tisdag 1 februari 2011

En riktigt bra skola! **** Autism/ADHD

Skolsituationen för våra NPF-barn är på tapeten i många olika forum just nu och hur man ska kunna få ordning på det. Jag har läst många berättelser från (oftast) mammor som berättar hur deras barn har det och hur illa de mår av den miljön de vistas i och hur dåligt tillrättalagt det är för dem. Många av dessa barn mår så dåligt att de till och med vill ta sitt liv, de vill inte längre leva pga att pressen på dem blir för hård.

Av dessa berättelser jag läst, tror jag inte att jag läst en enda positiv berättelse. De enda positiva berättelser jag läst är när det handlar om att barnet kommit in på en Asperger-skola eller dyl. Där är ju allt tillrättalagt för de här barnen och kunskapen finns där.

Men jag måste få slå ett slag för sonens nuvarande skola! Han går nu i 6:an och jag skulle vilja påstå att det är en av Sveriges bästa skolor! Nyligen var skolinspektionen på plats i kommunen och inspekterade alla skolor. Centralortens skola fick "icke godkänt" medans sonens skola på en mindre ort fick "mycket väl godkänt". Inte underligt att de firade med chokladpudding förra veckan!

Ett sånt fantastiskt bemötande som sonen fått de senaste tre åren, ja, det verkar inte många av NPF-barnen få i en vanlig skola idag. Vi är lyckligt lottade, jag vet, och vi uppskattar och värdesätter det något oerhört! Sonen får må bra och han går med glädje till skolan varje dag - inga problem. Detta tack vare att rektorn på skolan varit så otroligt lyhörd för sonens behov. Hon har t o m handplockat en assistent som blev en riktig lyckträff. Du kan anställa en assistent som är hur trevlig och rar som helst, men som inte har förståelse för diagnoserna, då blir det hur fel som helst iaf. Nu fick sonen en assistent som är som klippt och skuren för diagnoserna. Kan det bli bättre?!

Dessutom har sonen en klassföreståndare som har imponerat även hon. Hon har ett sätt som passar min son perfekt - enkel, kort och rakt på sak, kan ta sonen på ett utomordentligt sätt.

Man har successivt allteftersom behoven uppstått, förändrat och tillrättalagt det som behövts. Eftersom sonen växer och utvecklas så måste skolan anpassas i samma takt och det har man verkligen gjort. Om jag skulle rada upp alla förändringar och anpassningar man gjort så skulle det bli en låååång rad - ett eget inlägg skulle nog behövas. Men det visar att det visst går att anpassa i en vanlig skola - vill nog påstå att min son inte är den lättaste att ha i en vanlig klass. Enhetschefen för korttids är mycket imponerad över att sonen över huvud taget kan vistas i en vanlig skolklass. Men visst - det kostar - både pengar och ansträngning, men det är det ju värt när man ser hur välmående sonen är i dagsläget. 

Ett helt annat kapitel är vår kamp för högstadiet just nu. Men även där så hoppas jag att det kommer att bli bra till slut. Mår inte sonen bra så är det bara att hoppas att man även där kommer att förändra till det bättre. Och man har ju dagens upplägg att gå efter så man behöver ju inte börja från noll. Kunskap om sonen finns att tillgå.

Ville bara med detta inlägg visa att om skolledningen bara vill, så går det att ordna det bra för de här barnen!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Jag bor också i västra Sverige och är litet nyfiken på vilken ort det är du syftar på?! Just nu fungerar (vanlig) skola bra för min son, men här finns, mig veterligt, inga speciallösningar för Asperger/autism-elever. Tacksam om du kan maila mig: jonathanmamma@hotmail.com

BRA inlägg och roligt att höra!!
Kram
Anna S
(mamma till Jonathan 7 år med autism och dyspraxi - grav språkstörning)

Anonym sa...

Åh vad härligt Bellan att läsa. Jag har ju förstått att det fungerat tidigare i och med att jag följt er ett tag nu, men att det har varit så bra är ju fantastiskt. Detta måste ju också fram, att det finns möjlighet att få det bra med rätt inställning och anpassning.
Du har ju massor med bra erfarenheter om vad som fungerar, vad de har gjort för att nå dessa mål med din son.
Det är ju jättefint att ni hittat rätt där. Detta är ju något som de bestämmande verkligen skulle behöva se, vad som behövs, vad som gjorts för att få det bra, för jag är säker på att många inom skolans värld inte har en aning om vad de behöver göra och tänka på!

Skönt att se en solskenshistoria också. Och jag håller tummarna för att det ska bli lika bra i högstadiet, men det vet du ju redan.
Kramar om dig min fina vän och önskar en lugn kväll!
Hoppas att sonen mår bättre idag :-)
Lena

Anonym sa...

Vilken underbar läsning. Det finns skolor där det fungerar. Härligt för er att det känns så bra. Vi har valt en liten skola en liten bit hemifrån och ag känner att vi nog är på väg att bli nöjda. Fick assistent som vi tyvärr inte tycker håller måttet. Bra i början men nu börjar okunnskapen att lysa igenom :(
Men det SKA bli bra!
KRAM Petra Azizov
2011-02-01 kl 20:06

Spindelmamman sa...

Är också lite nyfiken på vilken skola som det fungerar så bra i. Min erfarenhet är att upp till 6 så kan det fungera ganska bra. Har själv en son med Autistiskt syndrom och ADHD. Nu är han 15 och de 1 halvt åren på högstadiet är katastrof. Olika klassrum, massa olika lärare. Ingen struktur m.m. Nu har han skolvägrat i 5 veckor. Högstadiet är den tuffaste tiden. Nu försöker vi få in honom på en specialskola för barn med NPF. Han måste gå omminst 8. Det tär enormt på barnens självkänsla.