Glad i onödan.... ??

Just nu skulle jag bara vilja skrika rakt ut..... Nej, det har inte hänt nåt tråkigt utan jag känner mig bara upprymd och glad! Många förändringar för Turbo ligger framför oss och jag borde inte vara glad - märkligt!!
Hur är det det står.... "Det enda som händer om man tar ut glädjen i förskott är att man varit glad i onödan".... nåt sånt tror jag. Där är jag just nu - jag har tagit ut glädje i förskott utan att veta helt säkert hur det egentligen ligger till. Jag har bara lagt ihop 1 + 1 som i min värld just nu blir 2. Men jag vågar inte skriva ner mina uträkningar här och nu, för tänk om det jag kommit fram till är alldeles fel - tänk om 1 + 1 blir 3 i de styrandes (läs: skolledningens) värld!! Saker och ting kanske inte alls är tänkt på det sätt som jag inbillar mig...... Och ja, jag skenar iväg i fantasin just nu för jag har bara hört lösryckta saker och läst nåt lösryckt. Sen är jag genast där och plusar ihop :/

Som inlägget handlade om igår så blir saker inte riktigt som vi tänkt oss, men det här kan bli bra ändå om det är som vi tror, eller iaf vill tro. Är det som min hjärna spånar fram, så har vi att göra med bra rektorer nu. Ni som följt bloggen ett tag vet ju att vi haft en del duster med förra rektorn.... Sen denna terminen har vi en ny rektor för resursskolan och nu verkar det tänkas och planeras framåt och det viktigaste av allt - man verkställer beslut vilket har saknats under de senaste åren! Bara det att man nu lotsar in en ny lärare till höstterminen visar ju lite framförhållning. Vill ni påminna er hur jag skrev för exakt åtta månader sen så finns det inlägget här - där var det inga ljuva tongångar precis!!! Oj, oj, det var värsta kampen som höll på att ta knäcken på oss!

Stackars mina läsare!! Ni får hänga därute i ovissheten. Men jag måste bara skriva av mig lite även om jag inte skriver i klartext just nu. Men det kommer - och då hoppas jag att jag fortfarande kan skriva och vara glad!! Idag fick jag veta att vi ska ha ett möte om ett par veckor och då vet jag hur det ligger till. TVÅ VECKOR - det är lång tid när man vill veta NUU om mina tankar och funderingar är rätt!

Maj månad kommer att bli en hektisk månad för det är mycket som kommer att hända! Oj, blir lite stressad när jag tänker på det även om det är roliga saker också. Många möten av olika slag är inplanerade.....

För att återgå till verkligheten från drömmarnas land så är Turbo lite labil idag. Jag hoppas det beror på trötthet för han var väldigt trött i morse och svår att få upp. Vet inte om han varit vaken till sent igår. Sen har det varit lite intensivt med assistenter utanför familjen här under två dagar. Igår var Kent här tills det var dags för läggproceduren och i eftermiddag har Nisse varit här. Fullt ös för Turbo alltså! Jag vet inte om det var en miss att vi planerade så att Nisse kom ganska direkt efter att Turbo kom hem från skolan - han hann inte landa i hemmet riktigt och det märktes på honom. Vi har inte haft något utbrott än men man får gå lite på tå. Men i morgon är det ju helgdag så då får han sova så länge han vill och behöver.

Kramar om er alla fina läsare därute ♥

Förändringar igen.... flera stycken!

Nu ska ni få en dellägesrapport av mig..... Att det kommer att hända grejer på skolfronten var vi införstådda med, men att det skulle bli mer än det vi räknat med - det var vi inte beredda på! En flytt av skolan.... vad sägs om det?!? Jag ska ta det lite från början så ni hänger med vad som ska hända inom en snar framtid för Turbo.

Läraren Palle kommer att gå i pension till sommaren och därmed slutar han jobba i skolan. Detta har vi vetat om ett längre tag och även Turbo har fått reda på det. Nu har det blivit klart vem som blir hans efterträdare och honom kallar jag Jocke här på bloggen. Det är en ung lärare, i 30-årsåldern ungefär, och han har bra meriter för jobbet. Han har behörighet i samma ämnen som Palle har haft plus några ämnen till. Dessutom har han utbildning som specialpedagog och har jobbat med elever med liknande diagnoser som Turbo. Men alla elever är olika och om kemin stämmer mellan Jocke och Turbo det återstår att se. Men så långt ser det bra ut iaf.

Jocke var på besök på skolan en stund idag och gick försiktigt fram. Ett par till besök är inplanerade under resten av terminen så de lär känna varann lite bättre. Sen blir det fullt ös fr o m nästa termin och läsår. Hoppas, hoppas att detta blir bra!

Jag har försökt jaga rektorn idag, men inte lyckats nå honom. Däremot ringde både LSS-handläggaren och läraren Tyra mig under dagen. Idag har det klubbats och bestämts att skolan inte får behålla sina nuvarande lokaler! Så samtidigt som det kommer in ny personal på skolan så ska man byta lokaler. Direkt efter sommarlovet ska man vara i de nya lokalerna.

Jättetråkigt att det ska bli så här igen att det händer mycket grejer på en och samma gång, men vi får hoppas att Turbo fixar detta också. Vi har konceptet med flytten av korttids i minnet och jag tror vi ska försöka få till den här flytten och förberedelsen inför den, på ungefär samma sätt som vi gjorde då. Ta bilder på lokalerna och sätta upp här hemma och även försöka så Turbo får gå dit och bekanta sig några gånger så han vänjer sig. Tyra hade varit och tittat på lokalerna idag och godkänt dem. Hon tyckte de skulle tillgodose Turbos behov bara de kommer igång och blir vana vid det nya stället.

Ett möte med rektor och skolpersonal ska det visst sammankallas till ganska snart. Det är välbehövligt, för det finns en ny grej till som väntar runt hörnet..... Jag hoppas mötet blir av omgående så vi får reda på ännu mer så jag kan berätta här vad som är i görningen......

Kramar om er alla ♥

Lugnt, men spännande saker på G

Som jag skrev i mitt förra inlägg så hade korttidsvistelsen för Turbo gått bra. Han var ju på korttids onsdag till fredag med skola på förmiddagarna förstås. Han har kommit förvånansvärt bra in i de nya tiderna vi har nu på korttids och det är ju jätteskönt. Han trivs med att korttidskillarna skjutsar honom till skolan och tycker det är ett trevligt sätt att ta sig till skolan på. Skönt också att det är helt ok nu mellan Turbo och Otto igen. Otto jobbade exemplariskt för att det skulle fungera igen.

Under torsdagen hade det också varit en semestervikarie på besök för att bekanta sig lite med Turbo. Det hade tydligen gått bra och det märktes ingenting på Turbo i efterhand så det var lugnt. Det kommer att bli flera besök av den här killen framöver för att de ska kunna bekanta sig lite mer med varann. Jag undrar ju i mitt stilla sinne om korttids återigen kan vaska fram en fin kille som passar för min Turbo.... Vi har nog världens bästa korttids som anpassar personalen efter brukarens behov!

Helgen har varit lugn med Turbo. Jag och mannen har som vanligt delat på oss så vi slipper vara bundna till hemmet båda två. Den här helgen är det jag som varit ute på lite grejer på egen hand på dagtid och mannen har varit hemma och assisterat. Tyvärr har han varit risig och sliten hela helgen, men så är det ibland och jag tror han behövde vara hemma lite. Igår förmiddag och lunch var jag iväg och träffade två goa vänner. Vi hade det mysigt och trevligt och en del prat om diagnoser blev det också förstås, eftersom vi har det i familjerna alla tre. Usch ja, en del har det jobbigare än andra...... Tur vi kan stötta varann.

Men visst är jag schysst som lämnar mannen hemma för att vara på topp med Turbo när han trots allt inte är riktigt pigg?!? Vi har en kommunikation mellan oss så vi är överens och i det här fallet var det faktiskt mannen som peppade mig och pushade mig så jag kom iväg en stund på trevligheter :) Sen hann jag t o m ut på en cykeltur också mellan regndropparna, fast jag hade en något bättre cykel än den på bilden nedan ;)!

Idag har jag också varit iväg ganska mycket. Har i princip bara varit hemma vid lunchtid ett par timmar. Men de har nog haft det bra därhemma ändå. Som sagt, en lugn helg - bara ett enda utbrott har vi haft från Turbos sida och det var igår kväll. Det var mitt fel! Ja, jag säger så därför att det gäller att vakta sin tunga och tänka sig för vad man häver ur sig - ALLTID och HELA TIDEN!

Som vanligt har jag en del ljus tända på kvällarna och igår kväll hade ett av ljusen brunnit ända ner till slutet. Därnere finns lite papper runt ljuset som ska hålla det på plats i hållaren. Själva hållaren är i glas så den tar inte eld, men det gjorde papperet. Ingen fara alls eftersom papperet endast finns nere i hålet. Men lågan blir ju lite större än den är när bara veken brinner. Jag hävde väl ur mig nåt Osch! eller Ojdå! eller nåt sånt och reste mig för att gå och släcka. Turbo blir förstås rädd av mitt uttalande och får ett utbrott. Bara att rädda det som räddas kan från bord och sånt som är i närheten, mitt under lördagsmyset!
Ja, så känslig är Turbo och det är inte alltid lätt att behärska varenda stavelse man får över sina läppar.....

Den som är observant ser att jag bytt ut blommorna bakom ljusen - det är alltså före och efter utbrottet dessa bilder är fotade. Under utbrottet så massakrerades bl a blommorna :( Men jag hade köpt en billig bukett för ett par tior som jag pytsade ut på några småställen så jag hade fler att ta av. Ingen idé att köpa nåt dyrare och finare.....

Måndag i morgon och det blir en spännande måndag. Det händer visst lite spännande saker i skolan i morgon..... Men mer om det i morgon. Jag ska nog försöka få tag på rektorn och prata några ord med honom så vi vet exakt hur landet lutar framöver...... I fredags pratade jag lite med vår LSS-handläggare som i sin tur ska försöka prata med någon annan i morgon. Jag rapporterar vidare här snart!
Kramen till er alla därute! ♥

Annorlundalandet

Idag tänkte jag återkoppla till ett inlägg som en vän skrivit på sin blogg för några dagar sen. Det var så otroligt bra skrivet så det är ingen idé att jag försöker mig på att förklara med mina ord utan länkar i stället till det inlägget. Inlägget vill beskriva hur annorlunda det är att ha ett barn med autism.

Om man backar tillbaka tiden så är jag inte säker på att jag själv hade förstått hur det kunde vara att leva med bl a autism, om jag inte hade fått uppleva detta på så nära håll som jag gör nu med ett barn i familjen med NPF-diagnoser. Även om det inte alltid är en dans på rosor, så har det verkligen berikat vårt liv. Vi har fått mycket kunskap och många erfarenheter i livet som vi inte skulle ha haft annars. Man lär sig alltid något ur alla situationer man får uppleva. Det gör också att man kan ha bättre förståelse för andra i olika situationer - allt syns inte på ytan, det har vi lärt oss!

Läs gärna Ninas inlägg här. Nu har Sandra (som Nina skriver om) och Turbo inte riktigt samma diagnoser i helhet. Den diagnos de har gemensamt är Autism och det är en betydande diagnos i ämnet.
Nina berör ju detta med assistans och vad det betytt för dem i deras familj och hur nödvändigt det är för att livet ska fungera för Sandra. Jag skulle väl kunna säga så här om Turbo, att han skulle aldrig t ex duscha, borsta tänderna eller klä sig om vi inte lotsade honom till att göra det - och han är 15 år och har en hög intelligensnivå! Han KAN duscha, klä på sig m m men gör det inte självmant såvida han inte har någon tillfällig motivation av ett speciellt slag.

Att jag och mannen blir mer och mer slitna beror nog mycket på att Turbo av naturliga skäl är uppe längre på kvällarna eftersom han blir äldre. Vi har alltså inte samma egentid innan läggdags, som vi hade tidigare. Turbo har alltid varit i stort behov av sömn och sovit mer än genomsnittet, tror jag. Det har nog varit räddningen för oss under dessa år vi haft Turbo. Men nu, som sagt, krymper vår egentid och det känns. Assisterandet måste fortsätta tills Turbo sover. Häromkvällen assisterade jag tills klockan var strax efter 23 och det var en vardagskväll...... Då blir det inte tal om någon egentid utan man stupar i säng efter det för på vardagarna har man ingen sovmorgon att ta till! Att ta in en utomstående assistent till att sköta kvällsbiten med läggning och allt känns ju lite svårt. Att jag och mannen skulle lägga oss innan det är lugnt i huset - nej, så långt har vi inte kommit än och vet inte om vi gör det heller....
Det var lite om hur livet kan vara när det är lite annorlunda.....

Jag sitter fortfarande kvar på jobbet som jag brukar på fredagskvällarna. Men just idag är jag så nyfiken på att få träffa Turbo! Han har ju varit borta ett par dygn och vill ju träffa honom nu. Jag är nyfiken på hur han mår, hur humöret är m m. Jag har fått några korta små rapporter bara på vissa områden. Nu träffade jag korttidspersonalen Otto i morse när jag var förbi korttids och hämtade Turbos packning. Otto var nöjd, allt hade gått förvånansvärt bra, tyckte han. Bra jobbat där! Sen händer det tydligen grejer på skolan har jag fått info om nu i eftermiddag. Spännande saker! Men jag vet för lite för att berätta här och nu så det får komma sen.

Godkväll och kram ♥

Kvalitetsdag

Turbo kom iväg i vanlig ordning med taxin till skolan igår morse (onsd). Sen skulle han direkt till korttids efter skolan och vara där i två dygn. Han åker iväg på morgonen utan att blinka över att han inte ska hem sen utan ska till korttids. Det är underbart när det går så smärtfritt och man vet att han längtar dit. Man behöver inte bekymra sig.

Personalen Tom hade första dygnet och idag efter skolan var det Ottos tur att ta över. Nu har de varit tillsammans några timmar och jag hoppas de har det allra bäst. De har ju inte träffats efter incidenten med Turbos utbrott för ett par veckor sen så man vet aldrig. Jag har haft kontakt med Otto och tillsammans har vi kommit fram till att det säkert löser sig automatiskt mellan dem, bara Otto kör på i en glad stil som vanligt och inte tar upp det som hände sist. Det är nog bästa "medicinen" just nu. Får väl rapporter i morgon om inte förr om hur det gått.

På tal om medicin, ja! Jag fick ett par kommentarer angående hur krångligt det blev i tisdags att få tag på medicin till Turbo. Jag förklarar lite mer om hur det fungerar här.
Turbo äter medicin som läkaren enligt lag inte får skriva ut mer än till ett uttag åt gången. Tror ett uttag räcker ca 3 månader. Sen måste jag ringa habiliteringen och få nytt recept utskrivet. Och det är aldrig några problem. Jag pratar med en sköterska där (som är världens bästa!) och sen förmedlar han till läkaren vad hon behöver skriva ut. Där är det heller aldrig några problem, hon gör det oftast samma dag.

Apoteket har inte haft Turbos medicin hemma till en början, men när jag hämtat ut samma medicin ett par gånger så har de lärt sig att det går åt och då tar de hem det så de har lite på lager. I det här fallet som var i tisdags så var det andra gången jag skulle hämta ut just den sorten så därför har de inte kommit så långt än så det vet att det går åt. Och inte lärde de sig det nu heller eftersom jag inte tog ut det på hemmaapoteket.... men det kommer väl...

Sen har vi också fått läkaren att skriva att man inte får byta mediciner till andra sorter. Det är ju annars rätt vanligt nuförtiden. Men gör man det så är det så svårt och jobbigt att behöva förklara för Turbo varför det helt plötsligt är någon av tabletterna som ser ut på ett annat sätt än det han är van vid. Detta förstod läkaren och fixade det på en gång när jag påpekade att det faktiskt blir ganska jobbigt för någon med autism. Man behöver ju inte göra det svårare än det behöver vara....
Det var lite om mediciner..... nu till nåt helt annat.

Som sagt så är Turbo på korttids sen igår och ska vara där tills i morgon, så efter skolan får vi hem honom igen. Idag har jag tagit mig lite ledigt och jag hade bestämt mig för att njuta och koppla av hela långa dagen. Jag försökte ju tappert förra veckan att ta nån ledig dag, men då mådde jag så dåligt så det blev inte mycket av den avkopplingen. Så nu tyckte jag det var dags på riktigt! Och kan ni tänka er - jag fick en dag utan huvudvärk, trots att de två föregående dagarna varit mer än hektiska! Helt underbart!

Jag började dagen med en ordentlig sovmorgon - fast jag vaknade rätt tidigt, men låg och myste med katterna ett bra tag. Sen blev det en lång frukost och dagen till ära var det så pass varmt så jag kunde inta den på verandan i solen!
Inte en enda tid har jag haft att passa idag och det är precis vad jag behöver just nu. En dag utan ingenting! Lite saker på måstelistan har jag, men de tar jag i egen takt en sån här dag. Vid lunchtid packade jag ryggan och cyklade iväg 1,5 mil för att se om jag kunde hitta lite vårtecken. Det var så skönt att cykla iväg och bara njuta av naturen. En riktig kvalitetsdag!

Nu har jag lite tvätt och pyssel kvar för den här dagen, men det har varit en kanondag för mig! Men jag har tyckt synd om mannen när jag gottat mig i solen här, han som inte kunnat ta sig ledigt idag. Men han kom hem lite tidigare än vanligt iaf, så nu ligger han och slappar i soffan - välbehövligt!
I morgon tror jag att jag ska kontakta vår LSS-handläggare. Behöver kolla upp om vårt senaste möte gav nån effekt, men jag såg något på kommunens hemsida idag som ändå tände ett hopp hos mig. Kanske, kanske har de berörda personerna Turbo i tankarna när de planerar framåt.....

Kram på er alla och ha en trevlig torsdagskväll! ♥

Stress, stress och fel

Vilken dag det här blev.... men jag har iaf ingen huvudvärk även om jag är trött nu.... än så länge! ;) Jag visste i förväg att den här dagen skulle bli stressig, sen ska det naturligtvis köra ihop sig lite extra när vi ändå håller på!

Jag gick upp lite tidigare än vanligt för jag skulle iväg ganska direkt efter att Turbo åkt med taxin till skolan så jag behövde vara så gott som färdig när jag väckte Turbo. När han åkt iväg hade jag tio minuter på mig och jag skulle bara..... ja, jag var "bara" tvungen att ringa apoteket och beställa medicin till Turbo som snart är slut. Alltså, man ringer inte till det lokala apoteket utan man ringer till nån central som ser till att medicinen kommer till hemapoteket dagen efter. MEN man behöver en kod för att få beställa och tror ni jag kom ihåg den däringa koden i stressen....?? Nejdå!! Försökte flera gånger, men misslyckades - bara att ge upp.

Hm.... lite smått panik. Något försenad kom jag iväg och hämtade upp mannen. Han fick köra resten av turen så jag kunde sitta och kolla på hemsidan om jag kunde fixa en ny kod för att ringa från bilen och fixa det. Det måste beställas före  kl 10 om man ska få det dagen efter, vilket jag behövde eftersom Turbo ska till korttids ett par dygn och behöver medicinen tills dess.

Påsgömma ;)

Jag lyckades inte få tag i nån ny kod utan vi kom fram till att jag fick missa början på handledningen vi skulle på. Jag uppsökte ett apotek på orten där handledningen skulle vara och faktiskt så hade de Turbos medicin hemma! Lite tur ska man väl ändå ha.... Den orten och det apoteket är större än vår lilla håla där vi bor, så chansen är ju större att de ska ha Turbos medicin hemma. Jobbigt att man alltid måste beställa här, tycker jag.

En halvtimme försenad anlände jag till handledningen hos assistansbolaget där mannen och assistent Nisse redan infunnit sig förstås. Men nu kändes det skönt att medicinbekymret var ur världen iaf!
När vi kom ut efter tre timmars lyssnande och lärande så hade vi förstås fått parkeringsböter!

Mannen hade parkerat på den parkeringen där vi stått ett par gånger innan när vi varit till assistansbolaget. Stor parkering med bra utrymme och aldrig i närheten av fullt. Vad vi inte sett är den skylt som står vid infarten att man måste ha parkeringstillstånd!! Japp, så är det! Men jag är glad för att det "bara" blev 200:- i böter. Det hade ju kunnat vara värre!

Sen stressade vi hem de 4,5 milen och jag kom hem en kvart innan Turbo anlände med taxin från skolan. Pust! Samtidigt som jag assisterar Turbo nu så försöker jag tvätta lite. När sen mannen kommer hem ska jag iväg nån timme ikväll. Sent i kväll får jag packa korttidsväskan så den är fylld i morgon bitti. Hej och hå - ingen rast och ingen ro!
Kram på er alla läsare ♥

Sparar mig

Ja, Turbo sov ikapp i helgen men det rann snabbt av. Igår kväll somnade han inte förrän närmare 23:30 och det är alldeles för sent! Det var bara att ta sats för en trött morgon och det är ju synd att veckan ska börja  i trötthetens tecken. Men morgonen gick hyfsat bra och han kom iväg som han skulle med taxin till skolan.

Han var rätt lugn när han kom hem från skolan i eftermiddag också. Sen blev det en timmes väntan innan assistent Nisse skulle komma. Väntan gick ganska bra den med och sen var de i full gång några timmar då jag åkte tillbaka till jobbet.

Själv ska jag spara på min energi lite. Har faktiskt varit huvudvärksfri i tre dagar nu! Men nu har jag ett par intensiva dagar framför mig så vi får se hur det går. Vi börjar morgondagen med handledning på assistansbolaget. Jag hoppas bara att Turbo håller sig flytande så han inte får en svacka nu.
Kram! ♥

Nya tag

En hemmahelg har gått nu och det har varit en bra helg! Turbo har fått sova i kapp lite och jag har tagit dagarna i min takt förutom assisterandet av Turbo förstås då, det får ju gå i hans takt. Lite grand nytta har jag fått gjort också - rensat en del papper bl a. Sånt där som bara läggs på hög men nu hade jag tröttnat på oredan och tog tag i det. Men i min takt. Så för mig har helgen gått lugnt tillväga och Turbo har varit på bra humör. Ett litet utbrott hade vi igår, så med det får vi väl vara nöjda.

Mannen har hållt igång lite mer med både det ena och det andra. Min tur att vara hemma med Turbo och det passade mig utmärkt. Trodde ju under veckan att jag fått tillbaka det där med utmattningsfebern igen, men nu när jag ser tillbaka på veckan och ser hur jag mått, så undrar jag om inte detta kan vara stressutlöst migrän?? Två dagar den här veckan som gått hade jag tänkt vara hemma och ta det lugnt - båda de dagarna har jag mått skit med huvudvärk, yrsel, illamående m m..... Sen har jag haft nån halvbra dag emellan när jag varit på jobbet och sen blivit lika illa igen när jag tagit en hemmadag.... Skumt! Men det är väl så migrän oftast är. När man stressar av så kommer det! Ja, ja, vi får väl se hur utvecklingen blir men om jag får välja så väljer jag nog hellre migrän än utmattningsfeber...... Febern känns så radikalt "väggigt" på nåt sätt....

Nu tar vi nya tag inför en ny vecka och jag behåller den där tanken ett tag till, den där lilla som jag trycker på lite. Känner att jag måste sköta sömnen och jag har en del kvar att stå i innan jag får leta på min säng för natten. Vill vara pigg under veckan som kommer. Sen laddar vi för den där tjejträffen som äntligen snart blir av och som vi alla längtar efter kopiöst mycket nu. Och äntligen har isen släppt så vi tar oss ut på ön när det är dags.

Kram på er! "Ses" i morrn ♥

Svåra saker

Det var en trött "liten" kille som jag väckte i morse. Men Turbo är superduktig som reser sig upp och med min lotsning ändå kommer iväg till skolan. Jag har peppat honom de sista dagarna här med att "snart är det helg", och nu är vi ju där så i morgon får han sova ut om han behöver och vill. Jag hoppas de haft en bra dag i skolan idag, men de hade bara ett par lektioner inplanerade på schemat så det var iaf inte alltför mastigt för honom.

Igår fick jag inte ner alla mina tankar i inlägget jag skrev då, pga tröttheten som kom över mig, men idag tänkte jag försöka få med det. Först tar jag itu med Tinas frågor som gällde att ritprata med Turbo om det som hänt mellan honom och korttidspersonalen Otto.
Jag gör en liten kombination mellan att ha ett färdigt seriesamtal och att ritprata (rita medan vi pratar) beroende på vad som passar just för tillfället. Tyvärr är det väldigt svårt att reda ut något som hänt, oftast går vi bara vidare och kanske någon annan gång tar vi upp det på ett sätt som gör att han inte kopplar det personligt. Problemet är att han blir arg när man drar upp det, sen stänger han av och vill absolut inte prata om det.

Jag går inte in här i detalj på vad som hänt just i detta fallet, men vi har en liknande parallell som hände på skolan för kanske ett år sen. Turbo skojade med en av personalen och ställde sig i vägen för henne. Mitt i allt skojande så råkade personalen trampa Turbo på tårna - det är ju sånt som lätt händer. Men detta tar han helt personligt och därmed blir han väldigt arg på henne och då är han inte nådig..... Man kan alltså dra en parallell till situationen vi har just nu men med ett annat scenario.
Här skiner hans autism igenom och dominerar hans tänkesätt. Han har mycket svårt för att ta in att den andra personen har egna känslor och kan uppfatta det på ett helt annat sätt än vad han själv gör.

Jag har kommit så långt i mitt ritprat att jag fått Turbo att förklara hur han ser på det - sen stängde han av för dagen och ilskan kom fram igen! Nu har jag att välja på att antingen ta upp det igen och då ha ett färdigt seriesamtal, tänkte jag, där jag förklarar hur Otto har uppfattat situationen. Eller också ska vi låta det bero och hoppas det runnit av tills de träffas nästa vecka igen..... Svårt att veta vilket som blir bäst. Man vill ju inte reta upp honom flera gånger än nödvändigt genom att flera gånger påminna honom om det....

Det du Tina nämner om klassisk bildberättelse att t o m kunna bära med sig, det har vi använt på honom i andra situationer. T ex om han har något manér för sig som inte är så lämpligt, så har han haft de bilderna som påmint honom om ett bättre sätt i stället. Det har fungerat väldigt bra!

Tänkte också på det du Nina kommenterar i ämnet. Jag har också många gånger tänkt hur lika våra barn fungerar på många plan och samtidigt olika förstås. Tänker speciellt på det du skrev om att när något går snett för Turbo och han får utbrott - att det sitter i längre hos honom. Ja, till viss del sitter det i länge. I en sån här situation som jag nämnt här då det är riktat mot en person så kan det sitta i längre. Annars brukar det oftast rinna av så när utbrottet är över så nämner vi det inte utan vi går bara vidare. Då är han oftast glad ganska direkt igen (om han inte är inne i en dålig period, förstås).
När det däremot blir en person inblandad på det här sättet så har han som sagt svårt att förstå den andra personens syn på det hela. Men det är bara att gå vidare och jobba på som vanligt så försvinner det så småningom. Det gäller bara att personalen inte blir rädd utan går vidare och är glad, positiv och trevlig mot Turbo som om inget har hänt. Alla klarar inte den biten, och ja, hårddrar man det så kan man inte jobba med Turbo om man inte kan lämna sånt bakom sig och gå vidare. Ska väl förtydliga att det senare här gäller inte Otto för han fixar detta galant, det är jag övertygad om!

Och nej, Turbo är inte lätt att jobba med, det är en stor utmaning. Men tar man det på rätt sätt och känner att man lyckas så är det väldigt stimulerande och roligt när man ser att man tar honom åt rätt håll. Att komma på metoder som gör att Turbo utvecklas och går framåt är otroligt upplyftande och glädjande. Och vi är så tacksamma över att det finns personal som jobbar med honom som inte har gett upp utan som jobbar vidare på ett mycket bra sätt!

Om någon har något bra tips om hur jag ska gå vidare med mitt ritprat eller seriesamtal, så tas det tacksamt emot!!!
Nä hörrni, jag hade en lång tanke till men jag tycker det räcker så här för idag, eller hur?!
Kram på er och ha ett härligt fredagsmys ute i stugorna eller lägenheterna eller vad det än är. ♥

Trötta

Den där harmonin vi haft ett tag och som inte fanns där igår, är fortfarande borta. Jag hoppas det är en tillfällig svacka och att det enbart beror på trötthet. Då kan han ju förhoppningsvis sova ikapp under helgen som kommer.

Själv är jag inte heller på topp. Trött, huvudvärk och lite feberkänning var och varannan dag. Har ju käkat piller ända sen den där febersmällen förra året, men de tog slut för en vecka sen. Jag får nog vackert pallra mig iväg och fixa lite påfyllning för det är tydligt att min kropp inte klarar vardagen utan dem. Men jag är glad så länge de hjälper, man måste ju orka!

I eftermiddag och ikväll har assistent Nisse varit här hos Turbo. Nisse var efterlängtad så trots lite trötthet så gick det bra. Turbo lurade t o m ut assistenten på en cykeltur! :) Inte illa att Turbo ville ut i det här vädret som vi haft idag - halv storm! En rejäl motvind blev det på vägen tillbaka så Turbo hade visst varit ordentligt trött när de var tillbaka. Sen satte de sig och fortsatte att programmera på datorerna.
Turbo var nöjd och belåten efter assistanstiden med Nisse idag och han var på gott humör.

Oj, tiden går här och jag behöver avrunda den här dagen om jag ska orka med morgonen i morgon bitti. Hade ett par tankar till att skriva ner här men jag tror jag spar dem tills i morgon när jag är lite piggare förhoppningsvis. Det blir nog bäst så, känner jag.
Godnattens och kram på er ♥

Lite dallrigt men ändå cykling

Igår kväll kom Turbo i säng lite för sent - han skulle ju bara.... innan han kunde lägga sig. I morse påminde jag honom att man bliiiir trött om man inte lägger sig i tid! Ja, ja, han kom iväg till skolan utan att det gick fel iaf även om jag gick lite på tå för honom.

Efter skolan så kändes han aningen dallrig igen. Vet inte om det berodde på att de fått oförberett besök på skolan eller om det är något annat. Dallret märktes när vi var in på affären efter skola och fritidstid som vi brukar. Det var inte helt hundra lugnt inom honom. Men jag gjorde besöket i affären så kort som möjligt. Vi kom ut ur affären utan incidenter iaf. Dallret kan ju också bero på att han kom i säng lite för sent igår.

Lite kattmys ♥

Turbo ville cykla, sa han, när jag hämtade honom efter fritids, men när vi väl kom hem ångrade han sig. Han satte sig en timme och programmerade på datorn och landade lite. Sen ville han ut och cykla och jag hängde förstås gärna på. Vi tog en lite längre runda idag än igår och det var Turbo som visade vägen. Sen var han trött igen när vi kom hem, men det är ju bara bra att han tar ut sig lite. Härligt att cykelrundan blev av!

Jag har försökt att ritprata med Turbo om incidenten med korttidspersonalen Otto. De skildes ju åt när Turbo var mitt i ett utbrott sist och utbrottet riktades mot Otto. Jag vet bådas syn på det hela och nu behöver jag vända Turbos förståelse av det hela. Men ack så svårt! Så fort jag tar upp det så blir han arg. Kanske är det bäst att bara låta det bero.... ? Samtidigt skulle jag ju vilja att han förstod hur det egentligen var så han får rätt förståelse för det hela, då skulle han kunna möta Otto med ett leende igen och allt skulle vara som vanligt.... Jag får se hur jag gör om jag vågar ta upp det igen. De kommer att träffas nästa vecka under en korttidsvistelse.

Vår och lugnt!

Idag har varit en sån där halvrisig dag för mig. Tröttare än tröttast, huvudvärk, lite yr m m. Men jag har tagit dagen i min egen takt - iaf när Turbo var i skolan. Det får bli så ibland.

Turbo däremot, är inne i en mycket lugn och härlig och glad period! Morgonen flöt på bra, även om jag är på helspänn för det behövs så lite för att det ska gå snett. Men han trivs bra i skolan nu, det är tydligt och klart. Trots att hans stora trygghet - resurspersonen Tina - fattas fortfarande så fungerar det med harmoni. Jag är glad att jag fick iväg Turbo till skolan första och andra dagen Tina var sjukskriven, trots att han satte sig på tvären lite. Hade jag inte fått iväg honom då så hade det varit svårt sen. Men nu kom han iväg och sakta men säkert har han klarat av det. Vi hoppas naturligtvis att Tina snart ska vara tillbaka så allt blir som vanligt igen.

Det var lite extra roligt att läsa i kontaktboken efter skolan idag. Turbo gör positiva framsteg - om än ganska små - men för oss är det stort. Kul också att se att skolpersonalen gläds åt det lilla. Framstegen har kommit i o m att de två nya eleverna har börjat på resursskolan. De påverkar Turbo i rätt riktning på vissa plan och det är ju fantastiskt bra. Dessa två elever är lugna elever som inte har några sociala problem som min Turbo har. De är duktiga på att ta hänsyn till Turbo och hans sätt att vara, så det är en lyckad kombination tror jag.

Nu har värmen kommit även till oss så idag känns det som att våren anlänt på riktigt. Det första Turbo sa när han kom innanför dörren efter skolan var: "När ska vi cykla?" Cykla är det enda sättet att få honom att röra på sig och man är dum om man säger nej när han vill ut en sväng. Så det var bara att trotsa min trötthet och min huvudvärk och ta fram cyklarna och inviga dem för säsongen! Vi trampade på en runda och han valde en runda med ett par branta backar. Han har suttit stilla hela vintern framför datorn men trampar på ändå så jag fick ligga i för att hänga med. Men den som var tröttast när vi kom hem var nog ändå Turbo :)

Nu hoppas jag att vi kan cykla var och varannan dag, det behövs verkligen för Turbos kondition. Om ett tag hoppas jag att vi tar de där branta backarna utan att flåsa alltför mycket :)

Eftermiddagen och kvällen här har varit lugn och glad. T o m duschproceduren gick galant ikväll utan större protester, men med en del förberedelse och planering förstås. När Turbo är ur slag så brukar det vara en jobbigare procedur, men idag är han på topp och då gick det bättre.

Bara nattningen kvar och jag hoppas den går lika smidigt och fint.
Sov gott alla, när det blir dags för det! ♥

Vardag och respons

Helgen som gick blev en lugn helg. Turbo var harmonisk och tillfreds med tillvaron. Man njuter varje sekund när han är på ett sånt humör. Vi vet ju hur motsatsen ser ut.... Lördagmorgonen var väl lite kritisk, men helgmornar brukar vara jobbiga. Det är bara att vänta ut att lugnet ska lägga sig över Turbo när medicinen börjar verka. Det tar en stund och då gäller det att jag och mannen har fullt fokus på Turbos behov varje sekund. Men det är lätt att slappna av när det är helg och det får man inte göra - det straffar sig.

Söndagmorgonen gick bättre och flöt på perfekt. Mannen gick in till 110% för att lotsa Turbo genom morgonen när jag gjorde mig i ordning för att åka iväg ett par timmar på egen hand och umgås med lite goa vänner.
Även om helgen varit lugn ur vår synvinkel sett, så är en helg jobbig för oss och det tar på krafterna. Vi får inte släppa Turbos behov för en sekund, då går det lätt överstyr och lugnet är som bortblåst.

I morse började vardagen igen och morgonen fungerade rätt bra. Turbo rullade iväg i taxin till skolan och jag tror de hade haft en mycket bra dag på skolan. Turbo verkar trivas med de två nya eleverna som är där ungefär på halvtid. De har inga lektioner ihop men de träffas lite emellanåt ändå och det har gått väldigt bra.

På eftermiddagen och tidiga kvällen har assistent Nisse hoppat in här på ett extra pass idag. Turbo längtade efter honom så det passade bra. Vi visste inte förrän vid lunchtid att Nisse skulle komma loss, men det var helt ok för Turbo. Han var förvarnad om att det kanske skulle bli att Nisse kom idag. Jag åkte tillbaka till jobbet och jobbade ikapp lite och det känns så gott. Jag passade också på att ta en halvmils promenad innan jag åkte tillbaka hem igen. Måste ju känna på vårvärmen som kommit idag - äntligen!

Jag har fått lite glädjande respons på min blogg de senaste dagarna!! Jag fick t ex ett mail från en person som jobbar på BUP någonstans i vårt avlånga land. En person som försöker inhämta kunskap att förmedla till dem som hon träffar via sitt jobb. Och den bästa kunskapen anser h*n komma från bloggar som handlar om NPF - så sträck på er alla ni som bloggar om era liv med NPF för vi gör kanske en aning nytta med vårt skriveri! En av anledningarna till att jag började blogga var att jag ville förmedla till andra hur det är att leva med NPF och kanske kunna hjälpa andra att slippa treva sig fram i början av livet i diagnoslandet. Kanske kan man få andra att hitta rätt lite tidigare på resan än vad vi gjort även om vi inte haft det lika illa som många andra.

Jag fick också respons från en mamma som använt sig av ritprat eller seriesamtal för första gången till sin son, tack vare min blogg! Härligt att det funkar och det är ett otroligt bra hjälpmedel, trots att det är ganska enkelt. På tal om det så försökte jag ritprata lite med Turbo ikväll. Jag behövde pejla läget hur han känner inför att träffa korttidspersonalen Otto efter deras incident förra veckan. Som tur var hade jag pratat med Otto och fått reda på hur han uppfattat situationen. Med hjälp av ritprat fick jag fram hur Turbo uppfattat det. Men han blir arg och sur så fort man drar upp det. Återstår att försöka ritprata och förklara för honom hur det egentligen var.... det är lätt att misstolka verkligheten när man har autism.... Det blir inte lätt, men vi ska grunna vidare på det och försöka lösa upp knuten som blivit.....

Sov gott ♥

Stolt!

Hmm.... klockan sprang fortare än mig här på kvällen så jag kikar bara in lite snabbt här. Det får bli mer i morgon från mig.

Jag vill iaf berätta vad som hände i skolan i fredags. Är lite stolt över Turbo och glad för hans skull!
Det var en tillställning i aulan där en man föreläste om vad han tagit sig för med i livet. En spännande berättelse. Turbo var informerad om det och han fick själv avgöra om han ville gå dit tillsammans med en lärare. Han ville detta och jag ringde läraren Tyra på kvällen innan så jag kunde svara på alla Turbos frågor om detaljer och hur de skulle lägga upp det.

Han hade fortfarande chansen att backa på morgonen om han inte ville gå, men de hade knallat dit direkt när han kom med taxin till skolan. Det tar bara några minuter för dem att gå från resursskolan till den vanliga högstadieskolan. De kom till aulan före alla andra elever så de kunde ta plats närmast utgången. Turbo hade bara att säga till om han ville avlägsna sig i förväg innan det var slut. Men Turbo hade suttit där i 2,5 timmar och lyssnat och tyckt det var jätteintressant! Bra gjort, tycker jag!

I o m att hela högstadiet var där så såg han också sina gamla klasskamrater. Han gick ju i vanlig klass i sex år, eller sju om man räknar med 0:an. När han började 7:an skildes han från dem och började i resursskolan i stället. Jag frågade om han sett vissa elever i aulan, men det blev nog för känsligt. Jag fick inte ställa för många frågor om det utan han tyckte vi skulle byta samtalsämne.... Man vet ju inte riktigt vad han tänker eller hur han funderar i det ämnet även om han trivs bra där han är nu och är medveten om att han inte skulle fixa den vanliga skolan.....

Nähä, det får bli mera ord från mig i morgon för nu stoppar jag för idag! Kram på er finingar ♥

Nytt arbetsredskap

Den här dagen kunde se lite annorlunda ut än den brukar, beroende på Turbos dagsform. Han var förberedd på ett annorlunda moment i skolan och i går kväll ville han genomföra det, sa han. Jag ringde en av hans lärare igår kväll och pejlade lite hur de tänkt så jag kunde informera Turbo exakt om vissa detaljer. Han behöver naturligtvis veta i minsta detalj och även att det finns en utväg ifall han inte skulle orka med allt.

I morse var Turbo på bra humör utom den sista tiden innan taxin kom. Då förstod jag att oron började göra honom dallrig. Oj, nära till utbrott men jag skickade iväg honom med förhoppningen att det skulle rinna av honom på väg till skolan. Sen har jag inte hört hur det gått - om han genomförde det som de planerat eller om han hoppade av det i sista stund. Han hade den möjligheten om han ville ha det så. Eftersom jag jobbat hela dagen och mannen mötte upp Turbo hemma efter skolan så vet jag inte alls hur allt avlöpt. Får rapportera om det sen.

Nu tänkte jag ta tillfället i akt att rapportera om en sak som jag glömt att berätta om. För ett tag sen bytte vi assistansbolag och detta "nya" bolag har kartlagt Turbo en hel del och försöker hjälpa oss så gott de kan. Jag upplever dem som mycket duktiga på just autism, vilket inte det andra bolaget visade sig vara. Nu vet jag att det skiljer från kontor till kontor i landet så det kan variera mycket, tror jag.

Men iaf..... genom vårt nuvarande assistansbolag har vi för ett par månader sen, fått hem ett arbetsredskap som ska vara till hjälp för assistenterna att utföra sitt jobb på bästa sätt. Arbetsredskapet ser ut så här:

Eftersom Turbos stora och nästan enda intresse är datorer och främst programmering så ansökte vi (förslaget kom från assistansbolaget) om att få en dator som assistenterna kan använda samtidigt som Turbo använder sin. Detta gör att de kommer på en gemensam nivå och de har större utbyte av varandra.
Det skulle också kunna vara så att en assistent tar med sig sin egen dator och en annan inte gör det. Då blir naturligtvis den assistent som tar med sig dator, mycket mer populär hos Turbo. Nu kan de alla jobba utifrån samma förutsättningar. Suveränt bra!

Ni skulle ha hört assistent Nisse och Turbo igår! De hade djupa diskussioner i dataprogrammeringskonst och hade jättetrevligt ihop. Detta tack vare att det finns en dator att tillgå för den som jobbar med Turbo. Denna extra dator är ingen dator som Turbo tillåts använda, utan den ska enbart användas av den som jobbar med honom. Däremellan ställs den undan så inte Turbo blir sugen på att ta över den.
Det här är en förmån som vi inte hade en aning om att man kunde få, men nu när vi väl fått den så gör den en enorm nytta och den har gjort att Nisse stigit i graderna avsevärt hos Turbo. Så detta hjälpmedel behövdes verkligen hemma hos oss!

Nu ska jag packa ihop här på jobbet där jag fortfarande är kvar. Har kört en riktig långdag på kontorsstolen och det känns riktigt skönt att fått jobba i kapp lite. I morgon ska jag inte sätta min fot här på jobbet....
Nu hem till fredagsmyset! Kram på er och jag hoppas ni redan fredagsmyser ♥

Svajigt... och mysigt

Ja, hur blev den här morgonen då? Jo, den blev en aning svajig men allt gick bra. Men det gällde att styra sin tunga och inte tappa koncentrationen på att vara pedagogisk och ha tålamod, så lyckades jag med att få iväg Turbo med taxin. Väl framme i skolan så hade han varit en aning dallrig där också, men det lättade nog frampå dagen.

När han kom hem efter skolan så var han på rätt bra humör och han sjönk ner i soffan med sin iPad och jag förstod att han behövde vara i fred och varva ner lite. Jag fanns i närheten på lagom avstånd från honom och utan att distrahera. Jag var tyst som en mus och till slut så började han prata lite med mig. Av det han sa så förstod jag att han väntade på att assistent Nisse skulle dyka upp. En timme efter Turbos hemkomst var det dags för Nisse att komma.

Idag funkade det alldeles utmärkt mellan dem redan från start. Det var en fröjd att höra dem komma igång direkt och Turbo kändes väldigt lugn och belåten i situationen. Den utbildning som påbörjats via assistansbolaget med Nisse har nog varit väldigt nyttig och gjort susen. Nisse har fått mer kött på benen och vet lite mer hur Turbo fungerar i o m att vi under utbildningstiden kartlagt Turbos beteende mera detaljerat.
Nisse har också gjort egna ansträngningar och djupdykningar i en del av den programmering på datorn som Turbo håller på med. Det gör att de får mera gemensamt och kan lösa lite problem ihop och det känns jättebra!

När Nisse gav sig iväg i kväll så sjönk Turbo ner i soffan och jag förstod att tröttheten var på väg och att det inte skulle bli mera gjort för honom idag. Vi skippade duschningen eftersom han varit lite dallrig senaste dygnet. Jag ville inte trigga igång nåt nytt nu när han väl var lite lugnare och han verkade trött. Vi båda hade en mysig stund i soffan där vi spelade spel mot varandra på var sin iPad. Sååå mysigt när han är så där lugn och go´ ♥

Eftersom Turbo var så lugn och tillfreds i kväll så drog jag inte upp incidenten med Otto i dag heller. Jag ville inte förstöra något.... Men jag får ta det på lördag och jag hoppas det fungerar då. Då är det iaf ingen skola han ska iväg till utan vi har vår egen lunk här hemma då. Jag känner att jag behöver pejla lite hur han känner inför Otto så det inte ligger kvar nån fnurra mellan dem. Det är bra om det reds ut innan de träffas igen så de vet var de har varann. Men först är det fredag och sista skoldagen för denna veckan. Den skoldagen ser lite annorlunda ut om Turbo vill det och det verkar så. Men det kan ändras i morgon bitti, vi får se. Personalen går efter Turbos dagsform och följer det han fixar just för den dagen och det känns ju skönt.

Go´kväll och kram på er ♥

Vardagen tillbaka

I eftermiddag och i kväll har vi kastats in i en lite gråare vardag igen.... men, men... vi har haft det lugnt ett bra tag nu med harmoni i lägret så vi har fått ladda våra batterier lite. Dags att tömma dem nu då. Batterier är väl till för att användas, eller....

Börjar rapportera om gårdagskvällen som flöt på alldeles utmärkt när jag var borta. Mannen och Turbo skötte sig bra :) Turbo låg i sängen när jag kom hem och somnade strax efter, tror jag. I natt har Turbo sovit den tid han behöver så i morse var han pigg igen och störtade upp och började skoja med mig. Hans humor är med hela tiden och det får man vara glad för!

Iväg med taxin kom han och jag är glad över att det fungerar som det ska just nu, med taxi och skola och allt. Sen lär det visa sig hur det blir i morgon.....
Jag jobbade heldag idag, så Turbo var kvar på korttids/fritids en stund efter skolan. När jag hämtade honom blev det en aning oroligt och personalen Otto fick tyvärr känna på baksidan av sitt jobb en del..... Det var resterna av ett utbrott som påbörjats tidigare på eftermiddagen pga ett missförstånd mellan Otto och Turbo. Sen var det lugnt ett tag, men incidenten rann upp igen när Turbo såg mig därute. Det är ett vanligt scenario att det kommer tillbaka när han träffar mig eller mannen. Då fanns det en del som skulle ut hos Turbo igen, tyvärr.

Jag körde en rejäl runda med Turbo i bilen för att få utbrottet att rinna av honom. Han var ordentligt arg. Bilen är nog hel, men det är ett litet under..... Sen var han hyfsat lugn ett tag här hemma, men närmare kvällen så strulade något med datorn och då small det rejält igen. Så läggningen inramades av utbrott. Jag hade tänkt jag skulle ritprata om incidenten med Otto i kväll för att få ur det ur Turbos skalle lite mer, men det var inte att tänka på när utbrottet kom igen vid läggdags.

Det kändes inte bra att lägga honom i det skicket även om han var på hyfsat humör innan jag lämnade honom i sängen. Men man undrar ändå om han innerst inne hade velat prata om vad som hade hänt..... eller behövde han bara gå vidare utan att prata..... kanske skämdes han över hur han hade agerat mot Otto..... ?? Ja, hur ska man veta vad som är bäst? Men av erfarenhet vet jag att om vi drar upp något som hänt tidigare på dagen när det inte är läge att prata om det, så triggar man bara igång ytterligare utbrott. Så jag hoppade faktiskt över det i kväll. Få se om jag får tillfälle i morgon kväll i stället.

Otto har jag pratat med i kväll så jag fått hans version av det hela. Tur att han har en lugn personlighet vid såna här tillfällen, det tjänar alla parter på! Samtidigt tänker man på den stackars personalen som blir utsatt för Turbos baksida och det var dessutom första gången för Otto. Och nån gång ska det hända, det är oundvikligt - tyvärr. Turbo är "detaljernas man" och är otroligt svår att tolka när det gäller just detaljer. Och det är de små detaljerna som gör så stor skillnad när det gäller honom. En liten detalj kan betyda skillnad på glädje och utbrott.

Nu lämnar jag detta och kommer in på att vi ikväll förstår extra mycket vad en omedicinerad adhd kan ställa till med. Jag hänvisar till detta inlägg som jag skrev för ett bra tag sen om en släkting med odiagnosticerad adhd. Han vägrar att gå med på en utredning och ännu mer vägrar han medicinering. Med tankens hjälp hade han tänkt reda upp sitt liv..... vilket jag är väldigt skeptisk till när det gäller honom. Jag är övertygad om att hans liv inte kommer att bli bättre förrän han går på en utredning och tar emot både medicinsk hjälp och annan hjälp som han behöver. Men hur får man en sån person att förstå sitt bästa?? Efter ett telefonsamtal i kväll från en för oss vilt främmande människa, så förstår vi att han sitter ännu mer i klistret just nu..... Gaaah!!

Kudden skriker efter mig och det är nog bäst att sova för att ladda för en morgon som jag inte vet vilket humör min kära son kommer att vakna upp till. Kramen till er alla ♥

Turbo

Nu är vi tillbaka i vardagen igen sen ett par dagar tillbaka. En helg med ledighet och avkoppling (eller vad vi ska kalla det) går väldigt fort och det är bara att ta tag i vardagen igen efter bästa förmåga. Innan jag fortsätter dagens inlägg får jag nog berätta att bilderna jag använt idag är alla tagna på hotell Gästis som vi var på i helgen - ifall ni tycker de är lite märkliga så finns det alltså en förklaring ;)

Vi hämtade alltså Turbo i söndags kväll på korttids. Egentligen hade vi tid där tills på måndag. Men vi anpassade det lite och kortade ner så han inte skulle behöva åka direkt från korttids till skolan efter lovet. Vi gjorde så eftersom det fortfarande är så nytt för honom med nya schemat och nya stället. Men allting ser bra ut!

Det var en glad och harmonisk kille vi hämtade från korttids på söndagskvällen. Hemma hade vi det lugnt och fint hela kvällen med bara glada miner även vid läggdags. Det känns helt underbart att vi kan lämna Turbo en längre period som nu (fyra dygn) utan att vi behöver oroa oss för hur det går. Vi lämnar honom i gott förvar och vi vet att han längtar till korttids mellan varven. Härligt att vi har så fin personal där som gör att han trivs!

Natten mot måndagen här hemma, sov Turbo ganska dåligt. Jag förberedde mig på en jobbig och trött morgon, men han studsade upp utan att jag behövde anstränga mig alls. Glad och alert var han och han verkade längta till skolan. Han hade säkert mycket nytt att berätta för lärarna som hänt under lovet. Mest dataprogrammering, tror jag ;)

Efter skolan igår (månd) kommer Turbo hem lika glad fortfarande, härligt! Nu börjar en lång väntan på nästan tre timmar. Den väntan på att assistent Kent skulle komma. Denna väntan blir förvånansvärt lugn och han är på gott humör hela tiden även om han tjatar och längtar en hel del.... De båda hade några fina timmar tillsammans, men så fort Kent reste sig upp för att avsluta sitt jobb här, så dök Turbo. Tröttheten slog honom och han orkade inte många minuter till. De båda har ett högt tempo när de är tillsammans och jag förstod att luften skulle gå ur Turbo sen. Han störtade i säng ganska snabbt efter att Kent lämnat vårt hem.

Tyvärr tog det en stund innan Turbo varvade ner i sängen i går kväll och han hade behövt sova lite mer i natt än han gjorde. Så i morse var det en lite trött morgon och även den där låsningen brottades vi med några minuter innan taxin kom. Men sen gick det fort, trots allt, så han hann iväg med taxin.

Nu på eftermiddagen är han jättetrött och jag hoppas mannen hinner fixa in honom i duschen innan han blir för trött i kväll. Jag tänker avvika under kvällsproceduren så får de dona här bäst de kan på egen hand, mannen och Turbo. Jag tänker inte komma hem förrän det är hyfsat tyst och lugnt i huset :)

Kram på er ♥

Hotell Gästis i Varberg

Nu tänkte jag fortsätta berätta om vår helg och jag fortsätter där jag slutade i förra inlägget. På lördag förmiddag drog vi iväg mot okänt mål - okänt iaf för min man. Jag visste ju vart vi skulle!

Färden tog oss till Varberg... och nej.... inte kurorten som mannen ett tag trodde! Vi åkte till ett annat hotell - hotell Gästis. Det ser inte så speciellt ut utanpå, men är väldigt annorlunda på insidan. Det var gångar och labyrinter hit och dit och jag tror inte det fanns två av de 60 rummen som såg likadana ut.

Överallt fanns det böcker. De fanns i gångar och i alla rum - bara att läsa om man hade tid och lust. Och man fick plocka med sig en bok var hem om man ville.... ;)

Hotellet hade en liten mysig bar:

Där fanns även en hel massa whisky att välja på, men det hoppade vi över för det var i dyraste laget :/

På eftermiddagen ingick en fika klockan 15 då ägaren själv stod och förklarade varför hotellet såg ut som det gjorde :)

Det visar sig att han har två passioner i livet - böcker och Lenin! Han samlar på allt som har med Lenin att göra (och mycket, mycket annat också!) Rolig var han, med en enorm humor, så det blev många skratt under tiden han berättade om sig själv och hur det gått till när han förvandlat hotellet till det det är idag.

Efter fikat blev det att vi gick en trappa ner och svirade om. I källaren fanns nämligen en exakt kopia av Lenin-badet! En helt enorm anläggning som var helmysig. Inte ett lysrör i taket utan levande ljus när man badade. Tyvärr syns det inte på bilderna eftersom jag gick runt och fotade när det var stängt. Men här kommer några bilder ifrån badavdelningen.

Omklädning och dusch

Stoooor bubbelpool

Fotbad med stenar

Omklädningsskåp

Ett mycket mysigt och härligt bad blev det därnere. Men man blir rätt trött av att bada i en varm bubbelpool.... Senare på kvällen var det buffé på hotellet i den mysiga miljön. Detta sköljde vi ned med något gott att dricka!

Sen var vi mer än nöjda med lördagen och somnade ganska gott i hotellets sängar!
Söndagsmorgonen började vi med att få massagebehandling av en av hotellets massörer. Skönt och väldigt ont på samma gång! Välbehövligt var det för det fanns många spända ställen på våra kroppar och detta är förstås nåt man skulle göra regelbundet.....
Möra och ledbrutna fick vi en sen frukost men den smakade suveränt gott när vi var så hungriga. En liten vila hann vi med innan det var dags att checka ut från hotellet och åka hem igen. Vi skulle ju hämta Turbo senare på dagen och vi hade lite på hemmaplan vi behövde fixa först.

Hur Turbo mår och hur han mått under dagarna på korttids och även här hemma sen, ja, det får jag ta i nästa inlägg. Jag tror det räcker med bilder och skrift för idag!
Godnattkramen till er alla ♥