Sorg, glädje och vemod

I går kväll blev jag så trött så jag orkade inte skriva nåt inlägg här, så kan det bli ibland. Men jag tror inte det hände så mycket igår, så ni missade nog inget. Dagarna denna veckan i skolan har ju varit minst sagt annorlunda för sonen. Onsdagen var det städdag i skolan. Sonen och assistenten var mest inne i sonens egna lilla rum och städade, så han slapp ju den mest röriga atmosfären iaf. Igår var det film läääänge i skolan. De hade med sig popcorn och cola så det skulle kännas extra mysigt. Sen var det fika ute efter lunch - ingenting som var normalt. Men sonen har klarat denna veckan förvånansvärt bra. Med rätt upplägg och rätt förberedelse så har det funkat över förväntan.

Alla elever i klassen fick var sin gul ros!

Och idag var det då skolavslutning för 6:an. I onsdags morse visade sonen med tårar att han var bekymrad över en liten detalj inför den här dagen. Jag meddelade assistenten vad han hade för tankar och hon förstod. Hon fixade den detaljen så den blev bra för honom. Allt måste ju stämma.

I klassrummet blev det tårta med "mingel". Låter väl lysande för en elev med autism och ADHD där det behövs struktur? Men även det här hade de planerat så det blev lugnt och städat för min son!

Den enorma klasstårtan!

Igår hade vi fått hem ett schema som skulle gälla för sonen. Han behöver ju veta i minsta detalj hur en sån här dag ser ut. På schemat stod det också var vi föräldrar skulle stå och även när vi skulle avlägsna oss från klassrummet. Ett stort problem för sonen har varit att när vi föräldrar kommer till skolan så har det bara slutat med utbrott. Även om han tycker det är jätteroligt att vi kommer dit så klarar han inte av det - vi är ju liksom inte på vår vanliga plats, om ni förstår hur jag menar. Det ingår inte i hans vanliga rutiner att vi föräldrar hälsar på i skolan. Detta är något vi lärt oss och därmed har ett ordentligt schema till skolavslutningarna ordnats av assistenten där vi föräldrar har strikta regler att följa.

Tack för allt du gjort!

Tyckte bilden här ovan visar så fint vilket bra samarbete sonen och assistenten fått till under de här åren de jobbat tillsammans. I ett tufft jobb har assistenten ändå kunnat känna glädje och stimulans när hon sett sonen göra framsteg. Det har varit så härligt att se hur bra de funkat tillsammans. Men nu är det tyvärr slut. Oj vad vi kommer att sakna denna underbara människa! Idag visste jag inte hur jag skulle kunna hålla tårarna tillbaka när man tänker på hur bra vi haft det ordnat för sonen och att det nu är ett slut på den här epoken. Allt gick bra ända tills vi kramades och sa "hej då" ute vid bilen. Då brast det för oss alla, då kom tårarna....avskyr avsked..... Men livet går vidare mot nya mål, men det blir så överväldigande när en så här bra period i vårt liv nu tar slut. Bara att hoppas att det kommer en lika bra period framöver, chansen finns ju faktiskt ;)  Fick ett telefonsamtal idag och hoppet ökade ännu mer, eftersom jag fick chansen att trycka på lite om våra önskemål igen!

Sonen hade beställt tårta hem idag, så det blev ännu mera tårta på eftermiddagen. 

Tårta igen!

Kan väl säga att han inte orkade med hela biten utan sparade lite till kvällen. Även för min son kan det tydligen bli för mycket av det goda. För min del hoppade jag över tårtan i klassrummet eftersom jag har svårt att få i mig sånt den tiden på dygnet ;)

Jahapp, det var det det! Nu är det sommarlov och det blir ett helt och hållet annorlunda sommarlov för sonen. Jag tror och hoppas att det ska bli bra trots nyheterna för honom. Kommer att berätta mer om upplägget sen, blir för långt här idag annars.

Ha nu en sköööön fredagskväll alla ni som läser här!