man undan med.
Det var en liten, liten detalj om hur tröttande för hjärnan vår vardag kan vara....

Tina kom på besök i helgen :)

Dessutom får man inte missa något i vardagen, inte en minsta liten detalj. Jag hade gjort en miss i början på veckan. Jag hade glömt byta ut en bild på schemat - inget allvarligt - men vips, så kom det ett utbrott! Hjärnan går på högvarv hela tiden och det är väl det som känns i min hjärna och kropp just nu när vi dessutom har en jobbig period bakom oss.
Ja, ja, det var lite gnäll....

Som sagt, jag har vilat rätt bra några dagar nu och det behövs för nästa vecka behövs lite krafter igen. Ett stort nätverksmöte väntar igen och då gäller det att vi är laddade. Det mesta kommer förstås att handla om skolsituationen för Turbo och där finns det verkligen mycket att jobba på.

Felix tittar på fåglar på TV ;)

Turbo var som sagt på korttids onsd - fred och allt flöt på bra där. Duktiga killar jobbade på bra. Tom och Valle fick var sin utmaning där och de klarade det galant båda två. Valle hade fått jobba lite extra hårt med morgonen när Turbo skulle iväg till skolan på fredag morgon. Ja, det är lika överallt - Turbo är intensiv under morgonpasset!

Helgen hemma har varit lugn även om mannen fick visa prov på ett enormt tålamod under fredagskvällen. Jag gick och la mig... schysst va?! Jag var så enormt trött och det var mannens kväll så jag kunde lägga mig med gott samvete. Jag hörde mannen och Turbo i dvala och tyckte tålamodet var enormt. Tur det var mannens kväll. Själv fick jag en lättare "match" när lördagskvällen var min och det tackar jag för. :)

Jag avslutar detta inlägg med att be "Yvonne" som skrev en kommentar med en fråga till mig, att maila mig så ska jag svara via mail i stället för här på bloggen. Mailadressen hittar du vid min profil, längst upp till höger.

Nu blir det Poff och Godnatt och Kram ♥

Helglugnt

Kikar bara in helt kort och hoppas ni har en fin helg! Själv fortsätter jag att ta hand om mig själv så gott jag kan och gör inte mer än nödvändigt. På återseende och kram på er alla fina därute ♥

Slutkörd

Nä, hörrni, så där vidare vettigt blir det inte idag heller från mig här på bloggen. Den där skolkampen vi haft har satt rejäla spår. Jag är totalslut! Turbo åkte till korttids igår efter skolan och är där tills i morgon. Jag tänker inte hymla om att jag tycker det är skönt och dessutom är det nödvändigt om vi ska klara vardagen.

Igår när jag kom hem från jobbet på kvällen så tog jag hand om mig själv. Tog mig bl a ett avkopplande fotbad och gjorde inte så mycket nytta på hela kvällen. Sånt där som aldrig blir av annars i den hektiska vardagen.
I morse var det bara att kravla sig upp ur sängen igen efter en dålig natt. Vissa nätter har jag värk så det blir svårt att sova och inatt var en sån natt. Typiskt för jag behövde verkligen sova. Men upp och iväg. Jag och mannen hade ett möte på banken som tog en bra stund innan vi var färdiga. Sen åkte vi åtta mil till en maskintillverkare som hade öppet hus. Kikade runt där lite och blev bjudna på lunch. Gott!

Sen hem de åtta milen igen. Mannen var tyvärr tvungen att åka och jobba, men jag vägrade detta. Åkte hem och däckade i soffan i stället. Oj så skönt! Eller.... inte ens skönt för jag var alldeles för slut för att tycka det var njutbart.
När mannen väl kom hem så åt vi lite gott och bara var. En tidig kväll får det lov att bli här och det är bara att hoppas att det går att sova. Go'nattens och go'kram <3

Skickat via Blogsy

Go'natt!

Efter en lång och hård arbetsdag så valde jag att ta en sån där ta-hand-om-mig-kväll. Så jag återkommer med ett förhoppningsvis vettigare inlägg i morgon.

Sov-gott-kram till er alla<3

Skickat via Blogsy

En helt vanlig dag.......

Jag skulle ha skrivit ett inlägg i går kväll här, men tröttheten tog över och därmed försvann koncentrationen. Så jag får försöka ikväll igen och hoppas att det inte blir samma idag igen. Men jag var trött redan när jag vaknade i morse och ögonen var så där tjusigt rödsprängda när jag såg mig i spegeln.... Resultatet av på tok för lite sömn i natt. När jag väl somnade sov jag som en stock, så det ska jag inte klaga på. Turbo drog ut på tiden i går kväll igen, och när han sent omsider landade i sängen så behövde jag varva ner lite för mig själv en stund. Därav min sena läggning.

Men snart har vi ett par korttidsnätter så då får vi vila lite. Det känns välbehövligt! Som jag skrev tidigare så har vi haft var tredje helg under hela hösten och det blir lite för långt emellan för att vi ska kunna samla krafter så det räcker. Men nu så blir det tätare under en period på några veckor.
Idag har jag jobbat hemifrån för att få lite lugn omkring mig. Så skönt!

Katten håller mig sällskap! 

Även om jag inte är ledig så kan jag ta det lite mer i min takt. Men sen är det full rulle på jobbfronten resten av veckan.

Igår morse var Turbo på ett strålande humör! Han var nog ganska utvilad efter helgen. Det blev ju ingen skola i fredags då assistent Kent inte kunde ta sig till jobbet pga nedfallna träd, snöstorm och allt vad det var efter Sven. Så nu längtade nog Turbo till skolan igen. I morse var han segare eftersom han la sig för sent igår. När han väl kommer upp ur sängen så funkar det hyfsat bra, men det är en pärs att få upp honom när han är trött. Eller hyfsat och hyfsat... det är efter våra mått mätt. Ni kan ju avgöra själva - så här såg det ut i TV-rummet efter en "lugn" morgon, alltså inga utbrott!

På eftermiddagen idag har han varit lite ostabil och lättretlig. Jag hoppas det beror på trötthet och inget annat....


K kom med en intressant kommentar efter förra inlägget där jag bl a skrev om jobbiga mornar (speciellt på helgen) för Turbo, innan medicinen har hunnit verka. K funderade på om man skulle kunna ha en sån där "pump" inopererad som man har till de som behöver smärtstillande hela tiden. Då skulle man kunna slippa den där morgontimmen innan Turbo fått i sig medicin och verkningen har kommit igång.

Smart tanke även om jag inte vet om den här typen av medicin finns i sådan form så det skulle kunna vara praktiskt genomförbart.
Den medicin som Turbo tar som går ur kroppen under natten, den får han inte ta på em eller närmare kvällen då den påverkar insomnandet negativt. Så just den skulle på så sätt inte fungera att ha i en pump som avger medicin dygnet runt.

Sen är det så att den medicin det gäller är bl a mot hans hyperaktivitet, impulskontroll och för att han ska kunna koncentrera sig bättre. När Turbo väl har somnat så behövs inte den typen av medicin nattetid. Då känns det lite onödigt att pumpa in det över hela dygnet om det inte behövs. Om det nu inte går att ställa in på nåt sätt, men då skulle man behöva ha pumpen kopplad till en typ av timer isf, för att den ska kunna börja pumpa innan Turbo vaknar och ska upp.... ;) Jag kan inte medicinvärlden så bra så jag vet vilka olika möjligheter det finns, men man kan ju fråga!

Sen vet jag också andra som väcker upp sitt barn nån timme innan det är dags att vakna. De ger då medicinen och barnet får somna om. Då har medicinen hunnit ut i kroppen precis lagom till uppstigningsdags. Vi har inte vågat oss på detta eftersom Turbo har svårt med sömnen. Vi är nog lite rädda för att han inte somnar om då när det är så pass nära väckningstid ändå.

Gääääsp!! Dags att knyta sig snart. Kram på er ♥

Smågalen helg!

Helgen som gått har gått lugnt tillväga. En hemmahelg där vi har delat på oss en del, mannen och jag, men vi har också varit hemma alla tre en hel del. Ganska mysigt får jag nog säga att vi haft :) När väl mornarna har gått så har det flutit på bättre sen. Mornarna är alltid jättejobbiga, innan medicinen har landat i Turbo och börjat verka. Det är en pärs att ta sig igenom varje morgon, men värst är det nog på helgerna när vi är hemma alla tre. Turbo är ju sån - en vuxen kring honom räcker.

Lite småroliga saker inträffade här hemma iaf. Sånt där lite lagom knasigt.
Jag har ju alltid kameran placerad så den inte är så långt bort från mig. Man vet ju aldrig vad som händer, varken inne eller ute. Vid ett tillfälle igår så fångade jag Felix i ett ögonblick och han såg helt crazy ut på bilden :)

Efter stormen Svens framfart med snö och allt, så fick Turbo nåt konstigt ryck och klädde på sig och gick ut och skottade. Det hör inte till vanligheterna så vi blev lite förvånade. Men bra att han rör på sig lite.

Helgens galenskaper var inte över i o m detta, må ni tro. Hör och häpna.... Turbo frågade om vi kunde gå ner i källaren så han fick använda gymmet?!? Klart att vi gjorde det!!

Detta har jag inga andra förhoppningar om än att det var ett engångsryck. Låter kanske pessimistiskt, men allting annat blir ju positivt i så fall då. Jag känner ju  min Turbo :)

Känns som vår helg varit rätt trevlig och mysig på många sätt! Bara att njuta och Turbo har varit go och inga utbrott även om mornarna är en balansgång.

Jag tänkte på en sak som Nina nämnde i en kommentar angående det jag skrev om i fredags. Jag förvarnade Turbo på torsdagskvällen om att Sven skulle dra in på natten och därmed kanske det skulle bli svårt för assistent Kent att ta sig till skolan på fredag morgon. Jag tyckte jag var tvungen att förvarna honom för att han skulle få smälta att det kunde komma ett negativt besked på morgonen därpå. Hade jag inte gjort det så hade det kommit som en chock för honom i stället och då kommer utbrottet som ett brev på posten. Nu hann alternativet sjunka in och han förstod situationen eftersom jag förberett och förklarat för honom kvällen innan.

Nina har en helt annan situation med sin dotter som också har bl a autism. Där kan de inte förvarna kvällen innan om att det ev. kan bli si eller så för då blir hon orolig i det läget i stället. I deras fall är det bättre med en plötslig ändring än att säga "kanske det blir så här".
Dessa båda exempel handlar om autism. Det visar att man måste känna till den enskilda individen väldigt väl för att kunna bemöta på bästa sätt. Det räcker alltså inte med att man pluggat och läst på om autism (även om det förstås är viktigt också) för att man ska veta hur man ska bemöta och hantera olika saker. Varje individ fungerar olika och har olika behov.

För oss så har vi märkt väldigt tydligt på senare år hur viktigt detta är för Turbo. Han har stort behov av att låta saker sjunka in sakta men säkert innan han kan acceptera något nytt. Denna vetskap hade vi mycket stor nytta av bl a när korttids skulle byta lokaler. Vi hade då bilder uppsatta på väggen framför honom där han oftast sitter här hemma. Bilderna satt uppe flera veckor innan flytten skulle till. Han hann då vänja sig vid tanken och frågor uppkom vartefter det sjönk in hos honom.

Ja, det var lite tankar som jag fick tack vare en kommentar! ;)
Godnattkram och sov sött ♥