Ett nytt kapitel påbörjas

Luften gick ur mig lite grand efter tisdagskvällen. Denna kamp som vi kämpat under två års tid är över..... ett "kämpakapitel" kan avslutas och läggas åt sidan och ett nytt tar sin början. En helt ny period i sonens och vårt liv börjar. Ett oskrivet kapitel som vi inte alls vet hur det ser ut när det är färdigskrivet. Allt vi vet är att vi hoppas och tror att det ska bli ett bra kapitel.... Ändå kommer kapitlet att handla om den hittills känsligaste åldern i huvudpersonens liv - sonens högstadie-, tonårs- och pubertetsperiod. Brukar väl inte vara den lättaste perioden i en människas liv och ännu mindre lätt när man lever med diagnoser.

Trots detta hoppas vi att det ska bli bra! Med de förutsättningarna som finns nu med den nya resursskolan så tror vi på en bra fortsättning. Hur de ska lyckas få ihop organisationen runt skolan på den korta tid som är kvar förstår inte jag, men det löser sig säkert. Nu har man äntligen vaknat till liv och ska försöka ordna en träff med sonens assistent som han hade t o m 6:an. Hon sitter ju på så otroligt mycket kunskap, speciellt för sonens del. Detta måste de ta till vara på. Gör de det så kan skolstarten gå förhållandevis smidigt. Skolchefen och en av lärarna på nya skolan verkade väldigt måna om att få till en träff med henne. Det bådar ju gott!

Under sommaren kommer sonen och en korttidspersonal att få besöka den nya skolan hur mycket de vill. Allteftersom skolans uppbyggnad växer fram så får sonen mer och mer inblick i hur det kommer att se ut. Eleverna ska också själva få vara med om att välja hur de vill ha det i sitt egna rum. Det enda sonen hade pratat och frågat om var vad det var för slags dator de skulle få till rummen ☺☺☺. Haha, jag är inte förvånad!

Vad händer här annars då? Inte mycket egentligen. Igår assisterade N sonen medan jag jobbade. De hade varit hemma hos N precis som förra onsdagen. Sonen trivs så bra med N:s lillebror så det är en passande utflykt. Nu har de varit där två onsdagar i rad och har man gjort en sak en eller ett par gånger så blir det lätt rutin för sonen.... Igår var han lite labil på kvällen. Det berodde nog på att det varit lite för mycket folk där. Även om de höll sig på sidan om så kände han nog av det.

Idag har sonen varit på korttids medan jag ägnade mig åt jobbet. Reserven O har jobbat med sonen och det var nog som vanligt bara bra under dagen. Nu är jag och sonen hemma ensamma. Mannen har tagit bussen in till stan för att shoppa ett par skor. Att åka och shoppa är inget vi kan göra tillsammans när sonen är hemma så det är bara att dela på sig - lugnast så.

Helgen blir lugn. Sonen är hemma och det viktigaste för oss är att se till så att sonen mår så bra det bara går. Inte fresta på diagnoserna för mycket. Han behöver nog så mycket lugn och ro som det bara går inför allt det nya som kommer. Dessutom är det ju sommarlov och det brukar inte vara den bästa tiden på året för de här barnen som behöver ordentliga rutiner.

Ha nu en bra och mysig torsdagskväll alla läsare!